|
Rule, Britannia
When Britain first at Heav'n's command
Arose from out the azure main;
This was the charter of the land,
And guardian angels sang this strain;
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.
The nations not so blest as thee,
Shall in their turns to tyrants fall;
While thou shalt flourish great and free,
The dread and envy of them all.
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.
Still mor majestic shalt thou rise,
More dreadful from each foreign stroke;
As the loud blast that tears the skies,
Serves but to root thy native oak.
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.
Thee haughty tyrants ne'er shall tame,
All their attempts to bend thee down
Will but arouse thy generous flame;
But work their woe, and thy renown.
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.
To thee belongs the rural reign;
Thy cities shall with commerce shine;
All thine shall be the subject main,
And every shore it circles thine.
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.
The Muses, still with freedom found,
Shall to thy happy coast repair;
Blest Isle! With matchless beauty crowned,
And manly hearts to juide the fair.
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.
|
Styr, Britannia1
När England först på himlens bud
steg upp ur vågor blå en gång,
då sjöng en ängel, sänd av Gud,
till värn för landet denna sång:
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
De folk, som himlen ej står bi,
tyrannen kuvar, stolt och fräck;
men du skall blomstra, stor och fri,
till allas avund, allas skräck.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Mer härlig du dig resa skall
från varje hotfull bardalek,
liksom den hårda stormbyns fall
gör mera stark ditt hemlands ek.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Ej kuvas du av våld och väld;
den dig vill böja, med sitt värv
blott liva skall din ädla eld,
till ditt beröm och sitt fördärv.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Dig tillhör bygden med sin must,
dig rika handelsstäders ring,
och din skall bliva varje kust,
som blåa havet flyter kring.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Och sången klingar fritt och skönt
uppå din strand från trakt till trakt,
du sälla ö, med gratier krönt,
där mandom står som skönhets vakt!
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
1) Från Nationalhymner och Soldatsånger,
Fredrik Lindholm, Norstedt, 1916.
|
Styr, Britannia
När Britannien första gången på Himmelens befallning
Reste sig upp ur det azurblå havet;
Detta var landets frihetsbrev,
Och vaktänglar sjöng denna melodi;
Styr, Britannia! Britannia, styr vågorna:
Britter kommer aldrig att bli slavar.
De nationer som inte är så välsignade som du,
Skall i sin tur falla för tyranner;
Medan du skall blomstra stor och fri,
Till fruktan och avund för dem alla.
Styr, Britannia! Britannia, styr vågorna:
Britter kommer aldrig att bli slavar.
Ännu mer majestätisk skall du resa dig,
Mer fruktansvärd från varje främmande slag;
Då den högljudda explosion som river sönder skyarna,
Tjänar bara till att din inhemska ek slår rot.
Styr, Britannia! Britannia, styr vågorna:
Britter kommer aldrig att bli slavar.
Dig skall aldrig högdragna tyranner tämja,
Alla deras försök att böja dig ner
Kommer bara att väcka upp din storsinta låga;
Men arbeta för deras olycka, och din ryktbarhet.
Styr, Britannia! Britannia, styr vågorna:
Britter kommer aldrig att bli slavar.
Till dig tillhör det lantliga styret;
Dina städer skall stråla av kommers;
Helt och hållet din skall det underkuvade havet bli,
Och alla stränder det omger dina.
Styr, Britannia! Britannia, styr vågorna:
Britter kommer aldrig att bli slavar.
Musorna, fortfarande med frihet funna,
Skall till din lyckliga kust bege sig;
Välsignade ö! Med makalös skönhet krönt,
Och manliga hjärtan att vakta rättvisan.
Styr, Britannia! Britannia, styr vågorna:
Britter kommer aldrig att bli slavar.
|
