En stark ej tröste på sin makt

1.
En stark ej tröste på sin makt
och på sin visdom ej en vis.
Vad är dock lycka, fröjd och prakt
och jordagods och mänskopris?
Fågänglighet! Förgänglighet!

2.
När samma jord man famna ser
en dagakarls och konungs ben,
vad säger mindre eller mer,
en mullhög eller marmorsten?
Fåfänglighet! Förgänglighet!
 
3.
Se, den som nyss på maktens höjd
av böjda skaror dyrkan fått,
för dödens makt själv nederböjd
bevittnar stum all världens lott:
Fåfänglighet! Förgänglighet!

Den i 1819 års psalmbok tredje versen lyder:

Si! den, hwars werld är honom trång,
och den, som sätter kött till arm,
de finna begge rum en gång
wid samma moders kalla barm.
Fåfänglighet! Förgänglighet!


4.
O mänskor, mänskor, frukten Gud,
som ensam evig spira bär.
Hans löften bliva och hans bud,
allt annat under solen är
fåfänglighet, förgänglighet.

5.
En jämerlig och usel ting
är lifwet, och tar snarligt slut.
Dödsengeln swäfwar allt omkring
och öfwer werlden ropar ut:
Fåfänglighet! Förgänglighet!

6.
Allt, som på jorden anda har,
till jorden faller för hans glaf,
och sorgen ensam lefwer qwar
att rista på den wida graf:
Fåfänglighet! Förgänglighet!