Barndomsvännen
| ← Julens ankomst |
|
Idas graf → |
| ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857 |
Barndomsvännen.
ag, o tag min sång!
Minnet än en gång
Flyger till min barndoms dalar,
Der vid elfvens våg
Faders-hyddan låg,
Skuggad utaf björk och alar.
Lifvet vänligt gömde i sin morgonglans
Sorgen bort och gaf oss blott sin rosenkrans.
Tag, o tag min sång!
Minnet än en gång
Flyger till min barndoms dalar.
Säkert gläds din själ,
Känner rösten väl,
Fordom hörd i berg och dalar.
I min tanke jag
Skådar dig hvar dag
Och med dig i drömmen talar.
Minnets engel på min undangömda strand
Visar mig min barndoms bilderbok ibland.
O! då gläds min själ,
Känner allt så väl,
Liksom förr i berg och dalar.
När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Lyste ängen grön
Och i blåa sjön
Solen speglade sitt öga.
En vår glädje var, då sommarsolen log:
Vår och höst och vinter samma hjerta slog.
När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Dock, det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.
Sjelf han skiftar ut
Efter sitt beslut
Glädjen, sorgerna och nöden.
Emot himlens vilja ingen spjerna kan,
Hvad vår barndom mente, mente icke Han.
Ty det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.
Hulda engla-själ!
Nu farväl, farväl!
Vake öfver dig Guds öga!
Öfver dal och fjell
Lyse i ditt tjäll
Fridens stjernbild ur det höga!
Lifvets stormar vike fjerran från din stig:
Bed för mig hos Gud, jag bedja skall för dig!
Hulda engla-själ!
Nu farväl, farväl!
Vake öfver dig Guds öga!