Gustaf Holdo Stråle (Svenska industriens män)
GUSTAF HOLDO STRÅLE.
Man har anmärkt, att de kraftigaste åtgärder från styrelsens sida, till upphjelpande af Sveriges fabriker och näringar, hafva återkommit med regelbundna mellanskof af vid pass hundra år; nämligen första gången under Gustaf den förste på 1520-, andra gången under Gustaf den andre Adolf på 1620- och tredje gången vid begynnelsen af den s. k. Frihetstiden på 1720-talet.
Bland anläggningar, som datera sin uppkomst från sistnämda, i svenska industriens historia vigtiga, tidskifte, räknas, jemte många andra, Rörstrands porslinsfabrik vid Stockholm.
Att gifva en historik öfver denna fabriks öden och utvecklingsarbete kan så mycket mindre här komma i fråga, som vi redan på annat ställe[1] lemnat en ganska fullständig framställning i detta ämne. Endast det må anmärkas, att Rörstrands närvarande fulländning sammanfaller med verksamheten hos den man, hvars bild vi nu i några korta drag teckna.
Gustaf Holdo Stråle, son af justitierådet och kommendören af k. nordstjerneorden Nils Vilhelm Stråle och hans fru Regina Lovisa Lagerhjelm, föddes i Stockholm den 25 juni 1826. — Efter i Upsala idkade akademiska studier och aflagda lärdomsprof beträdde han 1847 embetsmannabanan, såsom extra-ordinarie kanslist i justitie-revisionen, men lemnade den efter sex år för alltid, för att vid fadrens död 1853 öfvertaga ledningen och förvaltningen af Rörstrands porslinsverk. Fabriken och egendomen, i hvilken justitierådet Stråle ingått som delegare 1832, samlade sig genom inköp af meddelegares lotter allt mera i hans hand, så att den slutligen 1847 tillhörde honom ensam och vid Stråles frånfälle 1853 ostyckad öfvergick till hans arfvingar.
Samma år, som sonen trädde i spetsen för fabrikens förvaltning, hade förbudet mot införsel af utländsk tryckt fajans upphört, hvadan den unge styresmannen redan vid första steget inom sin nya verkningskrets, så att säga, inkastades på konkurrensens vädjebana.
Detta, som kanske skulle förlamat mångens kraft, blef för honom endast en sporre till begynnande ansträngningar. I förening med ett skickligt tekniskt biträde, grep han genast verket an och på den tid af något mer än tjugu år Stråle ledt fabrikens angelägenheter, har Rörstrands porslinsbruk blifvit helt enkelt en ny skapelse.
Genom tidsenliga maskiner, ugnar och arbetssätt hafva tillverkningarna vunnit en hög grad af fulländning och med detsamma en efterfrågan och spridning, så att Rörstrand nu kan mäta sig med de förnämligare porslinsverken i Europa. Det redliga arbetets frukter hafva ej heller nteblifvit. Fabrikatets tillverkningsbelopp, som, då Stråle emottog Rörstrand, belöpte sig till 250,000 riksdaler, har sedan dess mer än femdubblats och uppgick i fjol (1874) till omkring 1,400,000 kronor.
Detta, den materiela sidan af saken!
Men äfven i en annan och högre riktning — i den fosterländska odlingens intresse, — har Stråles industriela verksamhet icke varit utan betydelse, genom Rörstrands fabriks berömliga sträfvan att tillgodose samtidens konstfordringar. Detta har, kanske mer än i Sverige, blifvit erkändt utomlands, der bruket har sin egentliga marknad för lyx- och konstföremål, och der dess utmärkta fabrikat vunnit en förtjent, uppmärksamhet vid de sista årtiondenas utställningar.
Ehuru af mer enskild art, böra vi icke lemna oanmärkt Stråles författarskap, emedan det står i närmaste samband med den industri han vårdar. I tvänne utgifna praktverk har han fullständigt behandlat svenska keramikens historia, allt ifrån det lerkärl utgjorde ett vigtigt bihang till våra hedniska förfäders jordafärd, till våra dagar, då en utbildad konstskicklighet lärt sig att i dessa bräckliga ting tillfredsställa alla en förfinad smaks fordringar. Han har genom dessa sina arbeten inlagt stor förtjenst, både i arkäologiskt hänseende, och för den historiska utredningen af ett vigtigt, ämne i vår slöjds- och odlingshistoria. Det är genom dylika verk, som arbetets ära skall befrämjas och industrien odlas till vetenskap.
Brukspatron Stråle har varit ledamot i Riksdagens kammare och är sedan 1864 riddare af norska S:t Olafsorden.
- ↑ Sveriges industriela Etablissementer 1:a ser. sid. 19 och följ.
