Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-20

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 14. Tisdag 19 januari 1836
Post- och Inrikes Tidningar
N:o 15. Onsdag 20 januari 1836
 N:o 16. Torsdag 21 januari 1836  →
Index.


[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 15. Onsdagen den 20 Januari 1836.


Meteor. Obs. Den 19 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,22, 13 1/4 gr. kallt, N. klart. Kl. 9 e, m. Barom. 25,30, 14 1/2 gr. kallt, N. klart. — Den 20 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,34, 12 3/4 kallt, N. klart.

Officiella Afdelningen.

Sedan Ridderskapet och Adeln vid sistförflutne Riksdag, genom Hr Landt-Marskalken, till Kongl. Maj:ts höga stadfästelse i underdånighet öfverlemnat åtskillige af Ridderskapet och Adeln beslutade förändringar och tillägg uti Riddarhus-Ordningen af den 19 December 1829, samt Kongl. Maj:t, med anledning deraf och på sätt 41 §. af nämde Ordning stadgar, till Ridderskapet och Adeln aflåtit Nådig Kontra-Proposition, hvilken af bemäldta Riks-Stånd blifvit antagen; har, under noga iakttagande af de förändringar, som sålunda blifvit beslutade, Kongl. Maj:t den 22 Maj nästledne år utfärdat en förnyad Riddarhus-Ordning, för att från den tid, då sistledna Riksmöte slutade, iakttagas och blifvande gällande.

Denna nya Riddarhus-Ordning, som i dessa dagar blifvit promulgerad och finnes uti N:o 71 af Svensk Författnings-Samling för år 1835 införd, afviker endast uti §§. 11, 18, 23, 36 och 37, ifrån den förut gällande; hvilka §§. numera erhållit följande förändrade innehåll:

§. 11.

(1. Mom.) – – Andra anteckningens båda upprop ske på en dag, hvilken bör vara "sist den fjerde helgfria efter den, hvartill Riksdagen pålyst blifvit."

(2. Mom.) Derefter må anteckning verkställas och polletter meddelas "först inför Riddarhus-Direktionen," hvilken i sådant ändamål sammanträder en half timma före hvarje Plenum, till och med det, som äger rum dagen före Plenum Plenorum, men "sedermera" endast inför Riddarhus-Utskottet, hvilket, i sådant ändamål, likaledes sammanträder en half timma före hvarje Plenum. – – –

$. 18.

(1. Mom.) – – Med dessa Val (Bänkmans och Elektors) förhålles sålunda, att, enligt antecknings-listan, samtlige Ridderskapets och Adelns närvarande hela antal delas uti "25" särskilta, men till beloppet lika, delar, hvarvid, om något mindre antal skulle öfverblifva, detsamma på de sista afdelningarne med en person på hvardera fördelas bör. Sedan detta blifvit verkställt, uppropas hvarje afdelning för sig, som begifver sig inom skranket, att förrätta Bänkmans-val, hvarvid hvar och en inlemnar en sluten sedel, tecknad med "tvänne" af de personers namn, som i afdelningen finnas, då de, som de flesta rösterna erhållit, äro behörigen valde Bänkmän. Hafva "flere" undfått lika antal röster, då skall dem emellan lottas, ehvad de äro närvarande eller ej. – – –

§. 23.

(Ett nytt, så lydande, Moment är i denna §. tillagdt, näst efter 2:dra Mom.)

"Då ledighet beviljats, sker val till ny Utskotts-Ledamot under ledighetstiden."

§. 36.

Riddarhus-Utskottet består af tolf Ledamöter. Inför detta Utskott skola Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, hvilka, "efter det Riksdagen å Rikssalen blifvit öppnad, vid Riksdagen sig infinna," styrka deras behörighet till Säte och Stämma, samt utbekomma polletter. – – –

§. 37.

Vid hvarje Riksdag utser Ridderskapet och Adeln in Pleno en af sju Ledamöter bestående Riddarhus-Direktion, "genom val särskilt till Ordförande jemte Suppleant, och särskilt till öfrige Ledamöter jemte trenne Suppleanter." Denna Direktion besörjer och förvaltar Riddarhusets angelägenheter, enligt utfärdad Instruktion, som äfven innehåller föreskrifter, för Riddarhusets Tjenstemän. – – –

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Sundhets-Kollegium har upprättat och till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat ett sammandrag af inkomne rapporter om de sistlidet år förrättade Bevärings-mönstringar inom vissa delar af Riket, der sådana, berörde år, ägt rum, nemligen: inom Skaraborgs, Elfsborgs, Kronobergs, Kopparbergs, Wermlands, Gefleborgs, Wester-Norrlands, Westerbottens, Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Hallands, Jemtlands och Norrbottens Län, med 1834 års första klass, hvilken det året icke undergått mönstring, samt med dem af äldre klass, hvilka, förut på tillvext och förbättring ställde eller frånvarande, likväl år 1834 icke blifvit till vapenöfning kallade; äfvensom med de i Stockholms Stad och Län år 1814 födde beväringsynglingar; samt i Upsala stad med den studerande ungdomen. — Hela antalet af dem, som sålunda undergått mönstring, finnes hafva utgjort 16,143, hvaraf 8,432 blifvit såsom närvarande, friska och fullmåliga inmönstrade, 190 annorstädes exercerat eller ingått i verklig krigstjenst vid armén eller flottan, 44 uteslutits såsom mindre välfräjdade, 1,436 varit af en eller annan orsak frånvarande, 3,217 blifvit satte på tillvext eller förbättring, och de öfrige blifvit för sjukdomar eller kroppslyten kasserade.

= Under loppet af sistlidne vecka hafva följande varu-artiklar, genom mäklareslut å Stockholms Börs, blifvit till nedanstående prister för kontant försålde: Hvete per Tunna, 11 R:dr 12 sk., à 14 R:dr 24 sk.; Hvetmjöl per ℓ℔, 1 R:dr 24 sk.; Råg per Tunna, 11 R:dr 12 sk., 11 R:dr 24 sk.; Korn per funna, 9 R:dr; Malt per Tunna, 10 R:dr 12 sk.; Hafra per Tunna, 6 R:dr 36 sk.; Bränvin per Kanna, 44 sk., 44 sk. 6 r:st., 45 sk., 1 R:dr 1 sk.; Kaffe per ℔ 29 sk. 6 r:st.; Russin per 100 ℔ 29 R:dr, allt Riksgälds.

= Stocholms Jernvågpriser den 18 Januari äro alldeles desamma, som de nästförlidne vecka uppgifna.

Norrköping den 15 Jan. Brutto-uppbörden vid härvarande Tullkammare lör sistl. år utgjorde, konfiskations-medel inräknade, 144,868 R:dr 6 sk. 11 r:st. Banko.

= I anseende till det, ty värr, efter ihärdigt mildväder inträffade menföre, har torgtillförseln i dessa dagar varit knapp. Priserna hafva varit:

Hvete 12 à 12 R:dr 24 sk., Råg 10, Korn 8 à 8 R:dr 12 sk., Blandsäd 6 R:dr, Ärter 9 à 9 R:dr 24 sk., Hafra 4 à 4 R:dr 24 sk. per Tunnan. Hö 16 à 18 sk., Smör 8 R:dr, Ost sötmjölks 6 R:dr, per ℓ℔ Bränvin 36 sk. per kanna. (Aft. i Norrk.)

Wexiö den 11 Jan. Enligt Lazaretts-Läkarens för år 1835 gjorda sammandrag af sjukdomsförslagerna vid härvarande Lazarett, voro derstädes qvarliggande sedan år 1834: 32. Intagna under år 1835: 224. Friska utgångna: 190. Förbättrade: 21. Obotliga. 8. Döde: 7. Qvarliggande till 1836: 30. Veneriska: 149. (Tel i Wexiö.)

Jönköping. Ehuru Tjugondedagsmarknaden härstädes, som började den 13 dennes, ännu icke är tilländalupen, men resultaterna af spanmålsrörelsen i densamma redan äro gifna, äro vi i tillfälle nu notera priserna. Vid omsättning å torgel gällde Hvete 14: 24 à 15 R:dr, Råg 10: 36, allmännast 11 R:dr, men äfven 11: 12, och vid några få köpslut till och med 12 R:dr, Korn 8: 24 à 9 R:dr, Ärter 12 R:dr, Hafre, hvit, (sädesbar), allinännast 6 R:dr, men äfven 6: 12 à 6: 24, och svart 6: 24 à 7 R:dr; för Bränvin betalas 40 à 44 sk. Vid köpslut om större spanmålsposter, efter kontrakter, är bestämdt, för Råg, dels 11 R:dr, dels 11: 24, och för utsökt, lyxfri vara, till och med 12 R:dr, för Korn utan undantag 9 R:dr, för hvit sädeshafre 6 R:dr à 6: 12, samt för svart dito till och med 7 R:dr 24 sk. Tillförseln var ymnig och omsättningen temligen rask. Viktualiemarknaden är föga anmärkningsvärd, helst tillförseln är ganska ringa i förhållande till behofvet. Priserna äro lika som förut i vinter, utom för Smör, som villigt betalas med 7: 24 per ℓ℔. (Jönk. Tidn.)

Eksjö. Den 2 dennes öppnades Eksjö Sparbank; insättningsbeloppet utgjorde 695 Riksdaler 32 skillingar Banko, och insättarnes antal 88, deraf 38 minderårige barn, 13 pigor, 5 drängar och 11 af allmogen från landet. Då inrättningens ändamål och nytta ännu icke hunnit blifva allmännare bekant, överträffade en sådan början alla förhoppningar; och sedan Vördige Presterskapet i angränsande försanilingar benäget lofvat medverka för inrättningens fortgång, torde fördelarne af densamma sprida sig äfven utom detta samhälle. Inom flera Socknar af Östra Härad har allmogen, efter framställning af en för allmänt väl särdeles nitälskande person, beredt sig tillfälle att af Sparbanken sig begagna.

= Spannemålspriserne äro 10 à 11 R:dr för en Tunna Råg, 8 à 9, R:dr för en dito Korn, 12 R:dr för en dito Ärter, och 5 à 6 R:dr för en dito Hafre; för Bränvin betalas 38 sk. kannan. Tillförseln har icke varit så stor, som i följd af afsättningens liflighet bordt kunna förväntas. (Jönk. Tidn.)

Öresunds-lista.

Från och med den 8 till och med den 10 Jan., har ej något Fartyg med destination till eller ifrån Sverige passerat Sundet. Den 11 om morgonen var vinden S. i Sundet. Från och med den 11 till och med den 14, var förhållandet enahanda. Den 15 om morgonen var vinden V.

UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Spanien.

Madrid den 29 Dec. Uti Prokuradores-kammarens sammankomst den 24 dennes, blef Kommissionens utlåtande öfver det af Regeringen äskade Förtroendevotum föredraget, och framställning gjord om dess godkännande. Kommissionen beklagar, att närvarande omständigheter ålägga Cortes nödvändigheten, att afsäga sig en af sina vigtigaste rättigheter, nemligen skattepålagornes bestämmande, men man har icke kunnat undvika denna uppoffring, utan att sätta Regeringens bestånd och Nationens framtida välstånd i våda. Kommissionen tillägger: att det icke är möjligt att vägra Regeringen ett förtroende, hvilket den visat sig så värdig att äga. — I går började diskussionerna öfver förslaget. En mängd åhörare hade infunnit sig. För förslaget hade Hrr Lopez, Caballero, Galiano och Isturiz antecknat sig; och emot detsamma Hrr Martinez de la Rosa, Grefve Toreno och — Grefve de las Navas. Sammanställningen af dessa namn väckte allmän förvåning. Hr Morense öppnade debatten, och yttrade sig mot 3:dje artikeln i lagförslaget, hvarigenom Ministèren skulle undfå oinskränkt fullmakt i kredit-ärender. Sedan tvenne andra talare yttrat sitt afstyrkande, besteg Hr Martinez de la Rosa tribunen. "För att afgifva det votum som önskas", sade han, "måste, genom ett Kongl. bådskap, behöfligheten deraf bevisas. Nu förfara Ministrarne icke ens konstitutionellt. Trenne medel erfordras att anskaffa penningar: skatte-pålagor, lån eller försäljning af national-gods. Regeringen vägrar att öfver dessa tre punkter förklara sig; men, då underverkens tidpunkt är förbi, så kände han, för sin del, intet annat medel att fylla stats-behofven. Han måste således vägra sin röst, till dess han fått upplysning om den hemliga skatt, som man troligen har i beredskap." Han inlät sig härefter i omständliga anmärkningar öfver allmänna krediten, och betviflade ingalunda redligheten, men väl ofelbarheten af Ministèrens åsyftade åtgärder. — Sedan han talat i två timmar, fick Hr Mendizabal ordet. På angreppen mot sitt system och sina afsigter, ägde han intet bättre att svara, än att hänvisa till det förflutna, som redan öfverträffat alla hans förhoppningar. De som bittert tadlat Ministèren, och beskyllt densamma för overksamhet i sina åtgärder, anhöll han att fä erinra om hvad han gjort, sedan sitt anträde i förvaltningen. — "Provincial-juntorne", sade han, "voro allsmäktige: jag förklarade att jag skulle beherrska Juntorne, att jag skulle bemäktiga mig ledningen af rörelsen, och till thronens fot återföra alla dessa lokal-diktaturer. Man tror att jag låter dåra mig af drömbilder; så litet utförbart anser man åtagandet. Påföljderna hafva rättvisat mina bemödanden, och i detta fall var det icke jag, som kufvade juntorne, men det sunda omdömet hos Spanska folket, som bevisat mig, att jag med allt skäl räknat på dess medverkan. Sedermera utfärdades ett dekret om beväpnandet af 100,000 man: ett rop af ogillande följde på denna åtgärd, och man trodde att en så vidtomfattande och nästan outförbar utskrifning endast skulle öka de fiendtliga stridskrafterna. Likväl försiggår denna utskrifning liksom genom ett underverk, och snart skola dessa 100,000 man stå under vapen. Jag begär erkännandet af ett system, som åsyftar att betrygga thronen och friheten, utan att, — jag upprepar det, och förpligtar mig dertill högtidligt, — taga vår tillflykt till nya lån, nya skatter eller försäljning af nalional-gods. Jag säger det uppriktigt, M. Hrr, hvad jag har gjort, lemnar mig den säkra öfvertygelse, att jag ännu förmår uträtta mera, och jag hyser den förhoppning, att en sak, i synnerhet, skall åtskilja den nuvarande Ministèren från den förra, nemligen: dess öppenhjertighet i utvecklandet af sina afsigter, dess beslutsamhet i deras utförande. Tron mig, M. Hrr, (här blef talarens röst allt starkare), tron mig: här, likasom i Portugal, har jag kunnat öfvertyga mig, att man erhåller allt af folket om man ej bedrager det." Dessa Ministerns ord emottogos med höga bifallsrop från alla tribuner, så att Presidenten såg sig nödsakad att yttra, det han skulle låta utrymma galerierna, om sådant förnyades. — Diskussionen fortsättes i dag. (Hamb. Corr.)

Frankrike.

Paris den 4 Jan. Amiral Mackau skall afresa till Brest emellan den 5 och 10 Jan. För öfrigt synes det, att antalet af de fartyg, som skola bilda stationen vid Antillerne, blott skall uppgå till 8, i stället för 15, som förut var ämnadt. Från Brest erfar man, att sjörustningarne till stor del blifvit inställda.

Furst Talleyrands opasslighet har icke tillåtit honom att personligen göra Konungen sin nyårsuppvaktning. Det förljudes att Hans Maj:t sjelf täckts göra Fursten ett besök.

Enligt underrättelser från Toulon af den 26 Dec., hade flera Sardinska fregatter afseglat från Genua med krigsförnödenheter, förmodligen bestämda för Don Carlos. Franska Regeringen skall hafva gifvit den Sardinska tillkänna, att om expeditionen verkligen hade en sådan bestämmelse, måste Frankrike anse sådant såsom en fiendtlig handling, och ge sina krigsskepp befallning att angripa och uppbringa de [ 2 ]Sardinska. I anledning häraf, ha de senare återvändt till Genua; men deras innehafvande laddningar tros hafva blifvit förde om bord å köpmansfartyg.

Uti utrikes departementet och marinen sysselsätter man sig med reglerandet af de stridigheter rörande gränsorne, som ännu äga rum emellan Frankrike och Brasilien, i afseende på provinserna Para och Guiana. Amiral Duperré har sett sig föranlåten, att i förhand låta besätta det omtvistade gebitet med Franska troppar. (Hamb. Corr.)

Italien.

Från Turin skrifves under den 28 December, att alla utsigter synas vara förhanden, att tvistigheterna emellan Sardinien och Marocko kunna biläggas. Kejsaren i Marocko skall vara benägen att gifva efter, sedan han fått kännedom om de uti Genua verkställda rustningarne. Emellertid skall Sardinska marinen förblifva på krigsfot, till dess man erfar huruvida Marocko åter vill emottaga en Sardinsk Konsul. För öfrigt torde man med skäl kunna förebrå Turinska Hofvets senast i Marocko residerande Konsul, att han visat för mycket ömtålighet, och utan nödvändighet och för hastigt afbrutit förhandlingarne med Marockanska Regeringen. Om krigsrustningarne i Genua skola falla Sardinska Skattkammaren till last, eller om de ännu skola bli ett ämne för underhandlingar med Marocko, kan icke med säkerhet uppgifvas. Emellertid har man, i Paris och London, fattat något misstroende till syftemålet med de ovanliga rustningarna i Genua; och Franska samt Engelska Regeringarne hafva, i Turin, i detta afseende låtit göra förfrågningar, hvilka, som man borde vänta, besvarades tillfredsställande, '((Hamb. Corr.)

Grekland.

Münchener-tidningar af den 13 Jan. meddela följande underrättelser om Konungens af Bäyern ankomst till Athen: Den 7 dennes kl. 7 på morgonen anlände H. M. till Piräus; vid samma tid infann sig Konung Otto derstädes, så snart Engelska fregatten blef synlig. Kl 4 e. m. steg Hans Maj:t i land. De begge Konungarnes möte var öfver all beskrifning rörande. Allt har förenat sig att göra Konungens af Bayern resa så angenäm, som möjligt; sjöresan verkställdes på 3 1/2 dagar, med en nästan exempellös hastighet och säkerhet. Här omtalas allmänt, att H. M. Konungen ämnar afresa till Konstantinopel. Detta vore första gången, som en Europeisk Monark gjort besök hos Turkiska Rikets Beherrskare. Att underrättelserna icke omtala utskeppningen och intåget i Athen, får tillskrifvas skyndsamheten af deras affärdande; emedan, just då fregatten Medea med H. M. inlopp i Piräus, gick ett handelsfartyg under segel till Ancona, som emottog de under infarten skrifna brefven.

(Hamb. Corresp.)

Norra Amerika.

Ur Engelska tidningar af den 1 Januari meddela vi det återstående af Presidenten Jacksons bådskap, hvaraf det, som rörer Franska tvistefrågan, redan blifvit infördt. I början af bådskapet heter det: "J ären samlade under en period af stort intresse för Amerikanska patrioterne. Sedan vårt fäderneslands exempellösa ansträngningar och bemödanden förskaffat oss ett rum bland Nationerna, hvarigenom alla farhågor för vådor, hvilka, utgående från utländska fiender, skulle kunna hota vår odelbarhet och vår oafhängighet, äro aflägsnade, ligger frihetens bana öppen för oss, med en varning från det förflutna, att, om vi endast sjelfve troget bistå hvarandra, skall intet betänkligt hinder stå i vägen för en fredlig och ostörd framtid. I samma mån, likväl, som de bekymmer försvinna, hvilka uppkomma från vår svaghet, sådan den fordom framstod inför några Staters af gamla verlden öfvervägande makt, böra vi nu vara betänkta på dem, hvilka härflyta från den öfvertygelsen, att bevarandet af de grunder, på hvilka beståndet af vårt lyckliga Regerings-system hvilar, skall bero af vårt eget förfarande. Genom föredömet af andra på folkets vilja grundade systemer, läre vi att härleda den inverkan, som så ofta tillintetgjort förhoppningarna hos frihetens vänner, från nya tvistigheter. För de samfunds-elementer, hvilka, i deras förening mot främmande faror, varit starka och segrande, fattades det tillräcklig kraft att lösa den svåra uppgifte», huru deras egen inre organisation ändamålsenligt skulle ordnas, och på detta sätt har den stora principen för sjelf-regering blifvit förstörd. Låtom oss med tillförsigt hoppas, att denna varning aldrig skall förgätas af de Förenade Staternes Regering eller Folk, och att det bevis på utförbarheten och förmånerna af en fri författning, hvilket var erfarenhet hittills afgifvit åt det stora menskliga samhället, äfven i det tillkommande skall förblifva beståndande! Vi behöfve blott kasta en blick på tillståndet af vårt jordbruk, våra manufakturer och vår handel, på den exempellösa tillvexten af vår befolkning, för att inse vidden af det uppdrag oss ålegat. Aldrig, under ingen föregående period af vår historia, hafva vi ägt mera skäl än nu, att tacka den Gudomliga Försynen för de af det allmänna helsoförhållandet och välståndet härflutna välgerningar. Hvarje förvaltningsgren se vi välsignad med de rikaste frukter; i hvarje element af national-hjelpkällorna, af den allmänna rikedomen och den enskilta vältrefnaden (comfort), skönja vi de hastigaste och grundligaste förbättringar. Under det att dessa fröjdande utsigter i våra hembygder icke fördunklas af några oroande tilldragelser, åtminstone icke af sådana, som icke skola vika för den endrägts-anda och den goda vilja, af hvilka massan af nationen, i alla delar af landet, äfven under skiljaktighet af intressen och syftningar, så synbart är lifvad, — under det vi, i afseende på främmande länder, icke hafva något skäl till bekymmer, som icke skola försvinna för de grundsatser af enkel rättvisa och klokhet, hvilka utmärka våra förbindelser med utrikes makter, kunna vi med fog kalla oss slolta öfver vårt älskade fädernesland."

Härefter genomgår Presidenten landets förhållanden till de särskilta utrikes Makterna. Stora Brittannien har, i afseende på frågan om nordvestra gränsorna, icke velat ingå på de Förenade Staternes hittills framkastade förslag; emellertid, och i afvaktan af ett nytt förslag, hyser Presidenten den förhoppning, att en billig förlikning skall tillvägabringas, hvilken, i anseende till de betänkliga tilldragelser, som vid dessa gränsor ofta förefalla, han snart önskar se afslutad, och den han icke drager i tvifvelsmål, i följd af de liberala och vänskapliga åsigter, som råda de begge länderna emellan. — Med Portugal äro de diplomatiska förhållandena åter upprättade, och den slutliga liqviden af de Nord-Amerikanska fordringarna, som redan till en del blifvit erkända, är att vänta, så snart Drottningens Regering blir i tillfälle att deråt ägna behörig uppmärksamhet. Äfven har besagde Regering visat sig beredvillig att antaga en mera liberal handelspolitik. — Konungen af Neapel har med största samvetsgrannhet erkänt de upplupna räntebetalningarna, och man emotser mera utvidgade och välgörande förbindelser emellan de begge länderna. — Oaktadt fortfarandet af det blodiga inbördes kriget i Spanien, har dervarande Regering troget uppfyllt sina på traktater grundade förpligtelser. Handels-relationerna med Cuba äro ännu oförändrade, och den vid Spanska Hofvet anställde Nord-Amerikanske Ministerns död, samt de dervarande invecklade förhållanden, torde fördröja det slutliga ordnandet af dessa relationer. Rörande de emellan Spanien och de Syd-Amerikanska Regeringarne påbörjade underhandlingarna, beklagar Presidenten, att de senare icke gemensamt och på samma tid för detta ändamål utnämt underhandlare, hvarigenom frågan kunnat förenklas och hastigare afgöras. — Med Österrike, Preussen, Sverige och Danmark befinna sig de Förenade Staterne i de bästa politiska och kommersiella förhållanden. — En artikel uti den med Ryssland afslutade traktaten, rörande handeln på Nord-Amerikas nordvestra kuster, var tilländalupen, och i afseende på dess förnyande hade de Förenade Staternes Minister i S:t Petersburg erhållit behörigt uppdrag; Presidenten väntar sig, af den långa och oafbrutna vänskapen emellan de begge Regeringarne, att detta andragande skall erhålla önskad påföljd, så vida icke särskilta motiver derföre stå i vägen. — Rörande handelstraktaten med Holland, hvilken redan gifvit anledning till förutgående förhandlingar, delar Presidenten sin företrädares åsigt, att denna Stat icke är berättigad att, för sina fartyg och deras laddningar, i Nord-Amerikanska hamnar begära samma lättnad och förmåner, som Nord-Amerikanska skepp och laddningar åtnjuta. Presidenten skulle, i delta afseende, ha afvaktat Kongressens beslut, om icke Belgiens undersåtare nyligen framställt en dylik begäran, under anförande af del skäl: att Amerikanska fartyg i deras hamnar behandlas på samma satt, som i de Holländska. Presidenten anser, således, en ytterligare jemkning af 1824 års fördrag vara af nöden, på det att man må visa sig lika rättvis mot två vänskapliga Stater. — Med den Höga Porten och de Nord-Afrikanska Regeringarne äro de mest vänskapliga förbindelser upprättade; fördraget med Marocko skall förnyas. — Den Argentinska Republiken lofvar att afskicka ett Sändebud till de Förenade Staterna. "Senaste händelser i Mexiko — fortfar Presidenten — ha väckt det lifligaste deltagande i de Förenade Staterne. I betraktande af de så djupt grundade frestelserna och de så rikligt erbjudna lockelserna för invånarne i de Förenade Staterna, att blanda sig i våra närmaste grannars tvistigheter, hafva de Förenade Staternas distrikt-autoriteter undfått instruktioner, att inför vederbörande domstolar, utan afseende på personen, åtala alla dem, som, öfverträda neutralitets-pligterna, under det att ett tillkännagifvande, på samma gång, blifvit Mexikanska Regeringen meddeladt, att vi af de begge partierna begära den största aktning för integriteten af vårt gebit. — Från våra diplomatiska agenter i Brasilien, Chili, Peru, Mellersta Amerika, Venezuela och Nya Granada, emottagas beständigt försäkringar om ett godt förhållande med dervarande Regeringar. Emellertid förklarar Presidenten, att de Förenade Staternas tålamod, emot dessa Regeringar, blifvit satt på hårda prof, i anseende till ofta förnyade förnärmelser af Nord-Amerikanske medborgares intressen, och att man, under fortfarandet af oredan i dessa länder, torde blifva försatt i den smärtsamma nödvändighet, att sjelf förskaffa sig rätt." (Härefter följer framställningen om Frankrike.) — Den senare delen af bådskapet omfattar de inhemska förhållandena. Finanserna befinna sig, som redan blifvit nämdt, i det mest blomstrande tillstånd. På öfverskottet af 19 millioner Dollars skola, efter afdrag af alla redan till bestämda föremål beviljade summor, nära 11 millioner bli öfriga. Dessutom skall, enligt alla anledningar, året 1836 ännu, från sarskilta inkomstkällor, lemna ett ökadt tillskott af 20 millioner Dollars. Presidenten yrkar, för öfrigt, icke på någon modifikation af närvarande tariff, men anser deremot en lättnad i beskattningen vara nödvändig. Försäljningen af Stats-länderierne har, år 1835, inhragt 11 millioner Dollars. Rörande de Förenade Staternas Bank utbreder sig Presidenten ganska omständligt, och äfven i bittra ordalag, samt ifrar häftigt mot monopolie-systemet, i det att två års erfarenhet visat, att denna Bank är alldeles onödig, såsom Regeringens financielle Agent, och att de oafhängiga Stats-bankerna äro tillräcklige för Statens alla penninge-behof. Presidenten vidrör härefter arméns, flottans, samt tyg- och fortifikations-väsendets ställning, deri få förändringar ägt rum. Han förnyar sina förra hänsyftningar på nödvändigheten af en mera verksam organisation af milisen, då en stor stående här strider emot andan af våra institutioner, och den nuvarande fredliga tidpunkten är gynsam för milisens reorganisation. Rörande Ur-invånarne yttrar han: att deras utflyttning till länderna vester om Missisippi snart blir fulländad. De ha samtligen dertill visat sig villiga, med undantag af två stammar, af omkring 1,500 personer, i Ohio och Indiana, äfvensom Tscherokeserne. Presidenten antager såsom ett afgjordt faktum, att alla försök att införa borgerliga förbättringar bland Indianerna, måste slå felt, och utvecklar omständligt den liberala anda, hvarmed de Förenade Staterna sörjt för sådana förbättringars tillvägabringande; hur man försett Indianerna med husgeråd af alla slag, husdjur, m. m., ja, till och med, lemnat dem handtverkare; samt huru det numera står dem fritt, att, om de dertill ha lust, öfverlemna sig åt jordbruket, eller, i motsatt fall, jaga de otaliga Buffelhjordarne på hedarne! Landet vester om Missouri och Arkansas är dem för alltid anvisadt, och kongressen har afgifvit sitt löfte, att icke störa dem i sina dervarande nybyggen, så att inga hvita kolonier der få anläggas. Äfven för hälso-tillståndet och sedligheten, har kongressen med all omsorg sörjt, och förbjudit bränvinshandeln med vildarne. Presidenten vidrör dernäst de särskilta förvaltnings-grenarna, synnerligen postväsendet, vid hvilket tillfälle han, likasom af en händelse, omnämner sinnesgäsningen i södra landet. Man hade, nemligen, försökt att, genom posten utsprida alla slags upproriska pamfletter, för att uppreta passionerna hos slafvarna, och såmedelst upptända ett fruktansvärdt slafkrig. "Det är", säger General Jackson, "ostridigt icke den aktningsvärda delen af våra landsmän, som låter förleda sig, att hysa andra känslor än ovilja öfver detta beklagansvärda förfarande, hvilket är så förderfligt för endrägten och lugnet i landet, och som så helt och hållet strider emot grundsatserna af vårt nationalfördrag, äfvensom emot humanitetens och Religionens läror. Vår lycka och vår välfärd bero derpå, att freden bibehålles inom våra gränsor, och denna fred, åter, på ett troget vidmakthållande af de grundlagsenliga stadganden, hvilka ligga till grund för sjelfva unionen. Det är en lycka för landet, att insigterna, de frisinnade känslorna och den djupt inrotade tillgifvenheten bland befolkningarne i de icke-slafägande (non-slaveholding) staterne för unionen och för sina medborgare af samma blod i söder, gifvit en så stark och bestämd riktning åt afskyn för de vilseförda personers stämplingar, hvilka inlåta sig i dessa grundlagsvidriga och straffbara försök, men i synnerhet för de utskickade från främmande länder, som vågat inblanda sig i denna angelägenhet, att vi äro berättigade till den förhoppning, att sådana försök icke skola förnyas. Om likväl dessa uttryck af allmänhetens ovilja icke äro tillräckliga, för att åstadkomma ett så önskansvärdt resultat, så är det utom all tvifvel, att de icke-slafägande staterne, långt ifrån att gilla den minsta inblandning i söderns konstitutionella rättigheter, skola tvertom skynda att, så vidt det står i deras förmåga, använda sin myndighet till undertryckandet af allt som länder till befordrandet af ett sådant ofog." Presidenten uppmanar slutligen kongressen att vidtaga nödiga åtgärder till förekommande deraf, att det för vänskapliga förbindelser emellan förbunds-staterne inrättade postväsendet icke må missbrukas till vinnande af motsatta syftemål, och att, i synnerhet, en lag måtte utfärdas, hvarigenom kringspridandet af upproriska flygskrifter, bland slafvarna i de södra staterna, vid svårt straff måtte förbjudas. (Hamb. Corr.)

LITTERATUR.


Minne af Riks-Rådet och Kansli-Presidenten Grefve Gustaf Philip Creutz; af Frans Michael Franzén. (Otryckt.)

Första Artikeln.

Detta Minne, författadt i anledning af den skådepenning Svenska Akademien nästlidet år låtit pregla, har redan haft en offentlighet genom dess uppläsning på Akademiens högtidsdag den 20 December 1835, och kommer i sin ordning att vinna ännu en, genom Handlingarnas framdeles tryckning. Således skulle det i förra hänseendet tyckas vara öfverflödigt, i det senare förtidigt, att här vidröra detsamma. Men ett undantag har synts oss påkalladt, ej allenast af föremålets, eller den firades värderika egenskaper, utan ock af författarens namn och rättvist vunna ryktbarhet; hvartill kan läggas detta lilla arbetes särskilta och egna art af förtjenst. Det är en älskvärd teckning af en ej mindre älskvärd karakter. Ett ytterligare skäl för oss ligger i den omständighet, att tiden ej medgaf det helas uppläsning, hvadan ock flera stycken, enligt författarens eget anordnande, förbigingos. Det är vid ett eller annat af dessa, för Allmänheten ännu okända fragmenter, som vi ämna fästa oss, tilläggande en kort öfversigt af det hela, jemte några anekdoter rörande hufvudpersonen i taflan.

En del af Ingressen, som icke lästes, har förekommit oss ganska intressant. Den utgör ett väsendtligt bidrag till lösande af en litterär tvistefråga, ofta skådad från de mest skiljaktiga synpunkter, hittills afhandlad utan bestämdt resultat, och som, lik många andra, torde länge nog få vänta på det slags lösning, som förenar alla sinnen. Den angår nemligen striden, som blifvit förd i flera länders, äfven i Sveriges, vittra verld, angående Skaldekonstens rätta väsende och värde.

– – – "Hvad är det egentligen", säger författaren, "som man kallar skönt? Denna fråga, hvarmed Socrates, hos Plato, gycklande bryr Sofisten Hippias, utan att sjelf i detta, eller andra samtal upplösa den, har äfven i en nyare tid sysselsatt många tänkare, [ 3 ]utan att ännu vara fullkomligen afgjord. Väl har man fäst en stor uppmärksamhet vid den af Kant gifna förklaringen: att det är skönt, som utan allt intresse behagar, eller hvars form synes ändamålsenlig, utan att man förstår dess ändamål. Men begge dessa kännetecken, ehuru skarpsinnigt uttänkta och i flera afseenden träffande, kunna dock icke användas på alla de föremål, som allmänt anses vackra, såsom ett odladt fält, ett fruktbärande träd, ett seglande skepp, ett välbygdt hus, eller på alla slag af det sköna, icke ens på det ädlaste, det som rörer hjertat och anslår den sedliga känslan. Också har denna Teori föranledt en stor ensidighet i estetiska omdömen och konst-kritiker. Mera, både omfattande och, till befrämjande af det Ideala i konsten, tjenlig, synes mig den bestämning af begreppet om Skönhet, att hon är ett yttre sken af en inre fullkomlighet."

"Utan att våga nedstiga i Metafysikens mörka djup, eller dröja vid den skillnad emellan den Klassiska och den Romantiska Vitterheten, som i Tyskland, England och Frankrike vållat så häftiga strider, har jag blott velat hänvisa till den synpunkt, ur hvilken man i Sverige ansett sig kunna emot denna Akademi vända den nya läran, i det man hufvudsakligen yrkat den ur Kants Teori härledda grundsats, att allt afseende på ett ändamål förstör det skona i de fria konsternas område."

"Om ock denna grundsats vore så vida rigtig, att någon afsigt icke bör synas i ett verk, som skall anses för skönt; så följer dock icke deraf, att något ändamål icke kunnat och bordt inflyta på dess tillkomst och daning. Om motsatsen gällde, skulle icke blott hela Arkitekturen, som måste rätta sina verk efter de ändamål, för hvilka de uppföras, ur de vackra konsternas krets försvinna; utan ock de yppersta mästerstycken i Måleri och Bildhuggeri, af sjelfva Rafael och Thorvaldson ibland alla de öfriga, som till Religionens tjenst helgat och eller hennes fordringar lämpat sin konst, skulle förlora allt estetiskt värde. Äfven då man bedömmer ett konstens verk i och för sig sjelf, kan man oftast icke undgå att fästa sin uppmärksamhet på dess ändamål, och derefter rätta sitt omdöme. Om en kyrka liknar en dans-sal, eller en koral påminner om en opera, ogillar man dem, ehuru vackra de för öfrigt må vara. Ett äkta Göthiskt Tempel deremot, och ett Oratotorium af Händel äro derföre så sköna, att de så väl uttrycka det heliga, som väcker andakt. Visserligen har hvarje konst sina egna reglor, som ej bero af något utom henne. En kolonn t. ex. bestämmes af vissa proportioner, utan hänseende till någon nytta. Men icke var det något fel i dessa, som bragte Ehrensvärd att vid en del byggnader i Tyskland fråga: kolonner, hvad, gören J här? utan det var deras otjenliga bruk."

"Om nu alla de bildande konsterna framte de ypperligaste verk, som för något visst ändamål tillkommit och derefter lämpats; hvarför skulle då den konst, hvars verktyg är det mänskliga språket, och som derföre borde framför andra vara ett medel till mensklig bildning, ej kunna egna sin tjenst åt Religionen, Moralen, Vettenskapen, eller hvad annat ädelt eller nyttigt föremål, så vida det kan ske utan uppoffring af konstens lagar, eller af den frihet henne som en skön konst tillhör?"

"Det var en tid, då man förebrådde Svenska Akademien det företräde, hon syntes lemna åt en sådan utöfning af Skaldekonsten, som åsyftar menniskoslägtets upplysning och förädling, och medverkar till helgden af de grundsatser och tänkesätt, på hvilka så väl allmänt som enskildt väl sig stöder. Visserligen kunde hon icke då mera än nu (ehuru hon nu beskylles att hafva öfvergått till en motsatt ytterlighet), godkänna en lära, enligt hvilken de till vers och styl och anordning fullkomligaste, så väl som till innehåll lärorikaste verk af allmänt erkände mästare, skulle sakna all poetisk förtjenst. Men, ehuru Akademien icke kunnat eller kan medgifva, att det sköna, då det sammangjutes med det sanna och goda, derigenom förlorar sitt värde; så förnekar hon för ingen del, att det är med skönheten i konstens verk likasom med den hos qvinnan, hvilken desto mera intager, ju mindre hon röjer någon afsigt dermed, eller ens något medvetande deraf..."

Vi yttrade här ofvan, att så föga utsigt än må vara till alla opinioners förenande i denna esthetiska principfråga, ansågo vi författaren alltid ha lemnat ett väsendtligt bidrag till lösningen deraf. På annan väg än jemkningens, låter det sig ej göra. Han antyder denna väg; han ådagalägger både origtigheten och orättvisan af ett uteslutande system, vare sig i Politiken särskildt, eller i den allmänligare Esthetiken.

Efter vårt omdöme kunde all Poetik vara både enkel och kort. Skaldeförmågan är en herrlig gåfva, i sin fulländning sällsynt, äfven med det rikaste naturbiträde, omöjlig utan. Versen, har någon sagt, måste äga alla guldes egenskaper, vigten, renheten, klangen. Vigten — är tankans sanning och kraft; renheten — språkets korrektion; klangen — stylens elegans och harmoni. — För öfrigt tillstå vi oss icke rätt väl veta, om skönhetsteorier låta så lätt forma sig till praktiska läror; men hvad vi tro oss känna, är, att dessa åtminstone ej kunna vara absoluta. Det är ock hvad författaren klart visar, genom exemplet af de tvilling-själar, som så naturligen erinra honom om "Castor och Pollux", exemplet nemligen af Creutz och Gyllenborg, "så fullkomligen skilda", säger han, "i de slag af Skaldekonsten, som dock gjort hvarderas oförgängliga ära".

Det är ock med deras tidigt knutna vänskap som författaren, efter några korta notiser om Creutz's slägt och första ungdom, börjar dess lefnads-teckning. I denna stå ock de båda vännerna sammanparade, intill dess ödet utstakade deras banor, ej mindre olika än deras skalde-arter. Förf. anmärker i dessa senare, fullkomligen samma åtskillnad som den i Ingressen omnämnda, nemligen hos Creutz "den poesi som blott framställer det sköna", och hos Gyllenborg, "den, som under en skön form vill meddela en sanning, en lärdom, en känsla af det rätta, det ädla, det goda."

Främst bland Creutz's skaldestycken, sätter Förf., och vi tro, alla med honom, Atis och Camilla, som han jemför med Tassos Aminta och Guarinis Pastor Fido, föga eftergifvande den förre, öfverträffande den senare.

Näst efter Alis och Camilla framhålles Daphne och Sommarqvädet; äfvenledes några andra mindre arbeten. Hvart och ett granskas med ej mindre sann känsla än djup sakkännedom. Något utdrag af dessa i egentlig mening deskriptiva analyser, eller af Förf:s derpå grundade omdömen, vore icke lämpligt: de böra läsas i deras egen korta och träffande helhet. Så äfven, de ofta nog förekommande citationerna. De upplästes ej vid Akademiens sammankomst, såsom förut kända genom Creutz's och Gyllenborgs Arbeten: samma skäl afhåller oss här från deras återkallande. Men de skulle ej kunna undvaras i sjelfva Minnesteckningen, der de gifva förnyade anledningar till intressanta jemförelser eller grundliga reflexioner.

Ett prof på en hos Creutz minst väntad, och dock ganska gedigen talang, den satiriska nemligen, meddelas genom några utdrag af hans bekanta skrift: Lögnens försvar, som den ironiskt var benämnd. Dessa utdrag upplästes på Akademiens högtidsdag, och tycktes af allmänheten afhöras med uppmärksamhet och nöje.

Till det egentligen Biografiska och anekdotiska, ämna vi uti en senare Artikel återkomma.


Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Tisdagen den 19 Januari 1836.

Uti Svenska Bankosedlar.
London 12 R:dr 1 sk. 59, 75, d. d., 60 d. sigt., 12 R:dr 71, 83 d. d., 11 R:dr 47 sk. 90 d. d.
Liverpool 12 R:dr 50 d. d.
Hull att bet. i London, 11 R:dr 46 sk. 90 d. d.
Hamburg 128 sk. 30, 65, 67 d. d., 127 1/2 sk., 127 1/4 sk., 90 d. d.
Köpenhamn att bet. i Hamb. 127 sk. 67 d. d.
Amsterdam 119 1/2 sk. 70 d. d., 119 sk. 43 d. d.
Lübeck, Lübsk Kur. 102 1/2 sk., 102 sk. 67 d. d.
Paris 22 3/4 sk. 60 d. d.
Cherbourg att bet. i Paris 22 5/12 sk. 90 d. d.
S:t Petersburg 25 sk. 30 d. d.
Medel-Kurs.
Pund St. 12 R:dr 8 r:st.
H. Banko 127 sk. 11 r:st.
Holl. Kur. 119 sk.
Lübsk Kur. 102 sk. 4 r:st

Vigde i Stockholm.

Grosshandlaren A. W. Schalin och Enkefru M. G. Lundh, född Andersson, d. 19 December.

Lärftskramhandlaren Gust. Ang. Hedlund och Demoiselle Emelie Antoinette Löfwe den 13 sistl. December.

Cantorn och Skolläraren vid Sankt Catharinæ Församling, Johan Carl Lilliander och Demoiselle Maria Ulrica Lake, den 29 December 1835.

Commissions- och t. f. Andre Landtmätaren M. O. W. Christiernin och Demoiselle J. G. Ahlström , den 20 sistl. Dec.

Vigde i Landsorten.

Capiten J. H. Kellgren och Demoiselle B. C. Sjöberg, i Wings Prostgård i Skaraborgs Län, den 15 sistl. Nov.

Viktualie-Handlaren And. Enbom och Demoiselle Catharina Flodmark, sammanvigdes på lägenheten Pettersberg, den 27 Dec. 1835.

Häradshöfdingen J. F. Vittbom och Demoiselle Malin Sophie Arosenius, dotter af framlidne Prosten Arosenius i Björkstad, på Wassmolösa i Calmar Län den 22 sistl. December.

Döde i Landsorterna.

Välborne Hr Carl Johan Hårdh på Köpingen Gataholm i Calmare Län, 81 år och 29 dagar.

Sejlaren Joh. Fr. Wagner, i Christinehamn den 2 Dec. 1835, i en ålder af 62 År 1 mån. och 1 dag.

Viktualie-Handl. Joh. Cellerstedts efterlemnade Enka Cath. Gellerstedt född Grönberg, den 12 Dec. 1835, på Sigtuna gendom i Södermanland, nära 74 år gammal.

Demoiselle Fredrika Enbom, afled efter en lång och tärande sjukdom i Wisby den 1 Dec. 1835, vid en ålder af 36 år 7 1/2 månad.[1]

Enkefru Catharina Ulrica Grönwall, född Westberg, afled å Kongl. Djurgården den 5 dennes, uti en ålder af 55 år och 10 månader.

Registratorn i Kejserl. Senaten för Finnland, Häradsh. Carl Ulric von Christiersson och Fröken Sophia Wilhelmina Charlotta Conradi, dotter till Landsh. och Riddaren Gustaf Wilhelm Conradi och dess Fru, Eleonora Elisabeth Koschell, på Gerknäs gård i Nyland den 9 Oktober 1835.

Härvarande Kejserliga Ryska Missionen får, på sitt Hofs befallning, meddela följande af Kejserl. Ryska General-Konsulatet i Sverige utfärdade Kungörelse:

Kejserliga Regeringen har anledning att förmoda, det personer, som ännu, i trotts af sitt lands lagar, befatta sig med handel af Afrikanska Negrer, hafva för afsigt att antaga Rysk Flagg, för att skydda sina brottsliga företag mot förföljelse af de magter, hvilka sinsemellan öfverenskommit om ömsesidig visitations- och uppbringnings-rätt, i händelse af öfverträdelse af de mot negerhandeln stadgade lagarne. I följd af dessa anledningar har Kejserliga General-Konsulatet fått befallning, att gifva Skeppsredare och Kaptener tillkänna: att ingen äger rätt att antaga Rysk Handelsflagg, utan att han, i detta afseende, undfått uttryckligt tillstånd af Kejserliga Regeringen; att denna tillåtelse bör vara ådagalagd medelst ett patent, i vederbörlig och gällande form, och att den endast lemnas på sådana vilkor, som af Rikets lagar äro fastställde, samt, slutligen, att hvarje öfverträdelse af detta stadgande, och ett otillåtligt begagnande af Ryska Flaggan, skall anses såsom förbrytelse, och blottställa den, som dertill gör sig förvunnen, för följderna af sitt olagliga förfarande; att, i synnerhet, ett Fartyg med Negerslafvar, som seglar under Rysk Flagg och uppbringas af någon kryssare, uti intet fall får, under åberopande af den Flagga det förer, begära beskydd af Kejserl. Regeringen, och sålunda undandraga sig det rättvisa straff detsamma förtjenat. Stockholm den 3/15 Jan. 1836.

Enligt hos Kongl. Kommerse-Kollegium gjord officiel anmälan, har Regeringen i de förenade provinsernes af Plata-Floden Republik under den 25 sistledne Augusti förordnat, att de till Republikens hamnar ankommande Skeppare, må äga rättighet, att inom 24 arbetstimmar, från det manifestet af dem aflemnas, ändra eller tillägga hvad å samma handling möjligen kan vars uteglömt eller orätt upptaget, dock ej till högre sammanräknadt värde än 400 Piaster Silfver; hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandet kännedom meddela. Stockholm den 14 Jan. 1836.

Kongl, Maj:t och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos Kongl. Kollegium har Styresmannen för Carl Gustafs Stads Gevärs-Faktori, Hr Öfversten m. m. J. Palm anhållit om Patent å åtskilliga af honom tillvägabragte förenklingar och förbättringar af Ångmachiner, å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritningar samt en så lydande beskrifning.[2]

"De förenklingar och förbättringar undertecknad tillvägabragt uti Ångmachineriet, och hvarpå begäres Patent, bestå hufvudsakligen uti:

1) Ångpannans ersättande med Tackjerns-cylindrar, hvaraf den ena värmes uti en för detta ändamål afsedd ugn. Enligt rykte skall denna förändring vara verkställd i England och der användas på ett större Ångfartyg.

2) Pistornstångens utbyte mot vefstakar, som verka direkte på axeln, hvarigenom kraften ledes till det gående verket.

3) Uteslutandet af mångfaldiga kostsamma delar, som erfordras å de vanligen begagnade Ångmachinerna." — — — — — — — — — — —

J. Palm.

Hvarjemte Sökanden, uti sin till Kongl. Kollegium ingifna ansökning i afseende på berörde uppfinningar anfört: att besparing af rum och bränsle åstadkommas genom Ångpannans utbyte mot Cylindrar, hvaraf den ena i en dertill lämpad ugn upphettas och mottager en mindre vattenstråle, som genast till ånga förvandlas, och den andra, liggande på ugnen, genom ett ej allt för trångt rör, upphämtar och samlar å nyo, samt genom ett annat rör och vanliga ventiler inleder densamma i ång-cylindern; att emedan ej mer ånga genereras, än som för hvarje piston-slag erfordras, eller åtminstone obetydligt derutöfver, den i ugnen varande Cylinderns hetta ej kan vålla skada; att i följd af ångpannans uteslutande, jemte öfriga machineriets förenkling, priset kan så betydligt nedsättas, att äfven mindre verkstäder, som äro i behof af en drifvande kraft, kunna med ångmachiner förses, äfvensom Sökandens förenklade machiner kunna med fördel användas vid tröskverk, tegelslagerier, slipverk samt på större och mindre ångfartyg, ända till små jollar, å hvilka sistnämde deras begagnande skall vara så mycket vigtigare, som lastrummet ökas genom pannans ersättande med cylindrar.

Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga Hr Öfversten Palm Patent under fem [5) års tid, å de uti ofvan intagne beskrifning omförmälde förbättringar å Ångmachiner, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket, förfärdiga och begagna så beskaffade förbättrade ångmachiner, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:

1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt genom införande deraf till hela desa innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2) Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, varit här i, Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla; åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämda tid, äger vidare talan derå ej rum.

3) Att Patent-innehafvaren bör, vid påföljd af Patent-rättens förlust, så väl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga, att densamma fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande tillverkning tillgodonjuta de förmoner och rättigheter, hvilka Fabriks-idkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse hvad de rörande Manufakturerne gällande författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt genom arf eller hvad laglig afhandling som heldst, till någon annan inom Sverige bosatt väl frejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent förordningen af den 13 December 1834 äro enlige, sedan likväl den nye innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu patenterade tillverkningen är ny och här i Riket obegagnad eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.

A. P. von Sydow.
E. W. Brandel.
Joh. Ad. Leijonmark.
O. E. Bergius.
F. N. Borelius.

Medelst Nådig skrifvelse af den 21 sistlidne November har Kongl. Maj:t förklarat, det Svenske och Norrskc vice Konsuln i Wismar skall vara berättigad, att för Certifikater, som jemlikt Kongl. Brefvet af den 11 Oktober 1804 af honom meddelas å de bevis, Magistraten derstädes utfärdar för Wismarske till Svenska hamnar afgående fartyg, hädanefter uppbära en lösen af Två R:dr Hamb. B:ko, utan afseende å fartygens större eller mindre lästetal; hvilket Kongl. Kommerse-Kollegium härigenom skolat till vederbörarades kännedom meddela. Stockholm den 12 Januari 1836.

Till vederbörande Korrespondenters och Postförvaltares efterrättelse varder härmed kungjordt, att Postkommunikationen emellan Sverige och Finland öfver Ålandshaf, efter innevarande veckas utgång och tills vidare under vintermånaderne, kommer att äga rum, blott en gång i veckan, att Fredagen under denna tid, likasom de föregående vintrarna, är bestämd till postdag för bref från Stockholm, hvilka denna väg till Finland och Ryssland expedieras, samt att bref till dessa länder emellertid kunna tvenne gånger i veckan öfver Haparanda afsändas. Stockholm af Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet den 14 Jan. 1836.

E. Lagerheim.
L. S.
C. Spongberg.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Välloflige Rådhus-Rättens Dom af den 12 December [ 4 ]uti Hr Lagman Hedenbergs Konkursmassa, finnes att läsa hos undertecknad. Kongsbacka den 16 Dec. 1835

Sn. P. Forssell.

= Genom offentlig stämning har Westerwiks Rådhus-Rätt kallat: 1:o afl. Fält-Kommissarien Nils E. Lilljegrens Borgenärer till Onsdagen den 16 Mars nästinstundande år 1836, och 2:o afl. Skeppsbyggmästaren Carl J. Olssons Borgenärer till Onsdagen den 23 nämnde månad och år, att inför Rådhus-Rätten, vid upprop kl. 11 och innan kl. 12 på dagen, sine fordringar bevaka och styrka, på sätt och vid den påföljd Konkurs-Lagen föreskrifver; hvilket andra gången kungöres. Westerwiks Rådhus den 1 December 1835.

FÖRMYNDARE-FÖRORDNANDEN.

= Att Norra Åsbo Härads-Rätt medelst beslut den 26 Oktober innevarande år, förklarat Drängen Pål Bengtsson i Harbeckshult omyndig, samt till hans Förmyndare förordnat Bonden Bengt Johansson i Skogen; sådant varder Författningarna likmätigt kungjordt. Engelholm den 24 Dec. 1835.

= Att Bjäre Härads-Rätt, genom beslut den 18 dennes förklarat Anders Pålsson och dess Hustru Gunilla Svensdotter i Ugglehult för omyndige, samt till deras Förmyndare förordnat Nils Pålsson i Mellan Århult; sådant varder Författningarna likmätigt kungjordt. Engelholm den 24 Dec. 1835.

= Att Skånings Härads-Rätt den 17 November 1835 ställt vansinnige Drängen Olof Johansson på Tån Öttum under Anders Olofssons i Stommen derstädes Förmynderskap; varder härmed kungjordt.

På Embetets vägnar,
J. G. Richert.

= Att Sunnerbo Härads-Rätt, genom utslag denna dag, efter hans derom gjorda begäran, ställt Per Bengtsson i Knalleberg under förmyndare-inseende af Gudmund Larson i Svenshult, det varder härmed tillkännagifvet. Ljungby å Tingsstället den 2 November 1835.

På Häradshöfdinge-Embetets vägner,
J. F. Tornerhielm.

= Uppå derom af Enkan Catharina Berggren vid Kungsöhn gjord begäran har Åkerbo Härads-Rätt genom beslut den 24 Oktober 1835, förordnat Handlanden i Arboga P. R. Nordling att vara hennes Förmyndare, hvilket härmedelst kungöres andra gången.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Att aflidne f. d. Hushållerskan Anna Julin genom upprättadt och vid Nora Stads Rådhus-Rätt bevakadt Testamente, tillagt sonen Anders Eriksson all qvarlåtenskapen, varder hennes okände Arfvingar härigenom kungjordt. Nora den 19 Dec. 1835.

= Att afl. Pigan Catharina Charlotta Westling genom mundtligt Testamente, som inför Stockholms Stads Justitie-Collegium och Förmyndare-Kammare blifvit bevakadt, tillagt extra Vaktmästaren J. P. Carlson sin efterlemnade ringa qvarlåtenskap, varder, enligt Justitie-Collegii beslut, på detta sätt kungjordt Pigan Westlings okände arfvingar, på det de, i fall de dertill anse sig befogade, må inom laga tid berörde Testamente klandra.

= Genom inbördes Testamente af den 14 Januari 1854 hafva f. d. Artilleristen Peter Gustaf Michaëlsson Sjöholm och hans hustru Helena Andström förklarat, att hvilkendera af dem, som den andra öfverlefde, skulle med full egande rätt behålla hela boet; och sedan mannen Sjöholm numera aflidit, har detta Testamente blifvit hos Stockholms stads Justitiæ-Collegium och Förmyndare-Kammare af hans Enka till lagligt bevakande anmäldt; hvilket till Artilleristen Sjöholms möjligen ägande okände arfvingars underrättelse härigenom kungöres. Stockholm den 1 Augusti 1835.

= Genom serskilta Testamenten, som vid Norrköpings Rådhus-Rätt blifvit bevakade, och på kommunikation enligt 18 Cap. Ärfda-Balken utställda, hafva dels Mamsellerne Jeana och Ulla Ahlm tillagt den af dem, som den andra öfverlefde med full ägande rätt den först aflidnes egendom, dels ock Mamsell Jeana Ahlm, hvilken öfverlefde systern, disponerat egendomen till förmån för brorsdottern Mamsell Fredrika Ahlm; hvarom okände arfspretendenter eller slägtingar härmed underrättas. Norrköping den 2 Januari 1836.

= Ogifte Drängen Olof Vesterman, som är född i Nerike den 9 Dec. 1786, afled i nedanskrifne Församling den 10 April sistledit år, och efterlemnadc en ringa qvarlåtenskap; hvilket på detta sätt hans okände anhörige tillkännagifves. Wermdön och Djurö Kapell den 11 Jan. 1836.

Lars Johan Sandler,
Commin. Loci.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Med denna dag upphör jag att deltaga uti Handelsrörelsen under firma Michaëlson & Benedicks; hvilket härmed enligt Författningarne tillkännagifves. Stockholm den 31 Dec. 1835.

M. Benedicks.

Som Grosshandlaren Hr M. Benedicks med denna dag frånträdt dess andel i Handels-Bolaget under firma af Michaëlson & Benedicks, så gifves härmed tillkänna, att vi undertecknade fortsätta handeln, under enahanda firma, och åtaga oss att betala alla det gamla Bolagets skulder, äfvensom att uppbära dess fordringar. Stockholm den 31 Dec. 1835.

W:m Benedicks.
S. G. Benedicks.

= Att undertecknad Anders Oterdahl beslutat denna dag upphöra med den under firma A. P. Oterdahl & Son, af mig härstädes idkade handelsrörelse, och undertecknad Niclas Oterdahl från nästa års början fortsätter densamma med bibehållande af nämde min fordna firma, samt uppgör Bolagets liqvider; äfvensom att Hr S. J. Rehnberg äger rättighet per procura teckna firman; varder Författningarne likmätigt härmedelst tillkännagifvit. Götheborg den 31 Dec. 1835

Niclas Oterdahl.
Anders Oterdahl.

= Till undvikande af lagsökning, behaga de som äro skyldige till afl. Jernkramhandlaren A. W. Borelii Konkurs, inom medio af nästa Febr. månad, inbetala sina skulder till undertecknad, som träffas i stora Jernvågen. Stockholm den 8 Jan. 1836.

J. U. Ekeberg.
God Man.

= Alla som veta sig hafva att fordra eller äro skyldige till afl. Siden-Väfvare-Gesällen A. Stark, behagade innan nästa månads slut, sådant anmäla å Hyrkusk-Kontoret i Clara Fattighus vid Röda Bodarna. Stockholm den 14 Jan. 1836.

P. G. Stark.

= Sedan min man Petter Niklasson Svanström, med hvilken jag den 9 Okt. 1825 blifvit sammanvigd, icke allenast genast efter giftermålet förlupit mig, sin Hustru, utan äfven under sitt vistande vid Diöbruk i Kronobergs Län, föröfvat äktenskapsbrott och sig trolofvat med en qvinsperson, benämd Catharina Gunnarsdotter, hvarom åtalan af mig blifvit gjord inför Gillbergs Härads-Rätt af detta Län, redan år 1833, utan att ofvanbemälte min man, Byggmästaren Petter Niklasson Svanström, hvarken sig vid omnämde Härads-Rätt inställt, eller låtit sig det ringaste afhöra, eller om dess vistelort kunnat erhållas någon kunskap, får jag härigenom, genom införande i Stats-Tidningen, på grund af dessa förhållanden antyda bemälte Petter Svanström, att sig inom natt och år härefter inställa hos undertecknad, att i fall han det gitter sig öfver de öfverklagade omständigheterna nöjaktigt förklara samt äktenskapet fortsätta, hvarförutan jag anser mig befogad varda från honom skild, med rättighet att inom natt och år härefter, få träda i nytt gifte, om jag så för godt finner. Åmål Svanskog Socken och Slirnö den 31 Okt. 1835.

Margareta M. N. D. Nilsdotter,
gift med Byggmästaren Petter Niklasson Svanström.

LEDIGA TJENSTER

Sedan Förvaltaren af Dalkarlsbergs Grufvor med tillhörande Egendomar i Nora Socken och Bergslag, Hr Geschvornen P. Hinnerson, denna sin befattning uppsagt, och tjensten sålunda blifver ledig att tillträda d. 1 januari 1837, med åtföljande lönevillkor som, oberäknadt Boställe, fritt brukadt och underhållit, komma att uppgå till omkring 2000 R:dr B:ko om året; äga hugade sökande att, under nedanstående adress, inom medlet af nästa Februari månad, till undertecknad Grufvebolagets Ombudsman, med sine Ansökningar inkomma, hvarvid böra vara fogade så väl Betyg öfver god frejd och god insigt i Grufvehushållning och Bokhålleri, som äfven Borgen af 2:ne vederhäftige män, för en summa af 3000 R:dr B:ko utaf de medel, hvilka kunna komma att Sökanden anförtros. Ramundeboda och Ölsboda d. 24 Dec. 1835.

J. Strokirk

= Till ledigvarande förenade Klockare- och Skolmästaretjensten i Fröjereds Församling af Skara Stift, äga hågade sökande, att, inom 3 månader, från den dag denna annons finnes uti Stats-Tidningen första gången införd, hos undertecknad sig anmäla, medelst egenhändigt skrifne ansökningar, åtföljde så väl af andra i författningarne föreskrifne betyg som ock af bevis öfver kännedom i vexelundervisningsmethoden. Lönen är 10 tunnor Råg, 8 tunnor Hafre, 50 Rdr B:ko, fria Boningsrum i Socknestugan, samt af hvarje förmögnare barn, sedan det fulländat sin skolgång, 24 sk. B:ko och ett lass Ved. Sköfde och Fröjered den 7 Jan. 1836.

Benjamin L. Sundborg.
Vice-Pastor.

= Till förenade Orgelnist- och Klockaretjensten i Husby-Odensala, med tio (10) tunnor Spanmåls lön och med aspect på Skolmästaresysslan derstädes, behagade kompetente sökande anmäla sig inom laga tid hos undertecknad Pastor. Odensala Prostgård den 7 Jan. 1836.

And. Ad. Löthman.

= En Skolmästare-syssla i Munsö Socken och Upsala Län är ledig. Hugade Sökande dertill kunna sig hos Pastors-Embetet i ofvannämde Socken anmäla, då upplysning om vilkoren m. m. erhålles.

= En i Skorstensfejare-professionen inöfvad Person, som, med erforderlig skicklighet, förenar nyktert och pålitligt uppförande, kan, i sådan egenskap, härstädes blifva antagen, då ansökning derom, dess förr ju heldre, göres hos Magistraten. Årliga inkomster kunna kontant påräknas till minst 250 R:dr Banko. Hernösands Rådhus den 2 Januari 1836.

AUKTIONER.

= Fredagen den 5:te instundande Februari kl. 12 på dagen, kommer Auktion att hållas så väl uti Kongl. M:jts och Rikets Krigs-Kollegium som å Lands-Kansliet i Jönköping, till upphandling af 140 stycken Bandoler och 445 stycken Bandoler-remmar för Smålands Grenadier-Battaljons behof, och varder för verkställigheten deraf, till efterrättelse meddeladt: Att lefvereringen af berörde persedlar skall omkostnadsfritt för de Rustandes räkning vara fullgjord innan den 15 Maj 1836 i Eksjö, för att vederbörlig besigtning undergå, till Chefs-Embetets vid nämnde Bataljon vidare disposition, att betalning derefter för hvad antagit och godkändt blifvit, erhålles genast af Chefs-Embetet, som, med iakttagande af hvad 1795 års Beklädnadsförfattning föreskrifver, kontrakt om lefveransen äfven afslutar. Att den, som gör lägsta anbude ovillkorligen tillerkännes Lefveransen och hvarom vederbörande, så fort ske kan, skola genom Chefs-Embetets försorg blifva underrättade: Att modeller å ifrågavarande persedlar ej mindre uti Kongl. Krigs-Kollegii 2:dra Departements Utrednings-Afdelnings-Militär-Kontor än å Lands-Kansliet i Jönköping, äro att bese, samt att, författningarna likmätigt, till vederhäftigheten af vederbörande Magistrat eller Domhafvande styrkt borgen skall företes for hvad till lefverering inropas. Stockholm den 18 December 1835.

= Till och med Torsdagen den 18 nästk, Februari, kl. före 12 på dagen emottagas i Banko-Fullmäktiges Expedition 3 tr. upp i Bankohuset, skrifteliga anbud med utsatt pris, till leverans af 112 alnar Kamullsfiltkläde, hvarå prof äro att på samma ställe beses; Leveransen får ske när som heldst, och bör vara fullgjord inom Juli månads utgång desta år.

= Genom Exekutiv Auktion, som kl. 12 på dagen, Tisdagen den 2 instundande Februari nästa år 1836, å Gefle Stads-Auktions-Kammare för sig går, försäljes till den högst bjudande, genom utrop i Bankomynt, samt skyldighet att inom 8 dagar derefter betala inropet, och rättighet att då genast tillträda Lägenheterne: 1:o Handels-Betjenterne Gäfverts och Kindbergs Konkursmassas Sjöbod N:o 81 i Stadens 4:de Qvarter vid Östra Lillån, stående på 133 qvadratalnars Stadstomt, salu-värderad till R:dr 36 Banko. 2:o De Nioåttationdedelar, som utgör Garfvare-Gesällen Theofil Malmbergs arfslott uti Fasta Wreten N:o 60, inom Sätra Rågång, hvilken Lott, bestående af 7 7/8:dels kappl. odlad jord, är salu värderad till 78 R:dr 36 sk. B:ko; och varder detta, ej mindre till okände Inteckningshafvares, än hugade köpares underrättelse, härigenom kungjordt. Gefle den 22 Dec. 1835.

Auktions-Kammarens Deputerade.

= Genom öppen Auktion som anställes Lördagen den 23 innevarande månad, kl. half 12 f. m., å Stallmästaregården, kommer till den mestbjudande att försäljas, Säterilägenheten Lillsjönäs, belägen cirka en half mil ifrån Hufvudstaden, emellan den såkallade Lillsjön och stora vägen till Drottningholm, bestående af en nybyggd med Balkoner försedd Karaktersbyggnad, innehållande trenne Salonger, 17 Rum och 3 Kök, samt rymlig Källare, Ladugårdsbyggnad, Stall och Vagnshus, en ny anlagd Trädgård, med ett större antal fruktbärande Träd, Ängsafkastning till cirka 6 Nötkreaturs framfödande, samt lönande Fiskvatten; närmare underrättelse lemnas af Skomakare Mästaren E. Hagberg, som är boende i Huset N:o 4, i Drakens gränd vid Skeppsbron. Stockholm den 7 Jan. 1836.

= Porter-Bryggeriet och Sockerbruket, kända under namn af Lorentska Bruken, komma, enligt Kreditorernes i John Nonnexs och Lorentska Brukens Konkursmassas sednaste beslut, att genom offentlig Auktion, som förrättas på stället den 8 nästk. April, kl. 12 på dagen, försäljas till den högstbjudande, åtföljde af en del Inventarier, till åsatt pris. Jemte tillkännagifvande häraf, åberopas den beskrifning öfver berörda Egendomar, som kungjordes i Bihangen till Svenska Stats-Tidningarna N:ris 121, 125 och 148 detta år; och kunna Spekulanter få inhemta de närmare uppgifter, som åstundas, då anmälan derom sker på Massans Kontor härstädes. Götheborg den 28 Sept. 1835.

Syssloman.

BOUPPTECKNINGAR.

= Som Bouppteckning efter aflidne Handlanden G Hammarström i Enköping förrättas den 5 instundande Februari, behagade de som hafva fordringar, uppgifva dem, och de som häfta för skulder, liqvidera dem dertill, i nämde Sterbhus. Enköping den 8 Januari 1836.

= Till Bouptecknings upprättande efter framlidne Sejlaren Hr J. F. Wagner i Christinehamn, behagade alla de, som äga fordran uti dess sterbhus, att inom Januari månads utgång detta år, till berörde Sterbhus inlemna sina räkningar.

= I anseende till förestående Bouppteckning efter Herr Bergmästaren Gustaf Nauclér, behagade de som i Sterbhuset äro skyldige, eller äga fordran, uppgifva beloppet inom Februari månads utgång, till Bergsfogden Anders Wessling, under adress Nya Kopparberget.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Aflidne Assessoren E. D. Wingstedts samtlige Borgenärer behagade Måndagen den 25 dennes, kl. 4 e. m., sammanträda å Källaren Hamburger Börs vid Jakobsgränd, för att granska Gode Männens redovisning samt besluta om fasta Egendomens försäljning, underhåll för Enkan och barnen jemte andra Massans angelägenheter; och erinras om Konkurs-Lagens föreskrift, att de frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut. Stockholm den 16 Januari 1836.

Sysslomannen.

= Herrar Kreditorer uti afl. Doktor J. P. Wendts urarfva Bo, behagade uti nämde Bos hus, sammanträda den 15 nästk. Februari, kl. 10 f. m., för att taga beslut om Fastighetens försäljning, jemte andra detta Bo rörande angelägenheter; Konkurs-stadgan åberopas, i anseende till de uteblifvande, som härmed första gången tillkänuagifves. Götheborg den 13 Januari 1836.

Gode Män.

= Gelbgjutaren J. E. Lindboms Kreditorer kallas att sammanträda Lördagen den 23 dennes, kl. 5 e. m., hos Källarmästaren Hasselgren i Jakobs gränd, för att meddela undertecknade Instruktion, besluta om underhåll för Gäldenären, hans hustru och 7 barn, m. fl. ämnen. Börande Gäldenären sig jemväl infinna. Stockholm den 15 Januari 1836.

Gode Männen.

= Hofmålaren Johan Schagerborgs Hrr Kreditorer, behagade sammanträda hos Gäldenären uti dess logis, Huset N:o 32 vid Mäster Samuels gränd, Fredagen den 22 innev. Jan. månad, kl. 5 e. m.; och erinras att de frånvarande fordringsägarne få åtnöjas med de beslut, som af de tillstädeskommande fattas.

God Man.

= Vice Auditörn Joh. Haggströms Hrr Borgenärer behagade (till angelägen öfverläggning) sammanträda å källaren Nya Sveriges Vapen, Måndagen d. 25 Januari, kl. 5 eftermiddagen.

= Samtliga Borgenärer uti f. d. Nämndemannen Hans Mattssons, i Skålsmars Konkurs, behagade sammanträda å Källaren Södermalm vid Göthgatan i Stockholm, Lördagen den 23 dennes, kl. half 6 e. m. för att höras och besluta öfver följande ämnen, nemligen: 1) Hvilka åtgärder som skola vidtagas, med en af Gäldenären uppgifven, på börd och rättegång, grundad tillgång, hvars möjliga erhållande likväl fordrar förskjutande af en större summa penningar, än Massans disponibla tillgångar medgifva. 2) Huru förhållas bör med ett af Gäldenären, som tillgång uppgifvit Donationsbref. 3) Huruvida några pantsatta Reverser skola för Massans räkning inlösas. 4) Huruvida hittills vidtagna åtgärder med fordringars indrifvande godkännas, och om på lika sätt med de öfriga skall förfaras. Om frånvararande Borgenärers skyldighet att åtnöja sig med de närvarandes beslut erinras. Stockholm den 10 Januari 1836.

God Man.

Annonser.

DIVERSE.

= På Magasin för Konst, Nyheter och Moder, kan prenumereras i Herr Hedboms Bokhandel och å alla Post-Kontor i Landsorten.

= Som, uti den af afl. Enke-Fru Christina Pauli, född Suck, i lifstiden stiftade, och under förvaltning af Direktionen öfver Norra Frivilliga Arbetshuset stående Pensions-Inrättning, följande Pensions-rum komma att till- och återbesättas, nemligen: Ett för Enkor antingen efter Lärare och Informatorer vid Tyska Kyrkan eller Skolan härstädes, eller efter här eller i Landsorterne aflidne Prestmän; Sju för här boende Enkor efter Gross- och Kramhandlare härstädes, samt Tvenne för öfrige Borgerskapets äfven här vistande Enkor; så äga sådana Enkor som uppnått 38 års ålder, och kunna styrka sig hafva, genom hvarjehanda olyckshändelser, utan att sjelfva dertill bidragit, råkat i fattigdom, samt gjort sig kände för ett gudligt och beskedligt lefverne, att, till erhållande af förberörde Pensioner, hvilka för hvarje Enka äro bestämda till 33 R:dr 16 sk. B:ko om året, och få beräknas från och med den 11 nästkommande Mars, sina till Direktionen öfver Norra Arbetshuset ställda och med behöriga bevis bifogade ansökningar till Sysslomannen vid samma Arbetshus, före utgången af nästa Februari månad, ingifva.

I öfrigt tillkännagifves, att Slägtingar till Enkefru Pauli äro, utan afseende på stånd och vistelseort, till Pension framfor andra berättigade, samt att de Enkor, osm under förlidet år, till då ledige Pensions-rum, ingifvit ansökningar, hvilka ej blifvit bifallna, böra, i händelse deras ansökningar skola komma under ytterligare pröfning, aflemna, inom förutnämnde tid, nya bevis öfver deras närvarande ställning och belägenhet. Stockholm den 5 Januari 1836.

Direktionen.

= Uti Ytter-Enhörna Kyrka äro flera Grafvar, hvilkas ägare äro okände. En af dessa grafvar är alldeles förfallen, betäckningen med kyrkogolfvet är nedfallen i grafven; hon måste derföre nödvändigt repareras eller igenfyllas. Det sednare är beslutadt och skall ske nästa sommar, så framt icke ägaren dessförinnan gifver sig tillkänna och iståndsätter grafven. Man har någon anledning tro, att denna Graf tillhört Adliga Familjen von Furman, som varit ägare af Horns Säteri i O. Enhörna Socken. Om någon eller några i denna familj ännu är öfrig, och förmena sig hafva rätt till denna graf, anmanas de härmed att bevisa sin ägande rätt, och iståndsätta grafven, i annat fall varder hon igenfylld. Detta är förut kungjordt, men kungöres härmed till yttermera visso första gången. Södertelje och Enhörna den 9 Januari 1836.

Eric Nylund.
P. L.

= Som Skuldsedeln, af Anders Englund och Johan Carlsson i Englarp, utgifven den 15 September 1827 till Hans Jacobsson i Ebbarp och Lars Jacobsson i Moga, eller dess rätts innehafvare, för summan 4488 R:dr 18 sk. R:gs, hvaraf jag varit innehafvare, lärer blifvit förlagd eller förkommit; så varder densamma för dess återstående belopp, efter åtskilliga afbetalningar, enligt Konungens Befallningshafvandes i Elfsborgs Län utslag af den 30 Juli 1830 och bemälte fordringsägares derföre till exekutor utgifne qvitto af den 25 Augusti 1831, härmedelst dödad uti hvilken annor mans hand den finnas kan. Hallarp den 4 Januari 1836.

And. Hedberg.

= För omkring ett år sedan blefvo tvenne Reversaler borttappade i staden Fahlun. Den ena var utgifven af Sergeanten A. Sundén i Uppbo och stora Schedvi Socken på 330 R:dr, och den andra af Gustaf Samuelsson i Norrhyttan, Hedemora Socken, på 218 R:dr R:gs, båda ställde till Gustaf Pärsson i nyssnämde By; och varda dessa Reverser, i hvars hand de vara må, härigenom dödade. Uppbo Gästgifvaregård den 4 Januari 1836.

Gustaf Elofsson i Schedvi och Forssa,
Förmyndare för Gustaf Persson.

= Att undertecknade med denna dag upphört med öppen Bodhandel, varder härmed tillkännagifvet. Stockholm den 1 Januari 1836.

Erich Carlsén & Komp.

= De som äro skyldige eller hafva att fordra i aflidna Fru Kammar-Rätts-Rådinnan E. S. Wallmans, född Lidiens, Sterbhus, behagade anmäla det derstädes med aldra första.

= Om någon innehafvare af en Civil Tjenst, antingen i Stockholm eller Landsorterna, skulle vara sinnad att densamma bortackordera, så träffas säker Ackordsman, om adress uppgifves i förseglad biljett till Hr Inspektor Jonsson på Söderköping och Lundby.

= <i<Å Kongl. Myntet uppköpes gammal Koppar, dock icke i mindre partier än om fem lispund viktualievigt.


Förändrad Postgång.

= Gammelbo Bruks-Kontor tager sin Post på Arboga i stället för Köping, ifrån och med den 1 nästkommande Februari. Gammelbo den 7 Januari 1836.

J. Casselli.

= Uti en mindre Stad, å en ort der allmogen är förmögen, och förmånlig Minuthandel drifves, är en Hadelslägenhet att arrendera, med eller utan varulager, på goda vilkor, att genast tillträda. Adress fås på Hellgrens Kommissions-Kontor uti Huset N:o 28 vid Regeringsgatan.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

  1. ↑ Hvilket endast på detta sätt slägtingar och vänner tillkännagifves.
  2. ↑ Denna beskrifning med ritningar förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Post-_och_Inrikes_Tidningar_1836-01-20&oldid=76428”