Ur Ny Visbok af B. C., 1893. Enligt fotnot till 6:e versen Kan fortsättas så länge man behagar, men brukar slutas med »Tolfberg».
Rofvan.
Gubben och gumman satt och drog,
Och inte fingo de upp rofan.
Hade vi vår Enberg här.
Nog fingo vi upp rofvan.
Enberg kom, Enberg drog,
Gubben och gumman satt och drog,
Och inte fingo de upp rofvan.
Hade vi vår Tvåberg här,
Nog fingo vi upp rofvan.
Tvåberg kom, Tvåberg drog,
Enberg, gubben och gumman satt och drog
Och inte fingo de upp rofvan.
Hade vi vår Treberg här,
Nog fingo vi upp rofvan.
Treberg kom, Treberg drog,
Tvåberg, Enberg, gubben och gumman satt och drog
Och inte fingo de upp rofvan.
Hade vi vår Fyrberg här,
Nog fingo vi upp rofvan.
Fyrberg kom, Fyrberg drog,
Treberg, Tvåberg, Enberg, gubben och gumman satt och drog
Och inte fingo de upp rofvan.
Hade vi vår Femberg här,
Nog fingo vi upp rofvan.
Femberg kom, Femberg drog,
Fyrberg, Treberg, Tvåberg, Enberg, gubben och gumman satt och drog
Och inte fingo de opp rofvan.
Hade vi vår Sexberg här,
Nog fingo vi opp rofvan.
Sexberg kom, Sexberg drog,
Femberg, Fyrberg, Treberg, Tvåberg, Enberg, gubben och gumman satt och drog
Och ändtligen fick de opp rofvan.
