Judereglementet

Judereglementet från 1782

Denna förordning om judarnas liv i Sverige utfärdades 1782. Vid arbetet använde man utländska reglementen som förebild, särskilt den preussiska motsvarigheten. Dock infördes inte regler för att begränsa nativiteten och inte heller ålades judarna att bära några särskilda kännetecken. Judarna fick endast bo i Stockholm, Göteborg eller Norrköping; senare fick de även bosätta sig i Karlskrona. Förordningen upphörde att gälla 1838. Se även Wikipedias artikel om Judereglementet

Kongl. Maj:ts och Riksens
commerce collegii
REGLEMENTE,
för them af Judeska Nationen,
som wilja hit i Riket inflytta och sig
här nedsätta

Gifwit i Stockholm then 27 Maji 1782

Sedan Hans Kongl. Maj:t, enligit Riksdags-Beslutet af then 26 Januarii 1779, i Nåder behagat tillåta Judar, at hit til Riket inflytta, och sig härstädes nedsätta, under åtnjutande af en fri Religions-öfning, och sådane förmoner, som med Statens säkerher och Samhällets trefand bäst kunna förenas, och hwarmid för Judarne, så wäl som andre fremande Religions förwandter, the almänna wilkoren äro lagde til grund, at the icke under någon förewändning måge antagas uti Rikets högre eller lägre Embeten och Snilor, icke åtnjuta någon Riksdagsmanna rätt, icke på något ställe i Riket inrätta publique Scholæ-hus til theras Läras utwidgande, icke genom någre wid theras gudstienst höflige Ceremonier gifwa anledning til förargelse, och at Judarne ej måge tillåtas, at hålla theras Synagoga på flere ställen, än i the Städer, som them til hemwist blifwit anwiste, samt at the inga sammankomster uti sina hus til theras Religions öfning måge anställa; Så har Kongl. Maj:ts och Riksens Commerce-Collegium funnit sig böra til närmare underrättelse för the Judar, som i Riket wilja inflytta, et sådant Reglemente utfärda, som följer:

§1

Hwar och en fremande Jude skal ofördröjeligen, och sist inom åtta dagar efter ankomsten til Riket, anmäla sig hos Konungens Befalningshafwande uti första anländningsorten, och hos honom inlemna sina pass och betyg om frägd och ärende, hwilka betyg av den ortens Judskaps Äldste der Juden senast haft sit hemwist, böra wara utfärdade samt af wederbörande Magistrat bestyrkte.

Inkommer någon Jude i Riket, antingen utan pass och bewis om thes goda frägd, eller ock thesse bewis skulle finnas opålitelige, eller icke ländande till Judens förmon, äger Konungens Befalningshafwande, at en sådan genast utur Riket förwisa.

Men är inkommande Jude försedd med sådane bewis om thes frägd, at therwid ei något är att påminna, blifwe han så genast af Konungens Befalningshawande förpassad til then af the trenne här nedanföre nämnde, och för Judeska Nationen privilegierade Städer, thit Juden sig förfoga wil, i hwilket pass införes, at innehafwaren under påstående resa, hwarken i Städer eller på Landet må idka någon handel eller warubyte, under hwad förewändning thet wara må.

§2

Enär Jude til privilegierad Stad ankommit, gifwe han då, inom sex weckors tid efter ankomsten, hos Magistraten tilkänna, om han sig therstädes, eller i annan privilegierad Stad nedsätta wil, eller ock åter gå ur Riket. I then första af thesse händelser utsätter efterföljande 8:de § huru Jude sig widare förhålla skal, till winnande af et ordenteligt Skyds Bref, för at såsom Husfader eller Husbonde börja och fortsätta sin handtering; Men wil Jude flytta til annan privilegierad Stad, eller ock åter begifwa sig ur Riket, blifwe han af wederbörande försedd med ytterligare nödigt Resepass hwaruti all slags handel eller warubyte honom under pågående resa strängeligen förbjudes.

Under thet at ofwannämnde sex frihets weckor råda samt intil thes Jude sit Skydsbref erhållit, blifwer honom likaledes all handel och rörelse förbuden, wid Femtio Riksdalers wite.

§ 3

I likhet med hwad således om alla hit inkommande Judar stadgadt är, böra jemwäl the Judar, hwilka redan til Riket inkommit, men ännu ej äro försedde med erforderligt tilstånds bref, anmäla sig, och nödige bewis om thereas frägd förete, i Stockholm hos Herr Riks Rådet och Öfwer Ståthållaren, samt i the öfrige orter, hos närmaste Landshöfdinge, inom Sex weckor ifrån thetta Reglementes kungörande; hwarefter med them på sätt som angående utrikes ifrån kommande Judar nu är förordnadt widare förfaras skal.

§4

Wederbörande åligger noga hand theröfwer hålla, thet ingen utifrån kommande Jude må såsom Domestiquer med sig uti Riket insmyga någre så kallade tiggare Judar, eller sådane, som ej äro försedde med behörige bewis om theras frägd.

§5

Uti följande trenne til Judarnes etablering privilegierade Städer, nemligen Stockholm, Götheborg och Norrköping, blifwer them tillåtit, at idka all loflig handel, så i gross såsom i minut, then senare dock ej annorlunda, än uti öpna bodar, men icke genom kringlöpande i husen och på gatorne.

§6

The i gross handlande Judar äga, jemte rättighet, at anlägga och sköta Fabriquer, samt deltaga i Skeps Rederier, Handels Compagnier och Skeps Warf, i synnerhet at drifwa handel med Wäxlar, Actier och publique Papper, äfwen som them är obetagit att ingå i entrepenader och allmänna lefwerantser; wid hwilket allt och så länge de sig wäl och til Allmänhetens nöje upföra, de hafwa at åtnjuta lika friheter med inhemske Grosshandlare.

§7

En Jude må för öfrigt nära sig med Konst-målning, gravering, Pitschers stickning, Diamants och andra ädla stenars slipande, Optisk glasslipning, samt allehanda Mathematiske och Mechaniske Instrumenters förfärdigande, Desseiners och Mönsters ritande, Brodering och annan konstig söm, Lack-tilwerkning, Penne-beredning, Kork-skärning, och thylike arbeten, som ej höra under Skrå.

§8

Wil en til privilegierad Stad ankommen, och på sätt som ofwan Stadgadt är, til thes frägd okänd Jude, sig therstädes under Kongl. Maj:ts betrodd til handels, eller annan närings idkande, nedsätta, skal han thetta sit upsåt, och huru han sig nära wil, inom then i 2 föreskrefne tid, hos Magistraten anmäla, och sine medbragte Pass och Bewis thir ingifwa, samt bestyrka, det han kläder och husgeråd samt löpande owisse fordringar oräknade sjelf äger i contante penningar eller Wexlar et redbart Capital af Tu Tusende Riksdaler Specie, och det samma med sig i Riket inbragt.

Enär thetta blifwit af Magistraten behörigen och skyndesameligen pröfwat, och then sökande för antagelig erkänd, bör Magistraten, inom fjorton dagar, sedan ansökningen giordes, wid answar utfärda för Juden et så kallat Skyds-bref, hwaruti honom tillåtes, at såsom Husfader eller Husbonde sig i Staden nedsätta, och lofligen försörja med then näring eller rörelse han utwaldt.

På lika sätt förfares med en förut här i Landet warande och med behörigt tilstånds Resolution icke försedd Jude, som sig uti någon af the privilegierade Städer nedsätta wil.

§9

Åstundar en i Landet född eller uppfödd Jude Son et thylikt tilstånds och Skyds-bref, til sinloflige fortkomst, åligger thet Magistraten, at hans ansökning, med åtföljande bewis, af Judeskapets äldste utfärdade, emottaga theras pålitelighet undersöka, och om therwid ej något är at påminna, honom Skyds-brefwet, wid här åfwan i 8 § nämnde tid och answar, meddela, sedan then sökande bewist sig äga et redbart Capital af minst Et tusende Riksdaler Specie.

§10

Then Rabbin eller Föreståndare, som med Kongl. Commerce-Collegii tilstånd för Synagogans skul inkallas, ware undantagen från then skyldigheten, at något wist penninge capital eller egendom i Riket införa.

§11

Förr än Jude sit Skyds-bref undfår, skall han til Stadens Cassa, en gång för alla erlägga Et hundrade Riksdaler Specie för rättigheten til Grosshandel, eller ock Munit handel i öppen bord, men til the öfrige här ofwanföre uti 7 § tillåtne handa arbeten, hälften eller Femtio Riksdaler Specie; hwarförutan han årligen, lika med Stadens Borgerskap, bör betala alla the pålagor, som honom genom wanlig taxering kunna åläggas, och för theras riktiga utgörande minst i Sex års tid, ställa wederhäftig Borgen, innan Skyds-brefwet honom meddelas.

§12

Utom thet i 5 § för Judarne stadgade förbud emot minut handels idkande annorlunda, än i öppen Bod, skal them wara betagen all minut försälgning af victualie waror, Win, Brännwin, Dricka och Medicamenter.

§13

Icke eller skal en Jude äga rättighet, at några marknader bewista utom then Stad, hwarest hän är bofast och sielf Handel eller Fabrique drifwer.

§14

Widare förbiudes them, at idka Skrå handtwerkeri i gemen, wid then pligt som i nästa § stadgas.

Men wilja Jude barn lära handtwerk äge thertil frihet, och arbete hos Christen mästare för Daglön, och måge ej uprätta egne werkstäder, eller sielfwe söka och winna Mästare bref.

§15

Slagteri, Bryggeri, Bröd och Socker-bageri, jemte Win försälgning i munit, måge Judarne idka endast för egne och sine Trosförwanters behof, men icke för någon annans. Bryter någon häremot, pligte första gången Tio, andra gången Tiugu Riksdaler, och tredje gången ware han sin Näring och sit Skyds-bref förlustigt.

§16

Wid then pligt, som i nästföregående § utsättes, förbiudes them likaledes, at befatta sig med Guld och Silfwer skedning

§17

Förfalskar Jude Rikets mynt, thet förderfwar eller försämrar, på hwad sätt thet helst ske må, straffes efter Lag med spöslitning utan alt skonsmål eller undantag, och, ther brottet ej förtienar döds straff, förwises genast Riket.

§18

Til beqvämlighet för Judarne i theras Religions öfning, och i synnerhet på thet the innom sin Communauté måge, så i anseende til theras näringar och handel, som enskilte hushållning, kunna räcka hwarannan hielpsam hand, skola uti förenämnda trenne privilegierade Städer them utses tienlige bonings tractater, hwarest the uti hyrde eller egne köpte hus kunna wistas, sine Fabriquer inrätta och underhålla, samt hafwa öpna handelsbodar; de Judar som idka Grosshandel, obetagit, at hyra och hålla egna Magaziner ehwarest inom Staden de det nyttigast finna; äfwen som en sådan i Gross handlande Jude, hwilken har förmögenhet at köpa sit eget hus och det sielf jemte sin betjening bebo, må äga frihet, at et sådant på hwilket ställe i Staden han helst wil och för des rörelse tjenligast wara kan, för sig uti sit namn inlösa samt der bo och sin rörelse drifwa.

§19

I sina lagliga ärender måge Judarne, försedde med vederbörlige Pass, färdas emellan Rikets Städer, och ther wistas, så länge the angelägenheter, hwarföre resan sker, sådant fordra; men ej måge de wid den plikt som i 15 § utsättes, idka minut handel uti någon annan ort, än i den Stad, hwarest de bo och taxeras.

§20

På Landsbygden måge Judarne icke kringresa och Handel eller handtwerk Drifwa, wid Femtio Riksdalers wite. Eho, som thermed beträdes, skal under bewakning genast införas til den Stad, der han sit rätta hemwist hafwer. För Tienste Jude betale husbonden, och för Judeson hans föräldrar ofwanberörde plikt jemte skjutslegan och Krono Betientens beswär. Är den brottslige sjelf Husbonde erlägge han dessa utgifter. Gitter han sådant ej, warde de af Jude-samhället utan inwändning utsökte.

§21

För then handels och närings frihet, hwilken i ofwanberörde måtto Judarne förunnas skola de af Konungens Befalningshafwande årligen taxeras til afgift åt Kronan och Staden. Och blifwe hwarie husfader eller husbonde answarig för theras Contributioner, som äro uti hans tienst under hwilken likwäl inge andre eller flere måge räknas och skyddas, än the som husfadren eller husbonden ständigt nyttjar uti sin handel eller näring, samt derjemte bo med honom uti samma hus. Och på thet oordning och misstag wid ofwannämnde taxering må förekommas, skal thet åligga Magistraten uti hwar och en af the til Judarnes etablering uplåtne Städer, at til Konungens Befalningshafwande, genast efter hwarje års mantals skrivning upugifwa extract utur längderna öfwer Judarne, samt äfwen thylike extracter utur Tull-Specialerna och Hall-Rätterne, med mera, öfwer theras kundbara rörelse; Ankommande uppå Konungens Befallningshafwande, sedan Jude-Sällskapet öfwer nyssberörde upgifter blifwit hördt, at på thesse grunder, sammantagne med hwar och en Judes införde rörelse Capital, samt enligit med hwad af Stadens Borgerskap efter enahanda fundament utgöres, utsätta en wiss Summa til Kongl. Maj:t och Kronan samt Staden; hwilken Jude-Sällskapet sedan äger, at sins emellan repartera samt specifice til Konungens Befalkningshafwande upgifwa; och blifwer Magistraten för upbörden theraf genom Stadens Upbörsmän, answarig.

Hwad Judarnes betiening och tienstefolk beträffar, bör för hwar och en af them i årlig skatt erläggas, för the bättre Tre Riksdaler, för the sämre En Riksdaler och Tiugufyra Skill., samt för the sämste Tiugufyra Skill. Specie.

Och skola Judarne i öfrigit wara frie för alla slags Contributioner, dock therunder icke begrpne tull och wanlig accis, de der warorna åtfölja och af Judarne så wäl som andre Rikets inwånare utgöras.

§22

Judarne tillåtes, at i hwarje af the för them utsedde Städer, inrätta en Synagoga, samt therwid hålla en Rabbin, med erforderlig betiening: Ankommande på Judarne sielfwe, hwad titul och wärdighet the inom sig wilja lemna för den person, som the til Synagogans Föreståndare utwälja.

§23

Judarne måge här i Landet ingå giftermål blott med sina Religions-förwanter, men ei med några andra. Och skal thet par, som ärnar gifta sig, förut erlägga en gåfwa af Sex Riksdaler til thet i Stockholm inrättade Gardes-Barnhuset samt innan äktenskapet tillåtes hos Magistraten upte behörigt quitto öfwer denna summas riktiga utbetalande. Hwaremot Judarne komma at ifrån Wärfnings-Placater aldeles undantagas.

§24

Ingen af the nu i Riket warande eller hädanefter inkommande Judar, skal äga frihet, at i thes tienst antaga och nyttja någon Svensk undersåte; hwaremot the af egen och andra Nationer måge hysa och underhålla så mycken betiening the behaga, med thet uttryckeliga wilkor, at Husbonden skal stå i answar, om någon af thes domestiquer med handel eller på hwad annat sätt som helst, bryter emot thetta Reglemente.

§25

Ej måge Judarne på Sön- och Högtidsdagar öpna theras bodar til handel och köpenskap, eller sig andre göromål företaga, hwaraf förargelse ibland the Christne upwäckas kan, wid then plikt som Almänna Lagen å Sabbatsbrott stadgar. Icke heller må Jude hindra sina af annan Nation warande tienstehjon at bewista den Gudstjenst, hwartil desse senare sig bekänna, eller beswära dem på Sön- och Högtidsdagar med annat arbete än det som swenskt tienstefolk då wanligen pläga förrätta.

§26

När Jude dör skal sådant hos de Embetsmän, hwilke warda Stadens police, anmälas, innan liket utföres; och skal för dem uti hwarje af förenämnde trenne Städer utses och anordnas en särskildt begravningsplats; hwilken dem likwäl åligger at sjelfwe inhägna.

§27

Öfwer den dödes qwarlåtenskap bör under Judarnes Äldstes tilsyn et ordenteligt inventarium upprättas samt wid tio riksdalers wite inlemnas, i Stockholm til Förmyndare-Kammaren, och i Götheborg samt Norrköping til der warande Magistrat, jemte den wid bouppteckningar wanliga procentens erläggande.

§28

Förmyndare äga Judarne at sjelfwe förordna, som wårda och förwalta den aflednes efterlemnade egenom samt hafwa tilsyn öfwer des barn, så länge de äro omyndige och inom Judesamhället uppfostras; dock hafwa Judarne så snart förmyndare tilsatte blifwit, at sådant jemte de antagne Förmyndarnes namn hos Magistraten anmäla.

§29

Öfwer Judarnes giftermål, födde och döda skola deras Äldste hålla och til Magistraten årligen afgifwa twänne Tabeller efter det Formulaire, som Kongl. Commerce-Collegium dem til den ändan tillställa; af hwilka Tabeller den ena förblifwer wid Stadens Archivum och den andra till Kongl. Commerce-Collegium insändas bör.

§30

Alla twister, som uti Judarnes arfssaker uppkomma, skola wid deras egen Rabbiner-Rätt och ej annorstädes uptagas och afgöras.

§31

Upkommer twist emellan Christen och Jude och kan sanning ej utan ed utletas, aflägge då Jude sedan Domaren efter föregången laglig pröfning, dertil des bifall gifwit, denna ed uti Synagogan och i Domarens närwaro, på lika sätt samt efter enahanda eds-formulaire, som i dylikt fall nyttjas, då Judar med hwarandra till rätta gå.

Beträdes Jude med falsk ed ware sig mot en Christen eller någon af Judarnes egen nation skal han utom det straff Rikets Lag i allmänhet för menedare utsätter genast förwisas landet.

§32

Som Judarne äga at njuta all den säkerhet samt det beskydd til lif, heder och gods, som Swenske undersåtare tilkommer; så åligger dem deremot at i alla måtto ställa sig Sweriges riges Lag och Regeringsrätt samt detta Reglemente til efterrättelse; och warda de för öfrige strängeligen åtwarnade att ej på något sätt med och eller gerning den Christna församlingen förolämpa.

§33

I händelse någon af Judisk Nation, som wore antingen af serdels stor förmögenhet eller ock ägde någon förut här obekant kunskap, hwarmed han wille hit inflytta och börja någon ny och förut opåtänkt handelsgren eller slögdeinrättning, som finnes lända Riket til en besynnerlig förmon och nytta, skulle sådant hos Kongl. Commerce-Collegium tilkänna gifwa, så wil Kongl. Collegium efter therwid sig företeende anlednngar, en sådan hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla til någre specielle förmoners och rättigheters åtnjutande utöfwer hwad i thetta Reglemente, som för Judeska Nation i allmänhet är gällande, finnes stadgat.

Stockholm then 27 Maji 1782

På Dragande Kall och Embetes wägnar GUSTAF CELSING

J. Silfverschöld, A. Lissander, J.J. Westberg, Gab. Kling, G. v. Körning, A. von Plomgren, M. Adlerstam, P.Dan.Holmér, P. Printzsköld, C.D. Gyllenborg, S. Forseen, L. Rosenborg, A. Faxe, C.E. Lagerheim, M. Tavelin, J.J. Osængius, J. Jernberg, G.A. Gyllenborg