Gripers spådom

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Andra kvädet om Helge Hundingsbane Sämunds Edda
Översättare: Erik Brate
Sången om Regin  →
Från Erik Brates översättning 1913. Orginaltitel: Gripisspá
Texten hämtad från Projekt Runeberg 070326.

Gripers spådom[redigera]

Griper hette Eylimes son, broder till Hjordis; han rådde över land och var klokast av alla människor och spåkunnig. Sigurd red ensam och kom till Gripers sal. Sigurd var lätt igenkännlig; han träffade en man utanför salen, som kallade sig Geiter. Honom tilltalade Sigurd och frågar:

1. »Vem bor väl här
i denna borg?
Vad kalla krigarne
konungen över folket?»

Geiter sade:
»Griper heter
hövdingen över män,
som fasta jorden
och folket styr.»

Sigurd sade:
2. »Är vise härskaren
hemma i landet?
Skall kungen med mig
komma till tals?
Okänd man
önskar hans samtal;
fort jag vill
finna Griper.»

Geiter sade:
3. »Den glade konungen
skall Geiter spörja,
vem mannen är,
som möta vill Griper.»

Sigurd sade:
»Sigurd jag heter,
av Sigmund boren,
men Hjordis är
hjältens moder.»

4. Då gick Geiter
åt Griper att säga:
»Härute står kommen
en okänd man;
ädel han är
till utseendet;
inför dig, konung,
han komma vill.»

5. Då träder krigarnes
konung ur salen
och hjärtligt hälsar
hjälten, som kommit:
»Välkommen, Sigurd!
Vi såg jag dig ej förr?
Men du, Geiter,
om Grane tag hand!»

6. De togo till att språka
och tala om mycket,
när rådvisa männen
råkade varandra.

Sigurd sade:
»Säg mig, morbror,
om du ser förut,
hur livet för Sigurd
löpa skall?»

Griper sade:
7. »En man skall du bliva,
mest ärad under sol,
och alla furstar
överlägsen,
slösande guld
men snålande flykt,
ädel att åse
och i ord vis.»

Sigurd sade:
8. »Säg, kloke konung,
klarare än jag spörjer,
vis, för Sigurd,
om se du tycker dig,
vad först skall ske
till framgång för mig,
då ur din gård
gått jag har.»

Griper sade:
9. »Först skall du, furste,
din fader hämna
och allt ont
åt Eylime straffa;
du skall Hundings
hårda, djärva
söner fälla
och seger vinna.»

Sigurd sade:
10. »Säg, ädle konung,
min släkting, för mig,
med stor klokhet,
då förstånd vi tala;
ser du för Sigurd
snara bragder,
som högst stiga
mot himlens valv?»

Griper sade:
11. »Ensam du skall dräpa
ormen den glänsande,
som glupsk ligger
på Gnitaheden.
Du skall båda
till bane varda,
Regin och Favner;
rätt säger Griper.»

Sigurd sade:
12. »Ymnig blir min rikedom,
om jag utföra kan
i världen den strid,
som visst du spår mig.
Tänk dig om;
förtälj än längre,
vad mera skall hända
i mitt liv!»

Griper sade:
13. »Favners bo
du finna skall
och föra bort
den fagra skatten.
Guld skall du lasta
på Granes bogar;
ryktbar av striden,
du rider till Gjuke.»

Sigurd sade:
14. »Med kloka ord
för konungen skall du,
modige furste,
än mera säga.
Hos Gjuke är jag gäst
och går därifrån;
vad skall mera hända
i mitt liv?»

Griper sade:
15. »På fjället sover,
furstens dotter,
bjärt i brynja
efter bane på Helge.
Vassa svärdet
svänga skall du,
med Favners bane
brynjan rista.»

Sigurd sade:
16. »Bruten är brynjan,
bruden begynner
att tala, då vivet
vaknat ur sömnen.
Vad säger sedan
till Sigurd jungfrun,
som till fördel
för fursten bliver?»

Griper sade:
17. »Hon skall dig, ryktbare,
runor lära,
alla, som människor
ernå vilja,
och på varje mål
av människor tala,
och helande läkedom.
Var lycklig, konung!»

Sigurd sade:
18. »Lyktat är nu detta,
lärd är visdomen,
och redo jag är
att rida därifrån.
Tänk dig om,
förtälj än längre,
vad mera skall hända
i mitt liv!»

Griper sade:
19. »Hinna skall du
Heimers bygder
och glad komma
till kungen som gäst.
Slut är nu, Sigurd,
vad jag såg av framtiden;
längre fram det Griper
ej lönt är att spörja

Sigurd sade:
20. »Ängslan mig vållar
det ord, du sade,
ty, furste, längre
fram du ser.
För mycken sorg
för Sigurd vet du,
därför, Griper,
den du ej säger.»

Griper sade:
21. »Av livet ditt
låg mig ungdomen
ljusast före
att genomskåda.
Med rätta jag icke
räknas för vis,
ej heller för framsynt;
vad jag förutsåg, är borta.»

Sigurd sade:
22. »Ovan jord
ingen jag vet
som framtiden ser
fjärmare än Griper.
Du skall ej dölja,
fast dåligt det är
och mig min ställning
menlig bliver.»

Griper sade:
23. »Med laster är icke
ditt liv dig bestämt,
låt, ädle furste,
lära dig det;
ty minnas skall ditt namn,
medan människor leva,
du vållare av vapnens
vinande storm!»

Sigurd sade:
24. »Illa sker mig.
Skiljas måste
Sigurd från fursten,
då så är.
Visa mig vägen,
om du vill, morbroder!
I livet på förhand
allt ligger bestämt.»

Griper sade:
25. »Nu skall för Sigurd
Jag säga noga,
då drotten mig
därtill nödgar.
Veta du skall,
att jag visst icke ljuger:
en dag åt dig,
döden är ämnad.»

Sigurd sade:
26. »Vrede jag vill ej
från väldige konungen
men goda råd
av Griper få.
Nu vill visst jag veta,
fast ej väl behagligt,
vad som dig synes
Sigurd vänta.»

Griper sade:
27. »En flicka är hos Heimer,
fager att åse,
och Brynhild henne
borgmännen nämna,
dotter till Budle,
men bålde konungen,
Heimer, fostrar
hårdsinta mön.»

Sigurd sade:
28. »Vad gör det mig,
att en mö finnes,
fager att åse,
fostrad hos Heimer?
Det skall du, Griper,
grant mig säga,
ty ödet mitt
allt du förutser.»

Griper sade:
29. »Hon gör, att glädjen
går ifrån dig,
Heimers fosterdotter,
fager att åse.
Sömn du ej sover,
ej om sak dömer,
på man du ej aktar,
om ej mön du ser.»

Sigurd sade:
30. »Vad skall till lisa
lända Sigurd?
Säg du det, Griper,
om se du tycker dig!
Kan jag mön
till maka vinna,
denna furstens
fagra dotter?»

Griper sade:
31. »I skolen alla
eder svära
fullt och fast,
få I skolen hålla.
Gästat en natt
du gjort hos Gjuke,
så minns du ej mera
mön hos Heimer.»

Sigurd sade:
32. »Vad för nagot?
Nämn mig det, Griper!
Ser du flyktighet
i furstens lynne,
då bryta löftet
mot bruden jag skall,
som jag trodde mig älska
av all min själ?»

Griper sade:
33. »Du snärjes, ädling,
av annans svek,
för Grimhilds list
du lida skall.
Hon vill giva dig
ljushårig mö,
sin egen dotter;
anslag hon spinner.»

Sigurd sade:
34. »Blir jag med Gunnar
och hans bröder svåger
och går att taga
Gudrun till äkta?
Fullgott gifte
fursten då hade,
om ånger icke
ängslade mig.»

Griper sade:
35. »Svika dig Grimhild
söka skall,
egga dig att bedja
om Brynhilds hand
för Gunnars räkning,
goterfurstens;
raskt furstens moder
färden du lovar.»

Sigurd sade:
36. »Något menligt mig möter,
det märker jag grant;
svårligen vacklar
Sigurds ställning,
om bedja jag skall
till brud åt en annan
den sköna mö,
som själv jag älskar.»

Griper sade:
37. »I skolen alla
eder svära,
Gunnar och Hogne
och du, hövding, den tredje.
Då på vägen I ären,
växlen I skepnad,
Gunnar och du;
Griper ej ljuger.»

Sigurd sade:
38. »Vad är skälet till det?
Vi skola vi skifta
sätt och utseende
samman på vägen?
Annan falskhet
följa det torde,
mycket elak.
Säg mera, Griper!»

Griper sade:
39. »Gunnars skepnad
och skick du har,
ditt eget tal
och tankekraft.
Du fäster den käcka
fosterdottern
till Heimer, men henne
till hustru ej får.»

Sigurd sade:
40. »Mycket illa det mig tyckes.
Usel bland män
skall Sigurd sägas,
då sådant sker.
List jag icke
lägga vill
mot furstedottern,
den främsta, jag vet.»

Griper sade:
41. »Du, härens hövding,
härlig du skall
vila hos mön,
som din moder hon vore.
Därför skall minnas,
medan människor leva,
du folkens furste,
ditt frejdade namn.»

Sigurd sade:
42. »Skall Gunnar äga
den goda till hustru,
ryktbar bland män
- berätta mig, Griper! -
fast trenne nätter
hans trotsiga brud
har sovit hos mig?
Sådant har ej timat.»

Griper sade:
43. »Samman skola bådas
bröllop drickas,
Sigurds och Gunnars,
i Gjukes salar.
Hamn I växlen,
då hem I kommit,
till själen var
sig själv förbliver.»

Sigurd sade:
44. »Hur skall sedan
svågerskapet
till gamman oss bliva,
Griper, säg det!
Skall det Gunnar
till glädje lända
eller mig själv
skänka hugnad?»

Griper sade:
45. »Du minns ederna åter,
kan ingenting säga,
du unnar Gudrun
äktenskapets lycka;
men Brynhild som bortslumpad
brud sig tycker,
den sluga söker
med svek att hämnas.»
 
Sigurd sade:
46. »Vad skall bruden
som böter taga,
för att vi smidde
svek mot vivet?
Hon äger av mig
eder svurna,
inga fyllda,
och föga kärlek.»

Griper sade:
47. »Hon skall gå
att Gunnar säga,
att icke du aktade
ederna väl,
då Gjukes arving,
den ädle konungen,
all sin lit
på ditt löfte satte.»

Sigurd sade:
48. »Vad för något!
Nämn mig det, Griper!
Skall sant det vara,
som säges om mig,
eller ljuger på mig
hjältekvinnan
och på sig själv?
Skönjer du det, Griper?»

Griper sade:
49. »Ej väl, av vrede
och värkande sorg,
dig mäktiga bruden
bemöta skall.
Den goda kvinnan
du kränkte icke,
dock drottningen I
bedrogen med list.»

Sigurd sade:
50. »Skall Gunnar, den kloke,
Och Guttorm och Hogne
av hennes eggelse
sig hetsa låta?
Skola Gjukes söner
svärden bloda
på mig, sin svåger?
Säg du det, Griper!»

Griper sade:
51. »Gruvligt det Gudrun
går till hjärtat;
dig hennes bröder
din bane vålla.
Till intet bliver
all glädje sedan
för visa vivet;
det vållar Grimhild.

52. Det hugna dig skall,
du härens ledare,
att den lyckan för furstens
liv är bestämd:
ej märkligare man
ovan mullen skall födas
under solens säte
än, Sigurd, du anses.»

Sigurd sade:
53. »Skiljoms i vänskap!
Man skickelsen ej motstår.
Väl har du, Griper,
vad jag ville, gjort.
Visst du skulle
vackrare spå
livet åt mig,
om du mäktade det.»