Ode till Stockholm
| ← Röster ur skogen |
|
Svensk karlasång → |
De skola dig ej taga,
Du Birgers gamla stad!
Fast tunga flottor draga
Mot dina skär åstad.
Så länge solens lågor
Beskina dina torg,
Och saltsjöns djupa vågor
Än spegla torn och borg; - - -
De skola dig ej taga,
Du minnets gamla stad,
Så länge sång och saga
Ha ännu qvar ett blad.
De skola dig ej taga,
Du minnets gamla stad,
Så länge sång och saga
Ha ännu qvar ett blad.
Så länge storm kan rasa,
Och vigg ur molnen slår,
Så länge Gustaf Vasa
På Riddartorget står; - - -
De skola dig ej taga,
Du sköna, stolta stad,
Så länge än vid Haga
En vårvind susar glad.
De skola dig ej taga,
Du sköna, stolta stad,
Så länge än vid Haga
En vårvind susar glad.
Så länge Mälarn breder
Sin duk som silfver klar,
Så länge tro och heder
Än svenska bröst ha qvar; - - -
De skola dig ej taga,
Du Sveas ögonskatt,
Så länge skyttar jaga
I våra skogars natt.
De skola dig ej taga,
Du Sveas ögonskatt,
Så länge skyttar jaga
I våra skogars natt.
Så länge rofdjur snärja
Vi ännu ej ha glömt,
Och Carl den tolftes värja
Vi qvar från Narva gömt; - - -
De skola dig ej taga
Med klo af örn och korp,
Så länge bondens slaga
Än hörs ur by och torp.
De skola dig ej taga
Med klo af örn och korp,
Så länge bondens slaga
Än hörs ur by och torp;
Så länge dagen blossar,
Och qvällens stjernor le,
Så länge svenska gossar
Än ha ett blod att ge; - - -
De skola dig ej taga,
Du Sveas sköld och värn,
Så länge än vi draga
Ur egna grufvor jern.
De skola dig ej taga,
Du Sveas sköld och värn,
Så länge än vi draga
Ur egna grufvor jern.
Så länge juninatten
Än drömmer dagens dröm,
Så länge tvenne vatten
Förbindas af norrström; - - -
De skola dig ej taga,
Du arf från fädrens dar,
Så länge hjertan klaga,
Hvad Finland är och — var!
De skola dig ej taga,
Du arf från fädrens dar,
Så länge hjertan klaga,
Hvad Finland är och — var! —
Hur månget segel kryssar
Kring bleka Dalarön,
Hur många tusen Ryssar
Än simma hit på sjön;
De skola dig ej taga,
Du hjertpuls i vårt lif,
Så länge ej försvaga
Oss hunnit split och kif.
De skola dig ej taga,
Du hjertpuls i vårt lif,
Så länge ej försvaga
Oss hunnit split och kif. —
Men, om din ed du sviker,
Om tro, om endrägt flyr,
Om från din kung du viker
Och feg hvart offer skyr; - - -
Då slår dig himlens aga,
Svensk är du mer ej se’n;
Då — skola de dig taga,
Och aldrig ge igen.