Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Hedvig Carolina Sophia Wiberg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Helena Sofia Hellberg
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Hedvig Carolina Sophia Wiberg
Johan Ludvig Ericsson  →


[ 51 ]

Hedvig Carolina Sophia Wiberg, sedan Fru Cysch. K. T:ne 1 juli 1872—30 juni 1877. Gästspel 1 sept.—31 okt. 1877.

Född i Stockholm den 15 okt. 1847. Vid tio års ålder antogs hon vid Anders Selinders balettskola, hvarefter hon år 1863 anställdes som elev vid Kungl. Teaterns elevskola. Hösten 1865 fick hon engagement vid Carl Gustaf Hesslers teatersällskap och följande vår vid Åhman och Pousettes ansedda sällskap, där hon på Nya (sedermera Stora) Teatern i Göteborg debuterade som Laura i Björnsons »De nygifta». Jämte flera af nämnda sällskaps medlemmar erhöll hon från hösten 1867 anställning vid den nyupprättade svenska stående teatern i Helsingfors, där hon kvarstannade till 1872, då hon kom till Stockholm och fick engagement vid de kungliga teatrarne. Här blef hon snart genom sitt intagande yttre och sitt behagliga spel en gunstling hos publiken, och många större uppgifter kommo på hennes lott. Af dessa kunna nämnas Anna Ivanowna i »Danicheffarne» (af Alexandre Dumas d. y. och ryssen Corvin de Krukowski), Madame Tallien i François Ponsards skådespel »Det besegrade lejonet» och Rose i samma författares komedi »Hedern och penningen», Catherine i Emile Augiers komedi »Lejon och räfvar», Hero i »Mycket väsen för ingenting» och Olga i Edvard Bäckströms sorgespel »Dagward Frey» (en visserligen obetydlig roll, men där hon hade tillfälle att i en sång låta höra sin vackra röst). Hösten 1877 afgick hon från den kungliga scenen och företog en resa till Paris, där hon en längre tid idkade grundliga sångstudier.

Hemkommen från denna studieresa visade det sig att hon hade en utomordentligt vacker röst, och det var nu som hon blef en af våra mest framstående operettsångerskor och som sådan publikens förklarade gunstling. Hon tog nu anställning hos Ringnér vid Nya Teatern i Göteborg spelåret 1879—80, var året därpå engagerad vid Mindre (Hammerska) Teatern, där hon gaf en i alla afseenden ypperlig framställning af Offenbachs Sköna Helena, och 1881—82 hos Josephson och Holmquist vid Nya Teatern i Stockholm. Gift den 14 jan. 1882 [ 52 ]med grosshandlaren Carl Theodor Cysch tog hon sedermera ej något fast engagement utan uppträdde som gäst dels å olika scener i Stockholm, dels i Göteborg.

Sålunda uppträdde hon å Djurgårdsteatern i augusti 1882, då hon kreerade titelrollen i operetten »Lili», och i augusti—september 1883, då hon likaledes var den första som utförde Mamzelle Nitouche i »Lilla helgonet», samt å Södra Teatern spelåret 1883—84. Samma säsong uppträdde hon på våren som Sköna Helena å Mindre Teatern, denna teaters sista spelår. Till hennes glansroller inom operettens område hörde äfven hennes strålande Niniche samt titelrollerna i Franz von Suppés »Den sköna Galathea» och Lecocqs »Giroflé-Girofla». I april 1888 uppträdde hon i Göteborg, först vid Herbold-Moes sällskap å Mindre Teatern därstädes, sedan hos Lorentz Lundgren å Stora Teatern, å båda dessa scener som Sköna Helena. Hon drog sig därefter alldeles tillbaka från scenen.

Senare delen af hennes lif var i hög grad beklagansvärd. Hennes man hade råkat i sådana ekonomiska svårigheter att han var fullkomligt ruinerad vid sin död den 13 sept. 1903. För den fordom så firade konstnärinnan, som ju för länge sedan slutat att uppträda — hon var nu 56 år — återstod ingenting annat än att vända sig till den allmänna barmhertigheten. Hon nödgades sålunda efter ett par år söka sin tillflykt till Borgerskapets änkhus för att efter ytterligare ett par år hamna på Stockholms allmänna försörjningsinrättnings sinnessjukafdelning, där hon afled den 20 mars 1917.