Biskop Thomas

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Gud bevare Sverge!
Samlade skrifter – Smärre dikter (band 4)
av Gunnar Wennerberg

Biskop Thomas
Är du nöjd?  →


[ 32 ]

Det var en gång en andans man,
    Biskop Thomas hette han;
Gud gifve oss många med honom lika,
Som trofast älska och aldrig svika
        Sitt eget land!

Båd’ våld och väld då rådde här
    Svenske män till stort besvär;
De tvungos att tjena främmande herre,
Fördraga ondt och vänta sig värre
        I eget land.

[ 33 ]

Nog ville mången se yxan gå,
    En blott var, som driste på
Att hålla i skaftet; och en blott tordes
Mot utländskt följe taga till ordes
        För eget land.

Det Thomas var och Engelbrekt,
    Båda uti anden slägt;
Den ene sade, den andre gjorde,
Hvad alltid sägas och göras borde
        För eget land.

Och enkelt var hvad han sade väl:
    “Hellre fri än annans träl“;
Men slika visor de äro ej långa,
De höras nog utan orden många
        I eget land.

Hans starka stämma vardt vida spord;
    Frihet — trohet — fosterjord —

[ 34 ]

För dem de föllo som svärdshugg tunga
De gamla orden, de evigt unga
        Om eget land.

En svensk han var, en ärans man,
    Skald så god som någon ann;
Gud gifve oss många med honom lika,
Som sjunga ut och som aldrig svika
        Sitt eget land.


Se även[redigera]