SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen/Det lagtekniska genomförandet av kommissionens förslag

Från Wikisource, det fria biblioteket.
[ 52 ]

VII

Det lagtekniska genomförandet av kommissionens förslag.

På de grunder, som förut anförts, föreslår kommissionen till en början upphävande av andra stycket i 18 kap. 13 § strafflagen tillika med motsvarande stadgande i § 3 13 :o tryckfrihetsförordningen. Sedan alltså den s. k. preventivlagen upphävts, skulle dessa lagrum återfå i det väsentliga samma innehåll, som de tidigare haft. Kommissionens förut angivna förslag, att vissa tekniska preventivmedel och vissa medel, som kunna användas for avbrytande av havandeskap, skola hänföras till apoteksvaror, genomföras sålunda att bestämmelser om nämnda medel införas i ett nytt moment till § 1 i apoteksvarustadgan, varigenom de bliva sidoordnade med de i stadgan angivna läkemedlen. Definitionerna på de medel, det där gäller, hava med vissa förkortningar hämtats från de förslag, de sakkunniga framlagt. Beteckningen »fosterfördrivande medel» har dock undvikits med hänsyn till att medlen i fråga enligt kommissionens förslag blott skola få försäljas för legitim användning av läkare. De ovan återgivna invändningarna mot ifrågavarande definitioner, att de nödvändigtvis måste bliva väl allmänt avfattade, undgår man i detta fall genom att, såsom kommissionen föreslår, definitionerna kompletteras med en förteckning över de avsedda medlen, vilken såsom bilaga fogas till apoteksvarustadgan. Denna anordning överensstämmer också med apoteksvarustadgans övriga struktur, i det att de läkemedel, som däri avses, äro närmare angivna i särskilda förteckningar, vilka såsom bilagor äro fogade vid stadgan. Härigenom uppnår man en tidigare angiven fördel, som kan bliva av stor betydelse, nämligen att nya medel, som uppträda i handeln, lätt kunna införas under apoteksvarustadgans bestämmelser genom att upptagas i bilagan.

Genom att ifrågavarande medel göras till apoteksvaror vinner man till en början att medicinalstyrelsen får en viss kontroll över hela handeln med dylika medel, även beträffande sådana preventivmedel, som enligt kommissionens mening böra få försäljas annorstädes än på apotek. Enligt § 12 i apoteksvarustadgan kan nämligen på framställning av medicinalstyrelsen Kungl. Maj:t meddela förbud mot införsel och försäljning av viss apoteksvara, därest den skulle försäljas till oskäligt pris eller om det skulle yppa sig sådana särskilda omständigheter, att varans vidare saluhållande inom landet vore att anse såsom onyttigt och skadligt. Denna möjlighet att lägga ifrågavarande medel under förbud kunde man också ernå på ett annat och enklare sätt än genom att göra medlen till apoteksvaror. Det kunde nämligen genom ett tillägg till nyssnämnda § 12 i apoteksvarustadgan föreskrivas, att paragrafens förut angivna bestämmelser skola gälla även beträffande dessa medel — ett tillvägagångssätt, som redan anlitats beträffande bråckband, bandager och andra dylika varor. Kommissionen har emellertid funnit det lämpligare att helt och hållet jämställa dessa medel med apoteksvaror emedan man därvid kan uppnå vissa andra fördelar. Genom föreskrifterna i §§ 4, 6 och 7 i apoteksvarustadgan gäller det sålunda särskilda villkor för [ 53 ]tillverkning, import och grosshandel med apoteksvaror, och enligt § 9 kan särskild kontroll och inspektion ytterligare av Kungl. Maj:t föreskrivas. Det kan visserligen sägas, att bestämmelserna i apoteksvarustadgan, såsom huvudsakligen skrivna med tanke på kemiska preparat, i vissa hänseenden passa mindre väl in på mekaniska medel, men denna lagtekniska bristfällighet torde icke vara av någon svårare beskaffenhet. Då såsom nyss antytts apoteksvarustadgans regler i sakligt hänseende äro väl avpassade efter de syften, kommissionen velat ernå, synas de angivna olägenheterna icke böra få tillmätas någon avgörande betydelse, helst som denna stadga redan äger giltighet i fråga om sådana medel som exempelvis plåster. Det kan också anses mindre lämpligt att för nu ifrågavarande medel föreslå en särskild författning med i stort sett samma sakliga innehåll som den gällande apoteksvarustadgan föreskriver för andra medel.

Det har nyss angivits, att enligt kommissionens förslag de avsedda medlen skola uppräknas i en särskild bilaga till apoteksvarustadgan. Denna bilaga liksom kommentaren därtill (Bilaga 3 vid detta betänkande) är, såsom i det föregående antytts, såväl till sitt sakliga innehåll som till sin terminologi uppgjord av den inom kommissionen arbetande medicinska sakkunskapen. Enligt nu gällande bestämmelser finns det tre bilagor till apoteksvarustadgan, nämligen bilagorna I och II, vilka avse de ämnen och beredningar, som nu utgöra apoteksvaror, samt bilaga III, vilken upptager vissa varor, som ej skola räknas såsom apoteksvaror. Då nu kommissionen avser att till apoteksvaror hänföra här ifrågavarande medel, synes det lämpligast, att den bilaga, däri dessa uppräknats, insattes närmast efter förteckningarna på övriga apoteksvaror och alltså erhåller ordningsnumret III. Den nuvarande bilagan med detta nummer skulle alltså erhålla beteckningen IV, vilket medför jämkningar i vissa paragrafer av apoteksvarustadgan.

Enligt § 7 mom. 3 i apoteksvarustadgan få apoteksvaror — med undantag för vissa speciella fall, som ej här äro av intresse — endast försäljas av apoteksföreståndare. Då kommissionen enligt vad förut framhållits anser, att de oskadliga preventivmedlen böra få försäljas i den fria handeln, har i ett nytt moment till sagda paragraf föreslagits undantag för dessa medel från nämnda allmänna regel. Därvid har dock, såsom tidigare angivits, den begränsningen gjorts, att försäljningen blott skall få äga rum i handelslokal inomhus och att alltså kringförings- och kioskhandeln förbjudes. För tydlighetens skull bör i detta sammanhang anmärkas, att den föreslagna begränsningen, enligt vilken försäljning blott må ske i handelslokal inomhus, givetvis icke är avsedd att medföra något förbud mot att expediering sker med posten. I syfte att skaffa medicinalstyrelsen en överblick över den fria handeln med preventivmedel föreslår kommissionen en enkel anmälningsplikt för affärsidkare, som ämnar bedriva handel med preventivmedel.

Kommissionen vill i detta sammanhang anmärka, att vissa kemiska preparat, exempelvis speton-, aginal- och semoritabletter, vilka användas i syfte att förebygga befruktning, icke beröras av den föreslagna regleringen. Dessa medel äro visserligen i regel oskadliga men de äro icke tillförlitliga utan samtidigt användande av mekaniska medel. Det kemiska preparat, som bäst lämpar sig för en dylik kombinerad användning, torde vara mjölksyresalvan, vilken medtagits i den föreslagna bilagan till apoteksvarustadgan. Då kommissionen icke medtagit övriga kemiska medel bland de preventivmedel, vilkas försäljning särskilt reglerats, har anledningen därtill varit den, att å ena sidan tillräckliga skäl att förbjuda försäljningen av dessa preparat icke ansetts föreligga och å andra sidan det icke kan anses lämpligt att föreskriva regler om tillhandahållande av dessa mindre tjänliga medel. Härtill kommer, att de enkla beståndsdelarna i dessa medel i varje fall förkomma i handeln. [ 54 ]Kommissionen utgår emellertid ifrån att medicinalstyrelsen, sedan preventivmedel principiellt gjorts till apoteksvara, har sin uppmärksamhet fästad jämväl på handeln med dylika kemiska preparat. Skulle det befinnas, att hälsovådliga preparat försäljas eller att preparat utbjudas till oskäliga pris, torde till övervägande böra upptagas regleringen av handeln med även dylika preparat. Å andra sidan kan det framdeles befinnas, att även vissa andra kemiska preparat än mjölksyresalvan böra upptagas i bilaga III och försäljas å apoteksinrättningarna.

Vad härefter angår sådana medel, som kunna användas för avbrytande av havandeskap och som hava legitim användning inom läkarkonsten, böra de förbehållas för försäljning på apotek. Men såsom tidigare framhållits har kommissionen i fråga om dessa medel gått ett steg längre och föreslagit, att de läggas under recepttvång. För genomförande av detta syfte har stadgande härom upptagits i en särskild författning i likhet med vad som tidigare föreskrivits i fråga om alkoholhaltiga apoteksvaror. I nämnda författning föreslås vidare, att recept på nu ifrågavarande medel skola kvarhållas å apoteken och förvaras där minst tio år. Härigenom undgår man missbruk genom att ett recept användes flera gånger och erhåller kontrollmöjligheter över utfärdade recept. Tiden för förvaring har satts så lång som tio år med hänsyn till preskriptionstiden för fosterfördrivningsbrott. Särskilda straffbestämmelser för apotekares överträdelse av bestämmelserna i berörda författning hava icke ansetts erforderliga.

Beträffande slutligen de skadliga preventivmedlen och sådana medel för framkallande av abort, som icke hava någon legitim användning inom lakar- konsten, har kommissionen avsett, att den ovan omnämnda bestämmelsen i § 12 av apoteksvarustadgan om utfärdande av förbud för införsel och försäljning omedelbart skall komma till användning. Därvid torde böra föreskrivas, att i fråga om införsel i strid mot sålunda meddelat förbud skall tillämpas vad i apoteksvarustadgan föreskrives, i den mån stadgans hithörande föreskrifter icke redan därförut äga tillämpning.

För att ett dylikt förbud icke skall bli illusoriskt synes det emellertid kommissionen nödvändigt att, såsom tidigare antytts, de i den privata handeln redan befintliga handelslagren av dylika medel omhändertagas av staten, och det är också enligt kommissionens mening erforderligt att genom deklarationstvång söka få denna princip genomförd på ett så effektivt sätt som möjligt. Kommissionen föreslår därför införande av en särskild författning, som vid äventyr av straff och konfiskation föreskriver skyldighet för den, vilken såsom ägare eller eljest innehar sådant handelslager, att före viss dag avgiva deklaration däröver samt avstå detsamma till statsverket. Att därvid ersättning bör lämnas synes kommissionen uppenbart på grund av allmänna rättsprinciper, särskilt med hänsyn till att de för inlösen avsedda föremålen i stor utsträckning hava legitim användning inom sjukvården. Då det gäller att bestämma vilka grunder, som böra fastställas för denna ersättning, uppstå däremot vissa svårigheter. Därest man, såsom kommissionen övervägt, skulle generellt bestämma denna ersättning att omfatta icke blott vederbörandes eget inköpspris utan jämväl skälig handelsvinst, skulle därigenom kunna framkallas en ökad import och tillverkning av ifrågavarande föremål — detta särskilt om den angivna ersättningen fastställdes i en lång tid i förväg kungjord författning. Det kan vidare ifrågasättas, om icke olika ersättningsprinciper borde tillämpas i fråga om inlösen av olika slag av föremål samt om icke hänsyn borde tagas till vederbörandes normala omsättning. Kommissionen har av de skäl, som nu angivits, ansett sig kunna föreslå, att grunderna för betalningen icke skola bestämmas i den föreslagna författningen utan att Konungen skall fastställa dylika grunder, vilket ju kan ske på ett så sent [ 55 ]stadium, att en eventuell spekulation försvåras. För handhavande av detta inlösningsförfarande har kommissionen tänkt sig, att medicinalstyrelsen skulle tillsätta en särskild nämnd, bestående av tre sakkunniga personer, om vilken nämnd ytterligare bestämmelser upptagits i den föreslagna författningen. De föremål, som statsverket sålunda skulle övertaga, borde enligt kommissionens mening efter medicinalstyrelsens anvisningar antingen förstöras eller lämnas till nyttig användning, om detta kan ske på betryggande sätt.

Slutligen vill kommissionen i detta sammanhang framhålla att, såsom en följd av de nu angivna förslagen, de oskadliga preventivmedlen och de i läkarkonsten använda medlen, vilka jämväl kunna brukas för avbrytande av havandeskap, torde med åsatta lämpliga priser böra införas i medicinaltaxan, varom kungörelse årligen utfärdas av medicinalstyrelsen. I kungörelsens ingress bör därvid också intagas bestämmelse om skyldighet att å apotek tillhandahålla dessa medel. Den såsom oskadligt preventivmedel upptagna mjölksyresalvan torde vidare böra intagas i svenska farmakopéen utan beteckning med stjärna, varigenom angivits, att den skall tillhandahållas å alla apotek.