Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/642

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  641 Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné

642
643  →
Utgiven 1910 (Sidindex)


[49]
642.
Högädle och Widtberömde Herr Professor.

Nu kommer jag ifrån Herr Professor Gleditsch, som gifwit mig et bref ifrån Dr Ludwig, ther jag hade nöijet at se et Herr Professorns innelyckt. Jag tackar af hjertat för det, och fägnar mig öfwer Hr Professorns wälmåga. I siu weckor har jag dröijt i Halle, och under den tiden roat mig med Hrne Stahlianerna[1] och Prof. Junker.[2] De ha en narrisk Theorie, men en beqwäm practique i synnerhet för en slug Medicus. I går ankom jag hit til Berlin; här will jag lägga manum ultimam på Anatomico studio, och i synnerhet skaffa mig Præparata. Derföre torde jag dröija här några månader. Jemwel i andra saker, såsom uti Chymicis, lärer wel ock wara at profitera hos Prof. Pott[3] och Marggraf.[4] Jag skal hälsa Dr Lieberkühn ifrån Herr Professorn. Gleditsch will rangera Hortum Berolin. efter systema Sexuale. Han har betygat mig sin affection och estime för Hr Professorn med hand och mund. Jag skulle tro at han kunde communicera mer frön än någon annan här i Tyskland. Om HoffR. Walthers Hortus har jag eij stor opinion. I några stycken har Bosianus Hortus[5] förträde i det målet, at han örter föder, i tilräcklig myckenhet til at deraf få nog frön. Prof. Hebenstreits correspondence kunde i det wara nyttig, ty han har inspection öfwer Hortus Bosianus, och är begirig på brefwäxling med Hr Professorn. Utom des tjenstwilligare än någon annans i Leipsig. Skada war det at jag eij fick Hr Professorns bref i Leipsig. Dock skal jag skrifwa Pr. Hebenstreit til, och bedja honom om frön, så mycket han kan få ihop, til dess jag reser, eller förr. Jag inbillar mig, at Prof. Bern. Jussieu är instar omnium, och kan i det stycket mer giöra än [50]hela Tyskland tilsamman. Men Hr Prof. måtte skrifwa offta, och dock hafwa en af wåra Landsmän i Paris, som går til honom med brefwet, påminner, och afhämta låter fröna. Hr Baron Scheffer lofwade at hälsa på Jussieu och tacka honom på Hr Professorns wägnar. Men Gud nåde den, som skal lita på Ministerord. Det blef eij af, medan jag war der, och aldrig heller tror jag det blir. Först upskiutit, sedan glömt. Hr Bærck, om han tilskrifwes, är bästa Commissionairen. Item [?] Collinson i Engeland. Hr Professorn kan dock af honom skiöna saker hafwa.

Huru kommer det sig, at Dr Ludwigs bref komma långsammare fram än andra. Han berättar mig i detta sista, at han intet swar fått på sitt sista bref til Hr Professorn, och tycker underligit, at blotta couvertet war til honom ställt, men skickar likwel inneliggande. Jag mins det han war missnöijd med det at Hr Professorn intet skickat honom nog terras, samt at han blifwit anwister til at skaffa sig en Commissionair i Stockholm. Han sade sig hafwa skickat sit Programma och Kleins dubia til Hr Professorn. Prof. Lang wil sända sit Msk. öfwer det, som han will publicera in Systema naturæ. Det är intet courage eller tiltagsenhet hos Halliska Boktryckarna at uplägga en främmandes wärck. Jag tror knapt at heller det skulle gå an, som jag skref om i det sista. Jag skall fråga efter hos Berolinenses. Thet fägnar mig hjerteligen öfwer Hr Professorns Animalia Sveciæ. Men jag måste le, när jag tänker på de bägge LifMedici. I synnerhet den ena, som i England — — — — vereor dicere. Jag missunnar en ting Dr Kahlmeter. Är ingen hjelp för fru Beronia? Hon lofwade bli min Swärmor.

Hallers Flora Jenensis skal jag skaffa öfwer, förr än jag sielf kommer, om det skie kan. Hermanni och Barrelieri will jag fråga efter. Den sista torde fås snarare i Paris, om Mr Bernard derom anmodas. Kommer Hortus Cliffortianus före på någon Auction, tag den för mig, Herr Professor, och tro at jag betalar med tacksamhet. Kan än et Exemplar hafwas, så wet jag en indefessus & bonus Vir, i frankrike, som örter och frön warder sändandes til myckenhet, om han för Pgr får den boken. Huru gick det med örtekistan, som kom med Gref Ekeblads saker? Gick något up? Hwad bokförarens Reckning widkommer til Sal. Prof. Celsius, så tror jag, at jag måste derom skrifwa til Leipsig. Något af Berliner-nouveller en annan gång.

Á propos. Det wore eij oäfwit, Prinsens medicus. Men skulle eij någon af Lifmedici komma emellan? Är det unga Schütser[6], som har den hedern at ifrån fältskärsgesäll stiga til Lifmedicus?

[51]Må wel, Min Gunstiga Herr Professor, och war så gunstig hälsa alla bekanta och Gynnare, samt tro at jag lef:r

Högädle och Widtberömde Hr Professorns
ödmiuke tjenare
A. Bæck.

Linn. Soc. Vol. II: 263.

  1. Georg Ernst Stahl, född 1660, professor i Halle, död 1734; genom sin lära om »animismen» eller själskraftens betydelse inom medicinen bildade han en skola, som ifrigt opponerade sig mot de af Boerhaave m. fl. uttalade åsigterna.
  2. Johannes Junker, född 1679, professor i Halle, död 1759, den föregåendes mest ifrige och framstående lärjunge.
  3. Johann Heinrich Pott, se bref. 564 not. 6.
  4. Andreas Sigismund Marggraf, född 1709, framstående tysk kemist, genom sin upptäckt af hvitbetans sockerhalt upphofsman till bitsocker-fabrikationen, död 1782.
  5. ​ Antagligen tillhörande Ernst Gottlieb Bose, född 1724, professor i Leipzig, död 1788 eller Georg Matthias Bose, född 1710, assessor i filosofiska fakulteten i Leipzig, sedan professor i Wittenberg, död 1760.
  6. Herman Schützer, född 1713, student 1732 i Upsala, där han dock ej tog någon examen, stadsfältskär i Stockholm 1735, kungl. lifkirurg 1743, arkiater 1753, adlad under namn von Schützercrantz, död 1802.