SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen/Frågan om reglering av försäljningen av och upplysningen om medel för avbrytande av havandeskap
| ← Frågan om reglering av handeln med preventivmedel |
|
Preventivlagens övriga bestämmelser → |
V
Frågan om reglering av försäljningen av och upplysningen om medel för avbrytande av havandeskap.
Innebörden av de sakkunnigas förslag om reglering av försäljningen.
Som i inledningen påpekades måste preventivlagens uttryck »föremål, som är avsett till att förebygga följder av könsumgänge» även anses innefatta vissa tekniska medel avsedda att framkalla missfall. På grund härav gälla preventivlagens förbud även handlingar företagna med dessa sistnämnda medel.
Kommissionen erinrar om att fosterfördrivning för närvarande är en med strängt straff belagd gärning. Även efter genomförandet av det förslag till lag om avbrytande av havandeskap, som den 4 maj 1935 framlagts av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga, skulle så allt framgent bliva fallet utom under vissa snävt begränsade förhållanden. Befolkningskommissionen vill, i likhet med sist nämnda sakkunniga, med all kraft framhålla de individuella och sociala skadeverkningar, som följa den utbredda förekomsten av framkallade missfall.
1934 års sakkunniga hava i det här granskade betänkandet jämväl framlagt ett utkast till lag om fosterfördrivande medel. Kommissionen vill, innan den går in på en detaljkritik av detta lagförslag, uttala sin med dessa sakkunnigas överensstämmande mening, att försäljningen av medel för avbrytande av havandeskap bör förhindras på ett mera direkt och effektivt sätt än som genom preventivlagen åsyftats. Kommissionen anser tillika, att samma bestämmelser böra gälla även med avseende å vissa hälsofarliga mekaniska preventivmedel och hänvisar för motivering av denna sin uppfattning till framställningen i betänkandet i sexualfrågan.
De sakkunniga yttrade i detta ämne bland annat följande:
Av redogörelsen för nuvarande förhållanden i fråga om handeln med preventivmedel och fosterfördrivande medel framgår, att vissa föremål såsom livmodersprutor med spets, sönder och katetrar i stor omfattning inköpas och användas för fosterfördrivning. De sakkunniga hava även framhållit önskvärdheten av att handeln med fosterfördrivande medel regleras. För sådant ändamål synes erforderligt, att jämväl denna handel underkastas ett koncessionsförfarande. Liksom i fråga om preventivmedel synas dock apoteken icke böra falla under något sådant system. Tillstånd att tillhandahålla fosterfördrivande medel lärer böra beviljas allenast i mycket snäv omfattning så att endast ansedda instrumentfirmor och därmed jämställda komma i fråga. För att skänka ytterligare effektivitet åt det nu ifrågasatta tillståndssystemet lärer det böra kompletteras med en reglering jämväl utav införseln av fosterfördrivande medel.
Vid en sådan reglering av handeln med fosterfördrivande medel som nu ifrågasatts torde det även vara angeläget, att bestämmelserna erhålla en sådan avfattning att ett ingripande såvitt möjligt kan äga rum icke blott när det är fråga om medel som äro direkt avsedda för fosterfördrivning utan så snart det befinnes att medel av en viss typ — oaktat de äro avsedda för annat ändamål — av allmänheten användas till fosterfördrivning.
De sakkunniga framlade även ett utkast till lag om fosterfördrivande medel, i vars 1 § fosterfördrivande medel definierades såsom »medel, som äro avsedda att användas till att avbryta havandeskap eller eljest på grund av sin särskilda beskaffenhet med skäl kunna antagas komma till användning för sådant ändamål», varefter i de båda följande paragraferna föreslogos följande stadganden:
Ej må någon annorstädes än å apoteksinrättning tillhandahålla fosterfördrivande medel utan tillstånd. Tillstånd som nu sagts sökes hos medicinalstyrelsen och beviljas tills vidare.
Fosterfördrivande medel må ej heller utan medicinalstyrelsens tillstånd till riket införas av annan än läkare, apoteksföreståndare eller den som innehar tillstånd att tillhandahålla sådana medel.
Den som tillhandahåller fosterfördrivande medel må utlämna medlen allenast på begäran av läkare eller till den som själv äger tillhandahålla sådana medel.
I specialmotiveringen lämnade de sakkunniga följande tolkning av den i lagförslagets första paragraf givna definitionen av fosterfördrivande medel:
Denna definition omfattar i främsta rummet alla instrument som användas av läkare för avbrytande av havandeskap. Härunder ingå aborttänger av speciell konstruktion, klotänger, slevar, curetter och livmoderspeglar. Vidare inbegripas sådana medel som enligt vad erfarenheten givit vid handen för närvarande av allmänheten inköpas för att användas till nämnda ändamål. Till denna grupp lära vara att hänföra — förutom livmoderspeglar — livmodersprutor med spets, sönder och halvfasta katetrar ävensom livmoderproppar och vissa medel, som äro avsedda att in- sprutas i livmodern med hjälp av livmoderspruta med spets, samt medel, som eljest äro direkt avsedda att användas till fosterfördrivning.
Den valda bestämningen av begreppet fosterfördrivande medel omfattar emellertid även andra medel som skulle kunna tänkas komma att tillhandahållas allmänheten i syfte att användas till fosterfördrivning. I detta avseende märkes, att det enligt utkastet icke är erforderligt men å andra sidan icke heller tillfyllest att ett medel är ägnat att användas för fosterfördrivning. I stället kräves i första hand, att medlet »på grund av sin särskilda beskaffenhet» kan antagas komma till användning för sådant ändamål. Ett smalt och vasst föremål vilket som helst faller sålunda utanför, även om i ett särskilt fall kan antagas, att det kommer till användning för fosterfördrivning. Det lärer fordras, att föremålet till sin typ är sådant att en dylik användning kan befaras om det tillhandahålles allmänheten. De sakkunniga ha vidare velat antyda, att en helt lös misstanke därom icke är tillräcklig utan att grundade skäl för densamma skola föreligga. Medlets användande för fosterfördrivning måste »med skäl» kunna befaras.
Kritik och modifierat förslag.
Då befolkningskommissionen nu övergår att taga ställning till de sakkunnigas förslag i här berörda ämne, vill kommissionen först framhålla den föreslagna definitionens obestämda karaktär.
Medicinalstyrelsen har i sitt den 2 januari 1935 avgivna yttrande över de sakkunnigas förslag härom anfört:
Denna definition giver anledning till vissa betänkligheter. Väl måste, vad angår definitionens första del, uttrycket »avsedda att användas till» säkerligen antagas åsyfta den hos säljaren föreliggande avsikten. Därest, utan att sådan avsikt föreligger hos säljaren, en köpare av visst medel avser att använda detta såsom fosterfördrivande, torde väl medlet icke enbart därigenom bliva fosterfördrivande i lagens mening och säljaren sålunda underkastad lagens straffbestämmelser. Såtillvida finnes ej anledning att framställa anmärkning mot definitionen. Däremot måste formuleringen av denna senare del (»eller eljest» etc.) medföra stor tveksamhet om huru stora anspråk rättsligen böra ställas å säljaren vid hans bedömande, huruvida ett medel med skäl kan antagas komma till användning för avbrytande av havandeskap. Ovissheten härutinnan är så mycket betänkligare, som det här är frågan om bestämning av ett brott av den grova art, att det endast vid mildrande omständigheter kan medföra lindrigare straff än frihetsstraff. Därest icke åt definitionen i denna del kan givas en fastare formulering, som utesluter den framhållna tveksamheten, torde måhända bliva nödvändigt att till definitionen foga ytterligare den bestämningen att Kungl. Maj:t förklarat medlen ifråga vara att anse såsom fosterfördrivande.
Att begreppet fosterfördrivande medel erhåller en så konkret bestämning som möjligt är av vikt även på den grund, att, enligt vad som följer av 2 § andra stycket i utkastet, jämväl tullmyndigheterna komma att få tillämpa lagen och böra sättas i stånd att göra detta utan föregående förfrågningar hos sakkunnig myndighet.
För egen del vill kommissionen framhålla följande. Kommissionen inser till fullo, att, om i en särskild lag om fosterfördrivande medel en allmän bestämmelse skall givas, definitionen av dessa medel måste bliva löslig. Kommissionen beaktar jämväl, att, under samma förutsättning, definitionen rent av bör vara tänjbar för att den gällande rätten skall kunna i tillämpningen anpassas efter den tekniska utvecklingen och efter förändrade metoder hos brottssubjekten. Då oklarheten i definitionen likväl måste innebära fara för att å ena sidan godtycke i rättstillämpningen kommer att råda samt å andra sidan att lagen liksom preventivlagen blir ineffektiv, ligger häri en av grunderna, varför kommissionen sökt en annan utväg att vinna syftet än stiftandet av en särskild lag.
Den rätt, som skall skapas, bör enligt kommissionens mening innehålla
tvenne slags regler.
Vissa medel, som kunna användas till avbrytande av havandeskap men som icke av läkare användas vid företagande av abort och som icke heller hava annan nyttig användning, böra göras möjligast oåtkomliga för envar genom att import och försäljning av dem förbjudas. Dessa medel böra därvid i intresse av rättsordningens fasthet och bestämmelsernas effektivitet klart specificeras. De böra vidare av hänsyn till utvecklingen av teknik och vanor vara angivna i en författning, som stadfästes i sådan ordning, att den utan onödig omgång lätt kan ändras.
Till dessa specificerade tekniska medel, vilkas import och försäljning skola förbjudas, böra enligt kommissionens mening jämväl höra de i betänkandet i sexualfrågan såsom skadliga betecknade mekaniska preventivmedlen. Kommissionen vill i detta sammanhang påpeka, att gränsen mellan dessa tvenne slag av medel ofta är svår att draga, i det att de skadliga mekaniska preventivmedlen oftast hava till verkan att framkalla tidigt missfall.
Av den för frågans utredning till kommissionens förfogande stående läkarexpertisen har ansett, att till de medel, som böra förbjudas, utan tvekan äro att hänföra: cervikalpessar av metall eller celluloid, livmoderpropp, inlägg i livmodern (intrauterint pessar, Gräfenbergs ring o. dyl.) samt livmoderspruta såväl med som utan s. k. livmoderspets. Beträffande de särskilda medel, som här uppräknats, hänvisas till bilaga 3.
I fråga om vissa andra medel gäller, att de ej blott användas av kvacksalvare vid fosterfördrivning, utan även av läkare vid olika slags ingrepp eller att de eljest hava legitim användning i sjuk- och hälsovården. I fråga om dessa medel, vilka likaledes böra klart specificeras, kan uppenbarligen, icke ett allmänt förbud mot import och försäljning stadgas. Den lämpliga vägen synes vara att hänföra dem till apoteksvaror och för dem stadga recepttvång, så att de endast kunna utlämnas till legitimerad läkare eller till annan person på läkares ordination samt från en apoteksinrättning till annan behörig försäljare.
Av den för frågans utredning till kommissionens förfogande stående läkarexpertisen har ansetts, att till dessa medel i första hand äro att hänföra sond av gummi eller metall, över 20 cm. lång, samt halvfast kateter och aborttång. Jämväl beträffande dessa medel hänvisas till bilaga 3. Beträffande sonder och katetrar har tveksamhet icke rått, vad däremot angår aborttänger har deras medtagande diskuterats. Det är emellertid ett känt förhållande, att på många orter, särskilt de största städerna, dessa instrument i mycket stor utsträckning användas vid yrkesmässigt bedriven fosterfördrivning. Även om ett medtagande av aborttänger bland medel, som endast efter läkares ordination få tillhandahållas, vållar en viss omgång vid tillgodoseendet av det legitima behovet, har det synts, att av sociala hänsyn detta förhållande icke får utgöra skäl att utesluta dem.
Kommissionen förutsätter, att medicinalstyrelsen före författningsändringarnas vidtagande blir i tillfälle att närmare pröva, vilka föremål böra medtagas i de här ovan berörda tvenne grupperna av medel samt att styrelsen även framdeles följer utvecklingen å området med uppmärksamhet.
Det ekonomiska intresset för privata handlande att få försälja den andra gruppen av medel framstår för kommissionen icke tillräckligt stort för att motivera införandet av det omständliga koncessionssystem, som av de sakkunniga föreslagits och som vore en nödvändig förutsättning för en någorlunda effektiv kontroll av ett recepttvång, om handeln ej förbehölles apoteken.
Såväl i fråga om medel av det första slaget, vilkas import och försäljning skola förbjudas, som medel av det andra slaget, som skola göras till apoteksvaror under recepttvång, böra de nu i den privata handeln förefintliga varulagren omhändertagas för att förhindra en skadlig smyghandel. Det bör i detta syfte stadgas skyldighet att till statsverket mot ersättning avstå innehavda förråd av dessa varor.
I detta sammanhang torde också böra nämnas något om användandet av
ett visst läkemedel i fosterfördrivande syfte. Det har kommit till kommissionens
kännedom, att havande kvinnor genom intagande av kolokvintdroppar
sökt framkalla missfall. I samband därmed hava sjukdomstillstånd följt.
Säkerligen skulle man genom att försvåra åtkomsten av dessa droppar kunna
förhindra att de användas i här nämnt syfte. Kolokvintdroppar är ett läkemedel,
som numera knappast förordas eller föreskrives av läkare. Även inom
folkmedicinen torde dess användning vara ytterst liten. Köpas dropparna,
sker detta i flertalet fall för att användas för fosterfördrivning.
Till förhindrande av att dessa droppar användas illegalt kan det tagas under övervägande, huruvida det icke borde förordnas, att de endast efter recept av läkare skulle utlämnas å apoteken.
Befolkningskommissionen har av de anförda skälen kommit till den uppfattningen, att import och försäljning av vissa specificerade medel, som användas för avbrytande av havandeskap av allmänheten men icke hava någon nyttig användning, och likaså av vissa specificerade skadliga preventivmedel böra förbjudas, samt att försäljning av vissa andra likaledes specificerade medel, som användas för avbrytande av havandeskap men som även hava annan och legitim användning, bör förbehållas apoteken med bestämmelse att medlen allenast må utlämnas på föreskrift av läkare. Kommissionen avstyrker således i detta hänseende de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna.
Regleringen av utbjudande och upplysning m. m.
De sakkunniga hava även föreslagit, att i fråga om medel för avbrytande av havandeskap vissa förbud mot utbjudande m. m. skola — med viss omformulering — kvarstå från preventivlagen.
Ifrågavarande bestämmelser hava i 3 § av de sakkunnigas utkast till lag om fosterfördrivande medel utformats på följande sätt:
Ej må någon offentligen till allmänheten utbjuda fosterfördrivande medel, ej heller vid offentlig eller därmed jämförlig sammankomst eller eljest i skrift, som han utsprider, lämna anvisning å sådana medel eller om sättet för deras användande. Vad nu är sagt gäller icke i fråga om vetenskaplig föreläsning å läroanstalt eller skriftlig framställning för vetenskapligt bruk.
Till detta stadgande knyter sig ett stadgande i tryckfrihetsförordningen,
som i förslaget utformats på följande sätt:
Utbjudande till allmänheten av medel, som äro avsedda att användas till att avbryta havandeskap eller eljest på grund av sin särskilda beskaffenhet med skäl kunna antagas komma till användning för sådant ändamål, samt anvisning å sådana medel eller om sättet för deras användande, vilken icke sker i framställning för vetenskapligt bruk; brottet skall straffas . . .
Till stöd för dessa förslag anföra de sakkunniga :
All offentlig reklam angående fosterfördrivande medel bör förbjudas, likaså offentliga eller därmed jämförliga framställningar med anvisning å fosterfördrivande medel eller om sättet för deras användande, vilka icke äro av rent vetenskaplig art.
I fråga om ett sådant ingrepp i yttrande- och tryckfriheten som sist nämnts synas de principiella betänkligheterna böra vika. Till stöd härför kan anföras, att framställningar av nu ifrågavarande natur närma sig uppmaning till brott eller straffbar delaktighet i brott. Understundom kunna de för övrigt vara att hänföra till sådan uppmaning eller delaktighet.
Befolkningskommissionen skulle — på de nyss av de sakkunniga framlagda skälen — icke hysa tvekan att tillstyrka det gjorda förslaget, om bestämmelserna skulle kunna visas vara behövliga och effektiva. Så är enligt kommissionens mening likväl icke fallet.
Då försäljning av medel för avbrytande av havandeskap enligt kommissionens förslag skulle antingen förbjudas eller förbehållas apoteken och där läggas under recepttvång, synes till en början förbud mot utbjudande till allmänheten av sådana medel överflödigt. Försök att offentligt, muntligen eller skriftligen, lämna anvisning om medel för avbrytande av havandeskap eller om sättet för deras användande, torde, såvitt känt är, icke i vårt land förekomma. Skulle likväl sådana försök förekomma, måste de vanligen vara åtalbara såsom uppmaning till brott eller delaktighet i brott. Den föreslagna bestämmelsen kan för övrigt — om detta icke vore fallet — förväntas bliva mindre effektiv, vad gäller muntlig framställning, därför att förbudet ej gäller enskild sammankomst och vad gäller skriftlig framställning på den grund att skriften kan givas sken av framställning för vetenskapligt bruk.
Befolkningskommissionen ser i vad härovan anförts, skäl att avstyrka de sakkunnigas förslag om förbud mot utbjudande m. m. av fosterfördrivande medel.