En riker man, väldiger han

Från Wikisource, det fria biblioteket.
En rijker Man/ wäldiger han
av Ericus Olai
En översättning av den latinska psalmen "Homo quidam Rex nobilis dives in charitate" med inspiration från Matteusevangeliet 22 och Lukasevangeliet 14. Här de snarlika versioner som publicerades i Göteborgspsalmboken 1650 och i 1695 års Psalmbok (nr 205). På Wikipedia finns en artikel om En riker man, väldiger han..


I Göteborgspsalmboken 1650 lyder texten:


EN riker Man/ wäldiger han/
En Bröllops Kost tilredte/
Åt sinom Son med myckin mon/
Sijn stora ähra beredde/
Ther til bödh han så mången Man/
Så sååm then ähran skedde.

Han sände vth wijdt både hijt och tijt/
Och badh til Bröllops komma/
The budne wore/ giorde som Dårar/
The achtade icke hans Boder/
The hade förfall/ och sade them all/
The wille forsökia sin fromma.

Han badh sin Wän at komma til sin/
Han wille honom gärna wäl pläga/
Han swarade så/ iagh ey formå/
Jagh kommer thet icke til wäga/
At wara tin Gäst/ ty iagh hafwer fäst/
Een Qwinna som iagh wil äga.

Han sände en annan/ både wissan och sannan/
Tu bedh honom til mith fara/
Och göra sigh gladh/ som iagh honom badh/
Jagh wil min Kost ey spara/
För mina Böön och hafwa til Löön/
Alt thet som godt kan wara.

Han sade Ney/ iagh gitter thet ey/
Jagh bygger een Gård aff nyje/
Ther iag wil boo/ och hafwa min roo/
Jagh hafwer och flere Byjar/
Jagh wil them skoda/ så må tu boda/
Jagh wil see huru the sich flyja.

Han sände then tridie/ och lät honom bidia/
Och töfwa icke förlänge/
Skynde sigh brått/ thet warder skönt Natt/
Och folket går alt til Sängia/
Jagh hafwer nu bijdt/ så långan tijd/
Jagh wil mina Portar stängia

Han sade: Ney/ iagh säger för hwij/
Jagh hafwer fem starcka Öker/
Jagh wil them åka/ alt för then saka/
Jagh wil theres Krafft försökia/
Jagh hafwer them acht/ medh all mijn macht/
Jagh wil mitt Godz föröka.

Jagh tänker alt å/ huru iagh skal få/
Wil Werlden medh migh gånga/
Medh rätt och orätt iagh tager alt slätt/
Emedan iagh kan Godzet fånga/
Jagh brukar fast til och gör hwad iagh wil/
Jagh dårar och swijker många.

Han ålte och körde/ och samman förde/
Hans Oxar gingo at liggia/
Qwällen kom å och Mörkret blåå/
Han wille tå Hwijlo tiggia/
Hans hustru hade stängt/ och sigh omtänckt/
Hon wille honom icke siya.

Honom började långa/ och wille tå gånga/
Och Konungens Gäster wara/
Tå war förseent/ honom war förmeent/
Och Dören war läst så hårda/
Han måste stå vthe/ the Rätter ey niuta/
Som förra woro osparda.

Gack snarliga bort/ ifrå thenna Port/
Mine Gäster äro alle satte/
Then Ähran skeer tigh aldrigh meer/
Tu åter aff mina Rätter/
Tu tagh nu Rådh/ aff then tigh badh/
At tu mitt Budh ey sätte.

Migh är alt emoot/ och ingen Boot/
Mijn Hustru/ mitt Godz/ mitt Wälde/
Hwar skal iag roo/ hwar scal iagh boo/
Hwar tager iagh Huus åth Qwäller/
Gudh laste then stund/ iagh siunker til grund/
Så stoor äro mijn missälle.

O werld tu stänger/ alt medan migh tränger/
Jagh litte alt på tijn Nåde/
Thet står alt skrifwet/ huru iagh hafwer lifwat/
Hwad skal nu warda til råde?
Himmelrijket är stängt/ tijt iagh hade migh tänckt/
Nu står iagh åter i Wåda.

Nu kommer Döden/ som allom är öde/
Jagh kan icke vndan rijda/
Werldennes swijck/ hafwer dårat migh/
Thet är mijn högeliga Qwijda/
Sij alsköns nödh/ med Helwetis glödh/
Then måste iagh therföre lijda.



I 1695 års Psalmbok (nr 205) lyder texten:


[ 80 ]

1. EN riker man/ wäldiger han/
En bröllops kost tilredde/
Åth sinom son medh mycken mohn/
Sin stora ähro betedde/
Ther til böd han så mången man/
Så fååm then ähran skedde.

2. Han sände vth wijdt/ både hijt och tijt/
Och bad til bröllops komma/
The budne woro/ giorde som dårar/
The achtade icke hans domar.
The hade förfall/ och sade the all/
The wille försökia sin fromma.

3. Han bad sin wän at komma til sin/
Han wille honom gierna wäl pläga.
Han swarade så: Jagh eij förmå/
Jagh kommer thet eij til wäga
At warda tin gäst/ ty jagh hafwer fäst
En qwinno som jagh wil äga.

4. Han sände en annan både wissan och sannan:
Tu bed honom til migh fara/
Och giöra sigh gladh/ som jagh honom bad/
Jagh wil min kost eij spara/
Föör fram min böön/ och låfwa til löön
Alt thet som godt kan wara.

5. Han sade: neij/ jagh gitter thet eij/
Jagh bygger en gård af nyo/
Ther jag wil boo/ och hafwa min roo;
Jagh hafwer ock flere byar:
Jagh wil them skåda/ så må tu boda/
Jagh wil see huru the sigh flya.

6. Han sände then tredie/ och lät honom bedia/
Och töfwa icke förlänge/
Skynda sigh brådt/ thet warder skött natt/
Och folcket går alt til sängia/
Jagh hafwer nu bidt/ så långan tijd/
Jagh wil mina portar stängia.

7. Han sade: neij/ jagh säger för hwij/
Jagh hafwer fem starcka ökar/
Jagh wil them åka/ alt för then saka/
Jagh wil theras krafft försökia.
Jagh hafwer thess acht/ medh all min macht/
Jagh wil mitt godz föröka.

8. Jagh täncker alt å/ huru jagh skal fåå/
Wil werlden medh migh gånga:
Medh rätt och orätt jagh tager alt slätt/
Emedan jagh godzet kan fånga/
Jagh brukar fast til och giör hwad jagh wil:
Jagh dårar och swiker så många.

9. Han älte och kiörde/ och sammanförde/
Hans oxar gingo at liggia.
Qwällen kom å/ och mörckret blå/
Han wille tå hwilo tiggia.
Hans hustru hade stängt och sigh omtänckt/
Hon wille honom icke sija.

[ 81 ]

10. Honom började långa/ och wille tå gånga/
Och Konungens gäster warda.
Tå war förseent/ och alt förmeent/
Och dören war läst så hårda.
Han måste ståå vthe/ the rätter eij niuta/
Som förr hade warit osparda.

11. Gak snarliga bort frå thenna port/
Mine gäster äro alt satte:
Then ähran skeer tigh aldrig meer
Tu åter af mina rätter:
Tu tag nu rådh af then tigh bad/
At tu min Budh eij sätte.

12. Migh är alt emot/ och ingen boot/
Min hustru/ mitt godz/ mitt wälde:
Hwar skal jagh roo? hwar skal jagh boo?
Hwar tager jagh huus åth qwälle?
Gudh laste then stund/ jagh siuncker til grund/
Så stoor äro min missfälle.

13. O werld! tu stänger/ alt medan migh tränger/
Jagh litte alt å tin nåde:
Thet står alt skrifwit huru jagh hafwer lefwat;
Hwad skal nu warda til råda?
Himmelriket är stängt tijt jagh hade tänckt:
Nu står jagh åter i wåda.

14. Nu kommer döden/ som allom är öde/
Jagh kan eij vndan rida.
Werldenes swijk hafwer dårat migh/
Thet är min högelig qwida.
Sij/ alsköns nödh/ medh helwetis glödh/
Then måste jagh therföre lida.