Ack göt min frälsare sitt blod
|
| Originalet Alas! and did my Saviour bleed diktad 1707. Översatt från engelskan av Erik Nyström. Det är möjligt att bägge översättningarna är av Nyström, som sålt upphovsrätten och inte fick använda sina översättningar till Missionsförbundets sångbok. Nr 100 i Sånger till Lammets lof 1877, nr 123 Svenska Missionskyrkans sångbok 1920 och nr 91 i Segertoner 1930). På Wikipedia finns en artikel om Ack göt min frälsare sitt blod. |
Metodistkyrkans version 1892[redigera]
1.
Ack, gör min frälsare sitt blod?
Och vardt min Konung död?
Gaf han sig ut, så ren och god,
Att frälsa mig ur nöd?
2.
När han så pint och plågad var,
Var det för mina brott?
O, nåd och godhet underbar,
O kärlek utan mått!
3.
Väl solens då sin härlighet
I mörker hölja bör,
När Skapar'n, stor i majestät,
För människans synder dör.
4.
Väl må jag ödmjukt falla ner
Vid korsets helga stam
Af hjertat gråta, när jag ser
Det blödande Guds Lam.
Refräng
5.
Men tårar ej betala dig
Den skuld, hvari jag står,
Jag helt dig, Herre, gifver mig,
Ej mera jag förmår.
Erik Nyströms översättning[redigera]
1.
Ack, gör min frälsare sitt blod,
Min konung, vart han död,
Gav han sig ut, så ren och god,
Att frälsa mig ur nöd?
Refräng:
Hjälp, Jesus, då mig bli därvid
Att troget tjäna dig,
Och när du dömer världen vid,
O Herre, tänk på mig
2.
När du så pintes, bad och grät,
Var det för mina brott?
O under av barmhärtighet!
O kärlek utan mått!
Refräng
3.
Ej under då, att solens sken
I mörker bytte sig,
När himlens konung, hög och ren,
På korset dog för mig.
Refräng
4.
Väl må jag tacksam falla ner,
Väl må i salig skam
Mitt öga gråta, när jag ser
Din bild på korsets stam.
Refräng
5.
Dock sorgens tår ej gälda kan
Den skuld, vari jag står,
Så tag mig själv, o Herre an,
Jag ingenting förmår.
Refräng