Fast jag är här, och du är der,
Så tro ej att du fjerran är,
Ty öfverallt uppå min stig
Jag ser och hör blott dig.
I vårens prakt, i solens ljus,
I vindens spel och bäckens brus,
Ja, i allt skönt naturen ter,
Blott dig jag hör och ser.
I hvarje tanke, hvarje dröm,
I hvarje känsla mild och öm,
I allt, jag tänker eller gör,
Blott dig jag ser och hör.
Det gifs i himmel och på jord
Ej bild, ej föremål, ej ord,
Som skulle kunna hindra mig
Att se och höra dig.
Som tvenne droppar, fällda i
En liljekalk, en perla bli,
Så våra väsen äro ett
I både ljuft och ledt.
Tro derför ej du fjerran är,
Fast jag är här och du är der,
Ty hvart min färd i verlden bär,
Du är och blir mig när.
