Diktad 1796. Här med Karl Warburgs noter från utgåvan av Samlade skaldeförsök från 1890.
Till - -
Den eviga frun med hundra munnar,
Som franska hjeltars värf på ärans vida ban
Och minsta käbbel uti stan
Med lika skyndsamhet förkunnar,
Som, uti sliten snäf bahytt
Förklädd, när något förefaller,
I husen springer kring med nytt
Och kaffe, sagogryn och sqvaller,
Som än i gamla mostrars skick
Med hårdt friserad tur[1] och nationella drägten[2]
Så nitiskt gör bekant hvart svaghets-ögonblick
Af fruar i och utom slägten
Och sprider ut kring stad och land
Hur mången flickas dygd på balen gått till fanders
Och noga talar om hvart tappadt strumpeband,
Med Dufvorösten[3] i sin hand
Och näsan täppt utaf Demanders,[4]
Just den matronan, som man vet
Att, när hon säga skall en sak af vigtighet,
Högtidligt fattar sin trumpet -
Kort sagdt: den goda gumman Fama,[5]
Bahytten af, trumpet för trut,
Kring verlden basunerat ut
Att du författat har ett drama.
Karl Warburgs Noter och historiska kommentarer.[redigera]
↑Karl Warburgs not 1890: Friserad tur: håret, antingen det egna eller det lösa, upplagdt i massoe af lockar och vanligtvis pudrat.
↑Karl Warburgs not 1890: Den af Gustaf III införda nationaldrägten kom allmänt i bruk. Fruntimren buro korsett (se not om korsett) med puffärmar och kjol, skärp med nedhängande ändar, derutanpå en framtill öppen rock af temlig vidd och längd; uppfäst och försedd med bandrosor och garnityr. tyget skulle i allmänhet vara enfärgadt: vanligen hade man det svart med rödt skärp och röda prydnader. Vidare bar man hvit halskrage, cirkelrund och uppåtstående. Hufvudbonaden var obestämd. Småningom öfvergick denna allmänna drägt i enbart svart med uteslutande af de röda prydnaderna; sådan begagnades den långt in på 1800-talet.
↑Karl Warburgs not 1890: Dufvorösten: »Andelig dufvoröst eller en gudelig själs enskylta sång-andakt» är titeln på en uppbyggelsebok af Olof Kolmodin (1734).
↑Karl Warburgs not 1890: d. v. s. Demanders snus, en den tiden omtyckt sort, tillverkad af en känd fabrikör i Stockholm.
