Carl von Linnés resa till Skåne 1749/9 maj

←  8 maj

Carl von Linnés resa till Skåne 1749 av Carl von Linné 9 maj

10 maj  →

Majus 9

Fruekål kallades här i Småland Hypocheris Fl. 631. Denna örtens nytta har tillförene icke varit bekant, förrän assessor Rothman den oss förtäljde. Lantmannen brukar här neder på åtskilliga ställen, besynnerligen vid slåttertiden, att samla bladerna, som då äro störst, samt koka och äta dem alldeles som kål, vilket rön kan hava stor nytta för den fattiga lantmannen vid Olsmässokroken. Örten kan på intet sätt vara skadelig, ty alla semiflosculosæ Tournefortii, av vilka denna är en, kunna ätas, och är knappt en eller två av dem giftige. Till exempel: Pissenlit 627 ätes om vårtiden i sallat. Lactuker 646 sås allmänt i trädgårdarna ävensom havrerot 648 och endiviers 650. Mjölktistel 643 ätes i Engeland, Jerja 644 av lappen och Lapsana 649 på grekiska öarna.

Braxen Fn. 318 som finnes i Växjö sjö, är i sitt släkte så den störste som den smakeligaste i hela Sverige. Men icke så den braxen, som fångas i Bergunda sjö, fastän samma sjö går tillsammans med den förra.

Braxenflättingar Fn. 323 ur Växjö sjö äro även fetare än på andra ställen och ofta fetare än själva braxen ifrån Bergkvara-sjö.

Gödselen hade jag sett vid åtskilliga ställen på resan av idoge hushållare förökas efter allmänt antagne hushållsrön, med det att ifrån skogen hemfördes ljung, mossa och tallbarr till många lass, vilka lades i dyngstacken att brinna tillsammans med den andra gödselen och den således att förkova. Detta föranlät mig att rådfråga naturen, all ekonomis rätta moder, som i vår ekonomi bör giva oss den trognaste lära. Växterne äro antingen mera saftfulle eller mera torre. De saftfulle göda kreaturen, de torre utmagra djuren, ja själva människan. Lika art hava de ock till jorden. De torre utmärgla jorden, de saftfulle göda henne. En med mossa eller ljung överlupen äng bliver icke fetare men väl magrare, fastän boskapen mossan ej bortfräter. Aldrig göder ormbunke eller rävrumper åkren; och en med tall övervuxen sandhed eller med dess barr betäckt jord får knappt minsta förkovring på svartmylla. Däremot de saftfulle ärter, bönor, bovete göda jorden med sine saftfulle rötter, stjälkar och blader; och rovor sås på åkrarne i Engeland att nedmyllas till gödsel. Naturen har själv planterat de saftfulle växter: Sedum, Sempervivum, Rhodiola, Anacampseros, Crassula, Aloë, Agave, Mesembryanthema, Cacti &c. på de skarpaste backar och klippor att där göda den magra jorden och att täcka den med svartmylla. Således taga de saftfulle mer föda av luften, de torre däremot fräta mera svartmylla, varav följer, att hög tall, ljung, ormbunke, rävrumpor, mossa och andra torre växter icke göda jorden, men väl gran, lövträn, ärtsläkten och andre saftfulla, om desse nedmyllas, hoppackas och kvävas, att de ej torka; ty bör den som vill föröka gödselen med växter taga grankvistar, lav eller lichenes, löv och dylikt saftfullt, men icke tallbar, ljung eller mossa.

Kvinnfolken gingo här i landet med sina öppna tröjor där endaste lintyget om sommartiden täcker brösten, vilket kommer för dem sällsamt, som äro ovane därvid, ehuru de annorstädes varit vane att se fröknars halvbara bröst exponerade för luft och ögon; men att vidlöftigt resonera över kvinnfolks klädebonad, är att taga vatten över huvudet, quantam est in rebus inane!

Bergkvara, en sätesgård den största här i provinsen, översten och riddaren herr baron Carl von Otter tillhörig, ligger ½ mil ifrån Växjö åt väster med en ganska behagelig situation. Denna var nyligen uppbyggd och mycket reguljär. Godset består av 29 hela hemman utan sätesgården, som är 5 hela hemman, så att utom 3 hemman så hörer hela Bergunda socken till detta gods.

Gamla stenhuset i Bergkvara stod ännu till sina murar för ett spektakel och en antikvitet. Det var byggt fyrkantigt som ett flaskfoder 40 alnar högt, 34 långt, 24 brett. Det var uppmurat av kullerstenar. Nedersta våningen bestod av valv till källare. Andra våningen hade varit magasin och visthus, 3:dje våningen kök, skafferier och dylika rum. 4:de har varit riktiga våningsrum. Ingången eller dörren till huset var på norra sidan mitt uppå väggen eller i 3:dje våningen, till vilken man uppstigit på en lös trappa, som stått utanför huset, vilken kunnat efter behag uppdragas. Detta byggningssätt, och besynnerligen med dörren mitt uppå väggen, kommer alldeles överens med stenhuset på södre Gottland, dem jag beskrivet i Gottlandsresan pag. 263, 254, varav antiquarii lära kunna sluta detta husets ålder. På östra sidan, neder vid grunden, var en ganska liten ingång eller lönngång till huset, som fordom varit försedd med järndörr och starka bommar, genom vilken folk kunnat gå in i nedersta våningen eller källarne. En liten vall hade runt omkring befästat detta hus, som dessutom på södra och östra sidan instängdes av sjön och på de andra med dubbla gravar. Detta hus är avtaget i Dahlbergs Suecia antiqua & nova. Ingen hade sig här bekant, när detta först blivit anlagt, dock vet man, att riksmarskalken Lars Siggeson Sparre, riddare till Sundby, stod brudgumme med Thure Trolles dotter Britta på Bergkvara år 1536, och gav han henne i morgongåva 16,000 lod silver och 100 gyllen. Av dem föddes Eric Sparre, som sedermera blev rikskansler och olycklig i Linköping under kong Karl IX år 1600 den 19 mars. Har alltså Bergkvara varit ett Trollegods. Detta hus belägrades tvenne gånger av Dacken.

Saxifraga Fl. 350 sågs nu först i blomma.

Löjor Fn. 330, som allmänt fås i not till stor myckenhet, förkastas merendels för den fisken är liten och benig. Här såg man samma fisk på ett artigt sätt preparerad och behagelig gjord, att han smakade så väl som något nejonöga. Fisken doppades i mjöl, stektes med smör i en panna och inlades i ättika.