De apokryfiska böckerna (1921)/Manasses' bön

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Tillägg till Daniel De apokryfiska böckerna

Manasses’ bön
Ordförklaringar och sakupplysningar  →
Tillhör de apokryfiska böckerna i Bibelns gamla testament, översatt och utgiven år 1921. På Wikipedia finns en artikel om Manasses bön.


[261]

MANASSES’ BÖN

Tillägg till 2 Krön. 33:12. Syndabekännelse och bön om förlåtelse.

1 Herre, du Allsmäktige, i himmelen,
du våra fäders Gud,
Abrahams, Isaks och Jakobs
och deras rättfärdiga säds Gud,
2 du som har gjort himmel och jord med all deras härlighet,
3 du som har fjättrat havet genom ditt buds ord,
du som har tillslutit djupet och förseglat det
med ditt fruktansvärda och härliga namn,
4 du för vilkens makt allt skälver och bävar,
5 då ju ingen kan uthärda din härlighets majestät
och ingen kan stå din vrede emot, när du hotar syndarna!
6 Ingen kan mäta eller utrannsaka ditt löftes nåd;
7 ty du är Herren, den Allrahögste,
barmhärtig, långmodig och stor i nåd,
och du ångrar det onda som du låter drabba människor.
Du har ju, o Herre, efter din stora godhet utlovat
bättring och förlåtelse för dem som hava syndat mot dig,
och du har efter din stora barmhärtighet bestämt
att syndare få göra bättring, så att de kunna bliva frälsta.
8 Därför, o Herre, du de rättfärdigas Gud,
pålade du icke de rättfärdiga bättring,
Abraham, Isak och Jakob, som icke hade syndat mot dig,
men mig, som är en syndare, pålade du bättring.

9 Ty de synder jag har begått äro talrikare än havets sand,
mina överträdelser äro ju mångfaldiga, ja, Herre, mångfaldiga,
och jag är icke värd att blicka uppåt och skåda himmelens höjd,
för mina många missgärningars skull;
10 jag är ju nedtyngd av många järnbojor,
så att jag icke kan upplyfta mitt huvud.
Och jag får icke någon ro;
ty jag har uppväckt din förtörnelse
och gjort vad ont är i dina ögon,
i det jag lät uppställa styggelser
och förövade skändligheter i mängd.

11 Så böjer jag nu mitt hjärtas knä
och anropar den godhet som bor hos dig:
12 Jag har syndat, o Herre, jag har syndat,
och jag känner själv mina överträdelser.
13 Jag beder och anropar dig:
Förlåt mig, Herre, ja, förlåt mig,

[262]

och låt mig icke förgås i mina överträdelser;
vredgas ej för beständigt, så att du låter mitt elände bestå,
och fördöm mig icke här där jag ligger i underjorden.
Du är ju, o Herre, de botfärdigas Gud.
14 Ja, också på mig skall du bevisa all din godhet;
fastän jag är ovärdig, skall du frälsa mig efter din stora barmhärtighet,
15 och jag skall beständigt prisa dig i alla mina livsdagar.
Ty dig lovsjunger himmelens hela härskara,
och din är äran i evighet. Amen.

1. 2 Mos. 3:15. 1 Krön. 29:18. /3. Job 38:8f. Ps. 33:7. 104:6f. /7. 2Mos. 34:6f. Ps. 86:15. Jer. 18:8. Hes. 18:21f. Joel 2:13. Jon. 4:2. Vish. 12:19. /9. Esr. 9:6. Luk. 18:13. /10. 2Kon. 21:2f. 2Krön. 33:2f. Ps. 107:10. /12. Ps. 51:5. Jes. 59:12. 14. Jes. 38:20. /15. Ps. 103:20f.