Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen III. Förmögenhetsbrotten. Första delen./IV Åverkan
|
IV) Åverkan (som utgör tillgreppsbrott).
Att tillgrepp sker därigenom, att ett förut med en fastighet sammanhängande föremål avskiljes från fastigheten, är i och för sig icke ägnat att straffrättsligen inverka på gärningens bedömande, då straffrätten icke, vid uppställande av tjufnadsrekvisitet, har någon anledning att fästa avseende vid den civilrättsliga skillnaden mellan fast och lös sak. Det kan för straffrätten härvid endast komma an på, huruvida saken faktiskt har förflyttats. I princip kan således varje del av fastighet bliva föremål för tjuvnad, om den kan lösgöras och förflyttas. – E. Steph. 313 –, som uppställer regeln "things growing out of, built upon permanently attached to, or forming part of the soil, cannot be stolen by the act of severance" – innebär knappast mera än en skenbar avvikelse, ty såsom undantag från nämnda regel uppställas (ib. 353 c) varje tillgrepp av "any fixture of whatever material, fixed in or to any building whatsoever" (med straffskärpning, ib. 352, för hyresgäst); dessutom af "anyting made of metal fixed in any land, being private property" (ib. 353 e); för vad angår markens organiska produkter jfr. ned.
Något annat är emellertid, att en saks egenskap att vara frambrakt – med eller utan mänsklig tillhjälp – av naturens alstrande kraft kan komma lagstiftaren att se tillgrepp därav med andra ögon än om den väsentligen frambrakts av människohand. Möjligen låter lagstiftaren det mildare bedömandet komma endast de fall tillgodo, där det tillgripna är ren "naturprodukt", tillkommet utan inblandning av mänskligt arbete. Denna ståndpunkt – sammanhängande därmed att privat äganderätt först sent genomförts med avseende på den ouppodlade jorden – framträder bland nuvarande europeiska strafflagar starkast i Fi. kap. 33. Tillgrepp å annans mark av växande träd eller viss del därav (ris, gren, rot, näver, bark, löv, bast, kåda, ållon, kottar eller nötter) eller av gräs, mossa, torv, mylla, lera, sand, grus eller sten straffas, såsom åverkan, med böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år, om värdet överstiger tjugo mark (eller åverkan sker "å planteradt eller ansadt träd eller buske, eller på särskildt vårdadt ställe" – härmed överskrides sålunda det gamla historiska åverkansbegreppet); eljest med böter högst tvåhundra mark (33: 1). Däremot straffas den, som olovligen tager fruktträd eller fruktbärande buske eller något därav från annans trädgård, kryddgård, åker eller inhägnad, eller jordfrukt, säd, gräs eller annat, som å sådant ställe, elle rå äng eller annans odling är sått eller planterat, för stöld eller snatteri, allt efter värdet; likasom även den, som från annans mark tager upphuggen ved, timmer, gärdsel, huggen sten, eller annat, som är till bruk berett eller samlat (33: 3). – S. 24: 3, 4; 20: 2 intager en liknande ståndpunkt, dock med den viktiga skillnad (sedan L. 16/6 1875 jfr. L. 16/5 1918), att tillgrepp av träd eller viss del därav (ris, gren, näver, bark, löv, bast, ållon, nötter eller kåda), som skett i skog eller mark, däri brottslingen ej äger del eller den han ej innehaver eller äger rätt att bruka straffas såsom stöld, där värdet överstiger trettio kronor; lagen har dessutom med avseende på åverkansfallen, gjort skillnad mellan en mera och en mindre straffskyddad klass av föremål; jfr. ned. Enligt svensk rättsåskådning såväl som enligt finsk är tillgrepp av skogsbär, svampar m. fl. liknande naturprodukter, icke straffbart. (I Finland föreslogs, vid strafflagens antagande, av lagutskottet, att till ovan uppräknade föremål skulle läggas "lavar, bär och svampar"; men detta förslag förkastades av ständerna). – Bestämmelserna i S. 25: 7 och Fi. 33: 6, om brukares tillgrepp, innebära överförande till åverkan utav ett visst fall av förskingring och hava ingen motsvarighet i andra lagar. – Ett åverkansbegrepp, liknande det i S. och Fi., uppställes i R. 624 ff., som även (632) har straffbestämmelser för utvinnande, genom oberättigad gruvdrift, av mineralier m. m. Sistnämnda lag straffar även (633), med 25 rubels böter, "insamlande" (собираніе) av vilda bär, frukter, svampar o. d., såvitt det veterligen skett mot ägarens förbud och denne kunnat hämta ekonomisk fördel (выгода) därav; med samma straff belägges bl. a. tillgrepp av gräs å naturlig äng ävensom tillgrepp, i ringa mängd och till omedelbar förbrukning, av blommor, frukter, grönsaker etc. i främmande trädgård eller gröda å främmande åker. – N. 399 avskiljer, oavsett värdet, från tjuvnad – visserligen icke tillgrepp av växande helt träd, men däremot – "1. i skog, mark eller eng værende sten, sand, ler, jord gjødsel, mineralier, torv, mos, lyng, blomster, buske, kviste, lav, næver, bark, bar, tørre træer eller grene, træaffald, uhøstet eller affalden grøde eller frugt, eller 2. tang, vilde østers eller skjæl i vand, fjære eller strand". I fråga om tillgrepp av gräs gör sålunda denna lag ingen skillnad mellan naturlig och sådd äng. Bestämmelsen gäller även för förskingring och tjuvgömmeri med avseende på nämnda föremål. Angående från straffskydd undantagna föremål bestämmer § 400: "Den, som paa uindhegnet sted plukker vilde nødder, som paa stedet fortæres, eller vilde bær, sop eller blomster eller optager rødder af vilde urter, bliver ikke at straffe. Denne bestemmelse finder ikke anvendelse paa den, som plukker multer paa multebærland i Tromsø stift enten mod eierens udtrykkelige forbud eller uden at fortære dem paa stedet." – E. Steph. 353 d – f utsöndrar från tjuvnad tillgrepp av träd eller buske eller del därav, såvida värdet icke överstiger £. 5, eller, där tillgreppet skett i park, trädgård etc., £. 1; i förra fallet sänkes, vid tredje resan, värdegränsen till 1 shilling; det senare fallet övergår, vid andra resan, till tjuvnad. I den nordamerikanska rätten indrages däremot ofta, genom uttryckliga uppräkningar, alla slags naturprodukter under tjuvnad, t. ex. N. Jers. 158; den australiska rätten följer även här i det hela moderlandets.
En annan grupp av lagar gör i princip ingen skillnad mellan naturprodukter, som frambrakts helt av naturen själv, och dem, som krävt mänskligt arbete. Så det holländska strooperij-begreppet (däri emellertid icke ingår något fall utav tillgrepp av helt träd), H. 314: "Hij die, zonder geweld of bedreiging met geweld tegen personen, geheel of ten deele aan een ander toebehoorende klei, bagger, ongesneden veen, zand, aarde, grind, puin, mestspeciën, zoden, plaggen, heide, helm, wier, viet, biezen, mos, onbewerkt en niet vervoerd hak- of sprokkelhout, ongeplukte of afgevallen boomvruchten of bladeren, te veld staand gras of te veld staande of na den oogst achtergebleven veldvruchten wegneemt, met het oogmerk om zich die voorwerpen wederrechtelijk toe te eigenen." – Enligt Belg. 5576 straffas med böter å 5–15 frcs och fängelse i 1–4 dagar eller med ettdera av dessa straff "ceux qui auront dérobés de récoltes ou autres productions utiles de la terre, qui n'étaient pas encore détachées du sol." Handlingen övergår emellertid till stöld, "si le fait a été commis, soit pendant la nuit, soit à l'aide de voitures ou d'animaux de charge, soit enfin par deux ou plusieurs personnes." Å andra sidan stannar straffet, jämlikt Code rurale 872, vid 1–10 frcs böter för dem, som "sans autre circonstance prévue par les lois, auront cueilli ou mangé, sur le lieu même, des fruits appartenant à autrui" (det höjes dock, "si le fait a eu lieu dans un enclos ou dans une dépendance de l'habitation"). – Fr. 47515 straffar med 6–10 frcs böter den, som tillgriper "des récoltes ou autres productions utiles de la terre, qui, avant d'´tre soustraites, n'étaient pas encore détachées du sol"; tillgreppet övergår emmelertid till stöld (388) om det skett "soit avec des paniers ou des sacs ou autres objets équivalents, soit la nuit, soit à l'aide de voitures ou d'animaux de charge, soit par plusieurs personnes". Utbrytadnet av fallet 47515 skedde först genom L. 28/4 1832.
Ytterligare några lagar hava såtillvida fäst avseende vid här förevatande synpunkt, som de utbrutit dylika tillgrepp, då de omfatta obetydliga värden eller eljest äga rum under starkt förmildrande omständigheter. It. 405, Sp. 6073 och Port. 430 § 2 belägga sålunda med ett ringa straff den, som mgör efterskörd på främmande område, "innan skörden fullständigt avslutats"; jfr. Turk. 225; Sp. 6071 och Port. 430 § 1 den, som avplockar och på stället förtär frukter på främmande mark; Sp. 6072 den, som under liknande förhållanden utfordrar kreatur med främmande gröda. – I utomeuropeisk rätt förekommer någongång, att tillgrepp av organsiska produkter (utan hänsyn till egenskapen av kulturprodukt) utbrytes efter en bestämd, något högre värdegräns. Så Venez. 437: No se considera delito, sino que deberá castigarse como falta, el hurto de semillas alimenticias, frutos y leñas, cuando el valor de la cosa sustraída no pasare de veinticinco bolivares.
I åtskilliga länder hava en del hithörande fall utbrutits ur strafflagarna och behandlats i särskild skogslagstiftning. Så t. ex. Ö. Forstges. 3/12 1852, §§ 60 ff. (bl. a. tillgrepp av ris, bark, sav, löv, barr, mossa, skogsbär m. m.; jord, lera, torv etc.). – Enligt T. Einführ. Ges. z. Str. G. B. 2 gälla ännu i de särskilda staterna de gamla bestämmelserna "über dn Holz- (Forst-)Diebstahl."
Bland förslagen går Schw. Fsl. 299 längst i erkännande av ett särskilt åverkansinstitut (Wer stehendes Holz oder nicht eingesammelte Feld- oder Gartenfrüchte von geringem Werte wegnimmt, um sich oder einen andern unrechtmässig zu bereichern, wird mit Haft oder mit Busse bestraft). Serb. Fsl. 395 stadgar ett ringa straff för den, som stjäler eller förskingrar stenar, sand, jord, gräs, gödsel, mineralier, mossa, blommor, löv, svampar, frukt, fiskar eller kräftor, såvida värdet av det tillgripna icke överstiger fem dinarer. Ö. Fsl. 344 avsöndrar ett visst område från strafflagen (1. Die Anegnung von Bodenerzeugnissen und Bodenbestandteilen, wie Feldfrüchten, Baumfrüchten, Weintrauben, Baumharz, Laub, Ruten, Gerten, Samen, Klaubholz, Streu, Moos, Torf, Rasen, Erde und Steinen in einem eine Krone nicht übersteigenden Werte; 2. die Aneignung von wildwachsenden Pilzen, Kräutern, Blumen, Beeren und anderen Waldfrüchten in einem drei Kronen nicht übersteigenden Werte – unterliegt nicht dem Strafgesetze). T. Fsl. 30811 uppställer såsom politiförseelse tillgrepp av jord, lera, grus och andra beståndsdelar av den fasta marken.
Åverkansbrottets indelning.
Såsom grunder för åtskiljande av olika fall utav straffbarhet inom åverkansinstitutet förekomma
1) motsatsen mellan natur- och (relativ) kulturprodukt: Fi. 33: 1 (åverkan å planteradt eller ansadt träd eller buske, eller på särskildt vårdadt ställe – jfr. ov.); jfr. R. 624;
2) föremålens olika art: S. 24: 3, 4;
3) en bestämd värdegräns: Fi. 33: 1 (tjugo mark); N. 399 (tio kronor);
4) särskilda omständigheter vid brottets utförande: S. 24: 16 (motvärn emot den, som egendomen äger, innehaver eller vårdar, eller emot dess folk, då någon av dem vill honom från gärningen hindra, eller av honom taga åter vad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det, som till vedermäle av gärningen kvarhållas må); jfr. Fi. 33: 17; H. 315 (användande av fartyg, vagn, drag- eller lastdjur, utnyttjande av olyckstillfälle, t. ex. översvämning, utförande av två eller flere personer m. m.); R. 624 (nattetid av flere);
5) vanemässighet: Port. 430 § 3;
6) iteration: Fi. 33: 1; N. 399; H. 314; It. 405; Port. 430 § 3; R. 624.
R. 630 straffar (med högst 10 rubels böter) den, som under
vissa misstänkta omständigheter (безъ уважительной причины внѣ
дороги) anträffas i främmande skog, innehavande avverknings-
eller transportredskap.
Om tillgreppet skett för att fylla ett genom ofall under resa uppkommet behov, inträder straffrihet enligt Fi. 33: 2; likaså, därest tillgreppet varit obetydligt, enligt R. 631.