Första gången publicerad i 1819 års psalmbok som nr 260. I 1986 års psalmbok, har gjorts flera små ändringar: i v. 2 har trösta bytts ut mot lita och du åt mitt hopp beskärde mot jag fick vad jag begärde, samt fristad mot tillflykt. I v. 4 har den enda tröst blivit det enda hopp. Jag skall ej tröttad bliva har blivit min tröst skall det förbliva och för en Far står min Far. Raderna 5 och 6 i samma vers lyder nu: Förtvivlan, håll dig fjärran! Till avgrund bär din stig. I övrigt som nedan. Texten återges här enligt versionen i 1937 års psalmbok.
På Wikipedia finns en artikel om O Gud, all sannings källa.
1.
O Gud, all sannings källa,
jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sagt skall gälla
i himmel och på jord:
"Åkalla mig i nöden,
så får du hjälp av mig."
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla dig.
2.
Vad lindring i min smärta
att trösta på din nåd
och anförtro mitt hjärta
åt dina visa råd.
När du mig bedja lärde
i Jesu Kristi namn,
du åt mitt hopp beskärde
en fristad i din famn.
3.
Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör;
och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är;
jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.
4.
Jag skall ej övergiva
den enda tröst jag har.
Jag skall ej tröttad bliva
att sucka till en Far.
Förtvivlan vike fjärran,
till avgrund bär dess stig.
Jag släpper icke Herran
förrn han välsignar mig.
