Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 5 maj

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←   4 maj Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
6 maj  →


Majus 5[redigera]

Liguster Fl. 4 växte ganska frodigt, planterat till häckar i Traneryd trädgård uti en sandig jordmån, där den bäst trives.

Åkrarna här i Småland voro varken avdelte i lindar eller dikade eller med vattufåror avskurne, ty jorden är här mestedels hård, grusig, sandig, torr, ej heller fryser hon gärna upp om vårtiden. Oxar brukades mestedels i Småland till åkerhantering.

Ängarne i Småland stå mestedels fulla av sköna lövträn, som här växa mer än i de andra provincierna.

Bondstugorna hava merendels på främsta väggen en målad tapet, som här kallas bonad, på vilken de tre vise män avskildras, som rida till Jungfru Maria och Josef att offra.

Vaggorna äro här allmänt hängande på en lång stång, som är häftad horisontellt under taket och bunden vid denna stångens yttra och elastique ända, att hon under vaggningen neddrages och upplyftes av sig själv. Allmänt rullas eljest vaggorna ifrån den ena sidan till den andra. På andra ställen rullas de ifrån fötterna till huvudet, men här sviktar hon perpendikulärt. En stark människa, som ligger i ett skepp, bliver yr och sjösjuk av gungningen. Mån icke barnens myckan uppkastning kommer ofta av starkt vaggande? Ingen haver än sagt oss, vilket vaggningssätt är det lindrigaste. Det är visst, att vaggningen är en lindrig motion för barnen, liksom gungningn för brunnsgäster.

Berga, kvart 7.

Huslök Fl. 395 var planterad på de torvlagde taken, där han så rotat och förökt sig, att man icke utan möda kunde upphämta roten. Denne växt är på torvtak den aldra tjänligaste att kvarhålla mullen, varigenom ett tak, som är övervuxit med denna ört, kan uthärda hela hundrade åren, där andra torv- och mulltak genom storm, regn, frost och sparvar fördärvas, som desse alldeles undvika, att förtiga den prydnad, som taken äga, när de betäckas med denna ört.

Oxalis Fl. 385 viste i dag första gången sin blomma.

Landskapsord eller sådana ord, som var och en provins gärna behåller för sig själv, finnas åtskillige i de längst avlägsne provincier, vilka, ehuru de synas för oss ovanlige äro dock ofta de äldste och ifrån själva götiska språket behållne. Här var tuta detsamma, som i Uppland kallas spole eller cylindrus ex filo convolutus, sköttel skottspola, vång gärde, vagn spånrock.

Svedjor sågos ömsom om vägen kringstängde med smetvedsgärdesgårdar, som allenast kunde uthärda tre år; ty första året sår lantmannen häruti rovor, det andra råg och det tredje året brukar han desse sine lyckor åt kalvar och kor till bete.

Ekesjö, kvart 7.

Didelphis, ett sällsamt djur i Norra Amerika, som måste insläppa sina ungar i sitt liv, så ofta ungarne skola di, om detta berättade prosten Lidman i Ekesjö, som varit pastor i Philadelphia 11 år, det djuret är så djärvt, att om det sitter på en stång, kan man bära det med sig in uti huset, utan att det skall fly.

Munkesjön, som ligger på västra sidan straxt jämte Ekesjö, viste nu i lugnt väder oss för ögonen, huru förträffeligen Skaparen inträffat vår värld. Vattnet stod nu stilla och klart som en spegel och representerade uti sig en konkav himmel med strödda moln och en glimmande sol, som låg mitt emot den övre, men inemot stranderna framviste det en skön skog med upp- och nedvända trän. Fiskarna, som hoppade, blänkte i vattenbrynen, och änderna rodde på vattnet. Allt detta var så härligt, att jag vet intet, som därvid förliknas kan.

Ljung Fl. 309 växte på marken i Småland i större myckenhet än i de övrige provincierna. Densamma var helt låg och nästan omöjelig att utrota.

Bränsmåla, kvart 6. Natten kom på, och frosten lade sig på marken helt vit, sedan dagen förut allt mer och mer uppklarnat mot aftonen.