Carl von Linnés resa till Skåne 1749/26 maj

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  25 maj: Maltesholm
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné

26 maj: Maltesholm
27 maj: Vittskövle  →


[ 133 ]

Majus 26. Andra Bönedagen

Kläderna, som allmogen brukar här i kyrkan, voro sådana: manfolken drogo svarta valmarströjor med en tvärfingersbred flik över axelsömmen, vilken var stämd med brun kant. Byxorna något vida, av svart valmar eller skinn. Hatten hade konkavt skygge såsom en träskål, behövde alltså intet uppbindas. Skjortekragen var tjock och tätt stickad av en tvärhands bredd kring halsen. Kvinnfolkens kläder: Kjortelen var ett med livstycket, vilken betäcktes med en blå friströja. Lintyget gick omkring halsen med [ 134 ]en bred, tjockt stickad krage. Huvudet täcktes med en linneklut, som var hopbunden vid hjässan och nedhängde med parallellt skurne ändar allt neder till axlarna. På fötterna buro de tofflor i stället för skor.

Flintor funnos överallt på slätten, men på Maltesholm, som låg så ansenligt högt öster om slätten, funnos flintor så sällsynt, som de på slätten voro allmänna. De voro på Maltesholm så små, att där sällan fanns någon större än en valnöt, vilket är ett märkeligt rön för dem, som om landningen och vattnets avtagande spekulera.

Resan ställtes ifrån Maltesholm till Vittskövle över östra slätten.

Slätten här i Gärds härad, som följt oss alltifrån krutbruket och sträcker sig ifrån Åhus jämte östra havssidan åt Cimbrishamn, är helt och hållen sandig samt fördelt i mycket litet kullriga och stora fält med små bäckar. Gårdarna ligga i stora byar, där bäckarna skilja landet, vilka märkas på långt håll genom träden, som blivit planterade vid gårdarna, besynnerligen pil och ask, vilka trän både pryda och fukta gården om sommartiden; men utom gårdarna synes intet tecken till något träd. Åkerfälten äro delte i treskiften med vinterråg, litet vårråg och korn utom tredjedelen, som vilar till boskapens föda. Det sidläntare är äng men ringa och har ingen proportion mot åkren. En sådan slätt går i norr och söder, längre än ögonen räcka, innestängd på östra sidan av havet och på västra sidan av ett högt, skogaktigt land såsom en hög ås.

Åkerfälten vilade vart tredje år och besåddes första året med råg, andra med korn, men tredje året vilade det; dock hälften av det, som vilade, besynnerligen på den sidan av slätten, som stötte in närmast till västra skoglandet, besåddes med ärter, emedan allmogen hölt före, att ärterna gödde åkren.

Syra, Rumex laceolata Fl. 296, växte på den vilande slätten, att åkerfälten stodo helt bruna av dess blommor; ty den täckte dem alldeles, så att vi aldrig sett så mycken syra som på sandslätterna i Skåne; härav man lätteligen skulle tro, att mjölken, som kommer av ett så syrligt bete snarare skulle [ 135 ]surna än på andra ställen, om jag icke sett, att korna gå henne alldeles förbi, så länge de kunna få något annat till födo. Däremot, som syran ätes av fåren, äro desse fälten för dem en tjänligare föda.

Aira radice jubata Fl. 72 är ett gräs, som icke syns upp i landet, förrän man kommer hit. Vi sågo nu ett gräs på de vilande åkrar uppsticka helt tätt med små blader, som borst, men så bleka, att de nästan voro ljusgrå. Alltså var detta endast av färgen vida skilt ifrån alla andra gräs. Det hade ännu icke uppstuckit sin stjälk, att vi av dess blommor kunde döma om dess familia, men framdeles funno vi, att det var förenämnda Aira.

Ätteplatsar mest låga, kullriga och ofta med stenar kringlagde, såväl som upprättade stenar och i ring lagde, sågos överallt på åkerfälten åt Maltesholmssidan. Desse lämnades orörde av bönderna, att varken stenarne bortfördes eller högarne planerades, ehuru de lågo på åkerfälten. Vid Bårestad by lågo ett par ansenliga och höga ättestenar, på vilka en präktig prospekt gavs åt slätten ut över de gröna fälten.

Anthericum foliis planis, caule simplicissimo (Hort. Ups. 83), phalangium non ramosum (Lob. Ic. 48) växte bredevid vägen jämte åkerfälten på Bårestads ägor jämte andra milpålen ifrån Maltesholm. Denna ört har aldrig tillförene inom Sveriges gränsor varit funnen vild växande: Folia radicalia quinques, lævia, canaliculata. Scapus spithamæus, nudus, parum contortus, simplicissimus. Flores hexapetali, campanulati, nivei. Petalis lanceolatis, patenti-erectis; flores hi sparsi, pedunculis brevissimis insidentes, magnitudine & facie Ornithogali pyrenaici. Filamenta simplicissima, alba. Antheræ luteæ, oblongæ, a casu pollinis revolutæ. Germen subrotundum, trigonum. Stylus albus, filiformis, declinatus. Stigma obtusum, trigonum, adscendens.

Iberis Fl. 536 växte överallt på trädesfälten.

Tjärört Fl. 364 kallades här Viscaria, som nu begynte blomma. En härlig lukt steg upp av fälten, straxt förrän vi om aftonen framkommo till Vittskövle. Denna lukt kom av de många sandnejlikor (Fl. 343), som här blommade i sanden.

Näktergalerna spelade hela aftonen vid Vittskövle.