Från Wikisource, det fria biblioteket.
Min hustrus lockar mjuka,
de äro mitt behag,
mig gjorda till att bruka
till ögonlust var dag.
Min hustrus ögon klara
behaga mig ock väl,
mig gjorda att besvara
med själ min egen själ.
Min hustrus läppar fina
de räcka fram en god
och ädel dryck till mina,
därav jag dricker mod.
Och djupt mig äro ljuva
min unga hustrus bröst,
den livets ädla druva
min son till mat och tröst.
Och som ett vårregn bliver
till fröjd för landets mark,
min hustrus famntag giver
mig vällust, ljuv och stark.
