Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/647

←  646

Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné 647

648  →

Utgiven 1910 (Sidindex)

647.

Edel och Högactad Hr Assessor

President af Kongl. Wettenskaps societeten.^[1]

Nog går det wähl med Wettenskaps academien, så länge hon äger en sådan Præses, men där emot blifwer hon framdels så mycket sämbre, som hon får sämbre Præsides.

jag hörer att Hr Assessoren är dagelig. hoos hans Excellence, min egen Apollo; jag har med mycken sorg sport, att hans grufweliga passion ännu dagel:n plågar hans Excellence; jag har i sommar tänkt på den passionen mehr än mycket; det lärer ofelbart wara något ulcus internum. Är nu så, lärer näppel. något medel wara tillrächeligit i denna passionen om icke Radix Herbæ Britannicæ,^[2] den jag beder för all ting att Hr Assessoren intet förgiäter. jag wågar recommendera den samma så högt att jag aldrig kan dö med godt samwete, om jag skulle höra att hans Excellence aflede utan att [hafwa] försökt detta medel; jag wet det prof som denna giort, uti ett ulcere inferno, där sielfwa ossa woro angripne, det aldrig något annat medel kunnat præstera. Men det måste hållas uti någon tid, pulveret till ℥j pro dosi hwar dag. Kiäre mssr Præses, om i älskar mig. profwa alt och om intet annat är mögligt, åhtminstone utdrag hans tid. ty när han lägger sina ögon tillsammans, då öpna andra fata ögonen wid academien. Lät mig wetta och blifwa öfwertygad at Hr Assessoren brukar radicem brittannicæ: hon wäxer wid kongsholmen jemte långa broen. wid Gref Horns hus älr trägård.

Nu drifwer Wallerius på med sitt Laboratorium chemicum,^[3] och Hamnerin med sitt Laboratorium chirurgicum; bägge 2 nästan lika lärde och beläfne män. Herre Gud gifwe wij hade Hr Assessoren här i stället, sannerl. för Gud giorde I uti bägge 100 gånger mehr än de, och det utan att säga Eder det i synen, då woro wår academie så lyckelig, som hon af andre blifwer olyckelig; ignoranter förqwäfja alt godt, äfwen det de minst förstå; andre där emot äro resonable i alt.

Om jag hade tid, wille jag alt förgierna komma till Eder att se Edert wackra Herbarium, det jag nu hoppas är i stånd, äller wille jag få lof att rangera det samma, men jag håller på med min westgiöta resa at utgifwa och Flora Zeylanica, som hindra mig; blifwer det ej förr, så sker det wid juhl.

Under resan har jag hälsat på Archiater Hamnerin, som upfunnit mitt i Carlstads gata en surbrun,^[4] af hwilken han destillerat ett sal volatile martis. o bene Deus! jag har och hälsat på Archiater Blackwell och sedt hwad han litet uträttat älr mycket.

jag har besichtigat Locha kiälla, den jag tror att ingen tillförene förstådt sig på.^[5]

Åtskilliga örter har jag funnit; jag har warit den förste som funnit fruchten på Alga vitrior.^[6] många fiskar, insecter och mycket i oeconomien beskrifwit.

Lef wähl och achta hans Excellence.

jag är

Högtförfarne Hr Assessorens och

Præsidis

Upsala d. 5 sept.ödmiuke tienare

:1746.Carl Linnæus.

Utanskrift:

Præses af Kongl.
	Wettenskaps academien
Edel	och Högtförfarne
Hr Doctor Abr. Bæck
	Stockholm.

Sigill IV. rödt lack.

1. ​ Felskrifning i st. f. Wetenskaps-academien, hvars. præses Bäck var under 1746 års tredje kvartal.
2. ​ Herba Britannica var äldre botanisters namn på Rumex aquaticus L. Fl. su. ed. II p. 117 (R. Hydrolapathum Huds.). I Materia medica uppgifver Linné dess rot vara »eximia» och i Fl. su. säges den lofprisas såsom enda osvikliga medlet mot rötartade sårnader både in- och utvärtes.
3. ​ J. G. Wallerius föreslog 1746 inrättande af ett laboratorium chemicum vid Upsala universitet, där de obetydliga kemiska experiment, som dittills någon enstaka gång förekommit, anställts på akademi-apoteket. Medicinska fakulteten yttrade sig afstyrkande, emedan »Academie staten tohl ej så många utgifter på extra stat: Metallurgien, kort och ej dyrbara processer, bör betalas af colleganter; Laboratorium magnum hörer till oeconomiam regni, ej hit; hwad publicum där till kan gifwa, bör af laboratore med tiden betalas; curieuxe observationes chemicæ böra anställas uti Laboratorio chemico holmiensi; det, som rörer Manufacturs contoiret, hörer ej hit; Pharmaceutiea chemia. woro godt, at litet hus där till, ej dyrt, betalas af colleganter» (Med. fak:s protokoll d. 30 April 1746. skrifwet af Linné). Consistorium förklarade, att »aldeles ingen tilgång finnes», men att så framt genom god hushållning ærarium framdeles kan komma i bättre stånd, will Consistorium Academicum tilse, at någon utwäg til thenna nyttiga inrättning framdeles må kunna finnas» (Cons. ac. protokoll d. 22⁄6 1747).
4. ​ Denna omtalas i Linnés Wästgöta-resa s. 243 sålunda: »Hälsobrunnen låg midt uti en Korsgata, in i Staden, och besöktes nu af många Stadsens inwånare; han war djupt grafwen och murad, aldeles som en allmän brunn, utan något synnerligit aflopp, ty watnet måste djupt ifrån updragas. Watnet war klart, stötte något på gult, utan mineral smak eller lukt: det gulaktiga watnet hade förorsakats af något litet jord-salt eller jern-victriol, som brutits af dy eller lerwatten; det hade altså föga någon styrkande mineralisk kraft, såsom andra surbrunnars watten, och hwad det gjorde, kom af det mykna och kalla watnet, som skölade och kylde Bloden».
5. ​ På hemvägen från Västgöta-resan besökte Linné Loka källa för att undersöka densamma, emedan, »jag wet ingen, som intil denna dag känt detta watnet, och jag har sjelf aldrig förståt det samma, ehuru jag ofta druckit det, som warit fördt härifrån uti bouteiller». I stället för att »alle wåre Swenske Surbrunnar... äga jernwatten, med bläcksmak, blåflygtig hinna och gul Ockra samt alla agera på enahanda sätt, med det de corroborera af sin martialiska kraft och differera endast til starkleken», så är »Loka källa af hel annan art, och äger hwarken Smak, Lukt, Hinna eller Ockra; har altså hel annan kraft, ty den corroborerar icke. diluerar mera och relaxerar mera, giör altså god effect uti slag, gikt och wärk, samt hwad som helst förorsakas af skarphet i blodet». Linné gjorde sina undersökningar, och »ut vidi, obstupui [då jag såg det, häpnade jag], ty jag har sedt öfwer 100:de källor med Loka watten, utan at weta dess werkan; jag har mången 100:de gång läskat min matta kropp med sådant watten, då jag warit swett af Floræ tjänst: jag har warit den, som nogast beskrifwit Loka källor (Flor. Lapp. 414) utan att weta om Loka... Med ett ord: Loka källa är ej annat, än en Kall-Källa... Lappen dricker och utwäljer deras watten framför alt annat, då han kan det hafwa, fast han icke wet, alt Kall-Källornas watten, druckit på Surbruns sätt, giort så härliga Curer. Men det kan jag försäkra, at de, som hafwa Kall-Källor på sina ägor ej behöfwa resa hela 30 milen öfwer Ån efter watten».
6. ​ Zostera marina L., hvilkens blomningssätt förut var så godt som alldeles okändt.