En herde- och namnsdagsvisa

Säg mig, käraste, var du betar,
var du vilar med dina kid.
Ifrån höjderna dig jag letar
i den flyende dagens tid.
Kom, träd hit ifrån smultronvretar,
svalbärsmossar och hallonlid.

Vit är hjorden som stiger tvagen
ur den rinnande vattubäck,
ljus och leende tömmer dagen
över nejden sin vetesäck;
men min vän är som natt i hagen,
mörk och drömögd men ganska täck.

Är det busken på nyponkullen,
eller fläktar min flickas schal?
Är det får med den mjälla ullen
eller hardun i Glimmans dal?
Solen svänger den röda rullen,
garnet glindrar i högan sal.

Sjunk, du sol framför andra solar,
sol som lyst min herdinnas dag!
Sköna afton som purpur spolar,
i ditt lågande hägn oss tag!
Höga visor jag saligt gnolar,
konung Salomo sjöng som jag.