Gamla finska rytteriets marsch

Det snöiga Nord är vår fädernesland;
Der sprakar vår härd på den stormiga strand,
Der växte vid svärdet vår härdade arm,
Der glödde för tro och för ära vår barm,
Vid vattnet i Nevan vår frustande häst.
Han samm öfver Weichseln så gladt som till fest,
Han bar öfver Rhenen vårt hämnande stål,
Han drack ur Donau kejsarens skål.

Och rida vi fram öfver aska och grus,
Så springa ur hifvarna gnistor af ljus,
Så blinkar hvart hugg som en strimma af sol,
Och frihet går ut från den ljungande pol.