Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna

←  Chrönike Böckerna

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Den första Boken af Chrönikorna

Den andra Boken af Chrönikorna  →

Den första Boken af Chrönikorna

1. Capitel.

Adams, Noah, Abrahe, Esau barn. Edoms konungar.

Adam, Seth,* Enos, *1 Mos. 5: 3.

Detta slägtregister, som börjar ifrån den första menniskan, wisar oss menniskoslägtets ursprung och utspridande öfwer jorden, hwarom alla andra folk utom Judafolket samlade i mörker och okunnighet. Andra folk hafwa icke ens någon tillförlitlig eller rätt kunskap om sitt eget ursprung. Dessa stamtaflor wisa oss äfwen, huru Herren uppfyllt sitt löfte till Abrahams säd, att den skulle blifwa talrik såsom himmelen stjernor; men detta löftes fulla betydelse håller ännu på att gå i fullbordan genom den christna församlingens, det andliga Israels utbredande öfwer jorden. För det andliga Israels utbredande öfwer jorden. För det tredje wisa de oss wår Frälsares härkomst ända ifrån den förste Adam. Efter den Babyloniska fångenskapen blefwo stamtaflorna under Guds Andas ledning ordnade och fingo den gudomliga ingifelsens insegel, derigenom att Herrans propheter bragte dem i sitt rätta skick.

2. Kenan, Mahalaleel, Jared,

3. Henoch, Methusalah, Lamech.

4. Noah, Sem, Ham, Japhet.* *1 Mos. 9: 18.

5. Japhets barn* äro desse: Gomer, Magog, Madai, Javan, Thubal, Mesech, Thiras. *1 Mos. 10: 2.

6. Men Gomers barn äro: Ascenas, Riphath, Thogarma.

7. Javans barn äro: Elisa Tharsisa, Chittim, Dodanim.

8. Hams barn* äro: Chus, Mizraim, Phut, Canaan. *1 Mos. 10: 6.

9. Men Chus barn äro desse: Seba, Havila, Sabtha, Raema, Sabtecha. Raema barn äro: Seba och Dedan.

10. Men Chus födde Nimrod. Han begynte wara wäldig på jorden.* *1 Mos. 10: 8.

11. Mizraim födde Ludim, Anamim, Lehabim, Naphthuhim.

12. Patrusim, Casluhim: af hwilka utkomne äro de Philistim och Caphthorim.

13. Men Canaan födde Zidon, sin första son, och Heth;

14. Jebusi, Emori, Girgasi;

15. Hivi, Arcki, Sini;

16. Arvadi, Zemari och Hamathi.

17. Sems barn äro desse: Elam, Assur, Arphachsad, Lud, Aram, Uz, Hul, Gether och Masech.* *1 Mos. 10: 22, 23.

18. Men Aphachsad födde Salah; Salah födde Eber.* *1 Mos. 11: 14.

19. Men Eber wordo födde twå söner: den ene hette Peleg, derföre att i hans tid wardt landet deladt; och hans broder hette Jaketan.* *1 Mos. 10: 25.

20. Jaketan födde Almodad, Seleph, Hazarmaveth, Jarah,

21. Hadoram, Usal, Dikela,

22. Ebal, Abimael, Seba,

23. Ophir, Havila och Jobab. Desse äro alla Jeketans barn.

24. Sem, Arphachsad,* Salah, *1 Mos. 11: 10.

25. Eber, Peleg, Regu,

26. Serug, Nahor, Tharah,

27. Abram, det är Abraham.* *1 Mos. 17: 5.

28. Men Abrahams barn äro: Isaac* och Ismael.† *1 Mos. 21: 2, 3. †cap. 16: 15.

29. Detta är deras ätter:* Den förste Ismaels son, Nebajoth; Kedar, Adbeel, Mibsam, *1 Mos. 25: 13.

30. Misma, Duma, Massa, Hadad, Thema,

31. Jethur, Naphis, Kedma. Dessa äro Ismaels barn.

32. Men Ketura barn,* Abrahams frillas: hon födde Simram, Jaksan, Medan, Midian, Jisbach, Suah. Och Jaksans barn äro: Seba och Dedan. *1 Mos. 25: 2.

33. Och Midians barn äro: Epha, Epher, Hanoch, Abida, Eldaa. Desse äro alla Ketura barn.

34. Abraham födde Isaac. Isaacs barn äro: Esau och Israel.* *1 Mos. 25: 25, 26.

35. Esau barn äro:* Eliphas Reguel, Jeus, Jaelam, Korah. *1 Mos. 36: 1, [et]c.

36. Eliphas barn äro: Theman, Omar, Zephi, Gatham, Kenas, Thimna, Amalek.

37. Reguels barn äro: Nahath, Serah, Samma och Missa.

38. Seirs barn* äro: Lotan, Sobal, Zibeon, Ana, Dison, Ezer, Disan. *1 Mos. 36: 20.

39. Lotans barn äro: Hori, Homam; och Thimna war Lotans syster.

40. Sobals barn äro: Aljan, Manahat, Ebal, Zephi, Onam, Zibeons barn: Aja och Ana.

41. Anas barn äro: Dison, Disons barn äro: Hamran, Esban, Jithran, Cheran.

42. Ezers barn äro: Bilhan, Saavan, Jaachan. Disans barn äro: Uz och Aran.

43. Desse äro de konungar, som regerade uti Edoms land, förr än någon konung regerade ibland Israels barn;* Bela, Beors son; och hans stad hette Dinhaba. *1 Mos. 36: 31.

44. Och då Bela blef död, wardt konung i hans stad Jobab, Seras son, af Bozra.

45. Då jobab blef död, wardt konung i hans stad Husam utaf de Themaniters land.

46. Då Husam blef död, wardt konung i hans stad Hadad, Bedads son, hwilken slog de Midianiter, på de Moabiters mark; och hans stad hette Avith.

47. Då Hadad blef död, wardt konung i hans stad Samla Masreka.

48. Då Samla blef död, wardt konung i hans stad Saul af Rehaboth wid elfwen.

49. Då Saul blef död, wardt konung i hans stad Baalhanan, Achbors son.

50. Då Baalhanan blef död, wardt konung i hans stad Hadad: och hans stad hette Pagi; och hans hustru hette Mehetabeel, Matreds dotter och Mesahabs dotter.

51. Då Hadad blef död, wordo förstar i Edom:* den försten Thimna, den försten Alja, den försten Jatheth. *1 Mos. 36: 40.

52. Den försten Aholibama, den försten Ela, den försten Pinon;

53. Den försten Kenas, den försten Theman, den försten Mibzar;

54. Den försten Magdiel, den försten Iram. Desse äro de förstar i Edom.

2. Capitel.

Jacobs, Juda slägt. KirjathJearim.

Desse äro Israels barn:* Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaschar, Sebulon, *1 Mos. 46: 8, [et]c.

2. Dan, Joseph, BenJamin, Naphtali, Gad, Asser.

Såsom Jacobs sönder här icke uppräknas efter sin ålder, så sker äfwen med åtskilliga andra slägter.

3. Juda barn äro: Er, Onan, Sela; de tre wordo honom födde af Sua dotter, den Cananeeskan. Men Er, den förste Juda son, war arg för HERran, derföre drap han honom.* *1 Mos. 38: 3, 7; cap. 46: 12.

Emedan Messias skulle komma af Juda stam, så uppräknas Juda efterkommande ända till en särdeles märkwärdig ny stamfader David.

4. Men Thamar, hans sonhustru, födde honom Perez* och Serah, så att alla Juda barn woro fem. *1 Mos. 38: 28, 29.

5. Perez barn äro: Hezron och Hamul.

6. Men Serah barn äro: Simri, Ethan, Heman, Chalcol, Dara: desse tillhopa äro fem.

7. Charmi barn äro: Achar,* hwilken bedröfwade Israel, då han förtog sig på det till spillo gifwet war. *Jos. 7: 1.

8. Ethans barn äro: Asaria.

9. Hezrons barn, som honom födde äro: Jerahmeel, Ram, Chelubai.

Chelubai, afkrotadt till Caleb, v. 18 och 42.

10. Ram födde Amminadab: Amminadab födde Nahesson,* den försten för Juda barn. *4 Mos. 1: 7. Ruth 4: 19. Matth. 1: 4.

11. Nahesson födde Salma: Salma födde Boas.

12. Boas födde Obed: Obed födde Isai.

13. Isai födde* sin första son Eliab; AbiNadab den andra, Simea den tredje. *1 Sam. 16: 10.

14. Nethaneel den fjerde, Raddai den femte;

15. Ozem den sjette, David* den sjunde. *1 Sam. 17: 12.

16. Och deras systrar woro: ZeruJa och Abigail. ZeruJa barn äro: Abisai,* Joab, Asahel, de tre. *1 Sam. 26: 6.

17. Men Abigail födde Amasa: och Amasa fader war Jether, en Ismaelit.

Jehter kallas Ismaelit, och hade wäl lefwat ibland Ismaeliterna, men han war till börden en Israelit, 2 Sam. 17: 25.

18. Caleb, Hezrons son, födde med den qwinnan Asuba och med Jerioth: och desse äro hennes barn: Jeser, Sobab och Ardon.

19. Då Asuba blef död, tog Caleb Ephrath; hon födde honom Hur.

20. Hur födde Uri. Uri födde Bezaleel.* *2 Mos. 31: 2.

21. Derefter besof Hezron Machirs dotter, Gilead faders: och han tog henne, då han war sextio år gammal; och hon födde honom Segub.

22. Segub födde Jair: han hade tre och tjugu städer i Gileads land.* *Dom. 10: 4.

23. Och han tog utaf desamma Gesur och Aram, Jairs byar;* dertill Kenath med dess döttrar, sextio städer. Desse äro alla Machirs barn, Gileads faders. *4 Mos. 32: 41.

24. Efter Hezrons död i Caleb Ephrata lefde Hezron sin hustru Abia; hon födde honom Ashur, Thekoa fader.

Lefde, d. ä. lemnade (efter sig). Hezron efterlemnade Abia såsom enka, och hon födde efter hans död Ashur.

25. Jerahmeel, Hezrons förste son, hade barn: den förste Ram, Buna, Oren och Ozem och Ahia.

26. Och Jerahmeel hade ännu en andra hustru, som hette Atarah, hon är Onams moder.

27. Rams barn, Jerahmeels första sons, äro: Maaz, Jamin och Eker.

28. Men Onam hade barn; Sammai och Jada. Sammai barn äro: Nadab och Abisur.

29. Men Abisurs hustru hette Abihail; hon födde honom Ahban och Molid.

30. Nadabs barn äro: Seleb och Appaim; och Seled blef död barnlös.

31. Appaims barn äro Jisei. Jisei barn äro: Sesan. Sesans barn äro: Ahlai.

31. Jada barn, Sammai broders, äro: Jether och Jonathan; men Jether blef död barnlös.

33. Men Jonathans barn äro: Peleth och Sasa. De äro Jerahmeels barn.

34. Men Sesan hade inga söner, utan döttrar. Och Sesan hade en Egyptisk tjenare, han hette Jarha.

35. Och Sesan gaf Jarha, sin tjenare, sin dotter till hustru; hon födde honom Attai.

36. Attai fördde Nathan. Nathan födde Sabad.

37. Sabad födde Ephlal. Ephlal födde Obed.

38. Obed födde Jehu. Jehu födde Asaria.

39. Asaria födde Helez. Helez födde Elasa.

40. Elasa födde Sismai. Sismai födde Sallum.

41. Sallum födde Jekamia. Jekamia födde Elisama.

42. Calebs barn, Jerahmeels broders, äro: Mesa, hans förste son; han är Siphs fader, och Maresa barn, Hebrons faders.

43. Hebrons barn äro: Korah, Thappua, Rekem och Sema.

44. Men Sema födde Raham, Jorkeams fader. Rekem födde Samai.

45. Samai son hette Maon. Och Maon war Bethzurs fader.

46. Men Epha, Calebs frilla, födde Haran, Moza och Gases. Haran födde Gases.

47. Man Jahdai barn äro: Regem, Jotham, Gesan, Pelet, Epha och Saaph.

48. Men Maacha, Calebs frilla, födde Seber och Thirhana:

49. Och födde desslikes Saaph, Madmanna fader, och Seva, Machbena fader, och Gibea fader. Achsa war Calebs dotter.* *Jos. 15: 16.

50. Desse woro Calebs barn, Hurs den förste sonens af Ephrata: Sobal, KirjathJearims fader.

51. Salma, Bethlehems fader, Hareph, BethGaders fader.

52. Och Sobal, KirjathJearims fader, hade söner; han såg halfwa Manuhoth.

Han såg: han hade uppsigt öfwer.

53. Men de slägter i KirjathJearim, woro de Jithriter, Puthiter, Sumathiter och Misraiter. Utaf dessa äro utkomne de Zorgathiter och Esthaoliter.

54. Salma barn äro: Bethlehem och de Nethophatiter, kronorna till Joabs hus, och hälften af de Manahthiter af den Zorgiten.

55. Och de skrifwares slägter, som i Jabez bodde, äro: de Thirathiter, Simathiter, Suchathiter: det äro de Kiniter, som komne äro af Hamath, Bethrechabs fader.

3. Capitel.

Davids barn. Juda konungar, förstar.

Desse äro Davids barn, som honom födde äro i Hebron:* den förste Amnon af Ahinoam, den Jisreelitiskan; den andre, Daniel, af Abigail, den Carmelitiskan; *2 Sam. 3: 2.

2. Den tredje, Absalom, Maacha son, Thalmai dotters, konungens i Gesur; den fjerde, Adonia, Haggiths son;

3. Den femte, SephatJa af Abitai; den sjette, Jithream af hans hustru Egla.

Egla war troligen Davids första och en längre tid hans enda hustru. Hon allena förer ärenamnet Hustru.

4. Desse sex äro honom födde i Hebron: förty han regerade der i sju år och sex månader; men i Jerusalem regerade han i tre och trettio år.

5. Och desse äro honom födde i Jerusalem:* Simea, Sobab, Nathan, Salomo, de fyra af BathSua, Ammiels dotter. *2 Sam. 5: 14.

Bathsua, Bathseba. Simea uttalas äfwen Samua, Elisama och Elisua.

6. Dertill Jibehar, Elisama, Eliphelet;

7. Noga, Nepheg, Japhia;

8. Elisama, Eljada, Eliphelet, de nio.

9. Desse äro alla Davids barn, förutan dem, som frillobarn woro. Och Thamar* war deras syster, *2 Sam. 13: 1.

10. Salomos son war Rehabeam;* hans son war Abia:† hans son war Asa; hans son war Josaphat. *1 Kon. 11: 43. Matth. 1: 7. †1 Kon. 14: 31.

11. Hans son war Joram.* Hans son war Ahasia. Hans son war Joas. *2 Kon. 8: 16.

12. Hans son war Amazia.* Hans son war Azaria. Hans son war Jotham. *2 Kon. 12: 21.

13. Hans son war Ahas.* Hans son war Hiskia. Hans son war Manasse. *2 Kon. 15: 38.

14. Hans son war Amon. Hans son war Josia.* *2 Kon. 21: 18.

15. Men Josia söner woro: den förste, Johanan;* den andre, Jojakim;† den tredje, Zedekia;** den fjerde, Sallum. *2 Kon. 23: 30; †cap. 23: 34; **cap. 24: 17.

16. Men Jojakims barn woro: Jechonia. Hans son war Zedekia,

17. Jechonia barn, den fången wardt, woro Sealthiel,* *2 Kon. 24: 6, 15. Jer. 22: 30.

Barn innefattar äfwen hans efterkommande.

18. Malkiram, Phedaja, Seneazar, Jekamia, Hosama, Nedabia.

19. Phedaja barn woro: Serubbabel och Simei. Serubbabels barn woro: Mesullam och Hanania, och deras syster Selomith:

20. Dertill Hasuba, Ohel, Berechia, Hasadia, JusabHesed, de fem.

21. Hanania barn woro: Pelatia och Jesaia. Hans son war Rephaja. Hans son war Arnan. Hans son war Obadja. Hans son war Sechania.

22. Men Sechania barn woro: Semaja. Semaja barn woro: Hattus, Jigeal, Bariah, Nearia, Saphat, de sex.

23. Nearia barn woro: Eljoenai, Hiskia, Asrikam, de tre.

24. Eljoenai barn woro: Hodaja, Eljasib, Phelaja, Akkub, Johanan, Delaja, Anani, de sju.

4. Capitel.

Perez, Jabez, Caleb, Sela, Simeon, Gedor.

Juda barn woro: Perez,* Hezron, Charmi, Hur och Sobal. *1 Mos. 38: 29; cap. 46: 12. 1 Chrön. 2: 4.

Juda stams slägtregister meddelas här ännu utförligare med afseende på Messie stamtafla.

2. Men Reaja, Sobals son, födde Jahath. Jahath födde Ahumai och Lahab. Det äro de Zorgathiters slägter.

3. Detta är den fadrens Ethams slägte: Jisreel, Jisma, Jibbas: och deras syster hette Hazelelponi.

Etham war en stad på gränsen mellan Juda och Simeon, som hade sitt namn af inwånarnes stamfader Etham.

4. Och Pnuel, Gebors fader, och Eser, Husa fader. Det äro Hurs barn, den första Ephrata sons, BethLehems faders.

5. Men Ashur,* Thekoa fader, hade twå hustrur: Helea och Naara. *1 Chrön. 2: 24.

6. Och Naara födde honom Ahusam, Hepher, Themeni, Ahastari: det äro Naara barn.

7. Men Helea barn woro: Zereth, Jesohar och Ethnan.

8. Men Coz födde Anub och Hazobeba, och de Aharhels slägter, Harums sons.

9. Men Jabez war härligare än hans bröder: och hans moder kallade honom Jabez; ty hon sade: Jag hafwer födt honom med bekymmer.

10. Och Jabez åkallade Israels Gud, och sade: Om du wälsignar mig och förwidgar mina gränser, och din hand blifwer med mig, och så skaffar med det onda, att det mig intet bekymrar. Och Gud lät ske, som han bad.

Den ödmjuka bönen, i hwilken Jabez icke wågar uttala något löfte, blef hörd, ty Gud såg hans hjertas mening. Det är det rätta sättet att bedja, att man icke wågar att i förlitande på egen kraft uttala några goda föresatser, utan om deras fullbordan äfwen åkallar Herran. Guds hand är Guds allmakt och nåd. Hans hand är emot oss, då Han straffar oss. Han drager sin hand ifrån oss, då Han undandrager oss sin nåd. Hans hand är med oss, då Han gör oss godt.

Jabez bet. Han gör bekymmer. Hans namn blef ett uttryck af hans tillstånd; han bad Herran förändra det bekymmerfulla tillståndet, och med en sådan bönhörelse, som innebär ny födelse i menniskans själ, kommer hon i ett nytt förhållande till Gud och får ett nytt namn, ehuru icke detta namn gifwes i tiden, såsom åt Abraham och Israel.

11. Men Chelub, Suah broder, födde Mehir, det är Esthons fader.

12. Men Esthon födde Bethrapha, Paseah och Thehinna, fadren till den staden Nahas. Det äro de män af Recha.

13. Kenas barn woro: Athniel* och Seraja. Athniels barn woro: Hathath. *Jos. 15: 17. Dom. 3: 9.

14. Och Meonothai födde Ophra. Och Seraja födde Joab, en fader åt de timmermän i dalen: ty de woro timmermän.

15. Calebs* barn, Jephunne sons, woro: Iru, Ela och Naam. Ela barn woro: Kenas. *4 Mos. 32: 12.

16. Jehaleleels barn woro: Siph, Sipha, Thiria och Asareel.

17. Esra barn woro: Jether, Mered, Epher och Jalon och Thahar med MirJam, Sammai, Jisbah, Esthemoa fader.

18. Och hans hustru Judija födde Jered, Gedors fader, Heber, Socho fader, Jekuthiel, Sanoah fader. Desse äro Bithia barn, Pharaos dotters, hwilken Mared tog.

19. Den hustruns Hodija barn, Nahams systers, Kegila faders, woro: Hagarmi och Esthemoa, den Maachathiten.

20. Simeons barn woro: Amnon, Rinnah och Benhanan, Thilon. Jisei barn woro: Soheth och Bensoheth.

21. Sela* barn, Juda sons, woro: Er, Lecha fader, Laeda, Maresa fader, och de linwäfwares slägter i Asbea hus; *1 Mos. 38: 5.

22. Dertill Jokim och de män af Coseba, Joas, Saraph, hwilka husherrar woro i Moab och bodde i Lahem; som de gamle säga.

Af Juda efterkommande woro några i Moabs land, under det de öfriga woro i Egypten.

23. De woro pottomakare och bodde ibland planteringar och gårdar när konungen i hans arbete, och kommo och blefwo der.

Konungen i Egypten anwände några af Juda stam till särskildt arbete, så att de bodde bland konungens planteringar och icke i landet Gosen.

24. Simeons barn* woro: Nemuel. Jamin, Jarib, Serah, Saul. *1 Mos. 46: 10.

25. Hans son war Sallum. Hans son war Mibsam. Hans son war Misma.

26. Misma barn woro: Hamuel. Hans son war Saccur. Hans son war Simei.

27. Simei hade sexton söner och sex döttrar; och hans bröder hade icke många barn; och all deras slägt förökade sig icke så mycket, som Juda barn.

28. Men de bodde* i BerSeba, Molada, HazarSual. *Jos. 19: 2.

29. Bilha, Ezem, Tholad,

30. Bethuel, Horma, Ziklag,

31. BethMarchaboth, HazarSusim, BethBirei, Saarim; det woro deras städer, allt intill konung David.

32. Dertill deras byar, Etham, Ain, Rimmon, Thochen, Asan, de fem städerna;

33. Och alla de byar, som woro omkring dessa städer, allt intill Baal. Det är deras boning och deras ätt ibland dem.

34. Och Mesobab, Jamlech, Josa, Amazia son,

35. Joel, Jehu, Josibia son, Seraja sons, Asiels sons,

36. Eljoenai, Jaacoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jisimiel och Benaja,

37. Sisa, Siphei son, Allons sons, Jedaja sons, Simri sons, Semaja sons.

38. Desse woro namnkunnige förstar uti deras ätter och i deras fäders hus; och delade sig ut, efter det de woro många.

39. Och de drogo bort till att fara till Gedor intill öster på dalen, på det de skulle söka det för deras får.

40. Och de funno fet och god bet och ett widt land, stilla och rikt; ty i förtiden bodde der de af Ham.

41. Och de som nu wid namn beskrifne äro, kommo i Hiskia tid, Juda konungs, och slogo deras hyddor och boningar, som der funne wordo, och gjorde dem till spillo, allt intill denna dag; och bodde i deras stad, ty der war bet för får.

42. Och gingo ut af dem af Simeons barn femhundrade män intill Seirs berg med deras öfwerstar, Pelatia, Nearia, Rephaja och Usiel, Jisei barn;

43. Och slogo de återlefda af de Amalekiter, som undsluppne woro; och bodde der allt intill denna dag.

5. Capitel.

Ruben, Gad, Manasse. Phuls, Thiglaths fängelse.

Rubens barn, förste Israels sons, ty han war förste sonen;* men derföre att han sin faders säng besmittade,† wardt hans förstfödslorätt gifwen Josephs barn,** Israels sons; och han wardt icke räknad till förstfödseln.†† *1 Mos. 29: 32; †cap. 35: 22; **cap. 48: 5; ††cap. 49: 4.

2. Ty Juda, som mäktig war ibland sina bröder, honom wardt förstadömet före honom gifwet; och Joseph förstfödslorätten.

Härigenom grundlades den riksdelning, som sedan skedde, emedan Manasse och Ephraim icke wille erkänna Juda stams företräde framför dem sjelfwa.

3. Så äro nu Rubens, första Israels sons, barn:* Hanoch, Pallu, Hezron och Charmi. *1 Mos. 46: 9. 2 Mos. 6: 14. 4 Mos. 26: 5.

4. Joels barn woro Semaja. Hans son war Gog. Hans son war Simei.

5. Hans son war Micha. Hans son war Reaja. Hans son war Baal.

6. Hans son war Beera, hwilken Thiglath Pilneser, konungen i Assyrien, bortförde* fången; han war en förste ibland de Rubeniter. *2 Kon. 15: 29.

7. Men hans bröder i deras ätter, då de i deras börd räknade wordo, hade Jegiel och Sacharia för höfwitsmän.

8. Och Bela, Asas son, Sema sons, Joels sons, han bodde i Aroer, och intill Nebo och BaalMeon;

9. Och bodde emot öster, intill man kommer till öknen wid den elfwen Phrath; förty deras boskap war mycken i Gileads land.

10. Och i Sauls tid förde de örlig emot de Hagariter, så att de föllo genom dessas hand, och bodde i deras hyddor in mot all den östra ängden Gilead.

Hagariter kallades en del af Ismaels efterkommande. Under det de stammar, som bodde wester om Jordan i det egentliga Canaan, inskränktes och underkufwades af Philisteerna, utwidgade sig de öfriga stammarne öster om Jordan; och i Sauls tid sträckte sig deras wälde ända till floden Euphrath.

11. Gads barn bodde* twärt öfwer ifrån dem uti det landet Basan, allt intill Salcha. *Jos. 13: 24.

12. Joel den främste, Sapham den andre, Jaenai och Saphat i Basan.

13. Och deras bröder i deras fäders hus woro: Michael, Mesullam, Seba, Jorai. Jaecan, Sia och Eber, de sju.

14. Desse äro Abihails barn, Huri sons, Jaroah sons, Gileads sons, Michaels sons, Jesisai sons, Jahdo sons, Bus sons.

15. Ahi, Abdiels son, Guni sons, war en öfwerste uti deras fäders hus;

16. Och bodde i Gilead i Basan, och i dess döttrar, och i alla Sarons förstäder, allt intill dess ändar.

17. Dessa wordo alla räknade i Jothams, Juda konungs,* och Jerobeams,† Israels konungs, tid. *2 Kon. 15: 5; †cap. 14: 23.

18. Rubens barn, de Gadditers och den halfwa slägtens Manasse woro stridsamme män, som sköld och swärd föra och båge spänna kunde, och förfarne till att strida; de woro fyra och fyratio tusen och sjuhundrade och sextio, som i här drogo.

19. Och då de stridde med de Hagariter, hulpo dem Jetur, Naphis* och Nodab; *1 Mos. 25: 15.

Grt: Och de förde krig med de Hagariter och (med) Jetur m. m.

20. Och gåfwo de Hagariter i deras händer och allt det som med dem war: förty de ropade till Gud i striden, och Han bönhörde dem; ty de trodde till Honom.

Grt: Och de wordo hulpne emot dem (af Herran), och de Hagariter och alle, som med dem woro, blefwo gifne i deras hand. Herren hjelper dem, som Honom åkalla, då bönen är en frukt af förtröstan på Honom. Folket hade på den tiden wida mindre ljus, än den Evangelii klarhet, som lyser för oss; men de wisste dock, att tro och bön woro nödwändiga till seger både öfwer lekamliga och andeliga fiender. Se Matth. 21: 22.

21. Och de förde bort deras boskap, femtiotusen kameler, tuhundrade och femtiotusen får, tutusen åsnor och hundratusen menniskors själar.

22. Och der föllo många sårade; ty striden war af Gudi. Och de bodde i deras stad allt intill den tiden de fångne wordo.* *2 Kon. 17: 3, 6.

23. Den halfwa slägtens Manasse barn bodde i det landet ifrån Basan allt intill BaalHermon och Senir och det berget Hermon, och de woro många.

24. Och desse woro höfwitsmän till deras fäders hus: Epher, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hobavia, Jahdiel, wäldige, mäktige män och namnkunnige höfwitsmän uti deras fäders hus.

25. Och då de förtogo sig* emot deras fäders Gud, och i horeri gingo efter de folks gudar der i landet, som Gud för dem förgjort hade; *2 Kon. 17: 7.

26. Uppwäckte Israels Gud Phuls anda, konungens i Assyrien, och Thiglath Pilnesers anda, konungens i Assyrien, och förde bort de Rubeniter, Gadditer och den halfwa slägten Manasse, och lät komma dem till Halah och Habor och Hara och till den elfwen Gosan allt intill denna dag.* *2 Kon. 15: 19, 29.

Dessa hedniska konungar och deras härar brukade Gud till redskap för att straffa sitt affälliga folk.

6. Capitel.

Levi slägt, gränser, embete, städer.

Levi barn* woro Gersom, Kehat och Merari. *1 Mos. 46: 11. 2 Mos. 6: 16. 4 Mos. 26: 57. 1 Chrön. 23: 6.

2. Kehats barn woro: Amram, Jizear, Hebron och Usiel.

3. Amrams* barn woro: Aaron, Mose och MirJam. Aarons barn woro: Nadab, Abihu, Eleazar och Ithamar. *2 Mos. 2: 1.

4. Eleazar födde Pinehas. Pinehas födde Abisua.

Abisua och hans närmaste efterkommande woro öfwersteprester i domaretiden i Israel. Att de icke omtalas, är ett bewis, att på den tiden både gudstjensten och presterna föga aktades. Det war en sådan frihetstid, då hwar och en gjorde hwad han wille, men folket kom sju gånger under hårda fienders wåld, och hwarje gång warade träldomen och nöden i många år. Den falska friheten förer alltid till träldom och är redan i sig sjelf träldom.

5. Abisua födde Bukki. Bukki födde Usi.

6. Usi födde Serahia. Serahia födde Merajoth.

7. Merajoth födde Amaria. Amaria födde Ahitob.

8. Ahitob födde Zadok.* Zadok födde Ahimaaz. *2 Sam. 8: 17; cap. 15: 27.

9. Ahimaaz födde Asaria. Asaria födde Johanan.

10. Johanan födde Asaria, hwilken prest war i huset, som Salomo byggde i Jerusalem.

11. Asaria födde Amaria. Amaria födde Ahitob.

12. Ahitob födde Zadok, Zadok födde Sallum.

13. Sallum födde Hilkia.* Hilkia födde Asaria. *2 Kon. 22: 4.

14. Asaria födde Seraja. Seraja födde Jozadak.

15. Men Jozadak wardt med bortförd då HERren lät bortföra Juda och Jerusalem fångna af NebucadNezar. * *2 Kon. 25: 11.

16. Så äro nu Levi barn desse: Gersom, Kehat, Merari.

17. Gersoms barn* heta alltså: Libni och Simei. *2 Mos. 6: 17.

18. Kehats barn heta: Amram, Jizear, Hebron och Usiel.

19. Merari barn heta: Maheli och Musi. Det äro de Leviters ätter efter deras fäder.

20. Gersoms son war Libni; hans son war Jahath; hans son war Simma.

21. Hans son war Joah; hans son war Iddo; hans son war Serah; hans son war Jeathrai.

22. Men Kehats son war Amminadab; hans son war Korah; hans son war Assir.

23. Hans son war Elkana; hans son war Ebjasaph; hans son war Assir.

24. Hans son war Tahath; hans son war Uriel; hans son war Ussia; hans son war Saul.

25. Elkana barn woro: Amasai och Ahimoth.

26. Hans son war Elkana; hans son war Elkana Zophai; hans son war Nahath.

27. Hans son war Eliab; hans son war Jeroham; hans son war Elkana.* *1 Sam. 1: 1.

28. Hans son war Samuel; hans förstfödde war Basni och Abija.

29. Merari son war Maheli; hans son war Libni; hans son war Simei; hans son war Ussa.

30. Hans son war Simea; hans son war Haggija; hans son war Asaja.

31. Desse äro de, som David satte till att sjunga i HERrans hus, då arken hwilade;

32. Och tjente för boningen och wittnesbördets tabernakel med sjungande, allt intill Salomo byggde HERrans hus i Jerusalem; och stodo efter deras sätt i deras embete.

33. Och desse äro de som stodo, och deras barn; utaf Kehats barn war Heman sångaren, Joels son, Samuels sons:

34. Elkana sons, Jerohams sons, Eliels sons, Thoah sons;

35. Zuphs sons, Elkana sons, Mahaths sons, Amasai sons:

36. Elkana sons, Joels sons, Asaria sons, Zephania sons;

37. Thaharths sons, Assirs sons, Ebjasaphs sons, Korah sons;

38. Jizears sons, Kehats sons, Levi sons, Israels sons.

39. Och hans broder Assaph stod på hans högra sida. Och Assaph war Berechia son, Simea sons;

40. Michaels sons, Baaseja sons, Malchija sons;

41. Ethni sons, Serah sons, Adaja sons;

42. Ethans sons, Simma sons, Simei sons;

43. Jahaths sons, Gersoms sons, Levi sons;

44. Men deras bröder, Merari barn, stodo på wenstra sidan, nemligen Ethan, Kisi son, Abdi sons, Malluchs sons;

45. Hosabia sons, Amazia sons, Hilkia sons;

46. Amzi sons, Bani sons, Samers sons;

47. Maheli sons, Musi sons, Merari sons, Levi sons.

48. Men deras bröder Leviterna woro skickade till allehanda embete uti Guds hus boning.

49. Men Aaron och hans söner woro i det embetet, som war upptända* på bränneoffrets altare, och på rökaltaret, och till alla sysslor uti det allraheligaste, och till att försona Israel, såsom Mose, Guds tjenare, budit hade. *2 Mos. 30: 7, 8. 4 Mos. 4: 16.

50. Aarons barn äro desse: Eleazar, hans son; hans son war Pinehas; hans son war Abisua.

51. Hans son war Bukki; hans son war Usi; hans son war Serahia.

52. Hans son war Merajoth; hans son war Amaria; hans son war Ahitob.

53. Hans son war Zadok; hans son war Ahimaaz.

54. Och detta är deras boning och säte uti deras gränser, nemligen Aarons barns af de Kehatiters ätt; ty lotten föll till dem.

55. Och de gåfwo dem Hebron i Juda land, och dess förstäder allt omkring.* *4 Mos. 35: 2, 3. Jos. 21: 13.

56. Men stadens mark och dess byar gåfwo de Caleb, Jephunne son.* *Jos. 21: 12.

57. Så gåfwo de nu Aarons barn de fristäder* Hebron och Libna, och dess förstäder; Jattir och Esthemoa, och dess förstäder; *5 Mos. 19: 2.

58. Hilen och dess förstäder, Debir och dess förstäder;

59. Asan och dess förstäder, BethSemes och dess förstäder.

60. Och af Benjamins slägte Geba och dess förstäder, Alemeth och dess förstäder, Anathoth och dess förstäder; så att alla städer i deras ätter woro tretton.

61. Men åt de andra Kehats barn i deras ätter wordo af den halfwa Manasse slägte genom lott gifne tio städer.

62. Af Gersoms barn i deras ätter wordo af Isaschars slägte och af Assers slägte och af Naphthali slägte och af Manasse slägte i Basan tretton städer gifne.

63. Merari barn i deras ätter wordo genom lott gifne af Rubens slägte och af Gads slägte och af Sebulons slägte tolf städer.

64. Och Israels barn gåfwo också Leviterna städer med deras förstäder:

65. Nemligen genom lott af Juda barns slägte och af Simeons barns slägte och af BenJamins barns slägte de städer, som de wid namn föresade.

66. Men Kehats barns ätt kommo städer till af Ephraims slägtes gränser.

67. Så gåfwo de nu åt de andra Kehats barns ätt de fristäder Sechem på Ephraims berg och dess förstäder,* Geser och dess förstäder; *Jos. 21: 21.

68. Jokmeam och dess förstäder, BethHoron och dess förstäder;

69. Ajalon och dess förstäder, GathRimmon och dess förstäder;

70. Dertill af den halfwa slägten Manasse: Aner och dess förstäder, Bileam och dess förstäder.

71. Men åt Gersoms barn gåfwo de af den halfwa Manasse slägtes ätt Golan i Basan och dess förstäder, Astharoth och dess förstäder;

72. Af Isaschars slägte: Kedes och dess förstäder, Daberath och dess förstäder;

73. Ramoth och dess förstäder, Anem och dess förstäder;

74. Af Assers slägte: Masal och dess förstäder, Abdon och dess förstäder;

75. Hukok och dess förstäder, Rehob och dess förstäder.

76. Af Naphthali slägte: Kedes i Galilea och dess förstäder, Hammon och dess förstäder, Kiriathaim och dess förstäder.

77. Åt de andra Merari barn gåfwo de af Sebulons slägte Rimmono och dess förstäder, Thabor och dess förstäder.

78. Och på hinsidan Jordan twärs öfwer Jericho, öster ut wid Jordan: af Rubens slägte: Bezer i öknen och dess förstäder, Jahzah och dess förstäder;

79. Kedemoth och dess förstäder, Mephaath och dess förstäder.

80. Af Gads slägte: Ramoth i Gilead och dess förstäder, Mahanaim och dess förstäder;

81. Hesbon och dess förstäder, Jaeser och dess förstäder.

7. Capitel.

Isaschar. Benjamin. Naphthali, Manasse. Ephraim. Asser.

Isaschars barn* woro: Thola, Phua, Jasub och Simron, de fyra. *1 Mos. 46: 13. 4 Mos. 26: 23.

2. Thola barn woro: Usi, Rephaja, Jeriel, Jahmai, Jibsam och Samuel, hufwuden uti deras fäders hus af Thola och wäldige män i deras ätter, wid det talet, i Davids tid, tu och tjugutusen och sexhundrade.

3. Usi barn woro. Jisraja. Jisraja barn woro: Michael, Obadja, Joel och Jissija, de fem; och woro alle höfwitsmän.

4. Och med dem i deras ätter uti deras fäders hus woro wäpnade härfolk till strid sex och trettio tusen; ty de hade många hustrur och barn.

5. Och deras bröder i alla Isaschars ätter, wäldige män, woro sju och åttatio tusen, och wordo alle räknade.

6. BenJamins barn* woro: Bela, Becher och Jediael, de tre. *1 Mos. 46: 21. 4 Mos. 26: 38.

Då man jemförer med hwarandra de ställen, som handla om Benjamins stam, Cap. 8: 1, 1 Mos. 46: 21, och 4 Mos. 26: 38, 39, så uppstå swårigheter, hwilka härleda sig deraf, att samme personer hafwa olika namn, hwilket ofta i Gamla Testamentet förekommer.

7. Bela barn woro: Ezbon, Usi, Usiel, Jeremoth och Iri, de fem, höfwitsmän i fädernas hus, wäldige män, och wordo räknade tu och tjugu tusen och fyra och trettio.

8. Bechers barn woro: Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri, Jeremoth, Abia, Anathoth och Alameth, de woro alla Bechers barn.

9. Och woro räknade i deras ätter efter höfwitsmännerna i deras fäders hus, wäldige män, tjugu tusen och tuhundrade.

10. Jediaels barn woro: Bilhan. Bilhans barn woro: Jeus, BenJamin, Ehud, Chenaana, Sethan, Tharsis och Ahisahar.

11. De woro alla Jediaels barn, fädernas höfwitsmän, wäldige män, sjutton tusen tuhundrade, som i här utdrogo till att strida.

12. Och Suppim och Huppim woro Irs barn; men Husim woro Achers barn.

13. Naphthali barn* woro: Jahziel, Guni, Jezer och Sallum af Bilha barn. *1 Mos. 46: 24. 4 Mos. 26: 48.

14. Manasse barn äro desse: Esriel, hwilken hans frilla Aramia födde; men han födde Machir, Gileads fader.

15. Och Machir gaf Huppim och Suppim hustrur, och hans syster hette Maacha; hans andre son hette Zelaphehad; och Zelaphehad hade döttrar.* *4 Mos. 27: 1.

16. Och Maacha, Machirs hustru, födde en son, den kallade hon Peres; och hans broder hette Seres; och hans söner woro: Ulam och Rakem.

17. Men Ulams son war Bedan. Detta är Gileads barn, Machirs sons, Manasse sons.

18. Och hans syster Molecheth födde Ishod, Abieser och Mahela.

19. Och Semida hade dessa barnen: Ahjan, Sechem, Likhi och Aniam.

20. Ephraims barn* woro desse: Suthelah; hans son war Bered; hans son war Thahath; hans son war Elada; hans son war Thahath. *4 Mos. 26: 35.

21. Hans son war Sabad; hans son war Suthelah, Eser och Elad. Och de män i Gath, infödde i landet, dråpo dem, derföre att de nederdragne woro till att taga bort deras boskap.

Under det Israeliterna bodde i landet Gosen, drefwo de sin boskap genom öknen ända till Philisteernas gräns, och kommo då i strid med Philisteerna. Israeliterna förde således på den tiden ett wandrande herdalif, jemte det de hemma skötte sitt jordbruk.

22. Och deras fader Ephraim sörjde i lång tid, och hans bröder kommo till att hugswala honom.

23. Och han besof sin hustru; hon wardt hafwande, och födde en son, och hon kallade hans namn Beria; derföre att illa tillgick i hans hus.

Illa tillgick, d. ä. det war ett sorgehus, v. 22. Beria bet. i olycka. Detta namn förwarade sorgens minne i familjen.

24. Hans dotter war Seera. Hon byggde nedra och öfra BethHoron och Usen Seera.

25. Hans son war Repha; hans son war Reseph och Thelah; hans son war Thahan.

26. Hans son war Laedan; hans son war Ammihud; hans son war Elisama.* *4 Mos. 1: 10.

27. Hans son war Nun; hans son war Josua.* *Jos. 1: 1.

28. Och deras egor och boning war BethEl och dess döttrar och österut af Naaran och westerut ifrån Geser och dess döttrar; Sechem och dess döttrar, allt intill Assa och dess döttrar;

29. Och intill Manasse barn, BethSean och dess döttrar;* Thaanach och dess döttrar; Megiddo och dess döttrar; Dor och dess döttrar.* Deruti bodde Jofephs barn, Israels sons. *Jos. 17: 11.

30. Assers barn* woro desse: Jimna, Jisva, Jisvi, Beria och Serah, deras syster. *1 Mos. 46: 17. 4 Mos. 26: 44.

31. Beria barn woro: Heber och Malchiel, det är Birsaviths fader.

32. Heber födde Japhlet, Somer, Hotham och Suah deras syster.

33. Japhlets barn woro: Pasach, Bimhal och Asvath; desse woro Japhlets barn.

34. Somers barn woro: Ahi, Rohga, Jehubba och Aram.

35. Och hans broders Helems barn woro: Sopha, Jimna, Seles och Amal.

36. Sopha barn woro: Suah, Harnepher, Sual, Beri, Jimra,

37. Bezer, Hod, Samma, Silsa, Jithran och Beera.

38. Jethers barn woro: Jephunne, Phispah och Ara.

39. Ulla barn woro: Arah, Haniel och Rizia.

40. Desse woro alle Assers barn, höfwitsmän i deras fäders hus, utwalde wäldige män och hufwuden öfwer förstar, och woro räknade i här till strids wid deras tal, sex och tjugu tusen män.

8. Capitel.

BenJamin, Saul, Jonathan.

BenJamin födde* Bela sin första son; Asbel den andra, Ahrah den tredje; *1 Mos. 46: 21. 4 Mos. 26: 38. 2 Chrön. 7: 6.

2. Nohah den fjerde; Rapha den femte.

3. Och Bela hade barn, Addar, Gera, Abihud;

4. Abisua, Naaman, Ahoah;

5. Gera, Sephuphan och Huram.

6. Desse äro Ehuds barn, som hufwuden woro för de fäder, som bodde i Geba, och drogo bort till Manahath.

7. Nemligen Naaman, Ahia och Gera, densamme förde dem bort; och han födde Usa och Ahihud.

8. Och Saharaim födde i Moabs land (då han hade låtit dem ifrån sig) af Husim och Baara sina hustrur.

9. Och han födde af Hodes, sin hustru, Jobab, Zibia, Mesa, Malcham;

10. Jeuz, Sachia och Mirma. Desse äro hans barn, hufwuden för fäderna.

11. Af Husim födde han Abitob och Elpaal.

12. Elpaals barn woro: Eber, Misam och Samed; densamme byggde Ono och Lod och dess döttrar.

13. Och Beria och Serna woro hufwuden för fäderna ibland dem, som bodde i Ajalon; de förjagade dem, som bodde i Gath.

14. Men hans broder, Sasak, Jeremoth,

15. Sebadia, Arad, Ader,

16. Michael, Jispa och Joha. Dessa äro Beria barn;

17. Sebadia, Mesullam, Hiski, Heber;

18. Jismerai, Jislia, Jobab. Dessa äro Elpaals barn.

19. Jakim, Sichri, Sabdi;

20. Elienai, Zillethai, Eliel;

21. Adaja, Beraja och Simrath. Dessa äro Simi barn.

22. Jispan, Eber, Eliel;

23. Abdon, Sichri, Hanan;

24. Hanania, Elam, Anthothia;

25. Jiphdeja och Pnuel: dessa äro Sasaks barn.

26. Samserai, Seharia, Athalia;

27. Jaresia, Elia och Sichri: dessa äro Jerohams barn.

28. Dessa äro hufwuden för fäderna i deras ätter; de bodde i Jerusalem.

29. Men i Gibeon bodde fadren Gibeon; och hans hustru hette Maacha,* *1 Chrön. 9: 35.

30. Och hans förste son war Abdon, Zur, Kis, Baal, Nadab;

31. Gedor, Ahio och Secher.

32. Men Mikloth födde Simea; och de bodde twärs emot deras bröder i Jerusalem med sina bröder.

33. Ner födde Kis.* Kis födde Saul. Saul födde† Jonathan, MalchiSua, AbiNadab och EsBaal. *1 Sam. 9: 1; †cap. 14: 49.

34. Jonathans son war MeriBaal. MeriBaal födde Micha.

Maribaal war Mephiboseth, MeriBaal betyder strid med Baal, och Mephiboseth skammens utrotande. Det sednare namnet uppstod af owillighet att uttala namnet Baal.

35. Micha barn woro: Pithon, Melech, Thaerea och Ahas.

36. Ahas födde Joadda. Joadda födde Alemeth, Asmaveth och Simri. Simri födde Moza.

37. Moza födde Binea. Hans son war Rapha. Hans son war Elasa. Hans son war Azel.

38. Men Azel hade sex söner. De hette: Asrikam, Bochru, Ismael, Searia, Obadja, Hanan: de woro alle Azels söner.

39. Eseks barn, hans broders, woro: Ulam, hans förste son, Jeus den andre, Eliphelet den tredje.

40. Men Ulams barn woro wäldige män, och wälbehändige med bågar, och hade många söner och sonsöner, hundrade och femtio. De äro alla af BenJamins barn.

9. Capitel.

Israel fånget. Jerusalems innewånare. Levi tjenster. Sauls ätt.

Och hela Israel wardt räknadt,* och si, de äro uppskrifne i Israels och Juda konungars bok, och nu bortförde till Babel för sina missgerningars skull; *2 Sam. 24: 9.

2. De som tillförene bodde på sina egor och städer, nemligen, Israel, Prester, Leviter och de Nethinim.

Nethinim betyder gifne, nemligen de till tempeltjensten bestämde Gibeoniterna, se Jos. 9: 27. Esra 8: 20.

3. Men i Jerusalem bodde* någre af Juda barn; någre af Benjamins barn, någre af Ephraims och Manasse barn. *Neh. 11: 4.

4. Nemligen utaf Perez barn, Juda sons, war Uthai, Ammihuds son, Omri sons, Imri sons, Bani sons;

5. Men af Siloni: Asaja, förste sonen, och hans andre söner.

6. Af Serah barn: Jeguel och deras bröder femhundrade och nittio.

7. Af Benjamins barn: Sallu, Mesullams son, Hodavia sons, Hassenua sons,

8. Och Jibneja, Jerohams son. Och Ela, Usi son, Michri sons, och Mesullam, Sephatia son, Reguels sons, Jibneja sons;

9. Dertill deras bröder uti deras ätter, nio hundrade och sex och femtio. Alla dessa männerna woro höfwitsmän för fäderna uti deras fäders hus.

10. Af presterna: Jedaja, Jojarib, Jachin,

11. Och Asaria, Hilkia son, Mesullams sons, Jaboks sons, Merajoths sons, Ahitobs sons,* en förste i Guds hus; *Neh. 11: 11.

12. Och Adaja, Jerohams son, Pashurs sons, Malchia sons: och Masai, Adiels son, Jahsera sons, Mesullams sons, Mesillemiths sons, Immers sons;

13. Dertill deras bröder höfwitsmän i deras fäders hus, tusen sjuhundrade och sextio starke man, till att beställa, hwad embetet tillhörde i Guds hus.

14. Men af Leviterna, af Merari Barn: Semaia, Hasubs son, Asrikams sons, Hasabia sons.

15. Och Bakbakkar den timmermannen och Galal. Och Mattania, Micha son, Sichri sons, Assaphs sons.

16. Och Obadja, Semaja son, Galals sons, Jeduthuns sons, och Berechia, Asa son, Elkana sons, den som uti de Netophatiters byar bodde.

17. Dörrwaktarena woro: Sallum, Akkub, Talmon, Ahiman, med deras bröder, och Sallum öfwersten:

18. Ty härtill hade waktat för konungsporten östantill Levi barn i läger.

19. Sallum, Kore son, Ebiasaphs sons, Korah sons, och hans bröder utur hans faders hus. De Korhiter wid embetets syssla, att de waktade wid tabernaklets dörrar, och deras fäder i HERrans läger, att de skulle wakta på ingången.

20. Men Pinehas, Eleazars son, war fordom försten öfwer dem, derföre att HERren hade tillförene warit med honom.* *4 Mos. 25: 7.

21. Sacharia, Meselemia son, war waktare wid wittnesbördets tabernakels dörr.

22. Alla dessa woro utwalde till waktare wid dörrarna, tuhundrade och tolf. De woro räknade i deras byar. Och David och Samuel, siaren,* stiktade† dem genom deras tro: *1 Sam. 9: 9. †1 Chrön. 23: 6.

Stiktade, d. ä. bestämde dem till embetet och stadfäste dem i tron. Detta gjorde David och Samuel i Guds andas ljus och kraft.

23. Att de och deras barn skulle taga wara på HERrans hus, nemligen på tabernaklets hus, att de det wakta skulle.

24. De samme dörrwaktare woro ställde på fyra sidor, östan, westan, norr, söder.

25. Men deras bröder woro i sina byar, så att de ju inkommo på sjunde dagen* till att alltid wara när dem. *2 Kon. 11: 5.

26. Förty Leviterna woro dessa fyra öfwerste dörrwaktarena betrodde, och de woro öfwer kistorna och skatten i Guds hus.

27. Och blefwo de öfwer natten omkring* Guds hus: ty dem hörde wakten till, att de skulle upplåta hwar morgon. *1 Kon. 6: 5.

28. Och somlige af dem woro öfwer embetstygen: förty be buro dem täljde ut och in.

29. Och somlige af dem woro beställde öfwer kärlen, och öfwer alla heliga redskap; öfwer semlomjöl, öfwer win, öfwer olja, öfwer rökelse, öfwer rökwerk.

30. Men presternas barn gjorde somliga rökwerk.

31. Mattithia utaf Leviterna, den förste Sallums son, den Korhitens, woro betrodda pannorna.

32. Utaf de Kehathiter, deras bröder, woro till att bereda skådobröden,* så att de tillredde dem på hwar Sabbathsdag. *3 Mos. 24: 5.

33. Desse äro de sångare, höfwitsmän ibland Leviternas fäder, öfwer kistorna skickade: förty dag och natt woro de deröfwer i sysslorna. *

34. Desse äro höfwitsmän för fäderna ibland Leviterna uti deras ätter, och bodde i Jerusalem.

35. I Gibeon bodde Jegiel, Gibeons fader: hans hustru hette Maacha:* *1 Chrön. 8: 29.

36. Och hans första son Abdon, Zur, Kis, Baal, Ner, Nadab;

37. Gedor, Ahjo, Sacharia, Mikloth.

38. Men Mikloth födde Simeam; de bodde också omkring deras bröder i Jerusalem, ibland sina bröder.* *1 Chrön. 8: 32.

39. Ner födde Kis. Kis födde Saul. Saul födde* Jonathan, MalchiSua, AbiNadab, Esbaal. *1 Sam. 14: 49.

40. Jonathans son war Meribaal. Meribaal födde Micha.

41. Micha barn woro: Pithon, Melech och Thahrea.

42. Ahas födde Jaera. Jaera födde Alemeth, Asmaveth och Simri. Simri födde Moza.

43. Moza födde Binea. Hans son war Rephaja. Hans son war Eleasa. Hans son war Azel.

44. Azel hade sex söner, de hette: Asrikam, Bochru, Ismael, Searia, Obadia, Honan. Desse äro Azels barn.

10. Capitel.

Sauls död, hufwud, begrafning.

De Philisteer stridde emot Israel, och de af Israel flydde för de Philisteer, och de slagne föllo på Gilboa berg.* *1 Sam. 31: 1, [et]c.

Berättelsen om detta krig är hemtad från samma källa som i 1 Sam. 31.

2. Och de Philisteer gåfwo sig hardt in på Saul och hans söner, och slogo Jonathan, AbiNadab och MalchiSua, Sauls söner.

3. Och striden wardt skarp emot Saul: och de bågskyttar kommo in på honom, så att han blef sårad af skyttarne.

4. Då sade Saul till sin wapendragare: Drag ditt swärd ut, och stick mig igenom dermed, att desse oomskurne icke komma och fara skamligen med mig. Men hans wapendragare wille icke; ty han fruktade sig swårligen. Då tog Saul sitt swärd, och föll deruppå.

5. Som nu hans wapendragare såg, att Saul war död, föll han ock på swärdet, och blef död.

6. Alltså blef Saul död, och hans tre söner, och hans hela hus tillika.

7. Då nu de män af Israel, som i dalen woro, sågo, att de woro flydde, och att Saul och hans söner woro döde, öfwergåfwo de sina städer och flydde; och de Philisteer kommo och bodde deruti.

8. Den andra morgonen kommo de Philisteer till att afkläda de slagna, och funno Saul och hans söner liggande på Gilboa berg.

9. Och klädde honom af, och togo hans hufwud och hans wapen, och sände uti de Philisteers land allt omkring, och läto förkunna det för deras afgudar och folket;

10. Och lade hans wapen i deras guds hus; och hans hufwud slogo de på Dagons hus.

11. Då nu alla de i Jabes i Gilead hörde allt, det de Philisteer Saul gjort hade,

12. Reste de upp alle stridsamme män, och togo Sauls lekamen och hans söners, och förde dem till Jabes, och begrofwo deras ben under den eken i Jabes; och fastade i sju dagar.* *2 Sam. 2: 5.

13. Alltså blef Saul död i sin missgerning, som han emot HERran gjort hade; emot HERrans ord, det han icke höll;* också derföre, att han frågade spåqwinnan,† *1 Sam. 15: 11, 23. †cap. 28: 7.

Saul hade aldrig allwarligt lydt Guds ord, och till slut gjorde han twärtemot Guds befallning, 1 Sam. 15: 11. Han dog i sina synder utan bättring, ty alla HErrans warningar till honom woro förgäfwes.

14. Och icke frågade HERran: derföre drap Han honom, och wände riket till David, Isai son.

11. Capitel.

Davids smörjelse till konung, stad, hjeltar törst.

Och hela Israel samlade sig till David i Hebron och sade: Si, wi äro ditt ben och ditt kött.* *2 Sam. 5: 1.

2. Och tillförene, medan Saul war konung, förde du Israel ut och in;* så hafwer ock HERren din Gud sagt till dig: Du skall föda mitt folk Israel, och du skall wara en förste öfwer mitt folk Israel. *1 Sam. 18: 5, 6; kap. 19: 8.

3. Kommo också alla Israels äldste till konungen i Hebron. Och David gjorde ett förbund med dem i Hebron för HERranom. Och de smorde David till konung öfwer Israel* efter HERrans ord genom Samuel. *1 Sam. 16: 13.

4. Och David drog åstad och hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; ty de Jebuseer bodde i landet.

5. Och de borgare i Jebus sade till David: Du skall icke komma härin.* Men David wann den borgen Zion, det är Davids stad. *2 Sam. 5: 6.

6. Och David sade: Den som de Jebuseer först slår, han skall wara hufwud och öfwerste. Då steg Joab, ZeruJa son, först upp, och wardt höfwitsman.

7. Och David bodde på borgen; deraf kallar man henne Davids stad.

8. Och han byggde staden omkring ifrån Millo, och sedan allt omkring: och Joab lät lefwa dem, som qwar woro i staden.

9. Och David hade framgång, och kom sig före; och HERren Zebaoth war med honom.

10. Desse äro de öfwerste ibland Davids wäldiga,* de der manligen höllo med honom i hans rike när hela Israel, så att man gjorde honom till konung, efter HERrans ord, öfwer Israel.† *2 Sam. 23: 8. †1 Sam. 16: 12.

Detta ställe, jemfördt med cap. 27 och 2 Sam. 23, innehåller några swårigheter i afseende på namnens olikhet, men wi måste härwid påminna oss följande: Det war icke owanligt, att en och samma person hade flera namn. En wigtig händelse eller utmärkelse föranledde stundom, att en person fick ett nytt namn till minne af en sådan händelse eller såsom ett ärenamn. Chrönike-Böckerna blefwo skrifna långt sednare än de föregående historiska böckerna, så att uttalet hade betydligt förändrat sig, och namnen blefwo stundom förlängda eller förkortade efter den Chaldeiska munartens inflytelse på det Hebreiska tungomålet. Härtill kommer, att embetsmän ombyttes af många orsaker, så att t. ex. David hade olika embetsmän på olika tider.

11. Och detta är talet på Davids wäldiga män: Jasabeam, Hachmoni son, den ypperste ibland trettio; han hof sin spets upp, och, slog trehundrade i en gång.

12. Näst honom war Eleazar, Dodo son, den Ahohiten, och han war ibland de tre wäldiga.

13. Denne war med David, då de talade hädelse, och de Philisteer sig der församlat hade till strid; och war ett stycke åker fullt med bjugg, och folket flydde för de Philisteer.* *2 Sam. 23: 11.

14. Och de trädde midt uppå åkerstycket, och undsatte det, och slogo de Philisteer; och HERren gaf en stor salighet.

15. Och de tre utaf de yppersta trettio drogo neder till bergshällen till David i den kulan Adullam: men de Philisteers läger war i Rephaims dal.

16. Och David war i borgen: och de Philisteers folk war på den tid i BethLehem.

17. Och David fick lusta, och sade: Ho will gifwa mig dricka af det wattnet i den brunnen i BethLehem, under porten?* *2 Sam. 23: 15.

Hos David uppstod en stor längtan efter watten från sin födelsestad (1 Sam. 16: 1). I hans önskan ligger wäl icke den wäntan, att någon skulle wåga sitt lif för att tillfredsställa detta begär, utan hans tal innehåller blott den önskan, att Bethlehem icke måtte wara i fiendernas wåld, utan att staden och dess goda watten måtte af Herran blifwa återskänkt åt Israels folk. Davids längtan efter watten från Bethlehem kan också anses såsom en bild utaf hans och andra trogna Israeliters längtan efter Messias, som der skulle födas, och i hwilken den lefwande helsobrunnen är för menniskan öppnad.

18. Då slogo desse tre genom de Philisteers läger, och hemtade watten utur brunnen i BethLehem under porten, och buro till David. Men han wille icke dricka det, utan utgöt det HERranom;

David utgöt detta watten såsom ett drickoffer inför Herran, för att dermed ära Hans namn. Hjeltarne hade wågat sitt lif för detta watten, och David wille med dess offrande antyda, att då man wågar lif och blod, så måste det alltid wara för Herrans skull och för sådana ändamål, som lända till Hans ära.

19. Och sade: Det låte Gud wara långt ifrån mig, att jag detta göra skulle, och dricka dessa mäns blod i deras lifsfara: förty de hafwa det hemtat med sitt lifs fara; derföre wille han icke dricka det. Det gjorde de tre hjeltar.

20. Abisai, Joabs broder, han war den ypperste ibland tre, och han hof sin spets upp, och slog trehundrade, och han war beprisad ibland tre.

21. Och han den tredje härligare än de twå, och war deras öfwerste; men till de tre kom han icke.

22. Benaja, Jojada son, IsHails sons, den mycket bedrifwit hade, af Kadzeel, han slog twå de Moabiters lejon; och gick neder, och slog ett lejon midt i brunnen i snötiden.

Om wintertiden äro lejonen hungrigast och argast.

23. Han slog ock en Egyptisk man, han war fem alnar lång, och hade en spets i handen såsom ett wäfträ; men han gick ned till honom med en staf, och tog honom spetsen utur handen, och drap honom med hans egen spets.

24. Det gjorde Benaja, Jojada son och wardt beprisad ibland tre hjeltar;

25. Och war den härligaste ibland trettio; men till de tre kom han icke: honom gjorde David till sitt hemliga råd.

26. De stridsamme hjeltar äro desse: Asahel,* Joabs broder; Elhanan, Dodo son af BethLehem;† *2 Sam. 2: 18; †cap. 23: 24.

27. Sammoth den Haroriten, Heles den Peloniten;

28. Ira, Ikkes son, den Thekoiten, Abieser den Anthothiten;

29. Sibbechai den Husathiten, Ilai den Ahohiten;

30. Maharai den Netophathiten, Heled, Baana son, den Netophathiten;

31. Ithai, Ribai son af Gibea BenJamins barns, Benaja den Pirgathoniten;

32. Hurai af de bäckar Gaas, Abiel den Arbathiten;

33. Asmaveth den Baharumiten. Eliabba den Saalboniten;

34. Hasems barn den Gisonitens, Jonathan, Sage son, den Hararitens;

35. Ahiam, Sachars son, den Hararitens, Eliphal, Urs son:

36. Hepher den Mecherathiten. Ahija den Peloniten;

37. Hezro den Carmeliten, Naarai, Esbai son;

38. Joel, Nathans broder, Mibhar, Hagri son;

39. Zelek den Ammoniten, Naharai den Berothiten, Joabs wapendragare, ZeruJa sons;

40. Ira den Jithriten, Gareb den Jithriten;

41. Uria den Hetheen, Sabad, Ahelai son;

42. Adina, Sisa son, den Rubeniten, en höfwitsman för de Rubeniter: och trettio woro under honom;

43. Hanan, Maacha son, Josaphat den Mithniten;

44. Ussia den Asthratiten, Sama och Jegiel, Hothams söner, den Aroeritens;

45. Jediael, Simri son, Joha, hans broder, den Thiziten;

46. Eliel den Mahaviten, Jeribai, och Josavja, Elnaams söner, Jithma den Moabiten;

47. Eliel, Obed, och Jaasiel, af Mezobaja.

12. Capitel.

David i Ziklag och Hebron.

Och kommo desse till David i Ziklag, då han ännu flyktig war för Saul, Kis son; och de woro också ibland de hjeltar, som hulpo till strid.

2. Och woro skicklige med bågar på båda händer till stenar, pilar och bågar, af Sauls bröder, de af BenJamin woro.

3. Den ypperste Ahieser, och Joas, Semaa barn, den Gibeathitens, Jesiel och Peleth, Asmaveths barn, Beracha och Jehu den Anthothiten.

4. Jismaja den Gibeoniten, wäldig ibland trettio och öfwer trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan. Josabad den Gederathiten;

5. Elusai, Jerimoth, Bealia, Semaria, Sephatia den Hariphiten;

6. Elkana, Jissija, Asareel, Joeser, Jasabeam, de Korhiter;

7. Joela och Sebadia, Jerohams barn af Gedor.

8. Af de Gaditer söndrade sig ut till David på borgen i öknen starke hjeltar och krigsmän, som sköld och spjut förde, och deras ansigte såsom lejons, och raske såsom rår uppå bergen:

9. Den förste Eser; den andre Obadja; den tredje Eliab;

10. Den fjerde Mismanna; den femte Jeremia;

11. Den sjette Attai; den sjunde Eliel;

12. Den åttonde Johanan; den nionde Elsabad;

13. Den tionde Jeremia; den elfte Machbannai.

14. Desse woro af Gads barn, höfwitsmän i hären, den ringaste öfwer hundrade, och den ypperste öfwer tusende.

15. Desse äro de, som öfwer Jordan gingo i första månaden, då han full war till båda bräddar,* så att alla dalar jemna woro både östan och westan. *Jos. 3: 15.

Sannolikt hade fiender i Sauls tid infallit i landet, och emot dessa hade Gaditerne ådagalagt en så modig tapperhet, oaktadt faran af att simma öfwer Jordan, då den war som fullast och mycket bred.

Alla dalar m. m. Grt.: De förjagade alla (uti) dalarne både öster och wester ut.

16. Kommo ock desslikes af BenJamins barn och Juda till Davids borg.

17. Och David gick ut till dem, och swarade och sade till dem: Om I kommen med frid till mig, och till att hjelpa mig, så skall mitt hjerta wara med eder; kommen I ock på arg list att wara mig emot, der dock ingen missgerning i mig är, så se wåra fäders Gud dertill, och straffe det.

18. Så iklädde Guds Ande Amasai, höfwitsmannen öfwer trettio, och han sade: Dine äro wi David, och med dig hålla wi, du, Isai son; frid, frid ware med dig; frid ware med dina hjelpare; förty din Gud hjelper dig. Då tog David dem till sig, och satte dem till höfwitsmän öfwer krigsfolket.

19. Och af Manasse föllo till David, då han kom med de Philisteer emot Saul till strid, och halp dem dock intet; ty de Philisteers förstar gingo till råds, och wiste honom bort ifrån sig, och sade: Om han fölle till sin herre Saul, så måtte det gälla wår hals.* *1 Sam. 29: 4.

20. Då han nu igen drog till Ziklag, föllo till honom af Manasse Adna, Josabad, Jediael, Michael, Josabad, Elihu, Zillethai, höfwitsmän öfwer tusen i Manasse.

21. Och de hulpo David emot krigsfolket;* ty de woro alle mäktige hjeltar, och wordo höfwitsmän öfwer hären. *1 Sam. 30: 1.

22. Och kommo hwar dag någre till David honom till hjelp, till dess det wardt en stor här, såsom en Guds här.

En Guds här blef Davids här, emedan den efter Guds skickelse samlade sig sjelf, utan menskliga anstalter.

23. Och detta är talet på de höfwitsmän, som utrustade kommo till David i Hebron till att wända Sauls rike till honom efter HERrans ord.* *1 Sam. 16: 13. 2 Sam. 5: 1. 1 Chrön. 11: 3.

24. Juda barn, som sköld och spjut buro, woro sex tusen och åtta hundrade, wäl utredde till strid.

25. Simeons barn, mäktige hjeltar till strid, sju tusen och hundrade.

26. Levi barn, fyratusen och sexhundrade.

27. Och Jojada, den försten ibland dem af Aaron, med tretusen och sjuhundrade.

Denne Jojada war anförare bland dem, som af Aarons slägt kommo till David, men öfwersteprest war Abjathar, 1 Sam. 23: 9.

28. Zadok, den unge mannen, en mäktig hjelte med sin faders hus, twå och tjugu öfwerstar.

29. BenJamins barn, Sauls bröder, tretusen; ty allt intill den tiden höllo ännu många med Sauls hus.

30. Ephraims barn, tjugu tusen och åttahundrade, mäktige hjeltar och namnkunnige män uti deras fäders hus.

31. Utaf den halfwa slägten Manasse aderton tusen, som wid namn nämnde wordo, att de skulle komma och göra David till konung.

32. Utaf Isaschars barn, de förståndige woro, då tiden så krafde, att man wisste, hwad Israel göra skulle, tuhundrade höfwitsmän; och alla deras bröder följde deras ord.

Grt. Utaf Isaschars barn, hwilka förståndige woro i tidstecken o. s. w. De förstodo att handla efter tidens kraf.

33. Utaf Sebulon, de som i här drogo till strid, wäpnade med allahanda wapen till strid, femtio tusen, endrägtige till att skicka sig i ordan.

34. Utaf Naphthali tusen höfwitsmän, och med dem de, som sköld och spjut förde, sju och trettio tusen.

35. Utaf Dan wäpnade till strid åtta och tjugu tusen sexhundrade.

36. Utaf Asser de, som i här drogo, wäpnade till strid, fyratio tusen.

37. Ifrån hinsidan Jordan utaf de Rubeniter, Gadditer, och den halfwa Manasse slägten, med allahanda wapen till strid, hundrade och tjugu tusen.

38. Alla dessa krigsmän, wäl skickade till strid, kommo af allt hjerta till Hebron, att göra David till konung öfwer hela Israel; och war alla de andras af Israel ett hjerta, att man skulle göra David till konung:

39. Och woro der när David i tre dagar, åto och drucko; förty deras bröder hade tillredt för dem.

De friwilliga stridsmän, som från stammarna infunno sig, erhöllo af de hemmawarande ett friwilligt underhåll.

40. Och de, som näst omkring dem woro, allt intill Isaschar, Sebulon och Naphthali, de förde bröd på åsnor, kameler, mulor och oxar till att äta; mjöl, fikon, russin, win, olja, oxar och får, allt fullt; ty en fröjd war i Israel.

13. Capitel.

Arken hemtad. Usa. ObedEdom.

Och David höll ett råd* med de höfwitsmän öfwer tusende och öfwer hundrade, och med alla förstar; *2 Sam. 6: 2.

2. Och sade till hela Israels menighet: Täckes eder, och är det af HERranom wår Gud, så låt oss allestädes utsända till de andra wåra bröder i alla Israels land, och till presterna och Leviterna i städerna, der de förstäder hafwa, att de warda till oss församlade.

3. Och låt oss hemta till oss igen wår Guds ark; ty i Sauls tid frågade wi icke efter honom.

Häraf kunna wi se, att gudstjensten war i stort förfall under Sauls tid. Med gudstjenstens förfall går alltid ogudaktighet och sedeförderf i jemnbredd. Så går det wanligtwis, då öfwerheten icke frågar efter Herran. Men både Saul och hans folk fingo lida derför.

4. Då sade hela menigheten, att man skulle så göra, ty detta täcktes allt folket wäl.

5. Alltså församlade David hela Israel, allt ifrån Sihor wid Egypten, intill dess man kommer till Hamath,* till att hemta Guds ark ifrån KirjathJearim. *Jos. 13: 3, 5.

6. Och David drog upp med hela Israel* till Baalath,† det är KirjathJearim, som i Juda ligger, att han skulle dädan upp föra HERrans Guds ark, den på Cherubim sitter, der namnet åkalladt warder. *2 Sam. 6: 1. †Jos. 19: 9.

7. Och de läto föra Guds ark uppå en ny wagn utur AbiNadabs hus.* Men Usa och Ahio drefwo wagnen.† *1 Sam. 7: 1. †2 Sam. 6: 3.

8. Och David med hela Israel spelade framför Gudi utaf all makt, med sånger, med harpor, med psaltare, med trummor, med cymbaler och med basuner.

9. Som de nu kommo uppå den platsen Chidon, räckte Usa ut sin hand till att hålla arken; förty oxarna gingo afsides.* *2 Sam. 6: 6.

10. Då förgrymmade sig HERrans wrede öfwer Usa, och slog honom, derföre att han hade räckt sin hand ut på arken,* så att han der död blef för Gudi. *4 Mos. 4: 15, 19. 1 Chrön. 15: 13.

11. Då wardt David bedröfwad, att HERren hade sönderrifwit Usa, och kallade det rummet PerezUsa, allt intill denna dag.

12. Och David fruktade sig för Gud den dagen, och sade: Huru skall jag hafwa Guds ark in till mig?

13. Derföre lät han icke föra in till sig Guds ark uti Davids stad, utan förde honom in uti ObedEdoms hus, den Gittitens.* *2 Sam. 6: 10.

14. Alltså blef Guds ark när ObedEdom i hans hus i tre månader. Och HERren wälsignade ObedEdoms hus och allt det han hade.

14. Capitel.

Hirams budskap. Davids hustrur, barn, segrar.

Och Hiram, konungen i Tyrus, sände bud till David, och cederträd, murmästare och timmermän, att de skulle bygga honom ett hus.* *2 Sam. 5: 11, 12.

2. Och David förmärkte, att HERren hade stadfäst honom till konung öfwer Israel, ty hans rike steg upp för Hans folks Israels skull.

3. Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.

4. Och de honom födde wordo i Jerusalem,* hette alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo; *2 Sam. 5: 14. 1 Chrön. 3: 5, 6.

5. Jibhar, Elisua, Elphelet,

6. Noga, Nepheg, Japhja,

7. Elisama, BeelJada, Eliphelet,

8. Och då de Philisteer hörde, att David war smord till konung öfwer hela Israel, drogo de alla upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.* *2 Sam. 5: 17.

9. Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.

10. Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och will du gifwa dem i min hand? HERren sade till honom: Drag upp, jag hafwer gifwit dem i dina händer.

11. Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafwer förskingrat mina fiender genom min hand, såsom wattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.* *Es. 28: 21.

12. Och de läto der deras gudar, hwilka David böd uppbränna i eld.

13. Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalen.* *2 Sam. 5: 22.

14. Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrån dem, att du må komma emot dem in mot päronträden.

15. När du då hörer ett ruskande ofwan i päronträden gångandes, så far ut till striden; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.

Se förkl. wid 2 Sam. 5: 24.

16. Och David gjorde, såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här allt ifrån Gibeon intill Gaser.

17. Och Davids namn gick ut i alla land. Och HERren lät hans räddhåga komma öfwer alla hedningar.

15. Capitel.

Arkens rum. Levi tjenst. Davids fröjd. Michals spott.

Och han byggde sitt hus uti Davids stad, och tillredde ett rum* till Guds ark, och gjorde ett tabernakel öfwer honom. *2 Sam. 6: 17.

2. På den tiden sade David: Guds ark bör icke bäras utan af de Leviter;* ty dem hafwer HERren utwalt, att de skola bära Guds ark, och tjena honom ewinnerligen. *4 Mos. 4: 15.

Den fruktan för Herrans helighet, som straffdomen öfwer Usa hade wäckt hos konungen och folket, bar nu den helsosamma frukten, att gudstjensten blef, efter lagens föreskrifter, återställd, och allt detta inwerkade wäsendtligen på den nya tidens skick under David och Salomo.

3. Derföre församlade David hela Israel till Jerusalem, att de skulle bära HERrans ark upp i det rum, som han dertill beredt hade.

4. Och David lät komma tillhopa Aarons barn och Leviterna.* *1 Chrön. 6: 1, [et]c.

5. Utaf Kehats barn, Uriel den öfwersten med hans bröder, tjugu och hundrade.

6. Utaf Merari barn, Asaja den öfwersten med hans bröder, tjugu och tuhundrade.

7. Utaf Gersoms barn, Joel den öfwersten med hans bröder, trettio och hundrade.

8. Utaf Elizaphans barn. Semaja den öfwersten med hans bröder, tuhundrade.

9. Utaf Hebrons barn, Eliel den öfwersten med hans bröder, åttio.

10. Utaf Usiels barn, Amminadab den öfwersten med hans bröder, tolf och hundrade.

11. Och David kallade Zadok och AbJathar presterna och Leviterna, nemligen: Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel, Amminadab;

12. Och sade till dem: I ären hufwudena för fäderna ibland de Leviter, så helger* eder nu och edra bröder, att I mågen uppbära HERrans Israels Guds ark dit, der jag honom tillredt hafwer; *2 Mos. 19: 10.

13. Ty tillförene, när I icke woren tillstädes, gjorde HERren wår Gud en refwa ibland oss* derföre att wi icke sökte Honom, såsom det borde sig. *2 Sam. 6: 6, 7. 1 Chrön. 13: 10.

14. Alltså helgade presterna sig och Leviterna, att de skulle uppbära HERrans Israels Guds ark.

15. Och Levi barn buro Guds ark på sina axlar* med stängerna derwid, såsom Mose budit hade efter HERrans ord.† *4 Mos. 7: 9. †2 Mos. 25: 14.

16. Och David sade till de öfwerstar för de Leviter, att de skulle sätta sina bröder till sångare, med strängaspel, med psaltare, harpor och klingande cymbaler, så att de högt sjöngo och med fröjd.

Här lära wi musikens och sångens högsta och heligaste ändamål, som är att lofwa och prisa Herran.

17. Då beställde de Leviter Heman,* Joels son, och utaf hans bröder, Assaph, Berechia son, och utaf Merari barn deras bröder, Ethan, Kusaja son; *1 Chrön. 6: 33.

18. Och med dem deras bröder af det andra skiftet, nemligen: Sacharia, Ben, Jaesiel, Semiramoth, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattithia, Elipheleja, Mikneja, ObedEdom, Jegiel, dörrwaktarena.

19. Ty Heman, Assaph och Ethan woro sångare med kopparcymbaler att klinga högt.

Kopparcymbaler woro twå stora skålar, som med bräddarne slogos emot hwarandra och gåfwo ett gällt genomträngande ljud.

20. Men Sacharia, Asiel, Semiramoth, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja med psaltare till att sjunga efter.

21. Men Mattithia, Elipheleja, Mikneja, ObedEdom, Jegiel och Asasia med harpor af åtta strängar till att sjunga för dem.

22. Men ChenanJa, Leviternas öfwerste sångmästare, att han skulle underwisa dem om sånger, ty han war förståndig.

23. Och Berechia och Elkana woro dörrwaktare om arken.

Att hålla wakt för Herrans helgedom war nödwändigt, på det den icke måtte ohelgas och på det ingen olycka måtte ske, såsom i Bethsemes, 1 Sam. 6: 19.

24. Men Sechania, Josaphat, Nethaneel, Amasai, Sacharia, Benaja, Elieser, presterna, blåste med trumpeter för Guds ark. Och ObedEdom och Jehia woro dörrwaktare om arken.

25. Alltså gingo David och de äldste i Israel och de öfwerste öfwer tusende upp till att hemta HERrans förbunds ark utur ObedEdoms hus* med fröjd. *2 Sam. 6: 12.

26. Och medan Gud halp Leviterna, som buro HERrans förbunds ark, offrade man sju stutar och sju wädrar.* *2 Sam. 6: 13.

Man hade warit uppfylld af räddhåga, att olycka äfwen kunde träffa Leviterna, då de widrörde Herrans ark, se cap. 13: 10. Och då de nu erfarit Herrans hjelp och nåd, så blefwo lofoffer Herranom offrade.

27. Och David hade en linnekjortel uppå; så ock alla Leviter, som arken buro, och sångarena och ChenanJa sångmästaren med sångarena; hade också David en linnelifkjortel uppå.

28. Alltså buro hela Israel HERrans förbunds ark upp med fröjd, basuner, trumpeter och klingande cymbaler, med psaltare och harpor.

29. Då nu HERrans förbunds ark kom uti Davids stad, såg Michal, Sauls dotter, ut genom fönstret; och då hon fick se konung David springa och spela, föraktade hon honom i sitt hjerta. * *2 Sam. 6: 16.

16. Capitel.

Davids offer, sångare, lofsång. Zadok, Heman.

Då de buro Guds ark in, satte de honom uti tabernaklet, som David honom beredt hade;* och offrade bränneoffer och tackoffer för Gudi. *2 Sam. 6: 17.

2. Och då David hade fullkomnat bränneoffren Och tackoffren, wälsignade han folket i HERrans namn;* *4 Mos. 6: 23.

3. Och utskifte åt hwar och en i Israel, både man och qwinna, ett stycke bröd och kött och ett mått win.* *2 Sam. 6: 19.

4. Och han satte inför HERrans ark några Leviter till tjenare, att de skulle prisa, tacka och lofwa HERran Israels Gud:

5. Nemligen Assaph den första, Secharia den andra, Jegiel, Semiramoth, Jehiel, Mattithia, Eliab, Benaja, ObedEdom; och Jegiel med psaltare och harpor; men Assaph med klingande cymbaler.

6. Och Benaja och Jahasiel presterna, med trumpeter, alltid för Guds förbunds ark.

7. På den tiden beställde David i förstone att tacka HERranom, genom Assaph och hans bröder.

8. Tacker HERranom, predikar Hans namn; förkunnar ibland folken Hans werk.* *Ps. 105: 1, [et]c. Es. 12: 4.

Se Ps. 96 och 105. Prophetiska segerpsalmer och lofsånger blefwo nu sjungna.

9. Sjunger Honom, speler och taler om alla Hans under.

10. Lofwer Hans helga namn; deras hjerta fröjde sig, som söka HERran.

11. Söker efter HERran och efter Hans makt; söker Hans ansigte alltid.

12. Tänker på Hans under, som Han gjort hafwer; på Hans under och Hans ord.

13. I Israels, Hans tjenares säd, I Jacobs, Hans utkorades, barn.

14. Han är HERren wår Gud, Han dömer all werlden.

15. Kommer ihåg Hans förbund ewinnerligen; hwad Han utlofwat hafwer i tusen slägter;

16. Hwilket Han gjort hafwer med Abraham,* och Hans ed med Isaac: *1 Mos. 15: 18; cap. 17: 2; cap. 22: 16. Luc. 1: 73.

17. Och han satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett ewigt förbund,

18. Och sade: Jag skall gifwa dig Canaans land,* eder arfwedels lott. *1 Mos. 13: 15; cap. 26: 3; cap. 28: 13; cap. 35: 12.

19. Då de få och ringa woro, och främlingar derinne;

20. Och de drogo ifrån det ena folket till det andra, och utur ett rike bort till annat folk;

21. Han lät ingen göra dem skada; och för deras skull straffade Han konungar;* *1 Mos. 12: 17; cap. 20: 3.

22. Kommer icke wid mina smorda; och görer intet ondt mina propheter.

De sista orden war det bud, som Herren angående sina tjenare gifwit genom uppenbarelser och sin försyns skickelser, se 1 Mos. 20: 7. 26: 11.

23. Sjunger HERranom alla land; förkunnar dageligen Hans salighet.* *Ps. 96: 1, [et]c.

24. Förtäljer ibland hedningarna Hans härlighet; och Hans under ibland folken.

25. Ty HERren är stor och fast loflig, och underlig öfwer alla gudar.

26. Förty alla hedningars gudar äro afgudar; men HERren hafwer gjort himmelen.

27. Det står härligen och kosteligen till för Honom, och går krafteligen och gladeligen till i Hans rum.

28. Bärer fram HERranom, I folk; bärer fram HERranom ära och makt.

29. Bärer fram HERrans namn ära; bärer fram skänker, och kommer för Honom, och tillbedjer HERran i helig prydelse.* *Ps. 29: 1, 2.

30. All werlden frukte för Honom: Han hafwer befäst jorden, så att hon icke röres.

31. Fröjde sig himmelen, och jorden ware glad; och man må säga ibland hedningarna, att HERren är rådande.

32. Hafwet dåne, och hwad deruti är; och marken ware glad, och hwad deruppå är.* *Ps. 98: 7, 8.

33. Fröjde sig alla träd i skogen för HERranom, ty Han kommer till att döma jorden.

Då dessa ord tydligt wisa, att de syfta på Herrans tillkommelse till domen, så är det klart, att dessa prophetior räcka genom det Nya Testamentets tider.

34. Tacker HERranom, ty Han är god, och Hans barmhertighet warar ewinnerligen.* *Ps. 107: 1. Ps. 118: 1. Ps. 136: 1.

35. Och säger: Hjelp oss, Gud wår frälsare, och församla oss, och hjelp oss ifrån hedningarna, att wi måga tacka ditt heliga namn. och lofsäga dig.* *Ps. 106: 47.

Upplyst af Guds Andas ljus talar David här om Israels fångenskap ibland hedningarna, ehuru ännu en lång tid förflöt, innan denna fångenskap började. Det war således också Guds Ande, som lärde David denna bön. Så wisst, Som fångenskapen ibland hedningarna inträffade, på hwilken bönen syftade, så wisst skall ännu full bönhörelse ske, och till en början skedde den genom förlossningen från den Babyloniska fångenskapen.

36. Lofwad ware HERren Israels Gud, ifrån ewighet till ewighet: och allt folket säge Amen. och lofwe HERran.

Från den 23 versen hafwa wi här både prophetia och bön om hedningarnas omwändelse och om Guds rikes utbredande öfwer all werlden.

37. Alltså lät han der för HERrans förbunds ark Assaph och hans bröder, till att tjena inför arken alltid, och hwar dag i sitt dags werk;

38. Men ObedEdom och hans bröder, åtta och sextio; och ObedEdom, Jeduthuns son, och Hosa till dörrwaktare;

39. Och Zadok presten och hans bröder, presterna, lät han inför HERrans tabernakel på höjden i Gibeon;* *4 Mos. 28: 3, 4.

40. Att de dagligen skulle göra HERranom bränneoffer uppå bränneoffrets altare om morgon och afton, såsom skrifwet står uti HERrans lag, som Han Israel budit hade;

41. Och med dem Heman och Jeduthun och de andra utwalda, som wid namn benämnde woro, till att tacka HERranom, att Hans barmhertighet warar ewinnerligen;

42. Och med dem Heman och Jeduthun med trumpeter och cymbaler till att klinga och med Guds strängaspel. Men Jeduthuns söner gjorde han till dörrwaktare.

43. Alltså drog allt folket sin wäg, hwar och en i sitt hus. Drog också David bort till att wälsigna sitt hus.

David har wisat, huru de så kallade sköna konsterna skola helgas och i synnerhet anwändas till Guds namns ära. Skaldekonsten, musiken och byggnadskonsten anwände han till Herrans lof och ära, och bragte dem uti ett blomstrande tillstånd.

17. Capitel.

Templet tillämnas, hindras. Säden lofwas. David tackar.

Det begaf sig, då David bodde i sitt hus, sade han till propheten Nathan: Si, jag bor uti cederhus; och HERrans förbunds ark under tapeter.* *2 Sam. 7: 2.

2. Nathan sade till David: Allt det i ditt hjerta är, det gör; ty Gud är med dig.

3. Men i samma natten kom Guds ord till Nathan, och sade:

4. Gack och säg min tjenare David: Detta säger HERren: Du skall icke bygga mig ett hus till boning.

5. Förty jag hafwer icke bott uti något hus ifrån den dag, då jag Israels barn utförde, allt intill denna dagen; utan jag hafwer warit, der tabernaklet warit hafwer och boningen.

6. Ehwar jag wandrade i hela Israel, hafwer jag ock någon tid talat till någon domare i Israel, den jag budit hafwer att föda mitt folk, och sagt: Hwi byggen I icke mig ett cederhus?

7. Så säg nu alltså till min tjenare David: Detta säger HERren Zebaoth: Jag hafwer tagit dig utaf marken, der du följde fåren,* att du skulle wara en förste öfwer mitt folk Israel; *1 Sam. 16: 12. Ps. 78: 70.

8. Och hafwer warit med dig, ehwart du for, och hafwer utrotat dina fiender för dig; och hafwer gjort dig ett namn, såsom de stora på jorden namn hafwa.

9. Men jag skall sätta för mitt folk Israel ett rum, och skall plantera det, så att det skall der bo, och icke mer rördt warda; och arghetens barn skola icke mer qwälja det, såsom tillförene,

10. Och på den tiden, då jag böd domarena öfwer mitt folk Israel. Och jag skall undertrycka alla dina fiender; och förkunnar dig, att HERren will bygga dig ett hus.

11. När nu dina dagar ute äro, att du går till dina fäder, så skall jag uppwäcka din säd efter dig, den en af dina söner wara skall, Honom will jag bereda ett rike.* *2 Sam. 7: 12.

12. Han skall bygga mig ett hus,* och jag will stadfästa Hans stol till ewig tid.† *1 Kon. 5: 5; cap. 6: 12; †1 Chrön. 28: 6, 7. Ps. 132: 13.

13. Jag skall wara Hans fader, och Han skall wara min son:* och jag skall icke wända min barmhertighet ifrån Honom, såsom jag wände henne ifrån honom, som före dig war. *Ps. 89: 27. Ebr. 1: 5.

14. Utan jag skall sätta Honom i mitt hus, och uti mitt rike ewinnerligen, så att Hans stol skall blifwa beständig i ewig tid.* *Luc. 1: 32.

Se parallelställena i Samuels och Konungaböckerna.

15. Och då Nathan efter alla dessa ord och syn talat hade med David;

16. Kom konung David, och blef inför HERranom, och sade: Ho är jag, HERre Gud? Och hwad är mitt hus, att du hafwer låtit mig komma härtill?

17. Och dig hafwer ändå icke tyckt det nog wara, Gud; utan du hafwer ock öfwer din tjenares hus ännu talat om tillkommande ting i framtiden, och hafwer sett till mig, HERre Gud, ofwanefter, såsom en menniska den andra.

Grt.: Du hawer sett till mig, Herre Gud, efter menniskans sätt i höjden. Här menas den menniskan, som är ofwanefter, menniskones Son, Herren af himmelen. ”Du hafwer ansett icke min person, utan min blods efterkommande i det tillkommande och dit ännu lång tid är, hwilken en sådan menniska skall wara, som i höjden är Herren Gud.” L.

18. Hwad skall David mer säga till dig, att du skulle ära din tjenare?* Du känner din tjenare.† *2 Sam. 7: 18. †Es. 49: 1.

19. HERre, för din tjenares skull, efter ditt hjerta hafwer du alla sådana stora ting gjort, att du skulle all storhet kunnig göra.

20. HERre, ingen är din like, och ingen Gud är utan du, af hwilken wi med wara öron hört hafwa.* *5 Mos. 3: 24; cap. 4: 34. 1 Kon. 8: 23. Ps. 86: 8. Es. 37: 16. Dan. 3: 29. Osea 13: 4.

21. Och hwar är något folk på jorden, såsom ditt folk Israel, dit en Gud gången är, till att förlossa sig ett folk, och göra sig sjelf ett namn af stora och förskräckliga ting, till att utdriwa hedningar för ditt folk, som du utur Egypten förlossat hafwer.

22. Och hafwer gjort ditt folk Israel dig till folk ewinnerligen, och du, HERre, är deras Gud worden.

23. Nu, HERre, det ord, som du talat hafwer öfwer din tjenare och öfwer hans hus, warde sannt i ewig tid, och gör, såsom du sagt hafwer.* *2 Sam. 7: 25.

24. Och ditt namn warde sannt och stort i ewig tid, att man säga må: HERren Zebaoth, Israels Gud, är Gud i Israel; och din tjenares Davids hus ware beständigt för dig.

25. Ty du, min Gud, hafwer öppnat din tjenares öra, att du will bygga honom ett hus; derföre hafwer din tjenare funnit, att han inför dig beder.

Funnit (nåd och förökad anledning), att han inför dig beder.

26. Nu HERre, du är Gud, och du hafwer sådana goda ting sagt till din tjenare.

27. Tag nu till att wälsigna din tjenares hus, att det blifwer ewinnerligen för dig: ty hwad du, HERre, wälsignar, det är wälsignadt ewinnerligen.

18. Capitel.

Davids segrar, embetsmän.

Derefter slog David de Philisteer och undertryckte dem,* och tog Gath och dess döttrar utur de Philisteers hand. *2 Sam. 8: 1.

Se förklar. wid 2 Sam. 8: 1.

2. Slog han ock de Moabiter, så att de Moabiter wordo David underdånige, och förde honom skänker.

3. Han slog ock HadarEser, konungen i Zoba, uti Hamath, då han dit drog till att uppresa sitt tecken wid den elfwen Phrath.

4. Och David wann af honom tusen wagnar, sjutusen resenärer, och tjugutusen män till fots; och David hasade* alla wagnshästarna och behöll hundrade wagnar qwar.† *Jos. 11: 6, 9. †2 Sam. 8: 4.

5. Och de Syrer af Damascus kommo HadarEser, konungen i Zoba, till hjelp; men David slog desamma Syrer, tu och tjugutusen män;

6. Och lade folk till Damascus i Syrien, så att de Syrer wordo David underdånige, och förde honom skänker; ty HERren halp David, ehwart han for.

7. Och David tog de gyldene sköldar, som HasarEsers tjenare hade, och förde dem till Jerusalem.

8. Tog också David utur HasarEsers städer, Tihbath och Chun, ganska mycken koppar,* af hwilken Salomo kopparhafwet† och stoderna och kopparkärlen gjorde. *2 Sam. 8: 8. †1 Kon. 7: 23.

9. Och då Thou, konungen i Hamath, hörde, att David hade slagit all HadarEsers makt, konungens i Zoba;

10. Sände han sin son Hadoram till konung David, och lät helsa och wälsigna honom, att han med HadarEser stridt, och honom slagit hade; ty Thou hade örlig med HadarEser;* och alla gyldene, silfwer och kopparkärl, *2 Sam. 8: 10.

11. Dem helgade konung David HERranom, med det silfwer och guld, som han tagit hade ifrån hedningarna, nemligen, ifrån de Edomeer, Moabiter, Ammoniter, Philisteer och Amalekiter.

12. Och Abisai, ZeruJa son, slog de Edomeer i saltdalen,* aderton tusen; *2 Sam. 8: 13. Ps. 60: 2.

13. Och lade folk i Edomeen, så att alle Edomeer woro David underdånige; ty HERren halp David, ehwart han drog.

14. Alltså regerade David öfwer hela Israel och höll rätt och rättwisa för allt sitt folk.

15. Joab, ZeruJa son, war öfwer hären; Josaphat, Ahiluds son, war kansler.* *2 Sam. 8: 16.

16. Zadok, Ahitobs son, och AbiMelech, AbJathars son woro prester; Sausa war skrifware.

17. Benaja, Jojada son, war öfwer Crethi och Plethi; och de förste Davids söner woro konungen wid handen.* *2 Sam. 8: 18.

19. Capitel.

Hanuns gabberi. Ammon slagen.

Så begaf sig derefter, att Nahas, Ammons barns konung, blef död, och hans son wardt konung i hans stad.* *2 Sam. 10: 1.

2. Då tänkte David: Jag will göra barmhertighet på Honom, Nahas son; ty hans fader hafwer gjort barmhertighet med mig. Och han sände dit bud till att hugswala honom efter hans fader. Och då Davids tjenare kommo uti Ammons barns land till Hanun att hugswala honom;

3. Sade de förstar för Ammons barn till Honom: Menar du, att David ärar din fader för dina ögon, att han sänder hugswalare till dig? Ja, hans tjenare äro komne till dig, till att utfråga, bespana och bespeja landet.

4. Då tog Hanun Davids tjenare, och rakade dem, och skar deras kläder halft bort allt intill länderna, och lät gå dem.

5. Och de gingo sin wäg, och bådade det David med några män; han sände mot dem; förty männerna woro swårligen beskämda; och konungen Sade: Blifwer i Jericho, till dess edert skägg wäxer, sedan kommer då igen.

6. Då Ammons barn sågo, att de illa luktade för David, sände de bort, både Hanun och Ammons barn, tusen centner silfwer, till att besolda sig wagnar och resenärer utur Mesopotamien, utur Syrien Maacha och utur Zoba.

7. Och besoldade tu och trettiotusen wagnar och konungen i Maacha med hans folk; de kommo och lägrade sig för Medba. Och Ammons barn församlade sig desslikes utur sina städer, och kommo till strids.

32,000 man, Som fördes på stridswagnar, nemligen 20,000 man Syrer från BethRehob och Zoba, och 12,000 man från Istob, 2 Sam. 10, utom det folk, som konungen af Maacha hade med sig.

8. Då David det hörde, sände han Joab dit med hela de hjeltars här.

9. Och Ammons barn woro utdragne, och skickade sig till strid för stadsporten; men konungarna, som komne woro, höllo besynnerligen i marken.

10. Då nu Joab såg, att både före honom och bak honom war strid emot honom, utwalde han af alla unga män i Israel, och skickade sig emot de Syret.

11. Det andra folket fick han under Abisai, sin broders hand, att de skulle draga emot Ammons barn;

12. Och sade: Om de Syrer warda mig för starke, så kom mig till hjelp; om Ammons barn warda dig för starke, så will jag komma dig till hjelp.

13. War tröst, och låt oss trösteligen handla för wårt folk och för wår Guds städer; HERren göre, hwad Honom täckes.

14. Och Joab drog fram med det folk, som med honom war till att strida emot de Syrer; och de flydde för honom.

15. Då nu Ammons barn sågo, att de Syrer flydde, flydde de ock för Abisai, hans broder, och drogo in i staden; men Joab drog till Jerusalem.

16. Som de Syrer sågo, att de för Israel slagne woro, ilande de ut bud, och läto utkomma de Syrer på hinsidan elfwen; och Sophach, HadarEsers härhöfwitsman, drog för dem.* *2 Sam. 10: 15, 16.

17. Då det blef sagdt David, församlade han hela Israel, och drog öfwer Jordan; och då han kom till dem, skickade han sig emot dem; och David skickade sig emot de Syrer till strid, och de stridde med honom.

18. Men de Syrer flydde för Israel; och David slog af de Syrer sjutusen wagnar och fyratiotusen män till fot; dertill drap han Sophach, härhöfwitsmannen.* *2 Sam. 10: 18.

19. Då HadarEsers tjenare sågo, att de woro slagne för Israel, gjorde de frid med David och hans tjenare; och de Syrer wille icke mer hjelpa Ammons barn.

20. Capitel.

Rabba wunnet och tre resar.

Och då året omgånget war, på den tid som konungar utdraga, utförde Joab hären, och förderfwade Ammons barns land; kom och belade Rabba;* men David blef i Jerusalem. Och Joab slog Rabba, och bröt det neder.† *2 Sam. 11: 1; †cap. 12: 26, 29.

2. Och David tog deras konungs krona af hans hufwud, och fann deruti ett centner gulds wigt och ädla stenar; och hon wardt satt på Davids hufwud; förde han ock ganska mycket rof utur staden.* *2 Sam. 12: 30, 31.

3. Men folket derinne förde han ut, och lät sönderdela dem med sågar och jernhackor och kilar; alltså gjorde David alla Ammons barns städer. Och David drog med folket till Jerusalem igen.

4. Derefter hof sig en strid upp i Gaser med de Philisteer; på den tiden slog Sebbechai den Husathiten Sippai,* den utaf Rephaims barn war, och undertryckte honom. *2 Sam. 21: 18.

5. Och det hof sig ännu en strid upp med de Philisteer; då slog Elhanan, Jairs son, Lachmi, Goliaths broder, den Gittiten, hwilkens spjutskaft war såsom ett wäfträd.

6. Åter wardt en strid i Gath; der war en stor man, han hade sex finger och sex tår, det gör fyra och tjugu; han war också födder af Rapha.

7. Han bespottade Israel; men Jonathan, Simea son, Davids broders, slog honom.

8. Dessa woro födde af Rapha i Gath, och föllo genom Davids och hans tjenares hand.

21. Capitel.

Folket räknas. David ångrar sig, pesten wäljes, dödar, stadnar.

Och satan hof sig upp emot Israel, och gaf David in, att han lät räkna Israel.* *2 Sam. 24: 1.

Se förklaringen wid 2 Sam. 24: 1.

2. Och David sade till Joab och till folkets öfwerstar: Går bort, och räkner Israel allt ifrån BerSeba intill Dan; och bärer till mig, att jag; må weta talet.

3. Joab sade: HERren föröke till sitt folk hundrade sinom så mycket, som det nu är; min herre konung, äro för icke alle min herres tjenare? Hwi frågar då min herre derefter? Hwi skulle en skuld komma på Israel?

4. Men konungens ord gick fram emot Joab; och Joab drog ut, och for omkring all Israel, och kom till Jerusalem;

5. Och fick David talet på det räknade folket; och det war af hela Israel elfwa sinom hundrade tusan män, som swärd utdrogo; och Juda fyrahundrade sinom tusen och sjuttiotusen män, som swärd utdrogo.* *2 Sam. 24: 9.

6. Men Levi och Benjamin räknade han icke ibland dessa;* förty konungens ord war Joab en styggelse. *1 Chrön. 27: 24.

7. Men Gudi misshagade detta; och Han slog Israel.

8. Och David sade till Gud: Jag hafwer swårligen syndat, att jag detta gjort hafwer; men nu tag din tjenares missgerning bort: förty jag hafwer fast dårligen gjort.

9. Och HERren talade med Gad, Davids siare, och sade:

10. Gack, tala med David och säg: Detta säger HERren: Treggehanda sätter jag dig före; utwälj dig der ett af, det jag dig göra skall.

11. Då Gad kom till David, sade han till honom: Detta säger HERren:

12. Utwälj dig antingen tre hårda år eller tre månaders flykt för dina owänner och för dina fienders swärd, det du icke undkomma kan; eller i tre dagar HERrans swärd och pestilentie i landet, så att HERrans engel förderfwar i alla Israels gränser; så se nu till, hwad jag skall swara Honom, som mig utsändt hafwer.

13. David sade till Gad: Mig är fast ångest; dock will jag falla i HERrans hand; ty Hans barmhertighet är ganska stor; och icke falla i menniskohand.

14. Då lät HERren komma pestilentie i Israel, så att sjuttio tusen män föllo af Israel.

15. Och Gud sände engelen till Jerusalem till att slå det; och när han förderfwade, såg HERren dertill, och ångrade det onda, och sade till engelen, som förderfwade: Det är nog, håll din hand tillbaka; men HERrans engel stod wid Arnans, den Jebuseens, lada.* *2 Sam. 24: 16, 18.

Arnan kallas i 2 Sam. 24: 16 Arauna; hans lada war på Moria berg, se förklaringen wid 2 Sam. 24: 18.

16. Och David hof upp sina ögon, och fick se HERrans engel stå emellan himmelen och jorden, och ett draget swärd i hans hand, uträckt öfwer Jerusalem; då föll David och de äldste på sina ansigten, klädde i säckar.

Swärdet war en bild af Guds straffande rättfärdighet.

17. Och David sade till Gud: Är icke jag den, som lät räkna folket? Jag är den, som syndade och det onda gjort hafwer; dessa får, hwad hafwa de gjort? HERre min Gud, låt din hand wara emot mig och min faders hus och icke emot ditt folk till plåga.

Att sann botfärdighet nu hos David af Guds ande war werkad, se wi af denna syndabekännelse och bön. Såsom David war den egentlige syndaren, så erkänner han också, att det är han, som egentligen förtjente att straffas, och att de andre äro såsom oskyldige får. I denna bön hafwa wi en bild af Christi förbön, fastän under ganska olika förhållande. Christus, den himmelske konungen, som ingen synd hade, tog likwäl hela wår skuld uppå sig, för att göra oss till oskyldiga får inför sin himmelske Fader.

18. Och HERrans engel sade till Gad, att han skulle säga David, att David skulle gå upp, och resa HERranom ett altare i Arnans, den Jebuseens, lada.* *2 Chrön. 3: 1.

19. Alltså gick David upp efter Gads ord, som han i HERrans namn talat hade.

Det war icke David som efter eget godtycke walde detta ställe för att der offra, utan Herren hade genom uppenbarelse sjelf utwalt detta berg, och det war der Abraham byggde altaret för att offra Isaac. — Lada, rättare öppen tröskplats.

20. Men då Arnan wände sig, och såg engelen, han och hans fyra söner med honom, gömde de sig bort; ty Arnan tröskade hwete.

21. Som nu David gick till Arnan, såg Arnan och wardt warse David, och gick utaf ladan, och tillbad David på sitt ansigte till jorden.

22. Och David sade till Arnan: Gif mig ladans rum, att jag må bygga HERranom ett altare deruppå; för fulla penningar skall du få mig det, att plågan på folket må återwända.

23. Arnan sade till David: Tag dig det, och gör, min herre konung, såsom dig täckes; si, jag gifwer också oxarna till bränneoffret, och redskapen till wed, och hwete till spisoffer: allt samman gifwer jag det.

24. Men konung David sade till Arnan: Icke så, utan för fulla penningar will jag köpa det; ty jag will icke taga det ditt är för HERranom, och göra bränneoffer till gifwins.

Till gifwins, d. ä. af det gifwet är.

25. Alltså gaf David Arnan för rummet gyldene siklar till wigt sexhundrade.

26. Och David byggde dersammastädes HERranom ett altare, och offrade bränneoffer och tackoffer; och då han åkallade HERran, hörde Han honom genom eld af himmelen* uppå bränneoffrets altare. *3 Mos. 9: 24. 1 Kon. 18: 38.

Genom eld från himmelen swarade Herren på Davids bön och emottog hans offer, såsom Han wid flere tillfällen bönhört sin församling och låtit eld från himmelen antända deras offer. Äfwen på wåra böner swarar Herren med eld från himmelen, då wi bedja i Jesu namn. Han swarar med nådens heliga låga, se Apg. 2: 1, 4. Uppb. 8: 1–4. Men denna eld utgjutes icke synligen för wåra ögon, utan i wåra hjertan.

27. Och HERren sade till engelen. att han skulle sticka sitt swärd i skidan.

28. På samma tiden, då David såg, att HERren hade hört honom uppå Arnans, den Jebuseens plats, offrade han der.

29. Ty HERrans tabernakel, som Mose i öknen gjort hade, och bränneoffrets altare war i den tiden på höjden i Gibeon.* *1 Chrön. 16: 39. 2 Chrön. 1: 3.

30. Men David kunde icke gå dit inför det, till att söka Gud; så war han förskräckt för HERrans engels swärd.

22. Capitel.

Templets förråd, Salomo, öfwerstarna förmanas.

Och David sade: Här skall HERrans Guds hus wara, och detta altaret till Israels bränneoffer.

2. Och David lät församla de främlingar, som i Israels land woro, och beställde stenhuggare till att hugga sten till Guds hus byggning.

Israel war ett folk, som idkade åkerbruk och boskapsskötsel, men handtwerk och konsternas yrken woro i de äldsta tiderna hos detta folk mindre utwecklade, än bland några af de hedniska folken på samma tid; derföre bosatte sig många sådana främlingar i landet, som hade kunskap i sådana yrken och funno derigenom god förtjenst. De fleste woro troligen Phenicier från Tyrus [et]c. All hedningar byggde på templet, förebildade hedningarnes kallelse till Christi församling i Nya Testamentet.

3. Och David tillredde mycket jern till naglar åt dörrarna i portarna, och hwad tillhopa naglas skulle; och så mycken koppar, att han icke stod till wägandes;

4. Och cederträ utan tal; förty de af Zidon och Tyrus förde mycket cederträ till David.

5. Ty David tänkte: Min son Salomo är en ung pilt och späd; men huset, som HERranom byggas skall, måste wara stort, att dess namn och lof utgå må i alla land; derföre will jag skaffa honom wirke. Alltså skaffade David mycket wirke, förrän han dödde.

6. Och han kallade sin son Salomo, och böd honom bygga HERrans Israels Guds hus;

7. Och sade till honom: Min son, jag hade i sinnet att bygga HERrans min Guds namn ett hus.

8. Men HERrans* ord kom till mig, och sade: Du hafwer mycket blod utgjutit och fört stort örlig;† derföre skall du icke bygga mitt namn hus, efter du så mycket blod utgjutit hafwer för mig på jorden. *2 Sam. 7: 17. †1 Kon. 5: 3. 1 Chrön. 28: 3.

Af detta ställe följer icke, att Davids krig woro orättmätiga eller emot Guds wilja. Men hufwudorsaken, hwarföre icke en krigare, utan en fridens konung skulle bygga templet, war just templets ändamål, nemligen att det skulle wara den himmelske Fridsfurstens boning och afbilda både Christi lekamen och Christi församling. Genom Honom skall äfwen i yttre måtto slutligen allmän frid blifwa rådande öfwer folk och länder, och allt krig med storm och blodig klädnad uppbrännas och af eld förtärdt warda, Es. 9: 5. Häraf följer också nödwändigt, att ingen sann christen, utan i högsta nödfall, kan deltaga i krig och blodsutgjutelse.

9. Si, din son, som dig skall född warda, han skall wara en rolig man; förty jag will låta honom få ro för alla hans fiender allt omkring. Han skall heta Salomo; ty jag skall gifwa frid och rolighet öfwer Israel uti hans lifsdagar

Salomo betyder fridsam, fridsfurste. Christus är andeligen både wår David och wår Salomo. Han har öfwerwunnit och öfwerwinner alla wåra andeliga fiender. Såsom den rätte David utförer han sjelf sitt rikes andeliga krig, och såsom Salomo upprättar Han fridens tempel och fridens rike i menniskors hjertan och på sin återlösta jord.

10. Han skall bygga mitt namn ett hus: han skall wara min son, och jag skall wara hans fader,* och jag skall stadfästa hans konungsliga stol öfwer Israel till ewig tid.† *Ebr. 1: 5. †2 Sam. 7: 13. 1 Kon. 5: 5.

11. Så warder nu, min son, HERren med dig blifwande, och du skall blifwa lyckosam, att du må bygga HERranom din Gud ett hus, såsom Han om dig sagt hafwer.

12. Och HERren warder dig gifwande klokhet och förstånd, och skall befalla dig Israel, att du skall hålla HERrans din Guds lag.

13. Men då warder du lyckosam, när du håller dig, att du gör efter de seder och rätter, som HERren Mose budit hafwer till Israel: war tröst* och wid godt mod, frukta dig icke, och gif dig icke. *5 Mos. 31: 7, 8. Jos. 1: 7. 1 Chrön. 28: 20.

14. Si, jag hafwer i min fattigdom förskaffat till HERrans hus hundrade tusen centner guld och tusen resor tusen centner silfwer; der till koppar och jern utan tal; ty det är fast mycket; hafwer jag också beställt timmer och stenar, det kan du ännu föröka.

I min fattigdom, d. ä. i mitt trångmål under krigsoroligheterna.

Dessa summor äro stora, de kunna antagas till nära aderton tusen millioner Rdr, men David erhöll ofta omätligt krigsbyte och ganska stora skänker både af sitt eget folk och af grannkonungar samt af besegrade folk, och allt sammansparade han till förråd för templets uppbyggande. Då wi betänka, att hela Helgedomen inwändigt blef öfwerdragen med guldplåt och templets tillbehör gjordes af rent guld, så synes det stora guldförrådet icke innebära någon orimlighet. Häraf skolo wi också lära, att rikedomars samlande blott då är rätt och lofligt, när det sker för heliga ändamål. Men äfwen för dessa ändamål är det icke lofligt för menniskan att efter godtycke samla, utan då Herren gifwer, skall menniskan till Hans ära anwända det undfångna.

15. Så hafwer du många arbetare, stenhuggare och timmermän till sten och träd och allehanda kloka på allehanda werk;

16. På guld, silfwer, koppar och jern, utan tal. Så statt nu upp och beställ det; HERren skall wara med dig.

17. Och David böd alla öfwerstar i Israel, att de skulle hjelpa hans son Salomo:

18. Är icke HERren eder Gud med eder? Och hafwer gifwit eder rolighet allt omkring? Ty han hafwer gifwit landets inbyggare uti edra händer, och landet är undergifwet wordet för HERran och för Hans folk.

19. Så gifwer nu edra hjertan och edra själar till att söka HERran eder Gud; och står upp, och bygger HERranom Gudi en helgedom, att man må bära HERrans förbunds ark och de heliga Guds kärlen in uti huset, som åt HERrans namn skall bygdt warda.

Blott då kunna wi wara rätt lycklige, och alla wåra företag lyckas wäl, när wi gifwa wåra hjertan till att söka Herren wår Gud. Då warder du lyckosam, när du håller Hans bud, v. 13.

23. Capitel.

Salomo konung. Levi tal, ordning, tjenst.

Alltså gjorde David Salomo sin son till konung öfwer Israel, då han gammal och af lefwande mätt war.* *1 Kon. 1: 13.

2. Och David församlade alla öfwerstar i Israel och presterna och Leviterna;

3. Att man skulle räkna Leviterna ifrån trettio år och derutöfwer; och deras tal war ifrån hufwud till hufwud, de starke män woro, åtta och trettio tusen.

4. Af hwilka woro fyra och tjugu tusen, som drefwo arbetet på HERrans hus; och sex tusen embetsmän och domare.* *5 Mos. 19: 18.

Dessa 24,000 prester och Leviter skötte gudstjenten skiftewis efter en bestämd ordning, Luc. 1: 8.

5. Och fyra tusen dörrwaktare, och fyra tusen lofsångare HERranom med strängaspel, som jag till lofsång gjort hade.

6. Och David gjorde en ordning ibland Levi barn* nemligen ibland Gersom, Kehat och Merari. *1 Chrön. 6: 1. 2 Chrön. 29: 25.

7. De Gersoniter woro Laedan och Simei.* *4 Mos. 3: 18. 1 Chrön. 6: 17.

8. Laedans barn: den förste Jehiel, Setham och Joel, de tre.

9. Men Simei barn woro: Selomith, Hasiel, och Haran, de tre. Desse woro de ypperste ibland fäderna af Laedan.

10. Woro också desse Simei barn: Jahath, Sina, Jeus, och Beria. Dessa fyra woro ock Simei barn.

11. Jabath war den förste, Sisa den andre. Men Jeus och Beria hade icke många barn; derföre wordo de räknade för en faders hus.

12. Kehats barn woro: Amram, Jizear, Hebron och Usiel, de fyra.

13. Amrams barn woro: Aaron och Mose;* men Aaron wardt afskild,† så att han wardt helgad till det allraheligaste, han och hans söner till ewig tid, till att röka för HERran, och till att tjena och wälsigna i HERrans namn** i ewig tid.†† *2 Mos. 6: 20. †Ebr. 5: 4. **4 Mos. 6: 23. 5 Mos. 21: 5. ††2 Mos. 28: 1.

14. Och Mose, den Guds mannens, barn woro nämnde ibland de Leviters slägte.

15. Mose barn woro: Gersom och Elieser.* *2 Mos. 2: 22; cap. 18:&nbps;3, 4.

16. Gersoms barn: den förste war Sebuel.

17. Eliesers barn: den förste war Rehabia. Och Elieser hade inga andra barn; men Rehabia barn woro mycket flere.

18. Jizears barn woro: Selomith den förste.

19. Hebrons barn* woro: Jeria den förste, Amaria den andre, Jahasiel den tredje, och Jelameam den fjerde. *1 Chrön. 24: 23.

20. Usiels barn woro: Micha den förste, och Jissija den andre.

21. Merari barn woro: Maheli och Musi. Maheli barn woro: Eleazar och Kis.

22. Men Eleazar blef död, och hade inga söner, utan döttrar; och Kis barn, deras bröder, togo dem.

23. Musi barn woro: Maheli, Eder och Jeremoth, de tre.

24. Detta äro Levi barn i deras fäders hus, och de ypperste af fäderna, som räknade wordo efter namnens tal efter hufwudena, hwilka gjorde de sysslor i embetena i HERrans hus, ifrån tjugu år och derutöfwer.

David hade först (v. 3) i öfwerensstämmelse med den ursprungliga inrättningen, 4 Mos. 4: 3, 23, 30, bestäms. att Leviterna skulle tjena ifrån det 30:de året, men på sednare tid, då offertjenstens göromål mycket ökades under det blomstrande tillståndet i de fredliga tiderna, förordnades, att Leviternas tjenst skulle börja wid 20 års ålder.

25. Ty David sade: HERren Israels Gud hafwer gifwit sitt folk ro, och skall bo i Jerusalem till ewig tid.

26. Leviterna behöfde ock icke bära tabernaklet med alla dess redskap efter deras embete;

27. Utan efter Davids yttersta ord wordo Levi barn räknade ifrån tjugu år och derutöfwer;

28. Att de skulle stå under Aarons barns händer till att tjena i HERrans hus i gården och till kistorna och till reningen och till allahanda helgedom och till alla embetets sysslor i Guds hus.

29. Och till skådobröd, till semlomjöl, till spisoffer, till osyrade kakor, till pannor, till halster, och till all wigt och mått;

30. Och till att stå om morgonen och tacka och lofwa HERran; om aftonen desslikes;

31. Och till att offra HERranom alla bränneoffer på sabbatherna, nymånaderna och högtiderna, efter talet och sättet, alltid för HERranom;

32. Att de skulle taga wara på wakten wid wittnesbördets tabernakel och helgedomens; och Aarons barns, deras bröders, till att tjena i HERrans hus.

24. Capitel.

Tjugufyra prestskiften, tjenare.

Men Aarons barns ordning war denna: Aarons barn woro: Nadab, Abihu, Eleazar och Ithamar.

2. Men Nadab och Abihu blefwo döde* inför deras fader, och hade inga barn; och Eleazar och Ithamar wordo prester. *3 Mos. 10: 1, 2. 4 Mos. 3: 4; cap. 26: 61.

3. Och David skickade dem alltså, Zadok af Eleazars barn, och Ahimelech af Ithamars barn, efter deras tal och embete.

4. Och wordo Eleazars barn flere funne till yppersta starka män, än Ithamars barn; och han skckade dem alltså: nemligen sexton utaf Eleazars barn till öfwerstar ibland deras fäders hus, och åtta af Ithamars barn ibland deras fäders hus.

5. Och han skiftade dem efter lott; derföre att både af Eleazars och Ithamars barn woro öfwerstar i helgedomen och öfwerstar för Gud.

Till undwikande af afund och missnöje skedde tillsättningen genom lottning, se Ordspr. 16: 33. Äfwen Apostlarne walde genom lottning en ny Apostel Matthias i stället för Judas Ischarioth. Det öfwerstepresterliga embetet gick i arf till de förstfödda i Eleazars slägt till Eli tid, hwilken war af Ithamars slägt; derefter war detta embete än i den ena, än i den andra af dessa twå slägter af Aarons stam.

6. Och skrifwaren Semaja, Nethaneels son, utaf Leviterna, beskref dem för konungen och för öfwerstarna och för Zadok, presten och för Ahimelech, AbJathars son, och för öfwersta fäderna ibland presterna och Leviterna: nemligen ett fadershus för Eleazar, och det andra för Ithamar.

7. Och första lotten föll uppå Jojarib, den andra uppå Jedaja;

8. Den tredje på Harim, den fjerde på Seorim;

9. Den femte på Malchija, den sjette på Mijamin;

10. Den sjunde på Hakkoz, den åttonde på Abia;* *Luc. 1: 5.

11. Den nionde på Jesua, den tionde på Sechania;

12. Den elfte på Eljasib, den tolfte på Jakim;

13. Den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jesebeab;

14. Den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer;

15. Den sjuttonde på Hesir, den adertonde på Happizez;

16. Den nittonde på Petahja, den tjugonde på Jeheskel;

17. Den första och tjugonde på Jachin, den andra och tjugonde på Gamul;

18. Den tredje och tjugonde på Delaja, den fjerde och tjugonde på Mahasia;

19. Detta är ordningen efter deras embeten till att gå i HERrans hus, efter deras sätt under deras fader Aaron, såsom HERren Israels Gud dem budit hade.

20. Men utaf de andra Levi barn, af Amrams barn war Subael. Af Subaels barn war Jehdeja.

21. Af Rehabia barn war den förste Jissija.

22. Men af de Jizeariter war Selomoth. Af Selomoths barn war Jahath.

23. (Hebrons)* barn woro: Jeria den förste, Amaria den andra, Jahasiel den tredje, Jekameam den fjerde. *1 Chrön. 23: 19.

24. Usiels barn woro: Micha. Utaf Micha barn war Samir.

25. Micha broder war Jissija. Utaf Jissija barn war Sacharia.

26. Merari barn woro: Maheli och Musi; hans son war Jaasia.

27. Merari barn af Jaasia hans son, woro: Soham, Saccur och Ibri.

28. Men Maheli hade Eleazar, och Eleazar hade inga söner.

29. Af Kis. Kis barn woro: Jerahmeel.

30. Musi barn woro: Maheli, Eder och Jerimoth. Detta äro de Leviters barn, i deras fäders hus.

31. Och man kastade också för dem lott bredwid deras bröder Aarons barn inför konung David och Zadok och Ahimelech och inför de öfwersta fäderna af presterna och Leviterna, för den minsta brodren så wäl som för den öfwersta af fäderna.

De prester och Leviter, som bodde i de för dem bestämda städer, skötte hemma sina enskilda göromål, till dess deras tid och skifte kom att gå till Jerusalem, för att der göra sin tjenst wid templet.

25. Capitel.

Sångarenas tal.

Och David samt med härhöfwitsmännerna afskilde till embete af Assaphs barn Heman och Jeduthun, de propheterna med harpor, psaltare och cymbaler; och de wordo täljde till werket, efter sitt embete:

2. Utaf Assaphs barn: Saccur, Joseph, Nethania, Asarela, Assaphs barn, under Assaph, som propheterade* när konungen. *2 Sam. 19: 35.

3. Af Jeduthun: Jeduthuns barn woro: Gedalia, Zeri, Jesaja, Hasabia, Mattithia, de sex, under deras fader Jeduthun, med harpor, hwilka propheterade till att tacka och lofwa HERran.

4. Af Heman: Hemans barn woro: Bukkija, Mattania, Usiel, Sebuel, Jerimoth, Hanania, Hanani, Eliatha, Giddalthi, RomamthiEser, Josbekasa, Mallothi, Hothir och Mahasioth:

5. Desse woro alle Hemans barn, konungens siares i Guds ord, till att upphöja hornet; ty Gud hade gifwit Heman fjorton söner och tre döttrar.

Heman war en prophet, och han så wäl som Gad kallas Davids siare. De skulle bedja Gud om Hans wiljas uppenbarelse och förkunna för konungen, hwad Gud uppenbarade för dem. Den heliga sången och musiken war äfwen ett propheterande, emedan Guds Ande lifwade dessa män. Sålunda war tonkonsten helgad och utöfwades för sitt högsta ändamål i tempeltjensten.

Hornet, betyder rikets makt.

6. Desse woro alle under deras fäder, Assaph, Jeduthun och Heman, till att sjunga i HERrans hus med cymbaler, psaltare och harpor, efter embetet* i Guds hus när konungen. *1 Chrön. 23: 26.

7. Och talet på dem med deras bröder, som i HERrans sång lärde woro, allesammans mästare, tuhundrade åtta och åttio.

8. Och de kastade lott öfwer deras embete, för den minsta såsom den största, för mästaren såsom lärjungen.

9. Och den förste lotten föll på Joseph under Assaph: den andre på Gedalia med hans bröder och söner, de woro tolf;

10. Den tredje på Saccur med hans söner och bröder, de woro tolf;

11. Den fjerde på Jizri med hans söner och bröder, de woro tolf;

12. Den femte på Nethania med hans söner och bröder, de woro tolf;

13. Den sjette på Bukkija med hans söner och bröder, de woro tolf;

14. Den sjunde på Jesarela med hans söner och bröder, de woro tolf;

15. Den åttonde på Jesaja med hans söner och bröder, de woro tolf;

16. Den nionde på Mattania med hans söner och bröder, de woro tolf;

17. Den tionde på Simei med hans söner och bröder, de woro tolf;

18. Den elfte på Asareel med hans söner och bröder, de woro tolf;

19. Den tolfte på Hasabia med hans söner och bröder, de woro tolf;

20. Den trettonde på Subael med hans söner och bröder, de woro tolf;

21. Den fjortonde på Mattithia med hans söner och bröder, de woro tolf;

22. Den femtonde på Jeremoth med hans söner och bröder, de woro tolf;

23. Den sextonde på Hanania med hans söner och bröder, de woro tolf;

24. Den sjuttonde på Josbekasa med hans söner och bröder, de woro tolf;

25. Den adertonde på Hanani med hans söner och bröder, de woro tolf;

26. Den nittonde på Mallothi med hans söner och bröder, de woro tolf;

27. Den tjugonde på Elijatha med hans söner och bröder, de woro tolf;

28. Den förste och tjugonde på Hothir med hans söner och bröder, de woro tolf;

29. Den andre och tjugonde på Giddalthi med hans söner och bröder, de woro tolf;

30. Den tredje och tjugonde på Mahasioth med hans söner och bröder, de woro tolf;

31. Den fjerde och tjugonde på RomamthiEser med hans söner och bröder, de woro tolf.

26. Capitel.

Dörr- och skattwaktare. Domare.

Om dörrwaktarenas ordning: utaf de Korhiter war Meselemia, Kore son, af Assaphs barn.

Talrika wakter stodo både dag och natt wid helgedomen. Inga hedningar eller obehöriga personer fingo komma utöfwer det område, som för dem war lofligt att beträda.

2. Meselemia barn woro desse: den förstfödde Sacharia, den andre Jediael, den tredje Sebadia, den fjerde Jathniel,

3. Den femte Elam, den sjette Johanan, den sjunde Eljoenai.

4. Men ObedEdoms barn woro desse: den förstfödde Semaja, den andre Josabad, den tredje Joab, den fjerde Sacar, den femte Nethaneel,

5. Den sjette Ammiel, den sjunde Isaschar, den åttonde Peulthai; ty Gud hade wälsignat honom.

6. Och hans son Semaja wordo ock söner födde, som i deras fäders hus regerade; ty de woro starke hjeltar.

7. Så woro nu Semaja barn: Othni, Rephael, Obed och Elsabad, hwilkens bröder mäktige män woro, Elihu och Semachia.

8. Dessa woro alla utaf ObedEdoms barn: de med deras barn och bröder, mäktige män, skicklige till embete, twå och sextio af ObedEdom.

9. Meselemia hade barn och bröder, mäktige män, aderton.

10. Men Hosa utaf Merari barn hade barn; den ypperste Simri; ty den förstfödde war icke till, derföre satte hans fader honom främst;

11. Den andre Hilkia, den tredje Tebalia, den fjerde Sacharia: alla Hosa barn och bröder woro tretton.

12. Detta är dörrwaktarenas ordning ibland höfdingarna i embetet med deras bröder, till att tjena i HERrans hus.

13. Och lotten wardt kastad för den lilla så wäl som för den stora i deras fäders hus till hwarje dörr.

14. Den lotten öster ut föll på Selemia; men för hans son Sacharia, hwilken en klok och rådig man war, kastade man lotten, och honom föll norr ut;

15. Men för ObedEdom söder ut, och hans söner wid huset Asuppim.

Huset Asuppim war ett hus wid helgedomen, hwaruti tempelkärl, såsom offerskålar m. m. förwarades.

16. Och Suppim och Hosa wester ut wid dörren Sallecheth, på bränneofferswägen. der waktarena wid hwarandra stå.

17. Öster ut woro sex af Leviterna; norr ut fyra om dagen; söder ut fyra om dagen; men wid Asuppim ju twå och twå.

18. Wid Parbar wester ut fyra på wägen och twå wid Parbar.

19. Detta är dörrwaktarenas ordning, ibland de Korhiters barn och Merari barn.

20. Utaf Leviterna war Ahija öfwer håfworna i Guds hus; och öfwer de håfwor, som helgade wordo.

21. Af Laedans barn, de Gersoniters barn: af Laedan woro höfdingar ibland fäderna, nemligen de Jehieliter.

22. De Jehieliters barn woro: Setham och hans broder Joel, öfwer HERrans hus håfwor.

23. Utaf de Amramiter, Jizeariter, Hebroniter och Asieliter,

24. War Sebuel, Gersoms son, Mose sons, en förste öfwer håfworna.

25. Men hans broder Elieser hade en son Rehabia; hans son war Jesaja; hans son war Joram; hans son war Sichri; hans son war Selomitb.

26. Densamme Selomith och hans bröder woro öfwer alla de helgade tings håfwor, hwilka konung David helgade, och de öfwerste fäderna ibland de öfwersta öfwer tusen och öfwer hundrade, och de öfwerste i hären.

27. Utaf strid och rof hade de helgat det* till att förbättra HERrans hus. *4 Mos. 31: 30.

28. Desslikes allt det Samuel, siaren, och Saul, Kis son, och Abner, Ners son, och Joab, ZeruJa son, helgat hade, allt det helgade, war under Selomiths hand och hans bröder.

Mose efterkommande erhöllo således inga höga embeten förr, än på Davids tid.

29. Utaf de Jizeariter war Chenanja med sina söner till de werk utantill öfwer Israel, befallningsmän och domare.

30. Utaf de Hebroniter war Hasabia och hans bröder, mäktige män, tusen och sjuhundrade öfwer Israels embete, på denna sidan Jordan wester ut, till allahanda HERrans syssla och till att tjena konungen.

31. War ock ibland de Hebroniter Jeria, den ypperste ibland de Hebroniter, af fäderna i hans ätt. Det wordo ock af dem sökte och funne uti fyrationde året af Davids rike mäktige män i Jaaser i Gilead;

32. Och deras bröder, mäktige män, en tusen och sjuhundrade öfwerste fäder: och David satte dem öfwer de Rubeniter, Gaditer, och öfwer den halfwa slägten Manasse till alla Guds och konungens ärenden.

Emedan Ruben, Gad och halfwa Manasse slägter bodde aflägset öster om Jordan, så behöfdes särskildt en noggrann uppsigt der, att ingenting emot Guds lag eller till rikets skada företogs, och att de hedniska grannfolkens syndiga exempel icke måtte blifwa en snara för dessa stammar.

27. Capitel.

Konungens höfwitsmän, förstar, fogdar, råd.

Men Israels barn efter sitt tal woro höfdingar öfwer fäderna och öfwer tusen och öfwer hundrade; och embetsmän, som på konungen waktade, efter deras ordning, till att draga till och ifrån, hwar i sin månad, hwar månad om året; hwart skifte hade fyra och tjugutusen.

Af de öfriga Israeliterna, som icke woro prester och Leviter, tjenstgjorde alltid skiftewis en här af 24,000 man i Jerusalem. Detta war således en stående här, och emedan den omwexlade, hölls hela Israels folk på detta sätt uti wapenöfning. Hwarje stam tjenstgjorde en månad om året.

2. Öfwer första skiftet i första månaden war Jasabeam, Sabdiels son; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

3. Men af Perez barn war den öfwersta öfwer alla höfwitsmännerna i härarna i första månaden.

4. Öfwer det skiftet i den andra månaden war Dodai,* den Ahohiten; och Mikloth war förste öfwer hans skifte, och i hans skifte woro fyra och tjugutusen. *2 Sam. 23: 9.

5. Den tredje härhöfwitsmannen i tredje månaden, den öfwerste war Benaja, Jojada prestens son; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

6. Denne är Benaja,* den hjelten ibland trettio och öfwer trettio; och hans skifte war under hans son Ammisabad. *2 Sam. 23: 22.

7. Den fjerde i fjerde månaden war Asahel,* Joabs broder, och efter honom Sebadia hans son; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen. *2 Sam. 23: 24.

8. Den femte i femte månaden war Samhuth, den Jisrahiten; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

9. Den sjette i sjette månaden war Ira, Ikkes den Thekoitena son; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

10. Den sjunde i sjunde månaden war Helez, den Peloniten, af Ephraims barn; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

11. Den åttonde i åttonde månaden war Sibbechai, den Husathiten, af de Sarhiter; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

12. Den nionde i nionde månaden war Abieser, den Anthothiten, af Jemini barn; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

13. Den tionde i tionde månaden war Maharai, den Nethophathiten, af de Serahiter; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

14. Den elfte i elfte månaden war Benaja, den Pirgathoniten, af Ephraims barn; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

15. Den tolfte i tolfte månaden war Heldai, den Netophathiten, af Athniel; och i hans skifte woro fyra och tjugutusen.

16. Öfwer Israels slägter woro dessa: För de Rubeniter war förste Elieser, Sichri son; för de Simeoniter war Sephatia, Maacha son;

Hwarje stam hade ifrån början sitt eget öfwerhufwud eller anförare, som alltid war den, hwilken i stammen hade förstfödslorätten i den äldsta och anseddaste slägten.

17. För de Leviter war Hasabia, Kemuels son: för de Aaroniter war Zadok;

18. För Juda war Elihu, af Davids bröder; för Isaschar war Omri, Michaels son;

19. För Sebulon war Jismaja, Obadja son; för Naphthali war Jerimoth, Asriels son;

20. För Ephraims barn war Hosea, Asasia son; för den halfwa slägten Manasse war Joel, Phedaja son;

21. För den halfwa slägten Manasse i Gilead war Jiddo, Sacharia son; för Benjamin war Jaasiel, Alaners son;

22. För Dan war Asarel, Jerohams son. Desse äro de förstar för Israels slägter.

23. Men David tog intet tal af dem, som woro tjugu år* och der nedanför; ty HERren hade sagt, att Han skulle föröka Israel såsom stjernorna på himmelen.† *4 Mos. 1: 3. †1 Mos. 22: 17; cap. 26: 4; cap. 32: 12.

24. Men Joab, ZeruJa son, hade begynt räkna, och lyktade det icke;* ty en wrede† kom fördenskull öfwer Israel, derföre kom det talet icke uti konung Davids Chrönika. *1 Chrön. 21: 4, 5, 6. †2 Sam. 24: 13, 14.

25. Öfwer konungens håfwor war Asmaveth, Adiels son; och öfwer de håfwor på landet, i städer, byar och slott war Jonathan, Usia son.

26. Öfwer åkermännerna till landtbruket war Esri, Chelubs son.

27. Öfwer wingårdarna war Simei, den Ramathiten; öfwer winkällarena och winet war Sabdi, den Siphmiten.

28. Öfwer oljogårdarne och mulbärsträden i marken war BaalHanan, den Gederiten; öfwer oljan war Joas.

29. Öfwer den boskap, som i det war i Saron, war Sithrai, den Saroniten; men öfwer den boskap i dalarna war Saphat, Adlai son.

30. Öfwer kamelerna war Obil, den Ismaeliten; öfwer åsnorna war Jehdeja, den Meronothiten.

31. Öfwer fåren war Jasis, den Hagariten. Desse woro alle öfwerstar öfwer konung Davids egodelar.

Konungens gods blefwo således icke bortarrenderade, utan för hans räkning brukade och förwaltade.

32. Men Jonathan, Davids faderbroder, war rådgifware, hofmästare och kansler; Jehiel, Hachmoni son, war när konungens barn.

33. Achithophel war ock konungens rådgifware; Husai, den Arachiten, war konungens wän.

34. Efter Achithophel war Jojada, Benaja son, och AbJathar; men Joab war konungens härhöfwitsman.

Af alla dessa beskrifningar wisar sig på det tydligaste, att hela statsinrättningen och statshushållningen war i ett wälordnadt och ypperligt skick.

28. Capitel.

Davids sista tal. Templets m. m. eftersyn, sång. Salomo styrkt.

Och David församlade till Jerusalem alla Israels öfwerstar, nemligen förstarna för slägterna; förstarna för skiftena, som på konungen waktade; förstarna öfwer tusen och öfwer hundrade; förstarna öfwer konungens och hans söners egodelar och boskap, med kamererare, krigsmän och alla mäktiga män.

2. Och konung David stod upp på sina fötter, och sade: Hörer härtill, mine bröder, och mitt folk: Jag hafwer tagit mig före att bygga ett hus der HERrans förbunds ark uti hwila skulle, och en fotapall till wår Guds fötter, och hade redt mig till att bygga;* *2 Sam. 7: 1, 2. 1 Chrön. 17: 1; cap. 22: 7.

Ehuru den gamle konungen war mycket swag, stod han dock upp wid detta högtidliga tillfälle. Förbundets ark kallas Guds fotapall, emedan Hans härlighet deröfwer uppenbarade sig mellan Cherubim.

3. Men Gud lät säga mig: Du skall icke bygga mitt namn hus; förty du är en krigsman, och hafwer blod utgjutit.* *2 Sam. 7: 5. 1 Kon. 5: 3. 1 Chrön. 22: 8.

4. Nu hafwer HERren Israels Gud utwalt mig utur hela min faders hus, att jag skulle wara konung öfwer Israel till ewig tid: ty Han hafwer utwalt Juda till ett förstadöme;* och i Juda hus min faders hus; och ibland min faders barn hafwer Han haft ynnest till mig,† så att Han gjorde mig till konung öfwer hela Israel: *1 Mos. 49: 8, 9, 10. 1 Chrön. 5: 2. †1 Sam. 16: 12.

5. Och ibland alla mina söner, ty HERren hafwer gifwit mig många söner, hafwer Han utwalt min son Salomo, att han sitta skall på HERrans rikes stol öfwer Israel:

6. Och hafwer sagt till mig: Din son Salomo skall bygga mitt hus och gårdar, ty jag hafwer utwalt mig honom till son, och jag skall wara hans fader:

7. Och skall stadfästa hans rike i ewig tid, om han håller uppå att göra efter mina bud och rätter, såsom i denna dag tillgår.

8. Nu, inför hela Israel, HERrans menighet, och för wår Guds öron, så håller och söker alla HERrans eder Guds bud: på det I mågen besitta detta goda landet och ärfwa det till edra barn efter eder till ewig tid.

9. Och du, mitt son Salomo, känn din faders Gud, och tjena Honom af allt hjerta, och af en wälwillig själ: ty HERren ransakar alla hjertan* och förstår alla tankars uppsåt: om du söker Honom, så finner du Honom;† om du öfwergifwer Honom, så förkastar Han dig till ewig tid. *1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20; cap. 17: 10; cap. 20: 12. Uppb. 2: 23. †Es. 55: 6.

Detta härliga testamente gaf den ålderstigne konungen åt sin son och thronarfwinge, och lycklig hade Salomo warit, och en lycka hade det warit för hans folk, om han i alla sina lifsdagar hade följt och åtlydt denna förmaning och aldrig öfwergifwit Herran. Denna vers innehåller den höga rikslag och den fasta grundwal, hwarpå ett rike kan byggas och alltid wara lyckligt. Men likaså är det oundgängligen nödwändigt för hwarje enskild menniska att tjena Herran af allt hjerta och med en willig själ, för att alltid wara lycklig.

10. Så se nu till, ty HERren hafwer utwalt dig, att du skall bygga Honom ett hus till helgedom: war tröst, och gör så.

11. Och David gaf sin son Salomo en eftersyn till förhuset och till sitt hus och till maken och till salen och till kamrar innantill och till nådastolens hus;

David hade fått uppenbarelse om beskaffenheten af det tempel, som skulle byggas, och efter dessa föreskrifter måste Salomo bygga, ty att bygga tempel och inrätta gudstjenst efter egna påfund kan omöjligen täckas Gudi.

Till maken, grt.: till gemaken, d. ä. till kamrarne rundt omkring huset utantill.

12. Dertill en eftersyn till allt det i hans sinne war, nemligen till gården åt HERrans hus och till alla maken omkring, till håfworna i Guds hus, och de helgade tings håfwor;

Eftersyn, d. ä. föreskrift, ritning, modell, efter som bilden för honom uppenbarade templets gestalt och inrättning. Så måste ock wåra hjertans tempel inrättas efter Guds Andas upplysning och föreskrifter; ty det är för Honom detta tempel skall beredas till boning och helgedom. Den Heliga Skrift säger oss icke, huruwida denna uppenbarelse blef gifwen åt David sjelf eller någon af hans propheter.

13. Till presternas och Leviternas skiften, och till alla sysslor i embetena uti HERrans hus och till alla tjenstens kärl i HERrans hus.

14. Guld efter gulds wigt, till allahanda tyg i hwart embete, och allahanda silfwertyg efter wigt till allahanda redskap i hwart embete;

15. Och wigt till gyldene ljusstakar och gyldene lampor, till hwarje ljusstake och hans lampor sin wigt; sammalunda ock till silfwerljusstakar gaf han wigt, till ljusstake och hans lampor, efter hwar ljusstakes embete.

16. Gaf han desslikes guld till skådobrödsborden, till hwarje bord sin wigt; sammalunda ock silfwer till silfwerborden;

17. Och klart guld till gafflar, bäcken och kannor; och till gyldene skålar, hwar skål sin wigt; och till silfwerskålar, hwar skål sin wigt;

18. Och till rökaltaret sin wigt, det allraklaraste guld; och en eftersyn till wagnen för de gyldene Cherubim,* så att de uträckte sig och öfwertäckte HERrans förbunds ark. *2 Chrön. 3: 10.

19. Alltsammans, sade han, är mig gifwet, beskrifwet, af HERrans hand, som mig underwiste alla eftersynens werk.

20. Och David sade till sin son Salomo: War tröst* och frimodig, och gör så; frukta dig icke, och war icke förskräckt: HERren Gud, min Gud, skall wara med dig, och skall icke draga sin hand ifrån dig, eller öfwergifwa dig, allt intill du alla werk till embetena i HERrans hus fullkomnat hafwer. *5 Mos. 31: 7, 8. Jos. 1: 7. 1 Chrön. 22: 13.

21. Si, presternas och Leviternas ordning till alla embetena i Guds hus äro med dig i alla ärenden, och äro willige och förståndige till alla embetena; dertill förstarna och allt folket i alla dina handlingar.

29. Capitel.

Davids, folkets skänker, lof, offer. Salomo smord. David död.

Och konung David sade till hela menigheten: Gud hafwer utwalt Salomo, en af mina söner, den ännu ung och späd är; men werket är stort; ty det är icke en menniskas boning, utan HERrans Guds.

2. Men jag hafwer utaf alla mina krafter beredt till Guds hus, guld till gyldene, silfwer till silfwers, koppar till koppars, jern till jerns, trä till träs redskap; onichstenar, infattade rubiner, och spräckliga stenar och allahanda ädla stenar, och marmorsten ganska mycket.

3. Derutöfwer, af ynnest till min Guds hus hafwer jag det mitt eget är guld och silfwer;

David skänkte således också sin egen skatt till tempelbyggnaden. Här war en konung, som hade ett upplyst och brinnande nit om Herrans ära och folkets högsta wälfärd.

4. Tretusen centner guld af Ophir, och sjutusen centner klart silfwer, det gifwer jag till Guds heliga hus, utöfwer allt det jag förskickat hafwer till att ö fwerdraga wäggarna i husen.

5. Så att af guld blifwer det af guld wara skall, och af silfwer det af silfwer wara skall, och till allahanda werk igenom mästarenas hand. Och ho är nu i dag friwillig till att fylla sin hand HERranom?

6. Då woro förstarna* för fäderna, förstarna för Israels slägter, för förstarna öfwer tusende och öfwer hundrade, och förstarna öfwer konungs ärendena friwillige; *1 Chrön. 28: 1, [et]c.

7. Och gåfwo till embetena i Guds hus femtusen centner guld och tiotusen gylden och tiotusen centner silfwer, adertontusen centner koppar och hundrade tusan centner jern.

8. Och när hwilka stenar funne wordo, dem gåfwo de till håfwor uti HERrans hus, under Jehiels hand, den Gersonitens.* *1 Chrön. 26: 21.

9. Och folket war gladt, att de så friwillige woro; ty de gåfwo HERranom af allt hjerta friwillige; och konung David fröjdade sig desslikes högligen.

10. Och lofwade HERran, och sade inför hela menigheten: Lofwad ware du, HERre, Israels wår faders Gud, ifrån ewighet till ewighet.

11. Dig, HERre, tillhörer majestät och makt, härlighet, seger och tack: ty allt det i himmelen och på jorden är, det är ditt; ditt, HERre, är riket,* och du är upphöjd öfwer all ting till en öfwerste. *Matth. 6: 13. 1 Tim. 1: 17. Uppb. 5: 13.

12. Dine äro rikedomar och härlighet för dig, du råder öfwer allting; i din hand står kraft och makt, i din hand står det att göra hwar och en stor och stark.

13. Nu, wår Gud, wi tacka dig, och prisa din härlighets namn;

14. Ty hwad är jag? Hwad är mitt folk? Att wi skulle åstadkomma kraft till att gifwa friwilligt, såsom nu tillgår? Ty af dig är det allt kommet, och af din hand hafwa wi det gifwit dig.

15. Förty wi äro främlingar och utländningar* för dig, såsom alla wåra fäder; wårt lefwande på jorden är såsom en skugge, och dwäljes intet.† *Ps. 39: 13. Ps. 119: 19. †Job 8: 9; cap. 14: 2. Ps. 90: 6. Ps. 102: 12. Pred. 7: 1.

16. HERre, wår Gud, all denna hopen, som wi tillskickat hafwa till att bygga ditt helga namn ett hus, är kommen ifrån din hand; och ditt är det allt.

17. Jag wet, min Gud, att du pröfwar hjertat,* och enfaldighet är dig täck; derföre hafwer jag allt detta utaf enfaldigt hjerta friwilligt gifwit; och hafwer nu sett med glädje ditt folk, som här förhanden är, att det hafwer friwillige gifwit dig. *1 Chrön. 28: 9.

18. HERre wåra fäders, Abrahams, Isaacs och Israels Gud, beware ewinnerligen sådan håg och sinne i ditt folks hjerta, och skicka deras hjerta till dig.

19. Och min son Salomo gif ett rättsinnigt hjerta, att han håller dina bud, wittnesbörd och rätter, att han det allt gör, och bygger denna boning, som jag skickat hafwer.

Med denna härliga bön afslutar David sitt testamente inför folket på denna märkwärdiga riksdag. Åt den himmelske konungen anbefallde han både sin wigtigaste angelägenhet och hela folkets bästa. Hans hjerta war brinnande, hans själ full af tro och lif. I sin korta, kraftiga bön prisar han högt den allsmäktige och barmhertige Guden och tillskrifwer Honom majestät och makt, härlighet, tack och seger. Derjemte bekänner David sitt armod och sin ringhet och att all god gåfwa kommer af Herran, och derpå följer en brinnande bön om fortfarande nåd och barmhertighet och att hans offer måtte behaga Herranom wäl. Af Davids bön för sin son lära wi ock, huru föräldrar skola bedja för sina barn och underwisa och förmana dem. Se Cap. 28: 9.

20. Och David sade till hela menigheten: Lofwer HERran eder Gud. Och hela menigheten lofwade HERran deras fäders Gud, och bugade sig, och tillbådo HERran och konungen.

21. Och de offrade HERranom offer: och den andra morgonen offrade de HERranom bränneoffer, tusen stutar, tusen wädrar, tusen lam, med deras drickoffer, och offrade all hopen i hela Israel;

22. Och åto och drucko densamma dagen för HERran med stor glädje, och gjorde andra gången Salomo, Davids son, till konung, och smorde honom HERranom till en förste, och Zadok till prest.

Konungens fromma bekännelse och bön wäckte hos hela folket ett fromt sinne, och hans lof och tacksägelse åtföljdes af ett härligt genljud i folkets hjertan och af folkets mun. Äfwen Guds englar fröjda sig, då sådana böner och lofsångsljud uppstiga såsom en helig harpoklang till himmelen.

23. Alltså satt Salomo på HERrans stol, en konung i sin faders Davids stad,* och wardt lyckosam, och all Israel war honom hörsam. *1 Kon. 1: 35.

Så länge en spira fördes med gudsfruktan, så fattas icke wördnad och lydnad hos folket, så framt icke folket redan är så förfördt och förfallet, att det håller på att mogna till undergång, såsom Israels folk sedermera under Hiskia och Josia.

24. Och alla öfwerstar och wäldige, desslikes alla konung Davids barn, gåfwo sig under konung Salomo.

25. Och HERren gjorde Salomo ju större och större för hela Israel, och gaf honom ett härligt rike, att ingen före honom sådant öfwer Israel haft hade.* *1 Kon. 3: 13.

26. Så war nu David, Isai son, konung öfwer hela Israel.

27. Men tiden, som han öfwer Israel konung war, war fyratio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem tre och trettio år;* *2 Sam. 5: 5. 1 Kon. 2: 11.

28. Och blef död i god ålder, mätt af lefwande, rikedomar och ära; och hans son Salomo wardt konung i hans stad.

29. Men konung Davids gerningar, både de första och de sista, si, de äro skrifna ibland Samuels, den siarens, gerningar, och ibland den propheten Nathans gerningar, och ibland Gads, den siarens, gerningar;

30. Med allt hans rike, wälde och tid, som under honom förlupen är, både öfwer Israel och alla riken i landen.

Alla riken i landen: de hedniska riken, öfwer hwilka Israel segrade under dessa konungar. — Propheten Nathans gerningar och Gads den siarens gerningar woro skrifter, hwaraf wi i den Heliga Skrift hafwa de wigtigaste utdragen i dessa tideböcker.

Huru mycket skönare war Davids ändalykt än Sauls! Saul är full af oro och fruktan; öfwergifwen af Gud bäfwar han för striden, förkläder sig och frågar en spåqwinna och får den förskräckliga underrättelse, att han och hans söner skola dö i slagtningen. Han besegras och dör i förtwiflan, såsom sjelfmördare. David deremot, ehuru han war en stor syndare, bewisade ett djup ånger och sann bättring, icke blott med bekännelse och bön, utan ock med from och helig wandel, sedan han fått nåd att uppstå ifrån sitt swåra fall. I frid lägger han sig ned till den sista långa sömnen, krönt med ära och makt lägger han sitt hufwud till hwila,* efter att hafwa beställt om Herrans hus och öfwerlemnat riket åt en älskad och med rika själsgåfwor utrustad son, som af folket hyllades med glädje. Han samlades till sina fäder med den wisshet, att den store Konungen från himmelen, werldens Frälsare, skulle härstamma från hans slägt. Wid Sauls död war folket besegradt och förtryckt af hedniska fiender; hela landet war i oordning, gudstjensten försummad, Guds uppenbarelse tystnade, och blott i prophetskolorna hördes de matta ljuden af fromma sånger. Wid Davids död war folket segerrikt, fruktadt af sina grannar, riket utwidgat; tappre hjeltar och en öfwad hjeltehär wakade öfwer landet; folket instämmer med kärlek och rörelse i sin konungs brinnande bön, och wise, med Herrans ande begåfwade män, omgifwa den nye konungens thron. Gudstjensten är i ordning, templets byggnad beslutad, medel dertill äro för handen, propheter och prester, förkunna Herrans wilja och hafwa akt uppå läran. Såsom det dyrbaraste för sitt folk och för hela Guds församling på jorden i alla tider efterlemnade David de härliga psalmer, som icke blott äro uttryck af bön och lofsång och beskrifwa Guds rikes inrättning och nådens anwändande till minneskors omwändelse och frälsning, utan innehålla ock de mest widtomfattande propetior, som sträcka sig genom årtusenden. Många af dessa prophetior äro redan fullbordade, och de öfriga äro för oss såsom stora klara stjernor på framtidens nattliga himmel; de wisa oss hwad tiden lider, de wisa oss hwad wi hafwa att wänta, de äro framtidens häfder, för Guds rike på jorden.

Lyckligt den konung, och lycklig hwarje christen, som kan på samma sätt, som David, sluta sina dagar! Och lyckligt är det folk hwilket allt så går! Saligt är det folk, hwars Gud Herren är!

Ände på första Boken af Chrönikorna.