Frithiof och Björn

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Vikingabalk
Frithiof och Björn
av Esaias Tegnér
Frithiof kommer till kung Ring  →
Ingår i diktcykeln Frithiofs saga vars första utgåva publicerades 1825. På Wikipedia finns en artikel om Frithiofs saga.



                FRITHIOF

Björn, jag är ledsen vid sjö och våg,
böljorna äro oroliga sällar.
Nordens de fasta, de älskade fjällar
locka med underlig makt min håg.
Lycklig är den som hans land ej förskjutit,
ingen förjagat från fädernas grav.
Ack! för länge, för länge jag flutit
fridlös omkring på det vilda hav.


                 BJÖRN

Havet är gott, det må du ej klandra,
frihet och glädje på havet bo,
veta ej av den vekliga ro,
älska alltjämt att med böljorna vandra.
När jag blir gammal vid grönskande jord
växer jag också väl fast som gräsen.
Nu vill jag kämpa och dricka om bord,
nu vill jag njuta mitt sorgfria väsen.


                 FRITHIOF

Isen har nu dock oss jagat i land,
runt kring vår köl ligga vågorna döda,
vintern, den långa, vill jag ej föröda
här ibland klippor på ödslig strand.
Ännu en gång vill i Norden jag jula,
gästa kung Ring och min rövade brud:
se vill jag åter de lockarna gula,
höra dess stämmas de älskade ljud.


                  BJÖRN

Gott, jag förstår dig: kung Ring skall röna
vikingahämnden är föga blid.
Kungsgård vi tända vid midnattstid,
sveda den gamle och röva den sköna.
Eller kanhända på vikingavis
aktar du drotten en holmgång värdig,
eller han stämmes till härslag på is: -
säg hur du vill, jag är genast färdig.


                 FRITHIOF

Nämn mig ej mordbrand och tänk ej på krig,
fredlig till kungen min kosa jag ställer.
Han har ej felat, hans drottning ej heller,
hämnande gudar ha straffat mig.
Litet har jag att på jorden hoppas,
vill blott ta avsked av den jag har kär,
avsked för evigt. När lunderna knoppas,
kanske ock förr, är jag åter här.

            
                  BJÖRN

Frithiof, din dårskap jag aldrig förlåter.
Klagan och suck för en kvinnas skull!
Jorden, tyvärr! är av kvinnor full,
miste du en stå dig tusen åter.
Vill du så hämtar jag dig av det kram
hastigt en laddning från glödande söder,
röda som rosor och spaka som lamm,
sen dra vi lott eller dela som bröder.


                 FRITHIOF

Björn, du är öppen och glad som Frej,
tapper att strida och klok att råda,
Oden och Tor, dem känner du båda,
Freja, den himmelska, känner du ej.
Icke om gudarnas makt må vi tvista,
akta dig, väck ej den evigas harm;
fort eller sent hennes slumrande gnista
vaknar i gudars och människors barm.


                  BJÖRN

Gå dock ej ensam, din hemväg kan stängas.


                 FRITHIOF

Ej går jag ensam, mitt svärd följer med.


                  BJÖRN

Minns du hur Hagbart blev hängd i träd?


                 FRITHIOF

Den som kan tagas är värd att hängas.


                  BJÖRN

Stupar du, stridsbror, jag hämnar dig väl,
ristar väl blodörn på Frithiofs bane?


                 FRITHIOF

Onödigt, Björn: den galande hane
hör han ej längre än jag. Farväl!

Frithiofs saga av Esaias Tegnér

1. Frithiof och Ingeborg | 2. Kung Bele och Thorsten Vikingsson | 3. Frithiof tager arv efter sin fader | 4. Frithiofs frieri | 5. Kung Ring | 6. Frithiof spelar schack | 7. Frithiofs lycka | 8. Avskedet | 9. Ingeborgs klagan | 10. Frithiof på havet | 11. Frithiof kommer till Angantyr | 12. Frithiofs återkomst | 13. Balders bål | 14. Frithiof går i landsflykt | 15. Vikingabalk | 16. Frithiof och Björn | 17. Frithiof kommer till kung Ring | 18. Isfarten | 19. Frithiofs frestelse | 20. Kung Rings död | 21. Rings drapa | 22. Konungavalet | 23. Frithiof på sin faders hög | 24. Försoningen