Björndansen

På en vauxhall [12] ibland djuren
Björnen en gång – som man vet –
I balletten och i turen
Visade sin skicklighet.

Man kritiken nu ej glömde:
Hvar och en i den tog del.
Hund och katt om dansen dömde,
Funno alla något fel.

»Fåfängt söker man sig skapa
Till hvad ej naturen vill!»
Ropte en bedagad apa.
»Kära Nalle, bjud, ej till!»

Hare, häst och hjort med andra
Gjorde löje åt hans språng.
Sjelfva åsnan fann att klandra
Tid hans pas de rigodon [13].

Elefanten ville tycka
Genren icke vald så rätt,
Men att kanske han gjort lycka
I en tåglig menuett.

»Nej, till ingen dans han passar!»
Sade ändtlig djurens kung.
»Ingen grace i svans och tassar –
Attityden stel och tung!»

Björnen trodde – märken felet
Af en granskning föga fin –
Någon afund med i spelet,
Och for fort och höll god min.

Oförmodadt fram ur hopen
Mot dansören lopp en so
Med de gälla bifallsropen:
»Exellent! Bravissimo!»

Under smädelsen och grinet
Björnen modet än behöll.
Men vid bifallet af svinet –
Hvem kan undra om det föll!


[12]. Vauxhall: a) en offentlig trädgård med dans- och konsertsal, som i slutet af 1700-talet öppnades i London af en entreprenör vid namn Vaux och afsåg fullkomlig jemlikhet
för alla samhällsklasser, från de högsta till de lägsta: b) benämning på likartade ställen för offentliga nöjen i andra stora städer. Vauxhallen i Stockholm, inrättad till förmån för lifgardets barnhus, inrymdes i den fordna orangeribyggnaden vid norra sidan af dåvarande Kungsträdgården (nu Carl XIII:s torg) och var på sin tid talrikt besökt. Den bestod af en stor salong med schweizeri på ena ändan och spisqvarter på den andra. Sedan byggnaden efter trädgårdens omstöpning blifvit begagnad för arsenalens samlingar och derpå inrymt en brunnsinrättning, nedrefs den år 1852.

[13]. Pas de rigodon: en nu aflagd benämning på ett slags danssteg i kadrilj.