Bibeln (Gustav Vasa)/S. Johannis Euangelium

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  S. Luce Euangelium Biblia,
Thet är All then Heligha Scrifft
på Swensko

S. Johannis Euangelium
Apostla Gerningar  →




[ 1 ]

S. Johannis Euangelium.

Första Capitel.

Sancti Johannis Euangelium - första bladet.png

J begynnelsenGene. I. war Ordet,(Ordet)
Så nempner här Johannes then ena personen j Gudhomenom, som är Gudz Son, Ty Sonen är Fadhrens Ord och wijsdom.
och Ordet war när Gudhi, och Gudh war Ordet, thet samma war j begynnelsen när Gudhi. Genom thet äro all ting giord, och thy föruthan är intet giordt, thet giordt är. J thy war lijffuet, och lijffuet war menniskionars Liws, och Liwset lyser j mörkret, och mörkret haffuer thet icke begripit.

En man war send aff Gudhi, som heet Johannes.Matt. 3.
Marci 1.
Luce 3.
Han kom til wittnesbyrd, på thet han skulle wittna om Liwset, at alle skulle troo genom honom.(genom honom)
Thet är, För hans predican skul.
Jcke war han Liwset, men han war send til at wittna om Liwset. thet war thet samma Liwset, hwilket vplyser alla mennsikior som komma j werlden. J werldenne war thet, och jgenom thet är werlden giord, och werlden kende thet icke.

Han kom til sitt eghit, och hans eghne anammadhe honom icke. Men allom them som honom anammadhe, gaff han macht at bliffua Gudz barn, hem som troo j hans namnpn. Hwilke icke aff blodh, icke heller aff kötzligh wilia, icke heller aff någhors manz wilia, vthan aff Gudhi födde äro.

Och Ordet wardt(Ordet wardt)
Thet är, Gudz Son wardt menniskia.
kött, och boodde j bland oss, och wij Matt. 1.
Luce 2
såghom hans herligheet, såsom eenda Sonsens herligheet aff Fadhrenom, full medh nådh och sanning.

Johannes wittnar om honom, ropar och sägher, Thenne waret, om hwilken iagh sagdt haffuer, Effter migh skal komma, then för migh warit haffuer, ty han war förr än iagh, Och aff hans fullheet haffue wij alle fått, och nådh för nådh.(nådh för nådh)
Oss är nådh giffuin för Christi nådh skul, then honom giffuin är, at wij genom honom fulborde Laghen, och kennom Gudh Fadher, medh hwilko skrymterij återwender, och wij rettsinniga menniskior warde.
Ty genom Mosen äro Laghen giffuin, nådh och sanning är kommen genom Jesum Christum. Jngen haffuer någhon tijdh seedt Gudh, eende Sonen som är j Fadhrens skööt, han haffuer thet kungiordt.

Och Thetta är Johannis wittnesbyrd, tå Judanar sende Prester och Leuiter aff Jerusalem, at the skulle frågha honom, Hoo ästu? Och han bekende, och försakadhe icke.Matt. 3.
Marci 1.
Luce 3.
Och bekende han, Jcke är iagh Christus. Tå frågadhe the honom, Hwadh tå, ästu Elias? Han sadhe, Jagh är thet icke. Ästu en Prophet? Och han swaradhe, Ney. Tå sadhe the til honom, Hoo ästu, at wij måghe giffua them swar som oss sendt haffua? Hwadh sägher tu om tigh sielff? Sadhe han, Jagh är een ropande röst j öknenne, Rödhier Herrans wägh, som Jsaias Propheten sagdt haffuer.Jsaie 40.

[ 2 ]Och the som sende woro, woro aff the Phariseer. Och the frågadhe honom, och sadhe til honom, Hwj döper tu tå, medhan tu äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet. Swaradhe them Johannes, och sadhe, Jagh döper medh watn, Men mitt j bland idher ståår then j icke kennen, han är then som effter migh komma skal, hwilken för migh warit haffuer, Huilkens skootweng iagh icke werdigh är vplösa. Thetta skeedde j BethabaraEller, Bethbara. Judic. 7. på hinsidhon Jordan, ther Johannes döpte.

Daghen ther effter, sågh Johannes Jesum komma til sigh, och sadhe, Sij, Gudz Lamb, som borttagher werldennes synd. Thenne äret, om hwilken iagh sagdt haffuer, Effter migh skal komma en man, then för migh warit haffuer, ty han war förr än iagh, och iagh kende honom icke. Men på thet han skulle warda vppenbar j Jsrael, för then skul är iagh kommen, til at döpa medh watn.

Och Johannes wittnadhe, och sadhe, Jagh sågh Andan nedherkomma j duffuo lijknelse aff himmelen, och bleff på honom, och iagh kende honom icke. Men then som migh sende til at döpa medh watn, han sadhe til migh, Offuer hwilken tu fåår see Andan nedherkomma, och bliffua på honom, Han är then som döper medh then helgha Anda. Och iagh sågh thet, och wittnadhe, at han är Gudz Son.

Daghen ther effter stoodh åter Johannes och twå aff hans Läriungar. Och som han fick see Jesum gå, sadhe han, Sij, Gudz Lamb. Och twå hans Läriungar hörde honom tala, och folgde Jesum. Tå wende Jesus sigh om, och sågh them fölia sigh, och sadhe til them, Hwadh söken j? Tå sadhe the til honom, Rabbi (thet betydher, Mestar) Hwar wistas tu? Tå sadhe han til them, Kommer och seer. The komo och sågho hwar han wistadhes, Och bleffuo then daghen när honom. Och thet war widh tiyonde timan.

Och war Andreas Simonis Petri brodher en aff the twå som hadhe hördt aff Johanne, och folgde Jesum, Han fann först sin brodher Simon, och sadhe til honom, Wij haffue funnit Messiam(Messias) Christus på Grekesko, Messias på Ebreisko, På Swensko Smoord. (thet betydher, then Smoorda). Och hadhe honom til Jesum. Tå Jesus fick see honom, sadhe han, Tu äst Simon Jona Son, tu skalt heta Cephas, thet betydher hellebergh.

Daghen ther effter wille Jesus gå vthi Galileen, och fann Philippum, och sadhe til honom, Fölgh migh. Och war Philippus aff Bethsaida Andree och Petri stadh. Philippus fann Nathanael, och sadhe til honom, Then som Moses haffuer scriffuit om j Laghen, och Propheternar, haffue wij funnit, Jesum Josephs son aff Nazareth. Och Nathanael sadhe til honom, Kan någhot gott komma aff Nazareth? Philippus sadhe til honom, Kom och see.

Jesus sågh Nathanael komma til sigh, och sadhe om honom, Sij, en rett Jsraelit, j hwilkom intet swek är. Tå sadhe Nathanael til honom, Huar aff kenner tu migh? Jesus swaradhe och sadhe til honom, Förr än Philippus kalladhe tigh, tå tu wast vnder Fikonaträdh, sågh iagh tigh. Nathanael swaradhe, och sadhe til honom, Rabbi, tu äst Gudz Son, tu äst Jsraels Konung. Jesus swaradhe, och sadhe til honom, Effter thet iagh sadhe tigh, at iagh sågh tigh vnder Fikonaträdh, troor tu, större ting än thesse äro, skalt tu få see. Och sadhe til honom, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Här effter skolen j få see himmelen öpen,Gene. 28. Och Gudz Änglar fara vp och nedher offuer menniskionnes Son.

Annat Capitel.

[ 3 ]Och på tridie daghen wardt itt bröllop j Cana j Galileen, och Jesu modher war ther. Wardt ock teslikes Jesus budhin och hans Läriungar til bröllopet. Och tå wijnet begynte fattas, sadhe Jesu modher til honom, The haffua intet wijn. Tå sadhe Jesus til henne, Quinna, hwadh haffuer iagh medh tigh?(Eller) Hwadh kommer thet migh och tigh widh. Min tijdh är icke än nu kommen. Tå sadhe hans modher til tienarenar, Hwadh han sägher idher, thet görer. Så woro ther sex steenkrukor, som satte woro effter settet om Judanars rening, hållandes hwar thera tw eller try mått.

Tå sadhe Jesus til them, Fyller vp krukonar medh watn. Och the fylte them offuerfulla. Och han sadhe til them, Läter nu vthi, och bärer til Kökemestaren. Och the båro. När tå Kökemestaren smakadhe wijnet, som watn warit hadhe, och icke wiste hwadhan thet kommet war, Men tienarenar som watnet öst hadhe, wiste thet, kalladhe han Brudhgumman, och sadhe til honom, Hwar man setter först fram thet godha wijnet, och när the äro wordne druckne, tå thet som sämbre är. Tu haffuer gömt thet godha wijnet alt här til.

Thetta war thet första tekn, som Jesus giorde j Cana j Galileen, och vppenbaradhe sina herligheet. Och hans Läriungar troodde på honom. Ther effter foor han nedh til Capernaum, han och hans modher, och hans brödher, och hans Läriungar. Och bleffuo ther j fåå daghar.

Och war Judanars Påscha hardt när, och Jesus foor vp til Jerusalem, och fann j Templet them som sålde fää och fåår och duffuor, och weszlare, sittiandes. Tå giorde han ena giszl aff togh, och dreff them alla vth aff Templet medh fåår och fää, och bortspilte weszlarenars penningar, och störte boorden om kul. Och sadhe til them som duffuor sålde, Haffuer thetta bortt hädhan, och görer icke aff mins Fadhers Hws itt marknatz hws. Tå komo hans Läriungar jhogh, thet som scriffuit är, Tins Hwsz nijtelskan haffuer frätet migh.Psalm. 69

Tå swaradhe Judanar, och sadhe til honom, Hwadh tekn läter tu oss see, at tu skalt thetta göra? Swaradhe Jesus och sadhe til them, Slåår thetta Templet nedher, och j tree daghar wil iagh thet vpretta. Tå sadhe Judanar, J sex och fyratiyo åår är thetta Templet vpbygdt, och tu wilt thet vpretta j tree daghar? Men han sadhe om sins krops Tempel. Och när han war vpstånden jfrå the dödha, komo hans Läriungar jhogh, at han hadhe thet sagdt them, och troodde Scrifftenne, och thet taal som Jesus sagdt hadhe.

Tå han nu war j Jerusalem, om Påschana på högtijdhes daghen, troodde monge j hans nampn, tå the sågho hans tekn som han giorde. Men Jesus betroodde icke sigh sielffuan them, Ty han kende alla, och behöffde icke at någhor skulle wittna om menniskiona. Ty han wiste wel hwadh j menniskionne war.

III. Capitel.

Och war en man aff the Phariseer som heet Nicodemus, en Öffuerste jbland Judanar. Han kom til Jesum om nattena, och sadhe til honom, Rabbi, wij wete at tu äst kommen aff Gudhi för en Lärare, Ty ingen kan göra the tekn som tu gör, vthan Gudh är medh honom. Jesus swaradhe och sadhe til honom, Sannerligha, sannerligha sägher iagh tigh, Vthan en bliffuer född på nytt, kan han icke see Gudz Rike. Tå sadhe Nicodemus til honom, Huru kan een menniskia födhas, när hon är gammul? Jcke kan hon på nytt gå j sins modhers lijff och födhas? [ 4 ]Swaradhe Jesus, Sannerligha, sannerligha sägher iagh tigh, Vthan en warder född aff watn och Andanom, kan han icke ingå j Gudz Rike. Thet som är födt aff kött,(födt aff kött)
Menniskionnes förnufft, natur och frij wilie, weet intet säya aff Gudz nådh och werck, Ja, the sky ther widh, Huru skola the tå aff sigh sielff kunna begära henne, såsom thenne Text klarligha bewijsar.
thet är kött. Och thet som är födt aff Andanom, thet är ande. Förundra icke at iagh sadhe tigh, at j mosten födhas på nytt. Wädhret blåås hwart thet wil, och tu hörer thes röst, och tu weest icke huadhan thet kommer eller huart thet faar, Altså är huar och en som aff Andanom född är.

Nicodemus swaradhe, och sadhe til honom, Huru kan thetta skee? Jesus swaradhe, och sadhe til honom, Ästu en Mestare j Jsrael, och weest icke thetta? Sannerligha, sannerligha sägher iagh tigh, Wij tale thet wij wete, och thet wij haffue seedt thet wittne wij, och wårt wittnesbyrd anammen j icke. Troo j icke när iagh sägher idher om jordesk ting, Huru skolen j tå troo, om iagh sägher idher om himmelsk ting.

Och ingen faar vp j himmelen, vthan then som foor nedher aff himmelen, menniskionnes Son som är j himmelen. Och såsom Moses vphögde Ormen j öknenne,Nume. 21. altså moste ock menniskionnes Son warda vphögd, På thet at hwar och en som troor på honom, skal icke förgåås, vthan få ewinnerlighit lijff.

Ty så elskadhe Gudh werldena, at han vthgaff sin eenda Son, på thet, at hwar och en som troor på honom, skal icke förgåås, vthan få ewinnerlighit lijff. Ty icke haffuer Gudh sendt sin Son j werldena, at han skal döma werldena, vthan på thet at werlden skal warda saligh genom honom. Hwilken som troor på honom, han warder icke dömd, Men hwilken som icke troor, han är redho dömd, Effter thet han icke troodde j Gudz eenda Sons nampn. Men thetta är domen, at Liwset är kommet j werldena, och menniskionar elskadhe meer mörkret än Liwset, ty theras gerningar woro onda. Ty hwar och en som illa gör, hatar Liwset, och kommer icke til Liwset, at hans gerningar skola icke warda straffadha. Men then som gör sanningena, han kommer til Liwset, at hans gerningar skola warda vppenbara, ty the äro giorda j Gudhi.

Ther effter kom Jesus och hans Läriungar j Judeska landet, och wistadhes ther medh them, och döpte. Döpte ock teslikes Johannes j Enon widh Salim, ty ther war mykit watn. Och the komo och läto döpa sigh, Ty Johannes war icke än tå kastat j hechtelse.

Tå kom vp itt spörsmål jbland Johannis Läriungar samt medh Judanar, om reningen. Och komo til Johannem, och sadhe til honom, Rabbi, Then som war när tigh på hinsidhon Jordan, then tu wittnadhe om, Sij, han döper, och alle komma til honom. Johannes swaradhe, och sadhe, Menniskian kan intet tagha, vthan thet warder henne giffuit aff himmelen. J ären sielffue mijn wittne, at iagh sadhe, Jcke är iagh Christus, vthan iagh är send för honom. Then som Brudhena haffuer, han är Brudhgummen, Men Brudhgummans wen som ståår och hörer honom, han frögdar sigh aff Brudhgummans röst. Thenna mijn frögd är nu fulbordat, Honom bör wexa til, och migh bör förminskas.

Then som offuan effter kommer, han är offuer alla. Then aff jordenne är, han är aff jord, och aff jordenne talar han. Then aff himmelen kommer, han är offuer alla, och thet han haffuer seedt och hördt, thet wittnar han, och hans wittnesbyrd anammar ingen. Then som anammar hans wittnesbyrd, han haffuer (besiglt)
Thet är, han finner såsom itt insigel vthi sitt hierta tryckt, nemligh, trona, huru Gudh är sanferdig, såsom han sägher j siwnde Cap. Then ther Fadhrens wilia gör, han förnimmer om thenna lära är aff Gudhi.
besiglt, at Gudh är sanferdigh. Ty then Gudh sendt haffuer, han talar Gudz ord, Ty Gudh giffuer icke Andan effter mått.(effter mått) ändoch Andans gåffuor och werck effter mått vthdelat warda. Ro. 12. 1 Cor 12. Så är doch Anden sielff vthi alla Christna rijkeligha och vthan mått vthguttin, så at han alla synder och dödhen vpsluker. Tit. 3. Fadhren elskar Sonen, och alt haffuer han giffuit honom j hender. Hwilken som troor Sonenom, han haffuer ewinnerlighit lijff, Men then som icke troor Sonenom, han skal icke få see lijffuet, Vthan Gudz wredhe bliffuer offuer honom.

IIII. Capitel.

[ 5 ]Tå nu Herren förnam, at Phariseerna hadhe hördt, at Jesus giorde flere Läriungar och döpte, än Johannes, ändoch Jesus döpte icke sielff, vthan hans Läriungar, offuergaff han Judeam, och droogh åter in j Galileam. Så moste han gå genom Samarien. Och när han kom til en stadh j Samarien som kallas Sychar,Geue. 48. widh en boolstadh, som Jacob gaff sinom son Joseph, och ther war Jacobs brunn. Och effter thet Jesus war trötter aff wäghen, satte han sigh så nedh widh brunnen. Och thet war widh siette tijman.


Tå kom een quinna aff Samarien til at hemta watn. Sadhe Jesus til henne, Giff migh dricka, Ty hans Läriungar woro gångne in j stadhen til at köpa maat. Tå sadhe then Samaritiska quinnan til honom, Huru bedhes tu som äst en Jude, dricka aff migh, som är een Samaritisk quinna? Ty Judanar haffua ingen handel medh the Samariter. Jesus swaradhe, och sadhe til henne, Förstodhe tu Gudz gåffuo, och hoo then är som sägher til tigh, Giff migh dricka, tå beeddes tu aff honom, och han gåffue tigh leffuandes watn. Sadhe quinnan til honom, Herre, icke haffuer tu thet tu kant taghat medh, och brunnen är diwper, Hwadhan haffuer tu tå leffuandes watn? Mon tu wara meer än wår fadher Jacob, som gaff oss brunnen, och drack aff honom medh sijn barn och sin booskap?

Tå swaradhe Jesus, och sadhe til henne, Hwar och en som dricker aff thetta watnet, han warder törstigh igen, Men hwilken som dricker aff thet watn som iagh honom giffuer, han skal icke törsta til ewigh tijdh. Vthan thet watn som iagh honom giffuer, skal bliffua j honom een kella medh springande watn j ewinnerlighit lijff. Tå sadhe quinnan til honom, Herre, giff migh thet watnet, at iagh icke törster eller behöffuer komma hijt effter watn. Sadhe Jesus til henne, Gack, kalla tin man, och kom hijt. Swaradhe quinnan, och sadhe til honom, Jagh haffuer ingen man. Sadhe Jesus til henne, Tu sadhe rett, Jagh haffuer ingen man, Ty tu haffuer hafft fem män, och then tu nu haffuer, är icke tin man, Thet sadhe tu sant.

Tå sadhe quinnan, Herre, Jagh seer at tu äst en Prophet, Wåre fädher haffua tilbidhit på thetta berghet, och j säyen, at j Jerusalem är thet rwm, ther man tilbidhia skal. Jesus sadhe til henne, Quinna, troo migh, Then tijdh kommer, at hwarken på thetta berghet eller j Jerusalem skolen j tilbidhia Fadhren. J weten icke hwadh j tilbidhien, Men wij wete hwadh wij tilbidhie, Ty saligheten är aff Judomen. Men then tijdh kommer, och är nu allaredho, at rette tilbidhiare skola tilbidhia Fadhren j Andanom och sanningen, Ty Fadhren wil ock sådana haffua, som honom tilbidhia skola. Gudh är en Ande, och the honom tilbidhia, skola tilbidhia honom j Andanom och j sanningen.

Tå sadhe quinnan til honom, Jagh weet at Messias skal komma, som kallas Christus. När han kommer, warder han oss all ting vnderwijsandes. Sadhe Jesus til henne, Jagh är then samme som talar medh tigh. Och j thet samma komo hans Läriungar, och vndradhe ther på, at han taladhe medh quinnonne. Doch sadhe ingen, Hwadh fråghar tu, Eller hwadh talar tu medh henne? Tå lät quinnan stå sina kruko, och gick in j stadhen, och sadhe til thet folcket, Kommer och seer en man, som migh haffuer sagdt alt thet iagh haffuer giordt, Mon han icke wara Christus? Tå gingo the aff stadhen, och komo til honom.

Ther emellan bådho Läriunganar honom, säyandes, Rabbi, äät. Sadhe han til them, Jagh haffuer maat at äta, ther j intet aff weten. Tå sadhe Läriunganar emellan sigh, Mon någhor haffua burit honom äta? Sadhe Jesus til them, (Min maat)
Min maat är at göra mins Faders wilia. Fadhrens wilie är, at genom hans pino skulle Euangelium om alla werldena predicat warda, hwilket tå för handen war, lijkawist som ock tå Höstanden för handen war.
Min maat är thet, at iagh gör hans wilia som migh sendt haffuer, och fulbordar hans werck. Säyen icke j, Fyre månadher äro än nu, [ 6 ]och skördatijmen kommer, Sij, iagh sägher idher, Lyffter vp idhor öghon, och beseer markena, ty hon begynnar hwitna til skörd, och then ther vpskäär han tagher löön, och församlar frucht j ewinnerlighit lijff, På thet at bådhe then som såår, och then som vpskäär, skola tilsamman glädhias. Ty här är thet ordet sant, Ät en annar är then som såår, och en annar som vpskäär. Jagh sende idher vth at vpskära, thet j haffuen intet arbetat, Andre haffua arbetat, och j ären ingångne j theras arbete.

Och monge Samariter aff then stadhen, troodde på honom för quinnonnes taal skul, som witnadhe, at han hadhe sagdt henne alt thet hon hadhe giordt. När nu the Samariter komo til honom, bådho the honom, at han wille bliffua när them. Och han bleff ther j twå daghar. Och mykit flere troodde för hans ord skul, och sadhe til quinnona, Nu troo wij icke för titt taal skul, Ty wij haffue sielffue hördt, och wete at han är wist Christus werldennes Frelsare.

Men twå daghar ther effter, gick han tädhan och droogh in j Galileen,Matt. 13.
Marci 6.
Luce 4.
Ty Jesus witnadhe sielff, at en Prophet warder intet affhållen j sitt fädhernes land. Och när han kom j Galileen, vndfingo the Galileer honom, effter the all ting seedt hadhe, som han giordt hadhe j Jerusalem på högtijdhes daghen, Ty the hadhe ock warit til högtijdhes daghen. Så kom åter Jesus j Cana j Galileen, ther han hadhe giordt wijn aff watn.

Och ther war en Konungsman, hwilkens son lågh siwk j Capernaum. När han hörde, at Jesus war kommen aff Judea til Galileen, gick han til honom, och badh honom, at han wille komma nedh, och göra hans son helbregda, Ty han lågh för dödhen. Tå sadhe Jesus til honom, Vthan j seen tekn och Vnder, troon j icke. Konungsmannen sadhe til honom, Herre, kom nedh förr än min son döör. Sadhe Jesus til honom, Gack, tin son leffuer. Tå troodde mannen ordena, som Jesus sadhe til honom, och gick.

Och j thet han gick nedh, mötte honom hans tienare, och bebodadhe honom, säyandes, Tin son leffuer. Tå besporde han medh them, hwadh stund thet war wordet bätre medh honom. Och the sadhe til honom, Jgåår på siwnde tijman offuergaff skelffuan honom. Tå förstoodh fadhren, at thet war then tijmen j hwilkom Jesus hadhe sagdt til honom, Tin son leffuer. Och han troodde, och alt hans hws. Thetta är nu thet andra teknet, som Jesus giorde, när han kom aff Judea j Galileen.

V. Capitel.

Ther effter war een Judanars högtijdh, och Jesus foor vp til Jerusalem. Men j Jerusalem är en dam widh fårahuset, som heet på Ebraisko Bethesda, och hadhe fem skiwl, ther vthi lågho en stoor hoop siwke, blinde, halte, borttwinadhe, och bijdde effter at watnet skulle röras. Ty Ängelen steegh nedh j dammen på en wiss tijdh, och rörde watnet. Then ther nu först steegh nedh j watnet, sedhan thet war rördt, han bleff helbregda, ehwadh siwkdom han hadhe. Så war ther en man, som hadhe warit siwk j otta och tretiyo åår. Tå Jesus fick see honom ther han lågh, och förnam, at han nu j long tijdh hadhe leghat siwk, sadhe han til honom, Wilt tu bliffua helbregda? Swaradhe then siwke honom, Herre, iagh haffuer ingen som haffuer migh j dammen när watnet är rördt, Men förr än iagh kommer, tå är en annar stighen in för migh.

Tå sadhe Jesus til honom, Statt vp, tagh tijn säng, och gack. Och strax bleff then mannen helbregda, och toogh sijn säng, och gick. Och thet war på en Sabbaths dagh. Tå sadhe Judanar til honom som war worden [ 7 ]helbregda, Thet är Sabbath, tigh är icke lofflighit bära sängena. Swaradhe han them, Then som giorde migh helbregda, han sadhe til migh, Tagh tijn säng och gack. Tå sporde the honom, Hoo är then mannen som tigh sadhe, Tagh tijn säng och gack? Men han som helbregda war worden, wiste icke hoo han war, Ty Jesus war vndan wikin, effter mykit folck war j thet rwmet.

Ther effter fann Jesus honom j Templet, och sadhe til honom, Sij, tu äst worden helbregda, synda icke här effter, at tigh icke widherfars någhot werre. Tå gick then mannen bortt, och sadhe Judomen, at Jesus war then som honom hadhe helbregda giordt. Och therföre förfolgde Judarna Jesum, och sökte effter at dödha honom, effter han thetta giorde på Sabbathen. Tå swaradhe Jesus them, Min Fadher werckar in til nu, och iagh werckar ock.(werckar) Thet är, Min Fadher håller intet Sabbathen, Therföre håller icke heller iagh honom, vtan werckar altijd såsom min Fadher. Therföre sökte Judarna än tå meer effter at dödha honom, ty han ey allenast brööt Sabbathen, vthan ock sadhe Gudh wara sin Fadher, görandes sigh sielff lijk medh Gudh.

Tå swaradhe Jesus, och sadhe til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Sonen kan intet göra aff sigh sielff, vthan thet han seer Fadhren göra, Ty alt thet han gör, thet gör ock Sonen. Fadhren elskar Sonen, och wijsar honom alt thet han gör, och warder än wijsandes honom större werck än thenna äro, at j skolen vndra ther på. Ty såsom Fadhren vpwecker the dödha och gör them leffuandes, så gör ock Sonen leffuandes hwem han wil. Ty icke dömer heller Fadhren någhon, vthan haffuer all doom giffuit Sonenom, På thet alle skola hedhra Sonen, såsom the hedhra Fadhren. Hwilken som icke hedhrar Sonen, han hedhrar icke Fadhren, som honom sendt haffuer. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken som hörer mitt taal, och troor honom som migh sendt haffuer, han haffuer ewinnerlighit lijff, och kommer icke j domen, vthan gåår jfrå dödhen til lijffuet.Matt. 25.

Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Then tijdh skal komma, och är nu allaredho, at the dödhe skola höra Gudz Sons röst, och the henne höra, the skola leffua. Ty såsom Fadhren haffuer lijff j sigh sielffuom, så haffuer han ock giffuit Sonenom haffua lijff j sigh sielffuom, och haffuer teslikes giffuit honom macht at döma, therföre, at han menniskionnes(menniskionnes)
Domen moste vppenbarligha hållas för alla menniskior, Therföre moste ock Domaren wara menniskia, then man see kan, och doch likwel Gud, effter han gudz Domstool besittia skal.
Son är. Förundrer icke thetta, ty then stund skal komma, j hwilka alle the j griffterna äro, skola höra hans röst. Och the som wel haffua giordt, skola fram gå til lijffzens vpståndelse, Men the som illa haffua giordt, til domsens vpståndelse.

Jntet kan iagh göra aff migh sielff. Som iagh hörer, så dömer iagh, och min doom är rett, Ty iagh söker icke min wilia, vthan Fadhrens wilia, som migh sendt haffuer. Om iagh witnar om migh sielff, tå är mitt witnesbyrd icke sant, En annar är som wittnar om migh, och iagh weet, at thet witnesbyrd sant är, som han witnar om migh. J senden til Johannem, och han gaff witnesbyrd til sanningen. Men iagh tagher intet witnesbyrd aff menniskio, vthan sägher thetta, på thet j skolen warda salighe. Han war itt brinnande och skinande liws, och j willen en tijdh longt frögdas j hans liws. Men iagh haffuer itt större witnesbyrd än Johannis witnesbyrd. Ty the werck som Fadhren haffuer giffuit migh, at iagh skal fulborda, the samma werck som iagh gör, witna om migh, at Fadhren haffuer sendt migh. Och Fadhren som migh sende, han haffuer wit nat om migh. J haffuen hwarken någhon tijdh hördt hans röst, eller seedt hans skepelse. Och hans ord haffuen j icke bliffuandes j idher, ty j troon icke honom som han sendt haffuer.

Ransaker scriffternar, ty j mene idher haffua ewinnerlighit lijff j them, och the äro the som witna om migh, Och j wilien icke komma til migh, at j måtten få lijff. Jagh tagher ingen prijs aff menniskior, men iagh kenner [ 8 ]idher, at j icke haffuen Gudz kärleek vthi idher. Jagh är kommen j mins Fadhers nampn, och j anammen migh icke, Kommer en annar j sitt eghit nampn, then warden j anammandes. Huru kunnen j troo, j som taghen prijs hwar aff androm? Och then prijs som kommer allenast aff Gudh, söken j intet.

J skolen icke mena, at iagh skal beklagha idher för Fadhren, thet är en som idher beklaghar, nemliga Moses, then j hoppens vppå. Hadhen j troodt Mosi, så hadhen j ock troodt migh, Ty om migh haffuer han scriffuit. Troon j icke hans scriffter, Huru skolen j tå troo mijn ord?

VI. Capitel.

Ther effter foor Jesus offuer thet Galileeska haffuet, som är widh then stadhen Tyberias.Matt. 24.
Marci 6.
Luce 9.
Och mykit folck folgde honom, Therföre at the sågho hans tekn, som han giorde medh them som siwke woro. Och gick Jesus vp på itt bergh, och satte sigh ther medh sina Läriungar. Och tå tilstundadhe Påscha, Judanars högtijdh. Tå lyffte Jesus vp sijn öghon, och sågh at mykit folck kom til honom, och sadhe til Philippum, Hwar få wij köpa brödh, at thesse må äta? Thet sadhe han til at försökia honom, Ty han wiste wel, hwadh han wille göra. Swaradhe honom Philippus, För twhundradhe penningar brödh, wore them icke noogh, til at hwar finge itt litet stycke. Tå sadhe til honom en aff hans Läriungar, Andreas Simon Petri brodher, Här är en pilt, som haffuer fem biugbrödh, och twå fiskar, Men huadh förslåår thet jbland så monga? Sadhe Jesus, Läter folcket settia sigh. Och på then stadhen war mykit grääs. Tå satte sigh nedh widh fem tusend män. Och Jesus toogh brödhen, tackadhe, och fick Läriungomen, och Läriunganar skiffte jbland them som såto. Sammaledes ock aff fiskanar, så mykit han wille.

Tå the woro mätte, sadhe han til sina Läriungar, Hemter tilhopa stycken som offuerbliffuin äro, at the icke förfaras. Så hemte the tilhopa, och vpfylte tolff korghar medh styckiom, som offuer woro aff fem biugbrödh effter them som ätit hadhe. När nu the menniskionar sågho, at Jesus hadhe giordt teknet, sadhe the, Wisseligha är thenne then Propheten som komma skal j werldena. När tå Jesus förnam, at the wille komma och tagha honom, och göra honom til Konung, gick han åter affsidhes bortt vppå berghet, han sielff allena.

Och när afftonen kom, gingo hans Läriungar nedh til haffuet, och stigho til skeps, och foro offuer haffuet til Capernaum, och thet war redho mörkt wordet. Och Jesus war icke til them kommen. Tå blåste itt stoort wädher, och wåghen begynte gå. När the nu roodt hadhe widh fem och tiwghu eller tretiyo stadier,(stadier)
Stadium är itt stycke wägh 125. treen longt.
fingo the see Jesum gå på haffuet, och nalkas skepet, och the wordo förfäradhe. Tå sadhe han til them, Thet är iagh, rädhens icke. Och the wille haffua taghit honom in j skepet. Och j thet samma war skepet widh landet, som the foro til.

Daghen ther effter, när folcket som stoodh på hijnsidhon haffuet, sågh, at ther war intet annat skep än thet ena som hans Läriungar woro vthi steghne, Och at Jesus war icke instighen medh sina Läriungar j skepet, vthan hans Läriungar woro borttfarne allena. Men annor skep komo aff Tyberias, hardt til thet rwmet ther the hadhe ätit brödhet, genom Herrans tacksäyelse. När tå folcket sågh, at Jesus war icke ther, ey heller hans Läriungar, stigho the ock j skepen, och komo til Capernaum, och sökte Jesum.

Och tå the funno honom på hijnsidhon haffuet, sadhe the til honom, [ 9 ]Rabbi, när komst tu hijt? Swaradhe Jesus them, och sadhe, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, J söken migh icke för then skul, at j haffuen seedt tekn, vthan för then skul, at j haffuen ätit aff brödhet, och ären wordne mätte. Wercker icke then maat som förgåås, vthan then som bliffuer til ewinnerlighit lijff, then menniskionnes Son idher giffua skal, Ty honom haffuer Gudh Fadher besiglt.(besiglt)
Thet är, medh then helgha Anda begaffuat och tilreedt, så at han allena för allom för en mestare och hielpare föresatter och giffuin är, såsom then effter hwilkom alle sigh hålla och retta skola.

Tå sadhe the til honom, Hwadh skole wij göra, at wij wercka kunne Gudz werck? Swaradhe Jesus, och sadhe til them, Thet är Gudz werck, at j troon på then han sendt haffuer. Tå sadhe the til honom, Hwadh tekn gör tu tå, at wij see kunne och troo tigh? Hwadh werckar tu? Wåre fädher åto Manna j öknenne, som scriffuit är,Psalm. 78 Han gaff them brödh aff himmelen til at äta. Tå sadhe Jesus til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Jcke gaff Moses idher thet brödhet aff himmelen, men min Fadher giffuer idher thet retta brödhet aff himmelen. Ty thet är Gudz brödh som nedherkommer aff himmelen, och giffuer werldenne lijff.

Tå sadhe the til honom, Herre giff oss altijdh thetta brödhet. Sadhe Jesus til them, Jagh är lijffzens brödh, Hwilken som kommer til migh, han skal icke hungra, och hwilken som troor på migh, han skal aldrigh törsta. Men iagh haffuer sagdt idher, at j haffuen ock seedt migh, och troon doch icke. Alt thet min Fadher giffuer migh, thet kommer til migh, Och then til migh kommer, honom kastar iagh icke vth. Ty iagh är nedherkommen aff himmelen, icke at iagh skal göra min wilia, vthan hans wilia som migh sendt haffuer. Och thet är mins Fadhers wilie som migh sendt haffuer, at iagh intet borttapa skal aff alt thet han migh giffuit haffuer, Vthan at iagh skal vpweckia thet på ytersta daghen. Thetta är nu hans wilie, som migh sendt haffuer, at hwar och en som seer Sonen och troor på honom, han skal haffua ewinnerlighit lijff, Och iagh skal vpweckia honom på ytersta daghen.

Tå knorradhe Judanar ther offuer, at han sadhe, Jagh är thet brödhet som nedherkommet är aff himmelen, och sadhe, Är icke thenne Jesus, Josephs son, hwilkens fadher och modher wij kenne? Huru sägher han tå, Jagh är nedherkommen aff himmelen? Tå swaradhe Jesus, och sadhe til them, Knorren icke emellan idher, Jngen kan komma til migh, vthan Fadhren som migh sendt haffuer, dragher honom, Och iagh skal vpweckia honom på ytersta daghen. Thet är scriffuit j Propheterna,Jsaie 54. The skola alle warda lärde aff Gudhi. Hwar och en som thet nu hördt haffuer aff Fadhren och lärdt thet, han kommer til migh. Jcke så, at någhor haffuer seedt Fadhren, Vthan then som är aff Gudhi, han haffuer seedt Fadhren.

Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken som troor på migh, han haffuer ewinnerlighit lijff. Jagh är lijffzens brödh. Jdhre fädher åto Manna j öknenne,Exodi 16. och äro bleffne dödhe. Thetta är thet brödhet, som nedherkommer aff himmelen, på thet then ther aff äter, skal icke döö. Jagh är thet leffuandes brödhet, som nedherkommer aff himmelen, Hwilken som äter aff thetta brödhet, han skal leffua ewinnerligha. Och thet brödhet som iagh giffua skal, är mitt kött, hwilket iagh giffua skal för werldennes lijff.

Tå kijffuadhe Judanar emellan sigh, säyandes, Huru kan thenne giffua oss sitt kött til äta? Sadhe Jesus til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Vthan j äten(vthan j äten)
Thetta Capitel talar icke om Sacramentet j wijn och brödh, vtan om Andelighit ätande, thet är, om trona, at Christus som war Gudh och menniskia haffuer vthgutit sitt blodh för oss.
menniskionnes Sons kött, och dricken hans blodh, tå haffuen j icke lijff j idher. Hwilken som äter mitt kött och dricker min blodh, han haffuer ewinnerlighit lijff, Och iagh skal vpweckia honom på ytersta daghen. Ty mitt kött är then rette maten, och min blodh är then rette drycken. Hwilken som äter mitt kött, och dricker min blodh, han bliffuer j migh, och iagh j honom. Såsom leffuandes Fadhren haffuer migh [ 10 ]sendt, och iagh leffuer för Fadhrens skul. Så ock then som äter migh, han skal ock leffua för mina skul. Thetta är thet brödhet, som aff himmelen nedherkommet är. Jcke såsom idhre fädher åto Manna, och äro bleffne dödhe, Then som äter thetta brödhet, han skal leffua ewinnerligha.

Thetta sadhe han j Synagogon, tå han lärde j Capernaum. Men monge aff hans Läriungar, när the thetta hörde, sadhe, Thetta är itt hårdt taal, hoo kan thet höra? Så effter Jesus wiste widh sigh sielff, at hans Läriungar knorradhe ther offuer, sadhe han til them, Förtörnar(Förtörnar)
Thet är, förtörnar thet idher som iagh nu talar medh idher på jordenne, Hwadh wil tå skee, när iagh vthi himmelen regerandes warder, och fulfölier orden.
thetta idher? Huru skal tå skee, när j warden seendes menniskionnes Son vpstigha tijt han förra war? Anden är then som gör lijffachtigh, kötet är intet nyttigt. The ord iagh sägher idher, äro Ande, och äro lijff, Men någhre aff idher äro, som icke troo. Ty Jesus wiste wel aff begynnelsen, hwilke the woro som icke troodde, Och hwilken honom förrådha skulle. Och han sadhe, För then skul sadhe iagh idher, at ingen kan komma til migh, vthan thet warder honom giffuit aff minom Fadher.

Jfrå then tijdhen gingo monge aff hans Läriungar til ryggia, och wandradhe intet lenger medh honom. Tå sadhe Jesus til the Tolff, Jcke wilien j ock gå bortt? Swaradhe honom Simon Petrus, Herre, til hwem skole wij gå? Tu haffuer ewigha lijffzens ord, Och wij troo, och haffue förnummit, at tu äst Christus leffuandes Gudz Son. Swaradhe them Jesus, Haffuer iagh icke idher Tolff vthwaldt, och en aff idher är en dieffuul? Men thet sadhe han om Judam Simons Jscharioth, Ty han war then som honom förrådha skulle, och war en aff the Tolff.

VII. Capitel.

Ther effter wistadhes Jesus j Galilea, ty han wille icke wistas j Judea, Therföre, at Judanar foro effter at dräpa honom. Och war tå hardt widh Judanars Löffhyddohögtijdh.Leuit. 23. Tå sadhe hans brödher til honom, Gack hädhan, och gack in j Judeam, at tine Läriungar må ock see tijn werck som tu gör, Ty ingen som wil vppenbar wara, förhandlar någhot hemligha, Om tu thet gör, så vppenbara tigh för werldenne. Ty hans brödher troodde icke heller på honom.

Tå sadhe Jesus til them, Min tijdh är icke än kommen, men idhar tijdh är altijdh redho. Werlden kan icke hata idher, men migh hatar hon, Ty iagh bär wittne om henne, at hennes werck äro ond. Gåår j vp til thenna höghtidjhes daghen, Jagh wil icke än nu gå vp til thenna högtijdhen, Ty min tijdh är icke än nu fulbordat. Tå han hadhe thetta sagdt til them, bleff han j Galilea. Men när hans brödher woro vpgångne, tå gick ock han vp til högtijdhen, doch icke vppenbarligha, vthan så hemligha. Tå sökte Judanar effter honom j högtijdhenne, och sadhe, Hwar är han? Och mykit mummel war jbland folcket om honom. Ty somlighe sadhe, Han är godh, Och somlighe sadhe, Ney, men han förförer folcket. Och taladhe ingen vppenbarligha om honom, för Judanars rädszlo skul.

Tå nu halff högtijdhen war offuerstånden, gick Jesus vp j Templet och lärde, och Judanar förundradhe sigh, och sadhe, Huru kan thenne scrifft, effter han är icke lärd? Swaradhe them Jesus, och sadhe, Min lärdom är icke min, vthan hans som migh sendt haffuer. Hwilken som wil lydha hans wilia, han warder förnimmandes, om thenna lärdom är aff Gudhi, eller om iagh talar aff migh sielff. Huilken som talar aff sigh sielff, han söker sin eghen prijs, Men then som söker hans prijs som honom haffuer sendt, han är sanferdigh, Och orettferdigheet är icke j honom.

[ 11 ]Gaff icke Moses idher Laghen, och likwel gör ingen aff idher Laghen fult? Hwj söken j effter at dödha migh? Swaradhe folcket, och sadhe, Tu haffuer dieffuulen, Hoo söker effter at dödha tigh? Swaradhe Jesus, och sadhe til them, Jagh giorde ena gerning, och ther vndren j alle på, För then skul gaff Moses idher omskärelsen, icke at hon är aff Mose, vthan aff fädherna, och likwel omskaren j menniskiona om Sabbathen.(Sabbathen)
Hålla Sabbath, är Mose Lagh, Omskärelsen är fädhernas Lagh, Måtte henda, at the wore twert emoot hwart annat, Ty omskärelsen moste jw skee på ottonde daghen, och then kunde komma på Sabbathen, så moste then ena Laghen wijka vndan för then andra, och warda brutin, Therföre ståår icke Lagsens fulbordan j bookstaffuen, vtan j Andanom.
Tagher nu menniskian omskärelsen om Sabbathen, på thet at Mose Lagh icke skal warda brutin, på migh bliffuen j mislynte, at iagh giorde hela menniskiona helbregda om Sabbathen? Dömer icke effter ansichtet, vthan dömer en rett doom.

Tå sadhe någhre aff Jerusalem, Är icke thenne then the fara effter at dödha? Och sij, han talar frijtt, och the tala intet til honom. Weta nu wåre Öffuerste för wisso, at han är wist Christus? Doch wij wete hwadhan thenne är. Men när Christus kommer, weet ingen hwadhan han är.

Tå ropadhe Jesus j Templet, lärde och sadhe, Ja, j kennen migh, och j weten hwadhan iagh är, och iagh är icke kommen aff migh sielff, Vthan then migh sendt haffuer, han är sanferdigh, then j icke kennen, men iagh kenner honom, Ty iagh är aff honom, och han sende migh. Tå foro the effter at gripa honom, doch kom ingen sina hender widh honom, ty hans tijdh war icke än tå kommen. Men monge aff folcket troodde på honom, och sadhe, När Christus kommer, icke warder han meer tekn görande, än thenne giordt haffuer?

Så hörde the Phariseer, at folcket mumladhe sådant om honom. Och sende Phariseerna och the öffuerste Presterna tienare vth, til at gripa honom. Tå sadhe Jesus til them, Jagh är än nu en liten tijdh när idher, och så gåår iagh bortt til honom som migh sendt haffuer. J skolen sökia migh, och intet finna migh. Och ther iagh är, tijt kunnen j icke komma. Tå sadhe Judanar emellan sigh, Hwart wil thenne gå, at wij skole icke finna honom? Mon han wilia gå vth jbland Hedhninganar, som här och ther förströdde äro, och lära Hedhninganar? Hwadh är thet för itt taal som han sadhe, J skolen sökia migh, och intet finna migh, och, ther iagh är, tijt kunnen j icke komma?

Men på ytersta daghen j höghtijdenne, then ock störst war, stoodh Jesus och ropadhe, säyandes, Hwilken som törster, han komme til migh och dricke. Hwilken som troor på migh, såsom Scrifften sägher,Jsaie 12.
Jsaie 44.
aff hans qwidh skola flyta leffuandes watns strömer. Men thet sadhe han om Andan, hwilken the få skulle som på honom troodde. Ty then helghe Ande war icke än tå på ferde, Ty Jesus war icke än nu förklarat. Tå nu monge aff folcket hörde thetta talet, sadhe the, Thenne är sannerligha en Prophet. En part sadhe, Thenne är Christus. Men somlighe sadhe, Jcke skal Christus komma aff Galilea? Sägher icke Scrifften, at Christus skal komma aff Dauidz sädh, och aff then stadhen BethlehemMichee 5. ther Dauid war? Och wardt een twedregt jbland folcket för hans skul, Och somlighe aff them wille gripa honom, Men ingen kom hender widh honom.

Tå komo tienarenar til öffuersta Presterna och Phariseerna, Och the sadhe til them, Hwj haffuen j icke hafft honom hijt? Tienarenar swaradhe, Aldrigh haffuer någhor menniskia så talat som thenne mannen. Swaradhe them Phariseerna, Ären j icke ock förförde? Jcke haffuer någhor aff Öffuerstanar eller Phariseerna troodt på honom? Vthan thetta folcket som icke weet Laghen, är förbannat.

Tå sadhe til them Nicodemus, then som kom til honom om nattena, hwilken war en aff them, Jcke dömer wår Lagh någhor menniskio, medh mindre man först förhörer honom, och fåår weta hwadh han gör? Swaradhe the, och sadhe til honom, Äst tu icke ock en Galileer? Ransaka och see, at aff Galilea är ingen Prophet vpkommen. Och så gick hwar och en heem til sitt.

[ 12 ]

VIII. Capitel.

Tå gick Jesus vth på Olioberghet. Och om morghonen bittijdha kom han åter j Templet, och alt folcket kom til honom, och han satte sigh och lärde them. Tå hadhe the Scrifftlärde och Phariseer til honom ena quinna, som war beslaghen medh hoor. Och när the hadhe leedt henne fram, sadhe the til honom, Mestar, thenna quinnan är beslaghen med hoor. Och Moses haffuer budhit oss j Laghen,Leuit. 20 at sådana skola stenas. Men hwadh sägher tu? Thetta sadhe the til at försökia honom, at the kunde beklagha honom.

Tå bögde Jesus sigh nedh, och screff medh fingret på jordena. När the nu så stodho fast på sijn frågho, reeste han sigh vp, och sadhe til them, Huilken aff idher vthan synd är, han kaste första stenen på henne. Och bögde sigh åter nedh och screff på jordena. När the thetta hörde, gingo the vth, hwar effter annan, begynnandes på the Äldsta. Och Jesus bleff allena, och quinnan ther ståndandes.

När Jesus reeste sigh vp, och sågh ingen vthan quinnona, sadhe han til henne, Quinna, hwar äro tine åklaghare? Haffuer ingen dömt tigh? Sadhe hon, Herre, ingen. Sadhe Jesus, Jcke dömer heller iagh tigh. Gack bortt, och synda icke här effter.

Åter taladhe Jesus til them, säyandes, Jagh är werldennes Liws, Then migh fölier, han skal icke wandra j mörkret, vthan han skal få lijffzens Liws. Tå sadhe Phariseerna til honom, Tu wittnar om tigh sielff, titt wittnesbyrd är icke sant. Swaradhe Jesus, och sadhe til them, Om iagh än wittnar om migh sielff, så är mitt wittnesbyrd sant, Ty iagh weet hwadhan iagh kommen är, och hwart iagh gåår, Men j weten icke hwadhan iagh kommer, och hwart iagh gåår. J dömen effter kötet, Jagh dömer ingen, Och om iagh än dömde, är min doom rett, Ty iagh är icke allena, vthan iagh och Fadhren som migh sendt haffuer. Är ock så scriffuit j idhor Lagh, at twegge menniskiors wittnesbyrd är sant.Deute. 17.
2.Corin.13.
Jagh är then som bär wittnesbyrd om migh sielff, bär ock Fadhren som migh sendt haffuer, wittnesbyrd om migh. Tå sadhe the til honom, Hwar är tin Fadher? Jesus swaradhe, J kennen hwarken migh eller min Fadher. Om j kenden migh, tå kenden j ock min Fadher. Thesse ord taladhe Jesus widh Offerkistona, lärandes j Templet. Och ingen toogh fatt på honom. Ty hans tijdh war icke än nu kommen.

Tå sadhe åter Jesus til them, Jagh gåår bortt, och j skolen sökia migh, och skolen döö vthi idhra synder. Tijt iagh gåår, kunnen j icke komma. Tå sadhe Judanar, Mon han tå wilia dräpa sigh sielff, mädhan han sägher, Tijt iagh gåår, kunnen j icke komma? Och han sadhe til them, J ären nedhan effter, och iagh är offuan effter. J ären aff thesso werldenne, iagh är icke aff thesso werldenne. Så haffuer iagh nu sagdt idher, at j skolen döö j idhra synder, Ty om j icke troo, at thet är iagh, skolen j döö j idhra synder.

Tå sadhe the til honom, Hoo äst tu? Och Jesus sadhe til them, Alraförst(Alraförst)
Thet är, Jagh är idar Predicare. Tå j thet troon j förstonne, Så skole j wel förfara hoo iagh är, ellies icke.
iagh, som talar medh idher. Jagh haffuer mykit som iagh måtte tala och döma om idher, Men then migh sendt haffuer, är sanferdigh, och thet iagh haffuer hördt aff honom, thet talar iagh j werldenne. Men the förstodho icke, at han taladhe til them om Fadhren. Tå sadhe Jesus til them, När j haffuen vphögdt menniskionnes Son, tå skolen j förstå, at thet är iagh, och at iagh gör intet aff migh sielff, vthan hwadh Fadhren haffuer lärdt migh, thet talar iagh. Och then migh sendt haffuer, är medh migh. Fadhren läter migh icke bliffua allena. Ty iagh gör altijdh thet honom teckt är. När han thetta taladhe, troodde monge på honom.

[ 13 ]Tå sadhe Jesus til the Judar, som troodde på honom, Om j bliffuen widh mijn ord, så ären j mine rette Läriungar, och j skolen förstå sanningen, och sanningen skal göra idher frij. The swaradhe honom, Wij äre Abrahams sädh, och haffue aldrigh någhors trälar warit, Huru sägher tå tu, J skolen warda frij? Swaradhe them Jesus, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, At hwar och en som syndena gör, han är syndennes trääl. Men trälen bliffuer icke j hwset ewinnerligha, Sonen bliffuer ewinnerligha. Om Sonen gör idher frij, så ären j retzligha frij. Jagh weet at j ären Abrahams sädh. Men j faren effter at dödha migh, ty mitt taal haffuer intet rwm j idher. Jagh talar thet iagh haffuer seedt när minom Fadher, och j gören thet j haffuen seedt när idhar fadher. Swaradhe the, och sadhe til honom, Abraham är wår fadher. Sadhe Jesus til them, Woren j Abrahams barn, tå giorden j Abrahams gerningar. Nu faren j effter at dödha migh, som är then man, then idher haffuer sagdt sanningena, hwilka iagh hördt haffuer aff Gudhi, Thet giorde icke Abraham. J gören idhars fadhers gerningar. Tå sadhe the til honom, Wij äre icke oächta födde, Wij haffue en Fadher, nemligha Gudh. Jesus sadhe til them, Wore Gudh idhar Fadher, så elskadhen j jw migh. Ty aff Gudhi är iagh vthgången och kommen, Ty iagh är icke heller kommen aff migh sielff, men han haffuer migh sendt. Hwj kennen j icke mitt taal? Ty j kunnen icke höra mitt taal. J ären aff then fadhren dieffuulen, och idhars fadhers begär wilien j effterfölia. Han haffuer warit en mandråpare aff begynnelsen, och bleff icke ståndandes j sanningenne, Ty sanningen är icke j honom. När han talar lögnena, talar han aff sitt eghit, Ty han är lögnachtigh, och thes fadher. Men effter thet iagh sägher idher sanningena, troo j migh intet.

Hwilken aff idher straffar migh för synd? Sägher iagh nu idher sanningena, Hwj troon j migh icke? Then ther aff Gudhi är, han hörer Gudz ord, therföre hören j icke, at j icke ären aff Gudhi.

Tå swarade Judanar, och sadhe til honom, Säye wij icke rett, at tu äst en Samarit, och haffuer dieffuulen? Jesus swaradhe, Jagh haffuer icke dieffuulen, men iagh prijsar min Fadher, och j haffuen försmädhat migh. Jagh söker icke effter min prijs, Then är wel til, som ther effter söker och dömer.

Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken som gömer mitt taal, han skal icke see dödhen til ewigh tijdh. Tå sadhe Judanar til honom, Nu haffue wij förstått, at tu haffuer dieffuulen. Abraham är dödher och Propheterna, och tu sägher, Hwilken som gömer mijn ord,(mijn ord)
Thet är sagdt om troonnes eller Euangelij ord.
han skal icke smaka dödhen ewinnerligha. Ästu meer än wår fadher Abraham som dödher är? Propheterna äro ock dödhe. Hwem gör tu tigh sielffuan? Jesus swaradhe, Är thet så, at iagh prijsar migh sielff, så är min prijs intet. Min Fadher är then som migh prijsar, hwilken j säyen wara idhar Gudh, och kennen honom doch intet, men iagh kenner honom. Och om iagh sadhe, at iagh icke kende honom, worde iagh en liwgare lijka som j. Men iagh kenner honom, och håller hans taal. Abraham idhar fadher frögdadhes, at han skulle få see min dagh, Han sågh(Han sågh)
All helghon jfrå werldennes begynnelse, haffua hafft thensamma trona på Christum som wij haffue, och woro rette Christne.
honom, och wardt gladh. Tå sadhe Judanar til honom, femtiyo åår haffuer tu icke än nu, och Abraham haffuer tu seedt? Jesus sadhe til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Förr än Abraham war född, är iagh. Tå togho the vp stenar, til at kasta honom. Men Jesus gömde sigh vndan, och gick vth aff Templet.

IX. Capitel.

[ 14 ]Och gick Jesus fram om, och sågh en man som war blind född. Och hans Läriungar sporde honom til, och sadhe, Rabbi, Hwilken syndadhe, thenne eller hans föräldrar, at han skulle födhas blind? Jesus swaradhe, Hwarken haffuer thenne syndat eller hans föräldrar, men på thet Gudz werck skola vppenbaras på honom. Jagh moste wercka hans werck som migh sendt haffuer, medhan daghen är. Natten kommer tå ingen kan wercka. Så lenge iagh är j werldenne, är iagh werldennes Liws.

Tå han thetta sagdt hadhe, spottadhe han på jordena, och giorde en treck aff spotten, och smoorde medh trecken på thens blindas öghon, och sadhe til honom, Gack bortt, och twå tigh j dammen Siloha (thet betydher) sender. Han gick och twådde sigh, och kom igen, och hadhe sijn syyn. Tå sadhe grannanar, och the som honom förr seedt hadhe, at han war en tiggiare, Är icke thetta then som satt och tiggde? Somlighe sadhe, Thet är han. Somlighe sadhe, han är honom lijker. Men han sielff sadhe, Thet är iagh. Tå sadhe the til honom, Huru wordo tijn öghon öpnat? Swaradhe han, och sadhe, Then mannen som kallas Jesus, giorde en treck, och smoorde mijn öghon, och sadhe til migh, Gack til dammen Siloha, och twå tigh. Och när iagh gick och twådde migh, fick iagh synen. Tå sadhe the til honom, Hwar är han? Sadhe han, Jagh weet thet icke.

Tå hadhe the honom som blind hadhe warit, til the Phariseer. Och thet war på en Sabbath, när Jesus giorde trecken och öpnadhe hans öghon. Åter sporde honom ock the Phariseer, huru han hadhe fått synena. Han sadhe til them, Han ladhe migh treck på öghonen, och iagh twådde migh, och haffuer nu mijn syyn. Tå sadhe någhre aff the Phariseer, Thenne mannen är icke aff Gudhi, effter han icke håller Sabbathen. Somlighe sadhe, Huru kan een syndig menniskia göra thesse tekn? Och een twedregt war emellan them. Äter sadhe the til then blinda, Hwadh sägher tu om honom, at han haffuer öpnat tijn öghon? Tå sadhe han, En Prophet är han.

Men Judanar troodde icke om honom, at han hadhe warit blind, och hadhe fått synena, til tess the kalladhe föräldranar, hans som synen hadhe fått, och sporde them til, och sadhe, Är thenne idhar son, then j säyen wara blind född? Huru seer han nu? Tå swaradhe them hans föräldrar, och sadhe, Wij wete at thenne är wår son, och at han är blind född. Men huru han nu seer, wete wij icke, eller hwar hans öghon öpnat haffuer, wete icke wij. Han är åldrigh noogh, spörier honom til, tale sielff för sigh. Thetta sadhe hans föräldrar, therföre, at the räddes för Judanar. Ty Judanar hadhe tå redho beslutet emellan sigh, at huilken som bekende honom wara Christum, han skulle vthkastas aff Synagogon. För then skul sadhe hans föräldrar, Han är åldrigh noogh, spörier honom sielff.

Åter kalladhe the mannen som hadhe warit blind, och sadhe til honom, Giff Gudhi ärona. Wij wete, at thenne mannen är än syndare. Swaradhe han, och sadhe, Om han är en syndare, weet iagh icke, Jtt weet iagh, at iagh war blind, och seer nu. Åter sadhe the til honom, Hwadh giorde han tigh? Huru öpnadhe han tijn öghon? Han swaradhe them, Jagh sadhe thet nu idher, hörde j thet icke? Hwj welen j nu åter höra thet? Wilien j ock warda hans Läriungar? Tå bannadhe the honom, och sadhe, War tu hans Läriunge, Wij äre Mosi Läriungar, Wij wete, at Gudh haffuer talat til Mosen, Men hwadhan thenne är, wete wij icke.

Tå swaradhe then mannen, och sadhe til them, Thet är jw vnderlighit, at j icke skolen weta, hwadhan han är, och likwel haffuer han öpnat mijn öghon. Wij wete, at Gudh icke hörer syndare, vthan then som är Gudhfruchtigh, och fölier hans wilia effter, honom hörer han. Jfrå werldennes begynnelse är icke hördt, at någhor haffuer thens öghon öpnat, som haffuer warit [ 15 ]blind född. Wore han icke aff Gudhi, så kunde han intet göra. The swaradhe, och sadhe til honom, Tu äst aller födder j synd, och wilt lära oss? Och så dreffuo the honom vth. Och fick Jesus höra, at the honom vthdriffuit hadhe. Och när han fann honom, sadhe han til honom, Troor tu på Gudz Son? Han swaradhe, och sadhe, Herre, hoo är han, at iagh må troo på honom? Och Jesus sadhe til honom, Tu haffuer seedt honom, och thet är then, som talar medh tigh. Tå sadhe han, Herre, Jagh troor. Och han tilbadh honom.

Och Jesus sadhe til honom, Til en doom är iagh kommen j thenna werldena, at the som icke see, skola warda seendes, Och the som see, skola warda blinde. Och någhre aff the Phariseer, som woro medh honom, hörde thetta, och sadhe til honom, Mone wij ock wara blinde? Sadhe Jesus til them, Woren j blinde, tå hadhen j icke synd. Men nu säyen j, Wij see, therföre bliffuer idhor synd.

X. Capitel.

Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken icke gåår in genom dörena j fårahuset, vthan stijgher annorstädz in, han är en tiuff och en röffuare. Men huilken som gåår in genom dörena, han är Heerden til fåren. För honom låter dörawården vp, och fåren höra hans röst. Och sijn eghen fåår kallar han widh nampn, och leedher them vth. Och när han slepper sijn eghen fåår vth, gåår han för them, och fåren fölia honom effter, Ty the kenna hans röst. Men then fremmande fölia the icke, vthan fly jfrå honom, Ty the kenna icke theras röst som fremmande äro. Thenna iijknelsen sadhe Jesus til them, Men the förstodho icke hwadh thet war som han sadhe them.

Åter sadhe Jesus til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Jagh är dören för fåren. Alle the som för migh kompne äro, the äro tiuffuar och röffuare, Men fåren hörde them intet. Jagh är dören, Hwilken som ingåår jgenom migh, han skal bliffua saligh, och skal ingå och vthgå, och finna beet. Tiuffuen kommer icke, vthan til at stiela, slachta och förgöra. Jagh är kommen, på thet the skola haffua lijff, och offuert noogh haffua.

Jagh är then godhe Heerden. En godh Heerde låter sitt lijff för fåren. Men then som leegder är, och icke är Heerden, hwilkom fåren icke tilhöra, seer Vlffuen komma, och offuergiffuer fåren och flyyr, och Vlffuen bortrycker, och förskingrar fåren. Men then Leegde flyyr, Ty han är leegd, och wårdar intet om fåren. Jagh är then godhe Heerden, och kenner mijn fåår, och mijn kenna migh, Såsom Fadhren kenner migh, och iagh kenner Fadhren, och iagh låter mitt lijff för fåren. Jagh haffuer ock annor fåår, som icke äro aff thetta fårahuset, them moste iagh ock dragha här til, och the skola höra mina röst. Och thet skal warda itt fårahws och en Heerde.

För then skul elskar Fadhren migh, at iagh låter mitt lijff, på thet iagh skal åter taghat igen. Jngen tagher thet aff migh, men iagh låter thet aff migh sielff. Jagh haffuer macht at låta thet, och iagh haffuer macht tagha thet igen. Thetta bodhet fick iagh aff minom Fadher.

Tå wardt åter een twedregt jbland Judanar för thetta talet skul. Monge aff them sadhe, Han haffuer dieffuulen, och är vrsinnigh, Hwj hören j honom? Somlighe sadhe, Sådana ord är icke thens manz som dieffuul haffuer. Jcke kan dieffuulen öpna the blindas öghon.

Så wardt tå j Jerusalem Kyrckmessa, och thet war winter. Och Jesus gick j Templena j Salomonis Förhws. Tå kringhuerffde Judanar honom, och sadhe til honom, Huru lenge förhalar tu medh oss? Sägh oss frij [ 16 ]om tu äst Christus. Jesus swaradhe, Jagh haffuer sagdt idher thet, och j troon thet icke. Gerninganar som iagh gör j mins Fadhers nampn, the bära witne om migh, men j troon thet icke, Ty j ären icke aff mijn fåår, såsom iagh sadhe idher. Mijn fåår höra mina röst, och iagh kenner them, och the fölia migh, och iagh giffuer them ewinnerlighit lijff, och the skola icke förgåås ewinnerligha, Jngen skal heller ryckia them vthu minne hand. Min Fadher som migh them giffuit haffuer, är större än alle, och ingen kan ryckia them vthaff mins Fadhers hand. Jagh och Fadhren ärom itt.

Tå togho åter Judanar stenar til at stena honom. Jesus swaradhe them, Jagh haffuer monga godha gerningar bewijst idher aff minom Fadher, för hwilka aff them stenen j migh? Judanar swaradhe honom, och sadhe, För godha gerning skul stene wij tigh icke, vthan för hädhelsen skul, och at tu som äst een menniskia, gör tigh sielff til Gudh. Jesus swaradhe them, Är icke scriffuit j idhor Lagh, Jagh sadhe, J ären Gudhar?Psalm. 82. Haffuer han nu kallat them Gudhar, til hwilka Gudz ord skeedde, och Scrifften kan icke warda om intet, Och j säyen doch til honom som Fadhren helghat haffuer, och sendt j werldena, Tu hädher Gudh, therföre at iagh sägher, Jagh är Gudz Son? Gör iagh icke mins Fadhers gerningar, så troor migh intet, Men gör iagh them, troor tå gerningomen, om j icke wilien troo migh, på thet j skolen förstå och troo, at Fadhren är j migh, och iagh j honom.

Åter foro the effter at gripa honom, och han gick vthu theras hender, och droogh åter bortt på hijnsidhon Jordan, til thet rwmet ther Johannes hadhe först döpt, och bleff ther. Och monge komo til honom, och sadhe, Johannes giorde intet tekn, Men alt thet Johannes om thenna sagdt haffuer, är sant. Och troodde monge ther på honom.

XI. Capitel.

Och lågh en man kranck, benemd Lazarus aff Bethanien, aff Marie och hennes systers Marthe byy. Och war Maria then som smoorde Herran medh smörielse, och torkadhe hans fötter medh sitt håår, hwilkens brodher Lazarus lågh siwk. Tå sende hans systrar til honom, och sadhe, Herre, sij, then tu käär haffuer, ligger siwk. När Jesus thet hörde, sadhe han, Thenne siwkdomen är icke til dödz, vthan til Gudz äro, at Gudz Son skal ther aff ärat warda. Och hadhe Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum käär. När han tå hörde, at han war siwk, bleff han ther j samma rwmet twå daghar.

Ther effter sadhe han til Läriunganar, Lät oss åter gå in j Judeam. Läriunganar sadhe til honom, Rabbi, Nu wille Judanar stena tigh, och åter gåår tu tijt? Jesus swaradhe, Äro icke tolff timar om daghen? Hwilken som wandrar om daghen, han stöter sigh icke, Ty han seer thenna werldennes liws. Men then som wandrar om nattena, han stöter sigh, Ty liwset är icke j honom. Thetta taladhe han, och sedhan sadhe han til them, Lazarus wår wen soffuer, men iagh gåår at vpweckia honom aff sömpnen. Tå sadhe hans Läriungar, Herre, soffuer han, så warder thet bätre medh honom. Men Jesus taladhe om hans dödh, Och the meente, at han hadhe talat om lekamligh sömpn. Så sadhe tå Jesus vppenbarligha, Lazarus är dödh, Och iagh glädz för idhra skul, at iagh icke war ther, på thet j troo skolen, Men läter oss gå til honom. Tå sadhe Thomas, som kallas Twilling, til Läriunganar, Lät ock oss gå, at wij må döö medh honom.

Tå kom Jesus, och fann honom redho haffua leghat fyra dygn j graffuen. Och war Bethania icke longt jfrå Jerusalem, widh femton stadier [ 17 ]wägs. Och monge aff Judanar wore kompne til Martham och Mariam, at the skulle hugswala them offuer theras brodher. När Martha hörde, at Jesus kom, lop hon emoot honom. Men Maria satt hema.

Tå sadhe Martha til Jesum, Herre, hadhe tu warit här, hadhe min brodher icke bliffuit dödh. Men iagh weet än nu, at alt thet tu bedhes aff Gudhi, thet warder Gudh giffuandes tigh. Sadhe Jesus til henne, Tin brodher skal stå vp igen. Sadhe Martha til honom, Jagh weet, at han skal vpstå j vpståndelsen på ytersta daghen. Sadhe Jesus til henne, Jagh är vpståndelsen och lijffuet, Hwilken som troor på migh, han skal leffua, om han än dödh bliffue. Och hwar och en som leffuer och troor på migh, han skal icke döö ewinnerligha, Troor tu thet? Sadhe hon til honom, Ja Herre, Jagh troor at tu äst Christus Gudz Son, som komma skulle j werldena.

Och när hon thetta hadhe sagdt, gick hon bortt, och kalladhe Mariam sina syster lönligha, och sadhe, Mestaren är kommen, och kallar tigh. När hon thet hörde, stoodh hon strax vp, och kom til honom, Ty Jesus war icke än tå kommen in j byyn, vthan war på samma rwm, ther Martha hadhe kommet emoot honom. Tå nu Judanar som medh henne woro j hwset, och hugswaladhe henne, sågho Mariam, at hon stoodh hasteligha vp, och gick vth, folgde the henne, och sadhe, Hon gåår til graffuena, at hon skal gråta ther.

Tå Maria kom tijt som Jesus war, och sågh honom, föll hon til hans fötter, och sadhe til honom, Herre, hadhe tu warit här, wore min brodher icke dödh. När Jesus sågh henne gråta, och Judanar som woro kompne medh henne, ock gråta, förbittradhe han sigh j Andanom, och bedröffuadhes j sigh sielff, och sadhe, Hwar ladhen j honom? Sadhe the til honom, Herre, kom och see. Och Jesus greet. Tå sadhe Judanar, Sij, huru käär hadhe han honom. Men somlighe aff them sadhe, Kunde icke han som öpnadhe thens blindas öghon, haffua så giordt, at thenne icke hadhe bliffuit dödh? Tå förbittradhes åter Jesus j sigh sielff, och kom til graffuena. Och thet war een kula, och en steen lagd ther vppå.

Sadhe Jesus, Tagher bortt stenen. Sadhe til honom Martha, hans syster som dödh war, Herre, han luchtar redho, Ty han haffuer warit dödh j fyra dygn. Jesus sadhe til henne, Sadhe iagh icke tigh, at om tu troodde, skulle tu få see Gudz herligheet? Tå togho the stenen bort aff rwmet, ther then dödhe lagder war. Och Jesus hoff vp sijn öghon, och sadhe, Fadher, iagh tackar tigh, at tu haffuer hördt migh. Doch weet iagh, at tu hörer migh altijdh, Men för folcket skul som här om kring ståår, sägher iagh thet, på thet the troo skola, at tu migh sendt haffuer.

Och tå han thet sagdt hadhe, ropadhe han medh högha röst, Lazare, kom vth. Och han som dödh war kom vth, bunden om hender och fötter medh swepeklädhe. Och hans ansichte war förteckt medh en swettedwk. Jesus sadhe til them, Löser honom, och läter honom gå. Tå troodde monge aff Judanar på honom, som kompne woro til Mariam, och sågho thet Jesus giorde. Men somlighe gingo bortt til the Phariseer, och sadhe them hwadh Jesus hadhe giordt.

Tå församladhe the öffuerste Presterna och Phariseerna itt Rådh, och sadhe, Hwadh göre wij? Ty thenne mannen gör mong tekn, Låte wij honom så bliffua, tå troo alle på honom. Och the Romare komma, och tagha bortt wårt land och folck. Men en aff them, widh nampn Caiphas, som war öffuerste Prest på thet året, sadhe til them, J weten intet, ey heller besinnen, at oss är bätre, at en man döör för folcket, än alt folcket skulle förgåås. Thet sadhe han icke aff sigh sielff, men effter han war öffuerste Prest om thet året, propheteradhe han. Ty Jesus skulle döö för folcket, och ey allenast för folcket, vthan at han församla skulle Gudz barn, som förströdd woro. [ 18 ]Jfrå then daghen, rådhslogho the emellan sigh, at the skulle dödha honom.

Så wandradhe nu icke Jesus meer vppenbarligha jbland Judanar, vthan gick tädhan j then landzendan widh öknen, j en stadh som heter Ephrem, och wistadhes ther medh sina Läriungar. Och instundadhe tå Judanars Påscha. Och monge gingo vthaff landet vp til Jerusalem för Påscha, at the skulle rena sigh. Tå sökte the effter Jesum, och taladhes widh emellan sigh, ståndandes j Templet, Hwadh synes idher, at han är icke kommen til högtijdhes daghen? Och hadhe öffuerste Presternar och the Phariseer budhit på, at hwilken som wiste hwar han wore, skulle han thet kungöra, at the måtte gripa honom.

XII. Capitel.

Sex daghar för Påscha, kom Jesus til Bethanien, ther Lazarus hadhe warit dödh, then han vpweckte jfrå the dödha. Ther giorde the honom en natward, och Martha tiente, Men Lazarus war en aff them som medh honom widh boord såto. Tå toogh MariaMatt. 26.
Marci 14.
itt pund smörielse aff kostelighit oförfalskat Nardus, och smoorde Jesu fötter, och torkadhe hans fötter medh sitt håår. Och hwset vpfyltes medh lucht aff smörielsen. Tå sadhe en aff hans Läriungar, Judas Simons Jscharioth, som honom förrådha skulle, Hwj wardt icke thenna smörielsen såld för try hundradhe penningar, och giffuit fattighom? Thet sadhe han icke, at honom wårdadhe någhot om the fattigha, vthan för ty han war en tiwff, och hadhe pungen, och baar thet giffuit wardt. Tå sadhe Jesus, Lät henne bliffua, hon haffuer thet bewarat til mins begraffuelses dagh. Ty j haffuen altijdh fattigha när idher, men migh haffuen j icke alltijdh.

Så förnam mykit folck aff Judanar, at han war ther, och komo tijt, icke allenast för Jesu skul, vthan at the skulle see Lazarum, then han vpweckt hadhe jfrå the dödha. Tå rådslogho the öffuerste Presterna, at the ock skulle dräpa Lazarum, Ty monge aff Judanar gingo bortt för hans skul, och troodde på Jesum.

Daghen ther effter, när folcket, som tå mykit kommet war til högtijdhes daghen, hörde, at Jesus kom til Jerusalem,Matt. 21.
Marci 11.
Luce 19.
Psal. 118.
Sacha. 9.
togho the Palmquistar, och gingo vth emoot honom, och ropadhe, Hosianna, Welsignat han som kommer j Herrans nampn, Jsraels Konung. Och fick Jesus ena åszninno, och satte sigh ther vppå, såsom scriffuit är, Rädz icke tu dotter Zion, sij, tin Konung kommer, sittiandes på een åszninnos fola. Thetta förstodho hans Läriungar icke medh thet första, vthan tå Jesus war förklarat, komo the jhogh, at thetta war scriffuit om honom, och at the hadhe thetta giordt honom.

Witnadhe ock folcket om honom, som medh honom warit hadhe, när han kalladhe Lazarum vthaff graffuenne, och weckte honom vp jfrå the dödha. För then skul kom ock folcket emoot honom, at the hörde, han hadhe giordt thet teknet. Tå sadhe Phariseerna emellan sigh, J seen, at j intet kunnen skaffa, Sij, hela werlden löper effter honom.

Woro ock någhre Greker aff them, som vpfarne woro at tilbidhia j högtijdhenne. The gingo til Philippum, som war aff Bethsaida j Galilea, och bådho honom säyandes, Herre, wij wilie see Jesum. Philippus kom och sadhe thet för Andrea. Andreas och Philippus sadhe thet åter til Jesum. Jesus swaradhe them säyandes, Tijdhen är kommen, at menniskionnes Son skal warda förklarat.

[ 19 ]Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Vthan hwetekornet som faller j jordena warder dödt, så bliffuer thet allena.Matt. 16.
Mar. 8.
Luce 9.
Men warder thet dödt, så bär thet mykin frucht. Hwilken som elskar sitt lijff, han skal mista thet. Och hwilken som hatar sitt lijff j thenna werldenne, han skal behålla thet j ewinnerlighit lijff. Then migh tienar, han fölie migh, Och hwar iagh är, ther skal ock min tienare wara. Hwilken migh tienar, honom skal min Fadher ära.

Nu är mijn siäl bedröffuat. Och hwadh skal iagh säya? Fadher, Hielp migh vthu thenna stundenne. Doch är iagh för then skul kommen til thenna stundena. Fadher, förklara titt nampn. Tå kom een röst aff himmelen (och sadhe) Jagh haffuer thet förklarat, och skal än nu förklarat. Folcket som stoodh och hörde thet, sadhe, thet war en toordön. Somlighe sadhe, Ängelen taladhe medh honom. Swaradhe Jesus, och sadhe, Thenna rösten kom icke för mina skul, vthan för idhra skul.

Nu gåår domen offuer thenna werldena. Nu skal thenne werldennes Förste vthkastas. Och om iagh warder vphögd jfrå jordenne, skal iagh dragha alla til migh. Men thet sadhe han til at betekna, medh hwadh dödh han döö skulle. Swaradhe honom folcket, Wij haffue hördt aff Laghen, at Christus bliffuer ewinnerligha,1. Para. 17 Huru sägher tå tu, Menniskionnes Son moste vphöyas? Hoo är thenne menniskionnes Son? Tå sadhe Jesus til them, Än är Liwset medh idher til en kort tijdh, wandren medhan j haffuen Liwset, at mörkret begriper idher icke. Hwilken som wandrar j mörkret, han weet icke hwart han gåår. Medhan j haffuen Liwset, troor på Liwset, at j må bliffua Liwsens barn.

Thetta sadhe Jesus, och gick bortt och dolde sigh för them. Och ändoch han giorde så mong tekn för them, likwel troodde the intet på honom, at thet talet skulle fulkompnas, som Jsaias ProphetenJsaie 53. sagdt hadhe, Herre, hoo troor wår predican, och hwem är Herrans arm vppenbarat? Therföre kunde the icke troo, Ty Jsaias haffuer åter sagdt,Jsaie 6. Han haffuer förblindat theras öghon, och förhärdt theras hierta, at the icke skola see med öghonen, och icke förstå medh hiertat, och vmwenda sigh, at iagh måtte hela them.

Thetta sadhe Jsaias när han sågh hans herligheet, och taladhe om honom. Doch likwel troodde ock monge aff the Öffuersta på honom, Men the bekende thet icke för the Phariseer skul, at the icke skulle vthkastas aff Synagogon. Ty the höllo meer aff menniskiors prijs, än aff Gudz prijs.

Tå ropadhe Jesus, och sadhe, Then som troor på migh, han troor icke på migh, vthan på honom som migh sendt haffuer. Och then migh seer, han seer honom som migh sendt haffuer. Jagh är kommen j werldena för itt Liws, at hwar och en som troor på migh, skal icke bliffua j mörkret. Och huilken som hörer mijn ord, och icke troor, icke dömer iagh honom, Ty iagh är icke kommen til at döma werldena, vthan at iagh skal frelsa werldena. Hwilken migh förachtar, och tagher icke mijn ord, han haffuer then honom döma skal. Thet talet iagh talat haffuer, skal döma honom på ytersta daghen. Ty iagh haffuer icke talat aff migh sielff, vthan Fadhren som migh sendt haffuer, han haffuer budhit migh, hwadh iagh skal säya, och hwadh iagh skal tala. Och iagh weet, at hans bodh är ewinnerlighit lijff. Therföre, huadh iagh talar, thet talar iagh såsom Fadhren haffuer sagdt migh.

XIII. Capitel.

[ 20 ]För Påschahögtijdhen, effter Jesus wiste at hans tijdh war kommen, at han gå skulle aff thenna werldenne til Fadhren, Såsom han hadhe elskat sina, som woro j werldenne, så elskadhe han them vthi endan. Och tå natwarden war giord, och dieffuulen hadhe redho ingiffuit Jude Simons Jscharioth j hiertat, at han skulle förrådha honom, wiste Jesus, at Fadhren hadhe alt giffuit honom j hender, och at han war vthgången aff Gudhi, och gick til Gudh, Stoodh han vp aff natwarden, och ladhe aff klädhen, och toogh itt linnet klädhe, och bant om sigh. Sedhan lät han watn j itt bäcken, och begynte twå Läriunganars fötter, och torkadhe medh thet linna klädhet, som han war vmbunden medh.

Så kom han tå til Simon Petrum. Och Petrus sadhe til honom, Herre, skulle tu twå mina fötter? Jesus swaradhe, och sadhe til honom, Thet iagh gör, weestu icke nu, här effter skalt tu thet få weta. Petrus sadhe til honom, Aldrigh skalt tu twå mina fötter. Jesus swaradhe honom, Om iagh icke twår tigh, tå haffuer tu ingen deel medh migh. Tå sadhe til honom Simon Petrus, Herre, icke allenast mina fötter, vthan ock hender och hoffuudh. Jesus sadhe til honom, Then som twaghen är, honom görs icke behooff, vthan at twå fötterna, men han är all reen. Och j ären rene, doch icke alle. Ty han wiste hoo then war, som honom förrådha skulle, Therföre sadhe han, J ären icke rene alle.

Sedhan han tå hadhe twaghet theras fötter, och taghet sijn klädher på sigh igen, och satt sigh, sadhe han åter til them, Weten j hwadh iagh idher giordt haffuer? J kallen migh Mestare och Herra, och j säyen rett, Ty iagh är ock så. Haffuer nu iagh, som är idhar Herre och Mestare, twaghet idhra fötter, så skolen j ock inhyrdes twå hwar annars fötter. Jagh haffuer giffuit idher effterdömelse, at såsom iagh giorde idher, så skolen j ock göra. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Tienaren är icke för meer än hans Herre, Jcke är heller sendebodhet för meer än han som honom sendt haffuer.

Om j thetta weten, salighe ären j om j thet gören. Jcke talar iagh om idher alla, iagh weet hwilka iagh haffuer vthkorat. Men på thet at Scrifften skal warda fulkompnat,Psalm. 41 Then ther äter brödh medh migh, han trampadhe migh medh sin foot. Nu sägher iagh idher thet förr än thet skeer, at när thet är skeedt, skolen j troo, at thet är iagh.Matt. 10.
Luce 10.
Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken som vndfåår then iagh sender, han vndfåår migh, Men hwilken som migh vndfåår, han vndfåår honom som migh sendt haffuer.

När Jesus hadhe thetta sagdt, wardt han bedröffuat j Andanom, och betygadhe och sadhe, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, at en aff idher skal förrådha migh.Matt. 26.
Marci 14.
Luce 22.
Tå sågho Läriunganar hwar på annan, och woro twehogse, om hwem han taladhe. Och war en aff Jesu Läriungar som satt widh boordet in til hans bryst, then Jesus hadhe käär. Til honom winkadhe Simon Petrus, at han frågha skulle, hoo then war som han taladhe om. När han nu lågh in til Jesu bryst, sadhe han til honom, Herre, hwilken äret? Swaradhe Jesus, Then äret, som iagh recker indoppadhe brödhet. Och när han hadhe indoppat brödhet, gaff han thet Jude Simons Jscharioth. Och effter then betan, foor Satan in j honom.

Så sadhe tå Jesus til honom, Thet tu gör, gör snart. Men ingen aff them som widh boordet såto, förstoodh, til hwadh han sadhe honom thet. Ty somlighe meente, effter Judas hadhe pungen, at Jesus hadhe sagdt honom, Köp hwadh behooff görs til högtijdhes daghen, Eller at han skulle giffua the fattigha någhot. När han tå taghit hadhe then betan, gick han strax vth, och thet war natt. Tå han war vthgången, sadhe Jesus, Nu är menniskionnes Son förklarat, och Gudh är förklarat j honom, Är nu Gudh förklarat j honom, så skal ock Gudh förklara honom j sigh sielffuom, och skal snart förklara honom.

[ 21 ]Kära barn, Jagh är än nu en liten tijdh när idher, j skolen sökia migh, och såsom iagh sadhe Judomen, Tijt iagh gåår, kunnen j icke komma, Så sägher iagh ock nu idher. Jtt nytt bodh(nytt bodh)
Euangelium är retzligha een predican om Gudz nådhe, then ther oss rettferdigha gör vthan wåro förskullan, Sedhan giffuer thet ock til kenna, hwadh sådana rettferdige göra skola, nemligha, at the skola haffua kerleken, och therföre är thet itt nytt bod, och nyiom menniskiom giffuit, the ther vthan gerningar rettferdighe äro.
giffuer iagh idher, at j elsken idher inbyrdes, såsom iagh haffuer elskat idher, På thet j ock skolen elska idher inbyrdes. Ther aff skola alle förstå, at j ären mine Läriungar, om j haffuen kerleek inbyrdes. Tå sadhe Simon Petrus til honom, Herre, hwart gåår tu? Swaradhe honom Jesus, Tijt iagh gåår, kant tu nu icke fölia migh, Men här effter skalt tu fölia. Sadhe Petrus til honom, Herre, Hwj kan iagh icke nu fölia tigh? Mitt lijff wil iagh låta för tigh. Jesus swaradhe honom, Skulle tu låta titt lijff för migh? Sannerligha, sannerligha sägher iagh tigh, Hanen skal icke gala, förr än tu haffuer tree resor nekat migh.

XIIII. Capitel.

Och han sadhe til sina Läriungar, Jdhart hierta ware icke bedröffuat. Troon j på Gud, så troor ock på migh. J mins Fadhers Hws äro monga boningar. Om så icke wore, sägher iagh doch idher, At iagh gåår bort til at beredha idher(Beredha idher)
Boninganar äro aff ewigheet bereedde, Och behöffues intet at han bereder them, och han gåår doch bortt til at beredha them, Thet är, han warder en Herre offuer all ting, ther medh han oss tilredher sådana boningar, Ty så lenge wij icke tilreedde äre, äro icke än nu boninganar oss redho, ändoch the j sigh sielffue bereedde äro.
rwm. Och om iagh än gåår bort til at beredha idher rwm, skal iagh likwel komma igen, och tagha idher til migh, at hwar iagh är, ther skolen j ock wara. Och hwart iagh gåår, weten j, och wäghen weten j.

Thomas sadhe til honom, Herre, wij wete icke hwart tu gåår, Och huru kunne wij weta wäghen? Jesus sadhe til honom, Jagh är wäghen, och sanningen, och lijffuet. Jngen kommer til Fadhren, vthan genom migh. Kenden j migh, så kenden j jw ock min Fadher. Och nu kennen j honom, och haffuen seedt honom.

Philippus sadhe til honom, Herre, lät oss see Fadhren, så haffue wij noogh. Sadhe Jesus til honom, Jagh är så long tijdh när idher, och tu kenner migh icke? Philippe, then migh seer, han seer Fadhren, Och huru sägher tu, Lät oss see Fadhren? Troor tu icke at iagh är j Fadhrenom, och Fadhren j migh? Orden som iagh talar til idher, talar iagh icke aff migh sielff, Fadhren som är j migh, han gör gerninganar. Troor migh, at iagh är j Fadhrenom, och Fadhren j migh, ellies troor migh för gerninganar skul.

Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Then ther troor på migh, the gerningar som iagh gör, skal ock han göra, och skal göra större än thenna, Ty iagh gåår til Fadhren. Och alt thet j bidhien j mitt nampn, thet skal iagh göra, På thet at Fadhren skal prijsat warda j Sonenom. Hwadh j bidhien j mitt nampn, thet skal iagh göra.

Elsken j migh, så håller mijn bodh, och iagh skal bidhia Fadhren, och han skal giffua idher en annan Hugswalare,(en annan Hugsua.) Paracletus är en Aduocat, förspräkare eller bijstånd in för Retta, hwilken the skyldiga tröster, styrcker och hielper. Altså gör then helghe Ande ock oss vthi samwetena in för Gudz doom, emoot syndenne och dieffuulens åklaghan. at han skal bliffua när idher ewinnerligha, sanningennes Anda, Then werlden icke kan vndfå, Ty hon seer honom icke, och kenner honom icke. Men j kennen honom, Ty han bliffuer när idher, och skal wara j idher. Jagh skal icke läta idher wara fadherlösa, Jagh skal komma til idher.

Än är en liten tijdh, och werlden seer migh icke meer, men j skolen see migh, Ty iagh leffuer, j skolen ock leffua. På then daghen skole j förstå, at iagh är j minom Fadher, och j j migh, och iagh j idher.

Then mijn bodh haffuer, och håller them, han är then migh elskar. Och then migh elskar, han skal warda elskat aff minom Fadher. Och iagh skal elska honom, och honom skal iagh vppenbara migh. Sadhe til honom Judas, icke then Jscharioth, Herre, hwadh är thet tå, at tu skalt vppenbara tigh oss, och icke werldenne? Swaradhe Jesus, och sadhe til honom, Then migh [ 22 ]elskar, han warder hållandes mijn ord, och min Fadher skal elska honom, och wij skole komma til honom, och bliffua boendes när honom. Men then migh icke elskar, han håller icke mijn ord. Och thet ordet j hören, är icke mitt, vthan Fadhrens som migh sendt haffuer.

Thetta haffuer iagh talat til idher, medhan iagh haffuer warit när idher. Men Hugswalaren then helghe Ande, hwilken Fadhren skal senda j mitt nampn, han skal lära idher all ting, och giffua idher in alt thet iagh idher sagdt haffuer.

Fridhen låter iagh idher, min fridh giffuer iagh idher. Jcke giffuer iagh idher, såsom werlden giffuer. Jdhart hierta ware icke bedröffuat, ey heller rädhes. J horden, at iagh sadhe idher, Jagh gåår bortt, och kommer åter til idher. Hadhen j migh käär, tå gladdens j jw at iagh sadhe, Jagh gåår til Fadhren, Ty Fadhren är större än iagh. Och nu sadhe iagh idher thet, förr än thet skeer, at j troo skolen när thet skeedt är.

Här effter talar iagh icke mykit medh idher, Ty thenne werldennes Förste kommer, och j migh haffuer han intet. Men på thet, at werlden skal förstå, at iagh haffuer Fadhren käär, och så gör som Fadhren migh budhit haffuer. Ståår vp, Lät oss gå hädhan.

XV. Capitel.

Iagh är itt sant Wijnträä, och min Fadher är en Wijngårdz man. Hwar och een green j migh, som icke bär frucht, then tagher han bortt. Och hwar och een som bär frucht, then rensar han, at hon meer frucht bära skal. Nu ären j rene för thet taal skul, som iagh haffuer talat medh idher. Bliffuer j migh, och iagh j idher. Såsom grenen kan icke bära frucht aff sigh sielff, medh mindre hon bliffuer j Wijnträdh, så kunnen icke heller j, vthan j bliffuen j migh.

Jagh är Wijnträdh, j ären grenanar, Then som bliffuer j migh, och iagh j honom, han bär mykin frucht, Ty migh föruthan kunnen j intet göra. Hwilken som icke bliffuer j migh, han skal bortkastas såsom een green, och förtorkas, och man binder them samman, och kastar j eelden, och the brinna. Om j bliffuen j migh, och mijn ord bliffua j idher, Alt thet j welen, må j bedhas, och thet skal skee idher. Ther vthinnan är min Fadher prijsat, at j bären mykin frucht, och warden mine Läriungar.

Såsom Fadhren haffuer elskat migh, så haffuer iagh ock elskat idher, bliffuer j min kerleek. Om j hållen mijn bodh, så bliffuen j j minom kerleek, såsom ock iagh haffuer hållet mins Fadhers bodh, och bliffuer j hans kerleek. Thetta haffuer iagh talat til idher, at mijn gläde skal bliffua j idher, och idhor glädhe fulkommen warda. Thetta är mitt bodh, at j skolen elska idher inbyrdes, såsom iagh haffuer elskat idher. Jngen haffuer större kerleek, än at en låter sitt lijff för sina wener. J ären mine wener, om j gören hwadh iagh biwdher idher. Här effter sägher iagh icke, at j ären tienare, Ty tienaren weet icke hwadh hans Herre gör, Men wener haffuer iagh kallat idher, Ty alt thet iagh haffuer hördt aff minom Fadher, haffuer iagh kungiordt idher.

J haffuen icke vthkorat migh, Men iagh haffuer vthkorat idher, och tilskickat idher, at j skolen gå och göra frucht, och idhor frucht skal bliffua. På thet, at hwadh j bidhien Fadhren j mitt nampn, thet skal han giffua idher.

Thetta biwdher iagh idher, at j elsken idher inbyrdes. Om werlden hatar idher, så weter, at hon haffuer hatat migh förr än idher. Woren j aff werldenne, så elskadhe werlden thet hennes wore. Men effter thet j icke ären aff [ 23 ]werldenne, vthan iagh haffuer idher vthwaldt jfrå werldenne, therföre hatar werlden idher. Kommer jhogh mijn ord som iagh haffuer sagdt idher, TienarenMatt. 10.
Luce 6
är icke för meer än hans Herre. Haffua the förfolgdt migh, så skola the ock förfölia idher. Haffua the hållet mijn ord, så warda the ock hållande idhor.

Men alt thetta skola the göra idher för mitt nampn skul, Ty the kenna icke honom som migh sendt haffuer. Hadhe iagh icke kommet och talat med them, så hadhe the icke synd. Men nu haffua the ingen vrsäkt för sina synd. Then migh hatar, han hatar ock min Fadher. Hadhe iagh icke giordt the gerningar j bland them, som ingen annar giordt haffuer, så hadhe the icke synd.(icke synd)
Thet är sagdt effter thet sett, som Hesek. Cap. 18. sägher, at huar och en skal döö för sijn eghen synd skul, Ty genom Christum är arffsynden borttaghen, och fördömer nu ingen effter Christi tilkommelse, vthan then som icke wil offuergiffua henne, thet är, then som icke wil troo.
Men nu haffua the seedt thet, och hata doch bådhe migh och min Fadher. Doch är thet skeedt, at thet talet fulkompnas skal, som j theras Lagh scriffuit är,Psalm 35. The haffua hatat migh vthan saak. Men när Hugswalaren kommer, then iagh skal senda idher aff Fadhrenom, sanningennes Ande som gåår aff Fadhrenom, han skal bära witnesbyrd om migh. J skolen ock teslikes witna, Ty j haffuen warit medh migh aff begynnelsen.

XVI. Capitel.

Thetta haffuer iagh sagdt idher, på thet j icke skolen förarghas. The skola vthskiwta idher aff Synagogonar. Men then tijdh skal komma, at then idher dräper, skal mena sigh göra Gudhi tienist ther medh.Matt. 20.
Matt. 14.
Marci 13.
Luce 22.
Och thetta skola the göra idher, ty the kenna icke Fadhren, ey heller migh. Men thetta haffuer iagh sagdt idher, at när then tijdhen kommer, skolen j komma jhogh, at iagh haffuer thet sagdt idher. Thetta haffuer iagh icke sagdt idher aff begynnelsen, Ty iagh war medh idher.

Men nu gåår iagh til honom som migh sendt haffuer, och ingen aff idher spör migh hwart iagh gåår. Men effter thet iagh haffuer thetta sagdt idher, är idhart hierta wordet fult medh bedröffuelse. Doch sägher iagh idher sanningen. Jdher är nyttigt at iagh bortt gåår. Ty om iagh icke bortt gåår, kommer icke Hugswalaren til idher. Men gåår iagh bortt, så skal iagh senda honom til idher. Och när han kommer, skal han straffa werldena för synd,(För synd)
Werlden och menniskligh förnufft förståår icke, at otroo är synd, och at troo är retferdigheet, och at Gudz doom streng är, vthan wilia ellies aff sigh sielff warda godhe, och fordriffua synder,Therföre straffar then helghe Ande j Euangelio, alt thet vthan trona görs, och kallar thet synd, och moste genom Gudz doom fördömt warda.
och för rettferdigheet, och för doom. För synd, Ty the troo icke på migh. Men för rettferdigheet, Ty iagh gåår til Fadhren, och här effter see j migh intet. Men för doom, Ty thenne werldennes Förste är nu dömd.

Jagh haffuer än nu mykit säya idher, men j kunnen thet icke nu bära. Men när han kommer som är sanningennes Ande, han skal ledha idher vthi alla sanning. Ty han skal icke tala aff sigh sielff, men hwadh han hörer, thet skal han tala, och thet som skee skal, skal han förkunna idher. Han skal prijsa migh. Ty aff mino skal han tagha och förkunna idher. Alt thet Fadhren haffuer, thet är mitt, För then skul sadhe iagh, at han skal tagha aff mino, och förkunna idher.

Någhon liten tijdh, och j see migh intet, och åter en liten tijdh, och j få see migh, Ty iagh gåår til Fadhren. Tå sadhe någhre aff hans Läriungar emellan sigh, Hwadh är thet han sägher oss, En liten tijdh och j see migh intet, och åter en liten tijdh och j få see migh, och at iagh gåår til Fadhren? Tå sadhe the, Hwadh är thet han sägher, En liten tijdh? Wij wete icke hwadh han talar. Tå merckte Jesus, at the wille spöria honom, och sadhe til them, Ther om fråghen j emellan idher, at iagh sadhe, En liten tijdh och j see migh intet, och åter en liten tijdh, och j få see migh. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, J skolen gråta och jemra idher, men werlden skal glädhias. J skolen warda bedröffuade, men idhor sorgh skal wendas j glädhe.

[ 24 ]När quinnan födher barn, haffuer hon sorgh, Ty hennes stund är kommen. Men när hon haffuer födt barnet, kommer hon sijn bedröffuelse intet jhogh, Ty hon glädhes at menniskian är född j werldena. Så haffuen j ock nu bedröffuelse, Men iagh skal åter see idher, och idhart hierta skal glädhias, och ingen skal tagha idhor glädhe jfrå idher. Och på then daghen skolen j intet spöria migh. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Alt thet j bidhien Fadhren j mitt nampn, skal han giffua idher. Här til haffuen j intet bidhit j mitt nampn, Bidhier, och j skolen få, at idhor glädhe må warda fulkommen.

Thetta haffuer iagh talat til idher medh förteckt ord. Then tijdh skal komma, at iagh icke skal tala medh idher medh förteckt ord, vthan vppenbarligha skal iagh förkunna idher om min Fadher. På then daghen skolen j bidhia j mitt nampn. Och iagh sägher icke idher, at iagh skal bidhia Fadhren för idher, Ty Fadhren sielff haffuer idher käär, effter thet j hadhen migh käär, och troodden, at iagh är vthgången aff Gudhi. Jagh gick vth aff Fadhren, och kom j werldena. Åter offuergiffuer iagh werldena, och gåår til Fadhren.

Sadhe hans Läriungar til honom, Sij, nu talar tu vppenbarligha, och sägher ingen förteckt ord. Nu wete wij, at tu weest all ting, och tigh görs icke behooff, at någhor spör tigh,(spör tigh)
Thet är, Man behöffuer icke spöria tigh, Ty tu förekommer medh swaren, såsom then ther alt thet hemlighit är, skodhar.
Therföre troo wij, at tu äst vthgången aff Gudhi. Swaradhe Jesus them, Nu troo j, Sij, tijdhen tilstundar och är redho kommen, at j warden förskingradhe hwar och en til sitt, och låten migh bliffua allena. Men iagh är icke allena, Ty Fadhren är medh migh.

Thetta haffuer iagh talat medh idher, at j skolen haffua fridh j migh. J werldenne haffuen j twång, Men warer widh een godh tröst, Jagh haffuer offuerwunnet werldena.

XVII. Capitel.

Thetta taladhe Jesus, och lyffte vp sijn öghon j himmelen, och sadhe, Fadher, stunden är kommen, förklara tin Son, at tin Son föklarar ock tigh. Såsom tu haffuer giffuit honom macht offuer alt kött, at allom them som tu haffuer honom giffuit, skal han giffua ewinnerlighit lijff. Och thetta är ewinnerlighit lijff, at the kenna tigh allena sannan Gudh, och then tu sendt haffuer, Jesum Christum. Jagh haffuer förklarat tigh på jordenne, Jagh haffuer fulbordat thet werck, som tu migh giffuit haffuer, at iagh göra skulle. Och nu Fadher, förklara tu migh när tigh sielffuom, medh then klarheet som iagh hadhe när tigh, förr än thenna werlden war. Jagh haffuer vppenbarat titt nampn menniskiomen, som tu haffuer migh giffuit aff werldenne. The woro tine, och tu haffuer giffuit migh them, och the haffua hållet tijn ord, Nu haffua the förstått, at alt thet tu migh giffuit haffuer, är aff tigh. Ty the ord tu haffuer migh giffuit, haffuer iagh giffuit them, och the togho widh them. Och haffua sannerligha förstått, at iagh är vthgången aff tigh, och haffua troodt, at tu migh sendt haffuer.

Jagh bedher för them, för werldenne bedher iagh icke, vthan för them som tu haffuer migh giffuit, ty the äro tine. Och alt mitt är titt, och titt är mitt, och iagh är förklarat j them. Och nu är iagh icke meer j werldenne, Men the äro j werldenne, och iagh kommer til tigh. Helghe Fadher, Förwara genom titt nampn, them som tu migh giffuit haffuer, at the bliffua itt, såsom ock wij. När iagh war medh them j werldenne, förwaradhe iagh them j titt nampn. Them tu migh giffuit haffuer, haffuer iagh förwarat, och ingen aff them är borttapat, vthan thet förloradhe barnet, At Scrifften skulle fulbordhas.

[ 25 ]Nu kommer iagh til tigh, och talar thetta j werldenne, På thet the skola haffua mina fulkomligha glädhe j sigh. Jagh haffuer fått them tijn ord, och werlden haffuer hatat them, effter the icke äro aff werldenne, såsom ock iagh icke är aff werldenne. Jcke bedher iagh, at tu skalt tagha them aff werldenne, vthan at tu förwarar them jfrå ondo. The äro icke aff werldenne, såsom ock iagh icke är aff werldenne. Helgha them j tinne sanning. Titt taal är sanning. Såsom tu haffuer migh sendt j werldena, så haffuer ock iagh sendt them j werldena. Och iagh helghar migh sielff för them, at the skola ock wara helgadhe j sanningenne.

Men icke bedher iagh allenast för them, Vthan ock för them, som genom theras ord skola troo på migh, at the skola alle wara itt, såsom tu Fadher j migh, och iagh j tigh, at the ock skola wara itt j oss, På thet at werlden skal troo, at tu haffuer migh sendt. Och iagh haffuer giffuit them then herligheet som tu migh giffuit haffuer, at the skola wara itt, såsom ock wij ärom itt. Jagh j them, och tu j migh, at the skola wara fulkompne vthi itt, Och at werlden skal förstå, at tu migh sendt haffuer, och elskadhe them, såsom tu ock migh elskadhe.

Fadher, iagh wil, at ther iagh är, skola ock the wara medh migh, som tu migh giffuit haffuer, at the skola see mina herligheet, then tu migh giffuit haffuer, Ty tu haffuer elskat migh, förr än werlden war skapat. Rettwijse Fadher, werlden haffuer icke kendt tigh, men iagh haffuer kendt tigh, och thesse haffua förstådt, at tu migh sendt haffuer. Och iagh haffuer kungiordt them titt nampn, och skal kungörat, På thet at then kerleek som tu haffuer elskat migh medh, skal wara j them, och iagh j them.

XVIII. Capitel.

Tå Jesus hadhe thetta sagdt, gick han vthMatt. 26.
Marci 14.
Luce 22.
medh sina Läriungar offuer then becken Kidron, Ther war en örtagård, j hwilken han ingick och hans Läriungar. Så wiste ock Judas, som förrådde honom, rwmet, Ty Jesus plägadhe offta komma tijt medh sina Läriungar. Tå nu Judas hadhe taghit medh sigh skaran, och the öffuersta Presternars och Phariseernars tienare, kom han tijt, medh lychtor och bloss, och wärior. Och effter Jesus wiste alt thet honom widherfaras skulle, gick han fram, och sadhe til them, Hwem söken j? Swaradhe the honom, Jesum aff Nazareth. Sadhe Jesus til them, Jagh äret.

Stoodh ock Judas som honom förrådde, medh them. När han tå sadhe til them, Jagh äret, stigho the til ryggia, och föllo til jordena. Tå sporde han them åter til, Hwem söken j? The sadhe, Jesum aff Nazareth. Jesus swaradhe, Jagh sadhe idher, at thet är iagh, Söken j migh, så läter thessa gå, På thet the ord skulle warda fulkompnat, som han sagdt hadhe,Supra 17 Aff them tu migh giffuit haffuer, borttapadhe iagh ingen.

Tå hadhe Simon Petrus itt swerd, och droogh thet vth, och högg til öffuersta Prestens dreng, och högg hans höghra öra aff. Och war drengsens nampn Malchus. Tå sadhe Jesus til Petrum, Stick titt swerd j skidhona. Skal iagh icke dricka then kalcken, som min Fadher migh giffuit haffuer? Men skaren och Höffuitzmannen och Judanars tienare togho fatt på Jesum, och bundo honom, Och leedde honom bortt, först til Hannam, Ty han war Caiphe swäär, hwilken j thet året war öffuerste Prest. Och Caiphas war then som hadhe giffuit Judomen rådhet,Supra 11. at thet war nyttigt, at een menniskia dödde för folcket.

Och folgde Simon Petrus Jesum, och en annar Läriunge. Then samme Läriungen war kender medh öffuersta Presten, och gick in medh Jesu j [ 26 ]öffuersta Prestens Palatz. Men Petrus stoodh vthan för dörenne.Matt. 26.
Marci 14.
Luce 22.
Tå gick then andre Läriungen vth, som kender war medh öffuersta Presten, och taladhe til dörawårdinnon, och hadhe Petrum in. Tå sadhe dörawårdinnan til Petrum, Äst icke ock tu aff thenna manzens Läriungar? Han sadhe, Jagh är thet icke. Men drengenar och tienarenar, som hadhe giordt en koleeld (Ty thet war kalt) stodho och wermde sigh. Medh them stoodh ock Petrus och wermde sigh.

Tå sporde öffuerste Presten Jesum om hans Läriungar, och om hans lärdom. Jesus swaradhe honom, Jagh haffuer vppenbarligha talat för werldenne. Jagh haffuer altijdh lärdt j Synagogon och j Templet, ther alle Judar komma tilsamman, och hemligha haffuer iagh intet talat. Hwj spör tu migh? Spör them til, som hördt haffua hwadh iagh haffuer talat til them, Sij, the weta hwadh iagh haffuer sagdt. När han thetta sadhe, gaff en aff tienarenar som ther när stodho, Jesu en kindpust, säyandes, Skalt tu så swara öffuersta Presten? Jesus swaradhe honom, Haffuer iagh illa talat, så witna om ondt, Men haffuer iagh wel talat, Hwj slåår tu migh? Och Hannas sende honom bundnan til öffuersta Presten Caipham.

Men Simon Petrus stoodh och wermde sigh. Tå sadhe the til honom, Äst icke ock tu aff hans Läriungar? Han nekadhe, och sadhe, Jagh är thet icke. Tå sadhe til honom en aff öffuersta Prestens tienare, thens frende, som Petrus hadhe hugget örat aff, Sågh icke iagh tigh medh honom j örtagården? Tå nekadhe åter Petrus thet. Och strax gool hanen.

Tå leedde the Jesum jfrå Caipham in för Rådhuset,Matt. 27.
Marci 15.
Luce 23.
och thet war om morghonen, och the gingo icke in j Rådhuset, at the icke skulle warda besmittadhe, vthan at the måtte äta Påschalambet. Tå gick Pilatus vth til them, och sadhe, Hwadh klaghomål haffuen j emoot thenna mannen? Tå swaradhe the, och sadhe til honom, Wore han icke en ogerningsman, så hadhe wij icke offuerantwardat tigh honom. Tå sadhe Pilatus til them, Tagher j honom, och dömer honom effter idhor Lagh. Tå sadhe til honom Judanar, Oss är icke lofflighit at dödha någhon. På thet Jesu taal skulle fulkompnas, som han sagdt hadhe, tå han gaff tilkenna, medh hwadh dödh han döö skulle.

Tå gick Pilatus åter in j Rådhuset, och kalladhe Jesum och sadhe til honom, Ästu Juda Konung? Jesus swaradhe, Sägher tu thet aff tigh sielff, Eller haffua andre sagdt tigh thet om migh? Pilatus swaradhe, Jcke är iagh en Jude? Titt folck och the öffuerste Presterna haffua tigh migh offuerantwardat. Hwadh haffuer tu giordt? Jesus swaradhe, Mitt Rike är icke aff thenna werldenne, Om mitt Rike wore aff thenna werldenne, tå fechtadhe jw mine tienare ther om, at iagh icke worde Judomen offuerantwardat. Men mitt Rike är icke hädhan. Tå sadhe Pilatus til honom, Så äst tu doch en Konung? Jesus swaradhe, Tu sägher thet, at iagh är en Konung. Ther til är iagh född, och är ther til kommen j werldena, at iagh skal witna medh sanningenne. Hwar och en som är aff sanningenne, han hörer mina röst. Sadhe Pilatus til honom, Hwadh är sanning?

Och när han thet sagdt hadhe, gick han åter til Judanar, och sadhe til them, Jagh finner ingen saak medh honom, J haffuen sidhwenio, at iagh skal giffua idher en löös om Påscha, wilien j tå icke, at iagh skal giffua idher Juda Konungen löös? Åter ropadhe the alle, och sadhe, Jcke thenna, vthan Barrabam. Och Barrabas war en röffuare.

XIX. Capitel.

[ 27 ]Tå toogh Pilatus Jesum, och hwdflengde honom.Matt. 27.
Marci 15.
Luce 23.
Och krijgsknechternar wredho samman ena krono aff törne, och satte på hans hoffuudh, och hengde itt purpur klädhe på honom, och sadhe, Heel Juda Konung. Och gåffuo honom kindpustar. Tå gick åter Pilatus vth och sadhe til them, Sij, iagh haffuer honom vth til idher, at j förstå skolen, at iagh finner ingen saak med honom. Tå gick Jesus vth, och baar ena törne krono och itt purpur klädhe. Och han sadhe til them, Sij menniskian. När the öffuerste Presterna och tienarenar sågho honom, ropadhe the, och sadhe, Korszfest, korszfest. Pilatus sadhe til them, Tagher j honom och korszfester, Ty iagh finner ingen saak medh honom. Judanar swaradhe honom, Wij haffue Lagh, och effter wår Lagh skal han döö, Ty han haffuer giordt sigh til Gudz Son.

Tå Pilatus hörde thet talet, fruchtadhe han än nu meer.Matt. 27.
Marci 15.
Luce 23.
Och gick åter in j Rådhuset, och sadhe til Jesum, Hwadhan äst tu? Jesus swaradhe honom intet. Tå sadhe Pilatus til honom, Talar tu intet medh migh? Weestu icke, at iagh haffuer macht at korszfesta tigh, och haffuer macht at sleppa tigh? Jesus swaradhe, Tu hadhe ingen macht offuer migh, wore hon tigh icke giffuin offuan effter. För then skul haffuer han större synd, som migh haffuer tigh offuerantwardat. Och jfrå then tijdhen sökte Pilatus effter, at giffua honom löös. Men Judanar ropadhe, och sadhe, Giffuer tu honom löös, så äst tu icke Keysarens wen, Ty then som sigh gör til Konung, han är emoot Keysaren.

När Pilatus hörde thet talet, hadhe han Jesum vth, och satte sigh på doomstolen, på thet rwm, som kallas Lithostrotos, på Ebraisko Gabbatha. Och thet war Påscha Tilredhelsedagh, widh siette timan, och sadhe til Judanar, Sij, idhar Konung. Tå ropadhe the, Tagh bortt, tagh bortt, korszfest honom. Pilatus sadhe til them, Skal iagh korszfesta idhar Konung? Swaradhe öffuerste Presterna, Wij haffue ingen Konung, vthan Keysaren. Tå offuerantwardadhe han honom them, at han skulle korszfestas. Tå togho the Jesum, och leedde honom bortt. Och han baar sitt korsz, och gick vth på thet rwm, som kallas Hoffuudhskallaplatzen, på Ebraisko Golgatha. Ther korszfeste the honom, och twå andra medh honom, hwar på sina sidho, och Jesum mitt vthi. Tå screff Pilatus een offuerscrifft, och satte på korszet. Och war så scriffuit, Jesus aff Nazareth, Juda Konung. Thenna offuerscrifftena låso monge aff Judanar, Ty rwmet ther Jesus war korszfest, war hardt widh stadhen. Och thet war scriffuit på Ebraisko, och Grekesko, och Latin. Tå sadhe Judanars öffuerste Prester til Pilatum, Scriff icke, Juda Konung, vthan at han haffuer sagdt, Jagh är Juda Konung. Pilatus swaradhe, Hwadh iagh haffuer scriffuit, thet haffuer iagh scriffuit.

Tå nu krijgsknechterna hadhe korszfest Jesum, togho the hans klädher, och giorde fyra deler, en deel hwariom krijgsknecht, och kiortelen medh. Men kiortelen war icke sömat, vthan wirckat, jfrå öffuerst och alt jgenom. Tå sadhe the emellan sigh, Skärom honom icke sönder, vthan kastom lott om honom, hwem han skal tilhöra, at Scrifften skulle warda fulkompnat, som sägher,Psalm. 22. The haffua bytt mijn klädher emellan sigh, och kastat lott på min kiortel. Och thetta giorde krijgsknechterna.

Tå stodho widh Jesu korsz, hans modher, och hans modhers syster Maria Cleophe hustru, och Maria Magdalene. Och när Jesus fick see modhrena, och Läriungan then han elskadhe ther när ståndande, sadhe han til sina modher, Quinna, sij tin Son. Sedhan sadhe han til Läriungan, Sij tijn modher. Och jfrå then tijdhen toogh Läriungen henne til sigh.

Sedhan effter Jesus wiste, at nu all ting woro fulkompnat, at Scrifften skulle fulbordas, sadhe han, Migh törster. Tå stoodh ther itt käril fult [ 28 ]medh ätikio. Och the vpfylte en swamp medh ätikio,Psal. 69. och kringladhe Jsop, och höllo thet honom för munnen. Tå nu Jesus hadhe taghit ätikiona, sadhe han, Thet är fulkompnat. Och bögde nedh hoffuudhet, och gaff vp andan.

Men effter thet war Tilredhelsedaghen, at kroppanar skulle icke bliffua quarre på korszet offuer Sabbathen (Ty samma Sabbaths dagh war stoor) bådho Judanar Pilatum, at theras been skulle sönderslåås, och the borttaghas. Tå komo krijgsknechterna och sönderslogho thens förstas been, och thens andras, som war korszfest medh honom. När the komo til Jesum, och sågho honom allaredho wara dödh, slogho the icke hans been sönder, vthan en aff krijgsknechterna, stack vp hans sidho medh itt spiwt. Och strax gick vth blodh och watn.

Och then thetta sågh, haffuer thet witnat, och hans witnesbyrd är sant, och han weet, at han sägher sant, på thet j ock troo skolen. Och skeedde thetta, på thet Scrifften skulle fulbordas,Exodi. 12. J skolen intet been sönderslå på honom. Och åter sägher een annor Scrifft, The skola see, j hwem the stunget haffua.Zacha. 12.

Ther effter badh Pilatum Joseph aff Arimathia, som war Jesu Läriunge, doch lönlighen för Judanars rädzlo skul, at han måtte tagha Jesu lekamen. Och Pilatus tilstadde thet. Kom ock teslikes Nicodemus,supra 3. som tilförenna hadhe kommet til Jesum om nattena, och baar een bländning aff Mirrham och Aloe, widh hundradhe pund. Så togho the tå Jesu lekamen, och swepte thet j lijnklädher medh welluchtande krydder, såsom Judanar plägha begraffua. Och war på thet rwmet ther han korszfest war, en örtagård, och j örtagården een nyy graff, ther än nu ingen hadhe warit vthi lagd. J hwilka the ladhe Jesum, för Judanars Tilredhelsedagh skul, effter graffuen war när.

XX. Capitel.

På then ena Sabbathen, kom Maria Magdalene om morghonen, tå nu mörkt war, til graffuena,Matt. 28.
Marci 19.
Luce 24.
och sågh stenen wara bortto aff graffuenne. Tå lop hon, och kom til Simon Petrum, och til then andra Läriungan som Jesus elskadhe, och sadhe til them, The haffua taghit Herran bortt vthaff graffuenne, och wij wete icke hwar the haffua lagdt honom. Tå gick Petrus vth och then andre Läriungen och komo til graffuena, bådhe lupo the til lijka, och then andre Läriungen lop före snarare än Petrus, och kom först til graffuena. Och när han lutadhe sigh nedh, fick han see lakanen lagd, doch gick han icke in. Så kom tå Simon Petrus effter honom, och gick in j graffuena, och sågh lakanen lagd, och swetteduken som hadhe warit om hans hoffuudh, icke lagd när lakanen, vthan affsidhes j itt rwm tilhopa swept. Tå gick ock then andre Läriungen in, som förr war kommen til graffuena, och sågh thet, och trooddet.(trooddet)
Thet är, han troodde at han war borttaghen som Magdalena honom sagdt hadhe.
Ty the förstodho icke än tå Scrifftena, at han skulle vpstå jfrå the dödha. Och Läriunganar gingo åter tilhopa igen.

Men Maria stoodh och greet vthan för graffuenne. Widh hon nu så greet, lutadhe hon sigh in j graffuena, och fick see twå Änglar j hwijt klädher sittiandes, then ena widh hoffuudhet, och then andra widh fötternar, ther the hadhe lagdt Jesu lekamen. The sadhe til henne, Quinna, hwadh gråter tu? Sadhe hon til them, The haffua taghit bortt min Herra, och iagh weet icke hwart the haffua lagdt honom. När hon thetta sadhe, wende hon sigh tilbaka, och fick see Jesum ståndande, och wiste icke at thet war Jesus. Sadhe Jesus til henne, Quinna, hwadh gråter tu? Hwem söker [ 29 ]tu? Hon meente at thet hadhe warit örtagårdz mestaren, och sadhe til honom, Herre, haffuer tu burit honom bortt,Luce 24. sägh migh hwar tu haffuer lagdt honom, och iagh wil taghan. Jesus sadhe til henne, Maria. Tå wende hon sigh om, och sadhe til honom, Rabboni, Thet är, Mestar. Sadhe Jesus til henne, Kom icke widh migh, Ty iagh är icke än nu vpfaren(vpfaren) Effter hon icke än nu troodde, at han war Gudh, wille han icke låta komma widh sigh, Ty komma widh, betydher troo. Och S. Johan, för the andra Euangelister haffuer enkannerligh acht på Andeligh vthtydhning, ändoch S. Mattheus scriffuar, at han lät quinnonar tagha på sigh. til min Fadher. Men gack til mina brödher, och sägh them, Jagh faar vp til min Fadher, och idhar Fadher, Och til min Gudh, och idhar Gudh. Maria Magdalene kom och bodadhe Läriungomen, Jagh haffuer seedt Herran, Och thetta haffuer han sagdt migh.

Men om afftonen på then samma Sabbathen, tå döranar woro lyckta, ther Läriunganar woro församladhe för Judanars rädzlo skul, kom Jesus och stoodh mitt jbland them, och sadhe til them, Fridh ware idher. Och när han hadhe thetta sagdt, lät han them see henderna och sina sijdho. Tå wordo Läriunganar gladhe, at the sågho Herran. Tå sadhe han åter til them, Fridh ware idher. Såsom Fadhren haffuer migh sendt, så sender ock iagh idher. När han thetta sagdt hadhe, blåste han på them, och sadhe til them, Tagher then helgha Anda, Hwilkom j förlåten synderna, them förlåtas the, Och hwilkom j behållen them, them äro the behåldna.

Men Thomas en aff the Tolff, hwilken kallas Twilling, war icke medh them när Jesus kom. Tå sadhe the andre Läriunganar til honom, Wij såghom Herran. Sadhe han til them, Vthan iagh seer holen effter spikanar j hans hender, och stinger mitt finger j holen effter spikanar, och stinger mijn hand j hans sijdho, troor iagh thet icke.

Och otta daghar ther effter, woro åter hans Läriungar inne, och Thomas medh them. Tå kom Jesus widh döranar woro lyckta, och stoodh mitt jbland them, och sadhe, Fridh ware idher. Sedhan sadhe han til Thomam, Reck hijt titt finger, och see mina hender, och reck hijt tina hand, och stick henne in j mina sijdho, Och war icke twiffuelachtigh, vthan troghen. Thomas swaradhe, och sadhe til honom, Min Herre och min Gudh. Jesus sadhe til honom, Effter tu sågh migh Thoma, troor tu. Salighe äro the som icke see, och doch troo.

Giorde ock Jesus mong annor tekn j sina Läriungars åsyyn, som j thenna Bokenne icke äro scriffuin. Men thesse äro scriffuin, på thet j troo skolen at Jesus är Christus Gudz Son, Och at j genom trona skolen haffua lijff j hans nampn.

XXI. Capitel.

Ther effter vppenbaradhe åter Jesus sigh widh Tyberias haff, Och vppenbaradhe han sigh j så måtto. Simon Petrus och Thomas som kallas Twilling, woro tilsamman, Och Nathanael som war aff Cana j Galileen, och Zebedei söner, och twå andre aff hans Läriungar. Sadhe Simon Petrus til them, Jagh wil gå och fiskia. The sadhe til honom, Wij gå ock medh tigh. The gingo vth och stigho strax j båten, och j then natten fingo the intet. Tå nu morghon war, stoodh Jesus på strandenne. Doch wiste Läriunganar icke at thet war Jesus. Sadhe Jesus til them, Barn, haffuen j någhot til maatz? The swaradhe honom, Ney. Tå sadhe han til them, Kaster vth nätet på högra sidhona om båten, så warden j finnandes. Tå kastadhe the vth, och kom så mykin fisk, at the förmåtte thet icke dragha. Tå sadhe then Läriungen som Jesus elskadhe, til Petrum, Herren äret.

När Simon Petrus hörde, at thet war Herren, bandt han om sigh kiortelen (Ty han war naken) och gaff sigh j siön. Men the andre [ 30 ]Läriunganar komo medh båten, Ty the woro icke longt jfrå landet, vthan widh pass tw hundradhe alnar, och drogho fiskanätet. Och när the woro stighne på landet, sågho the ther wara lagda glödh, och en fisk ther på, och brödh. Jesus sadhe til them, Tagher hijt aff the fiskar som j nu fingen. Simon Petrus steegh in, och droogh nätet vp på landet fult medh stora fiskar, hundradhe femtiyo och tree. Och ändoch the woro så monge, gick likwel nätet icke sönder. Sadhe Jesus til them, Kommer och äter. Och ingen aff Läriunganar dyrffdes til at spöria honom (säyandes) Hoo ästu? Effter the wiste, at thet war Herren. Tå kom Jesus och toogh brödhet, och gaff them, Och fisken sammaledhes. Thetta war nu tridie reson, at Jesus vppenbaradhes sinom Läriungom, sedhan han war vpstånden jfrå the dödha.

Tå the nu hadhe ätit, sadhe Jesus til Simon Petrum, Simon Johannis, Elskar tu migh meer än thesse? Han sadhe til honom, Ja Herre, tu weest at iagh elskar tigh. Sadhe han til honom, Födh mijn lamb. Åter sadhe han til honom, Simon Johannis, Elskar tu migh? Han sadhe til honom, Ja Herre, tu weest at iagh elskar tigh. Sadhe han til honom, Födh mijn fåår. Sadhe han til honom tridie reson, Simon Johannis, Elskar tu migh? Petrus wardt bedröffuat, at han sadhe tridie reson til honom, Elskar tu migh. Och sadhe til honom, Herre, tu weest all ting, Tu weest at iagh elskar tigh. Sadhe Jesus til honom, Födh mijn fåår.

Sannerligha, sannerligha sägher iagh tigh, När tu wast vng, omgiordadhe tu tigh, och gick hwart tu wille, Men tå tu warder gammal, skalt tu vthreckia tina hender, och en annar skal omgiorda tigh, och leedha tigh tijt tu icke wilt. Men thet sadhe han, giffuandes til kenna, medh hwadh dödh han skulle prijsa Gudh.

Och tå han hadhe thetta sagdt, sadhe han til honom, Fölgh migh. Petrus wende sigh om, och sågh then Läriungan fölia, som Jesus elskadhe, Hwilken ock j natwarden lågh in til hans bryst, och sadhe, Herre, hwilken är then tigh förrådher? Tå Petrus sågh honom, sadhe han til Jesum, Herre, hwadh skal tå thenne? Sadhe Jesus til honom, Om iagh wille at han skulle bliffua til tess iagh kommer, hwadh kommer thet tigh widh? Fölgh tu migh. Tå gick itt taal vth jbland brödhernar, Thenne Läriungen döör icke. Och Jesus sadhe icke til honom, Han döör icke, vthan om iagh wille, at han skulle bliffua til tess iagh kommer, hwadh kommer thet tigh widh? Thenne är then Läriungen som witnar här om, och then thetta scriffuit haffuer, Och wij wete at hans witnesbyrd är sant. Äro ock mong annor ting, som Jesus giorde, hwilken om the thet ena medh thet andra scriffues, troor iagh, at werlden skulle icke kunna begripa the Böker, som scriffuas skulle.

Enden på S. Johannis Euangelium.