Porträtterne

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Porträtterne
av Anna Maria Lenngren
Diktad 1796. Översatt till engelska, The Portraits av Philip K. Nelson 1984. På Wikipedia finns en artikel om Anna Maria Lenngren.


Uppå ett gammalt slott, ett arv av gamla fäder,
en skinntorr grevlig änka satt,
var skral, drack ständigt te på fläder
och hade ben som spådde väder,
och leddes merendels besatt.
En dag, gud vet hur det var fatt,
när hon med kammarpigan satt
uti den stora saln, beklädd med gyllenläder
samt här och där med ett porträtt
av hennes högvälborna ätt,
hon i sitt höga sinne tänkte:
om jag likväl så lågt mig sänkte
att tala med det lumpna hjon,
kanske det gav min gikt en liten diversion;
och fast ej denna dumma flundran
förstår en fin konversation,
så får min lunga en motion,
och detta stackars våp skall falla i förundran
att höra på min extraktion.
Susanna, sade hon, du sopar denna salen
och sopar den mest alla dar;
du ser de konterfej den har,
men gapar som du vore galen
och vet ej av vad folk du spindelväven tar.
Hör då - till höger främst, det är min farfars far
den vittbereste presidenten,
som kände flugors namn på greska och latin,
och förde med sig hem och skänkt Akademien
en metmask ifrån orienten. -
Nå, den där nästintill (av våda satt i vrån)
är salig fänriken, min enda kära son,
i ställning och i dans ett mönster,
mitt och familjens hela hopp;
som sju slags stångpiskor fant opp,
men fick en fläkt ifrån ett fönster,
och slöt i en katarr sitt ärofulla lopp;
hans gravvård resas skall av marmor. -
Det här är till min mor, grevinnan, en fru farmor;
hon var uppå sin tid för skönhet vitt i rop
och, som det verkligt hänt och icke är en sagen,
halp drottning Kirstin kröningsdagen,
att häkta understubben hop. -
Nu, den där damen i mantiljen,
det är min grandtante, kära barn;
och den där gubben med talarn
det är en onkel i familjen,
som spelte en gång boll med själva ryska tsarn. -
Det där porträttet sen till vänster
är salig översten min man;
vem ägde skicklighet, talanger och förtjänster
i rapphönsjakt, om icke han? -
Men se nu väl på denna damen
i den ovala vackra ramen,
som i sin höga barm den där buketten bär,
se hitåt - inte på den där -
vad stolthet kan man ej ur hennes ögon läsa!
Se vilken ädelt buktad näsa!
Kung Fredrik blev en kväll i denna skönhet kär,
men hon var dygden själv, och började att fräsa
och kungen underdånigt snäsa,
så att han blev helt flat och sade "Ack, ma chère,
bevars vad hon är fasligt fiere"; -
ja, ja den händelsen kan ännu mången sanna -
nå ser du inte vem det är?
Vad känns jag inte straxt på denna stolta panna? -
Men, kors bevars väl, skrek Susanna,
och släppte nålar, sax och tråd,
skall detta vara Hennes Nåd!!! -
Vad! skall det vara? vad! vad! Slyna!
Fort ut på dörrn med dig och med din knyppeldyna. -
Vad harm! - men det med rätta sker,
när man med slika djur i nådigt tal sig ger.

Grevinnan fick på stund en ny attack av gikten,
och det är alltihop som lärs av denna dikten.