Barndomsvännen

Från Wikisource, det fria biblioteket.
 
Hoppa till: navigering, sök
←  Julens ankomst Barndomsvännen.
av Elias Sehlstedt
Idas graf  →
ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857


[ 12 ]

Barndomsvännen.


Tag, o tag min sång!
Minnet än en gång
Flyger till min barndoms dalar,
Der vid elfvens våg
Faders-hyddan låg,
Skuggad utaf björk och alar.
Lifvet vänligt gömde i sin morgonglans
Sorgen bort och gaf oss blott sin rosenkrans.
Tag, o tag min sång!
Minnet än en gång
Flyger till min barndoms dalar.

Säkert gläds din själ,
Känner rösten väl,
Fordom hörd i berg och dalar.
I min tanke jag
Skådar dig hvar dag
Och med dig i drömmen talar.

[ 13 ]

Minnets engel på min undangömda strand
Visar mig min barndoms bilderbok ibland.
O! då gläds min själ,
Känner allt så väl,
Liksom förr i berg och dalar.

När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Lyste ängen grön
Och i blåa sjön
Solen speglade sitt öga.
En vår glädje var, då sommarsolen log:
Vår och höst och vinter samma hjerta slog.
När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.

Dock, det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.
Sjelf han skiftar ut
Efter sitt beslut
Glädjen, sorgerna och nöden.
Emot himlens vilja ingen spjerna kan,
Hvad vår barndom mente, mente icke Han.

[ 14 ]

Ty det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.

Hulda engla-själ!
Nu farväl, farväl!
Vake öfver dig Guds öga!
Öfver dal och fjell
Lyse i ditt tjäll
Fridens stjernbild ur det höga!
Lifvets stormar vike fjerran från din stig:
Bed för mig hos Gud, jag bedja skall för dig!
Hulda engla-själ!
Nu farväl, farväl!
Vake öfver dig Guds öga!