De apokryfiska böckerna (1921)/Betoning av bibliska namn

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Ordförklaringar och sakupplysningar De apokryfiska böckerna

Betoning av bibliska namn
Mått, mynt och vikt  →


[ 277 ]

BETONING AV BIBLISKA NAMN

Vid uttalet av de bibliska namnen kunna i allmänhet nedanstående regler tillämpas. Vanliga namn med hävdvunnet uttal må dock bibehålla sin allmänt brukade betoning, också när den strider mot regler som annars gälla: Jerúsalem, Jordán, Samária osv. När språkbruket är vacklande i fråga om uttalet av ett namn, må frihet råda vid dess betoning: Jósua och Josúa, Sálome och Salóme osv.

För namnen i Gamla testamentet gälla följande allmänna regler:

1. I tvåstaviga namn lägges tonen på första stavelsen. Exempel: Ábner.

2. I trestaviga namn lägges, tonen på första stavelsen. Exempel: Ábsalom.

Undantag: namn som sluta på -a, och namn vilkas sista stavelses vokal föregås av mer än en konsonant; i dessa lägges tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Makpéla, Habáckuk.

3. I fyr- och flerstaviga namn lägges tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Abinádab, Kedorlaómer.

Undantag: namn som sluta på -ael, -eel, -iel, -uel, -iab, -eam och -oam: i dessa lägges tonen på den stavelse som omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel: Mehújael, Jerámeel, Seáltiel, Immánuel, Ohóliab, Jeróbeam, Abínoam.

För namnen i Apokryfiska böckerna och Nya testamentet gälla följande allmänna regler:

1. I namn vilkas sista stavelses vokal föregås av mer än en konsonant, eller vilkas näst sista stavelse innehåller en diftong lägges tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Erástus, Betsaída.

2. I namn som sluta på -pater, -pator, -patra, -patris, -polis och -ius (märk dock Daríus) lägges tonen på den stavelse som omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel: Sosípater, Eúpator, Kleópatra, Antípatris, Dekápolis, Lúcius.

3. I namn som sluta på -anus, -bulus, -dorus, -ene, -itis, -laus, -nika, -nice och -nikus lägges tonen på ordets näst sista stavelse. Exempel: Hyrkánus, Aristobúlus, Heliodórus, Mityléne, Trakonítis, Arkeláus, Tessaloníka, Berníce, Androníkus.

4. Namn som i samma eller snarlik form förekomma i Gamla test. behålla samma betoning som där. Exempel: Aminádab, Eleásar, Gálaad (jfr Gílead). Sábulon (jfr Sébulon).

Särskilt gäller detta vid namn på -ael, -eel, -iel osv. (jfr ovan regel 3 vid Gamla test.). Exempel: Gamáliel (jfr Gámliel), Róboam (jfr Rehábeam).

[ 278 ]

I följande namn angives uttalet genom de utsatta betoningstecknen:

Abrónas

Aférema

Ágabus

Akáikus

Akája

Akeldámak

Akiákar

Ákior

Ákvila

Álcimus

Alexandría

Alféus

Ampliátus

Ananías

Antiokía

Antíokus

Ántipas

Apollófanes

Apollónia

Apóllyon

Áppfia

Áradus

Arbéla

Áretas

Áreus

Ariárates

Arimatéa

Ársaces

Ártemas

Asarías

Áskalon

Asmodéus

Astýages

Asýnkritus

Attalía

Áttalus


Bacénor

Báckides

Bagóas

Barakías

Barjésus

Bárnabas

Bartiméus

Bartoloméus

Beréa

Betánia

Betfáge

Betóron

Betsúra

Betylúa

Bóssora


Cendebéus

Cesaréa


Dalmanúta

Dámaris

Daríus

Démofon

Dídymus

Diótrefes

Dorýmenes

Dosíteus


Éfesus

Ekbátana

Eleúterus

Elymáis

Élymas

Émmaus

Enéas

Épafras

Epafrodítus

Epénetus

Epífanes

Esdrélon

Esekías

Eúmenes

Eupólemus

Eútykus

Evérgetes

Evódia


Fasélis

Filadélfia

Filémon

Filétus

Filólogus

Filométor

Fortunátus

Fýgelus


Gábbata

Gennéus

Górgias

Gortýna


Harmagédon

Hegemónides

Helkías

Hérkules

Hermógenes

Heródias

Heródion

Hesóra

Hierónymus

Hymenéus


Ikónium


Jámnia

Jekonías

Júnias

Júpiter


Kallístenes

Kándace

Kelkías

Kénkrea

Kéreas

Kiséas

Kléopas

Kórasin


Laodicéa

Laséa

Lástenes

Lebbéus

Litóstroton

Lysánias

Lýsias

Lysímakus


Mackabéus

Mágadan

Mágdala

Mánaen

Mardokéus

Mattatías

Milétus

Mnésteus


Nanéa

Nehemías

Néreus

Nikánor

Nikodémus


Onesíforus

Onésimus

Onías

Osías


Pármenas

Pátara

Pátrobas

Pérgamus

Pérseus

Prókorus

Ptolemáis

Ptoleméus

Putéoli


Ródokus


Sackéus

Sálamis

Salmóne

Samotráce

Seleucía

Semías

Sícyon

Sóstenes

Sóstratus

Stéfanas

Stéfanus

Sýnsygus

Sýntyke

Syrakúsa


Tabíta

Taddéus

Teódotus

Teófilus

Tibérias

Timéus

Timóteus

Trófimus

Trogýllium

Tryféna

Tryfósa

Tyatíra

Týkikus

I följande arameiska uttryck må tonen läggas såsom här angives:

Dan. 5:25: mené mené tekél u-farsín. Matt. 27:46. Mark. 15:34: Elí, Elí (Eloí, Eloí), lemá sabaktáni. Mark. 5:41: talitá, kum. Mark. 7:11: korbán. Mark. 7:34: effatá. 1 Kor. 16:22: marána, ta.