Hönan, som skulle till Dovrefjäll, för att icke hela verlden skulle förgås

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Dockan i gräset
Sagobok för barn
av Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe

Hönan, som skulle till Dovrefjäll, för att icke hela verlden skulle förgås
Herre-Per  →


[ 100 ]

Hönan som skulle till Dovrefjäll, för att icke hela verlden skulle förgås.

Det var en gång en höna, som hade flugit upp och satt sig i en ek till qvällen. Om natten drömde hon, att kom hon icke till Dovrefjäll så skulle hela verlden förgås. Bäst som det var, hoppade hon ned och gaf sig på väg. Då hon hade gått ett stycke, mötte hon en tupp.

[ 101 ]»God dag, Hane Pane,» sade hönan.

»God dag, Höne Pöne; hvart skall du så tidigt?» sade tuppen.

»Jo, jag skall till Dovrefjäll, för att inte hela verlden skall förgås,» sade hönan.

»Hvem har sagt dig det, Höne Pöne?» sade tuppen.

»Jag satt i eken och drömde det i natt,» sade hönan.

»Jag vill följa med, jag,» sade tuppen.

Ja, så gingo de ett långt stycke, och så mötte de en and.

»God dag, Ande Vande,» sade tuppen.

»God dag, Hane Pane, hvart skall du så tidigt?» sade anden.

»Jag skall till Dovrefjäll, för att inte hela verlden skall förgås,» sade tuppen.

»Hvem har sagt dig det, Hane Pane?»

»Höne Pöne,» sade tuppen.

»Hvem har sagt dig det, Höne Pöne?» sade anden.

»Jag satt i eken och drömde det i natt,» sade hönan.

»Jag vill följa med,» sade anden.

Så lade de af och gingo ett stycke igen, då mötte de en gås.

»God dag, Gasse Vasse,» sade anden.

»God dag, Ande Vande,» sade gåsen, »hvart skall du så tidigt?»

»Jag skall till Dovrefjäll, för att inte hela verlden skall förgås,» sade anden.

»Hvem har sagt dig det. Ande Vande?» sade gåsen.

»Hane Pane.»

[ 102 ]»Hvem har sagt dig det, Hane Pane?»

»Höne Pöne.»

»Hvaraf vet du det, Höne Pöne?» sade gåsen.

»Jag satt i eken och drömde det i natt, Gasse Vasse,» sade hönan.

»Jag vill vara med,» sade gåsen.

Då de hade gått ett stycke igen, så mötte de en räf.

»God dag, Räf Skräf,» sade gåsen.

»God dag, Gasse Vasse.»

»Hvarthän, Räf Skräf?»

»Hvart skall du sjelf, Gasse Vasse?»

»Jag skall till Dovrefjäll, för att inte hela verlden skall förgås,» sade gåsen.

»Hvem har sagt dig det, Gasse Vasse?» sade räfven.

»Ande Vande.»

»Hvem har sagt dig det. Ande Vande?»

»Hane Pane.»

»Hvem har sagt dig det, Hane Pane?»

»Höne Pöne.»

»Hvaraf vet du det, Höne Pöne?»

»Jag satt i eken och drömde i natt, att om vi inte komma till Dovrefjäll, så skall hela verlden förgås,» sade hönan.

»Åh, prat,» sade räfven, »hela verlden förgås inte, om ni inte komma dit. Nej, kom och följ med mig hem i min kula; det är mycket bättre, för der är det både godt och varmt.

Ja, de följde med räfven hem i hans kula, och då de voro komna dit, lade räfven duktigt på elden, så [ 103 ]att de blefvo sömniga allesamman. Anden och gåsen satte sig i en vrå, men tuppen och hönan flögo upp på en pinne.

Då gåsen och anden väl somnat, tog räfven och lade gåsen på glöden och stekte den. Hönan kände att det luktade svedt; den hoppade upp på en högre pinne och sade halft i sömnen: »Fy, här stinker så, här stinker så!»

»Åh, prat,» sade räfven, »röken slår bara ned igenom skorstenen, sätt dig och sof och håll mun!»

Så somnade hönan igen. Räfven hade knapt fått gåsen i sig, förrän han gjorde det samma med anden, tog henne och lade henne på glöden och stekte henne och till att spisa.

Då vaknade hönan igen och hoppade upp på en högre pinne. »Fy, här stinker så, här stinker så!» sade hon, och då fick hon upp ögonen och fick se, att räfven hade ätit upp dem begge två, både gåsen och anden, då flög hon upp på den högsta pinnen och satte sig der och tittade upp genom skorstenen. »Nej, nej, se så många vackra gäss der flyger!» sade hon till räfven. Mickel ut och skulle hemta sig en fet stek till. Då väckte hönan tuppen och sade, huru det hade gått med Gasse Vasse och Ande Vande. Då flögo Hane Pane och Höne Pöne ut genom skorstenen, och om de icke hade kommit till Dovrefjäll, hade det visst varit förbi med hela verlden.

*