Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Hjalmar Emanuel Håkansson

[ 20 ]

Hjalmar Emanuel Håkansson. K. T:ne 1 juli 1868—30 juni 1888.

Född i Öregrund den 30 sept. 1844 (son af kopparslagaren och väderkvarnsägaren, sedermera gästgifvaren Jöns Håkansson och dennes maka, född Mossberg). Vid 16 års ålder kom han till Stockholm. Genom sina musikaliska anlag vann han år 1861 inträde vid Kungl. Musikaliska Akademiens läroverk, där hans sångröst och musikaliska föredrag snart väckte uppmärksamhet. Efter genomgångna studier vid akademien tog han organistexamen och blef musikdirektör 1870. Debuterade den 8 mars 1868 på Kungl. Stora Teatern som Papageno i »Trollflöjten» och erhöll redan från 1 juli s. å. fast anställning vid operascenen. Han blef sedermera flitigt använd, och bland hans mera bemärkta roller kunna nämnas: Capulet i »Romeo och Julia», Kuno i »Friskytten», Don Diego i »Afrikanskan», Konungen i »Lohengrin», Grefve Almaviva i »Figaros bröllop», S:t Bris i »Hugenotterna», Belcor i »Kärleksdrycken», Max i »Alphyddan» och Herr Ström i »Muntra fruarna». Utom sin verksamhet vid operascenen var han från 1870 kantor i Jakobs kyrka, hvilken befattning han innehade till sin död, och från 1875 var han lärare i elementar-, kyrko- och körsång vid Musikkonservatoriet. År 1882 kallades han till ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien och utnämndes 1900 till riddare af Vasaorden. Död i Stockholm den 3 juli 1901. — Gift med Julia Matilda Stenius, hvilken sedermera såsom fru Julia Håkansson gjort sig ett framstående namn som skådespelerska, senast vid Kungl. Dramatiska Teatern; detta äktenskap upplöstes genom skilsmässa den 26 april 1900.