Fria lekar/Förord

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Fria lekar
av Lars Mauritz Törngren
Om kroppsöfningarna i Englands skolor  →


[1]
Förord till andra upplagan.

Detta lilla arbete har blifvit så välvilligt upptaget af allmänheten, att jag ansett mig böra utgifva äfven denna andra upplaga. I full öfverensstämmelse med skolböckers vanliga förhållande i dylikt fall har äfven denna bok blifvit ”tillökad” vid sitt andra uppträdande. Ett och annat tillägg i den första upplagans beskrifningar och upptagandet af två engelska lekar, Fotboll och Lawn Tennis, utgöra ökningen. Den första af dessa lekar är redan på flera ställen känd, den senare deremot är endast undantagsvis bekant i Sverige. Om fotboll är uppfattningen redan i England mycket olika, och här i landet förekommer denna lek så godt som utan föreskrifter. Den våldsamhet, hvartill denna lek lätt kan gifva anledning, var enda skälet till att ingen beskrifning deraf [2]intogs i första upplagan. Då leken emellertid tyckes vilja ”taga fart” äfven här i landet, är det kanske lämpligt att derför lemna några allmängiltiga föreskrifter. Se der orsaken till dess uppträdande i denna upplaga. — Hvad Lawn Tennis angår, är min afsigt att Crocket dermed skall kunna ersättas i de flesta fall. Crocket förutsätter så föga rörlighet och snarfyndighet, samt förekommer i allmänhet med så föga vårdade ställningar, och medför icke ens bibehållandet af deltagarnes kroppsvärme ifall luften är något tempererad, derföre bör det utan afsaknad kunna utbytas mot en annan lek, som bättre tillgodoser det hvari Crocket brister. Lawn tennis är likasom detta icke en lek för skolan, ty dertill förutsätter den för få deltagare i förhållande till det rum som upptages, men den lämpar sig väl för skolungdom under sommarferierna, och är sålunda på detta område en bra länk mellan skolan och hemmet. Lawn Tennis är en sällskapslek.

Denna upplaga har äfven blifvit försedd med figurer af J. Häggs välkända hand.

Mången anser kanske att de båda uppsatserna, som föregå lekarne, kunnat utgå ur andra upplagan. Men hågen och uthålligheten för fria lekar hafva ännu icke visat sig fullt pålitliga för deras framtida öfvande, och detta är anledningen till att den första uppsatsen fått stå qvar. Det skulle vara mig synnerligen kärt att till en kommande upplaga få utbyta densamma mot en dylik [3]hemtad ur de svenska skolorna. Den andra uppsatsen, förslaget till Ecklesiastikministern, har fortfarande sitt berättigande deri, att de der vidrörda nödvändiga vilkoren för lekens öfvande, tid och rum, ännu icke kommit till någon mognad.

Äfven en kommande upplaga torde böra tillökas, icke så mycket för lekarnes antals skull, som för att möjligen gifva redan befintliga någon tillökning i beskrifning på grund af deras planmessiga utveckling. Långboll är otvifvelaktigt lämpad härför. Den bör kunna komma att ordnas mera för täfling, hvilket möjligen kunde ske genom att taga med i räkningen, och jemföra de antal gånger ena och andra sidan medhinna att springa mellan målen under den tid de äro inne.

Ungdomen och alla, som hafva att vårda sig om den, böra lätt inse och komma ihåg nödvändigheten af att öfva alla färdigheter, som dertill egna sig, lika mycket åt båda sidor. Man borde äfven kunna antaga att ingen gymnastiklärare är nog pligtförgäten att åsidosätta denna lika enkla som sanna regel vid öfning med, eller i det exempel han gifver, den ungdom, hvars ledning han fått sig anförtrodd. Den lärde Krause omtalar huru Plato framhåller Skyterna såsom lämpligt föredöme i detta fall. De öfvade båda sidor lika, hvilket gaf dem en stor skicklighet i den tidens stridsfärdigheter, bågskjutning och spjutkastning; å andra sidan anmärker han huru snedbildade atleterna ofta blefvo med sin mera och oformligt [4]utvecklade högra sida. Våra egna förfäder berättas i detta fall hafva liknat Skyterna. Vi tillerkänna med rätta den här i landet uppkomna gymnastikmetoden stora företräden. Den liksidiga öfningen är en af dess oeftergifligaste förutsättningar.

Stockholm i maj 1880.

L.M.T.