Ljus av ljus, o morgonstjärna

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Ljus av ljus, o morgon stjärna
av Martin Opitz
Översättare: Johannes Christierni Melartopaeus
Diktad 1634. Översättning och svensk bearbetning 1664. Nr 356 i 1695 års psalmbok och nr 426 i 1819 års psalmbok respektive 1937 års psalmbok. De tre sista verserna medtagna i Svensk söndagsskolsångbok 1908, som nr 270 under rubriken Morgon och afton. Då med inledningen Låt din Andes morgonstrimma.


1.
Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kriste,
Du sanna sol och dag,
Vi se nu den solen gärna
Framgå efter ditt behag,
Som med rosenstrålars sken
Världens krets upplyser ren,
Det inatt var gömt upptäcker
Och var till sitt kall uppväcker.

2.
Men vårt hjärta är betaget
Utav dårskaps dimma kall.
Syndens mörker oss bedragit
Och oss kommit uppå fall.
Herre, se, vi vilse gå,
Våra tankar, verk också
På en farlig ban omsväva
Och din sannings ljus motsträva.

3.
Låt din Andes morgonstrimma
Skina i vår mörka själ,
Att vi livets väg förnimma
Och förstå vårt sanna väl.
Gör vår vandel med ditt sken
Från allt villans töcken ren,
Att din nåd vi känna lära
Och din kärlekseld rätt ära.

4.
Styrk din kyrkas svaga skara
Med den gyllne fridens band.
Värdes uti nåd bevara
Konung, folk och fäders land.
Avvärj tvedräkt, sorg och strid,
Främja endräkt, fröjd och frid.
Hunger, pest, allt ont förjaga
Och oss med din hand ledsaga.

5.
Låt vår lampas olja brinna,
När du dömer världen vid.
Låt vår levnad så förrinna
Denna korta vandringstid,
Att du oss av sorgens dal
Värdes till din fröjdesal
Och vårt rätta hemvist föra
Att oss evigt saliggöra.