SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen/Frågan om reglering av handeln med preventivmedel
| ← Frågan om reglering av upplysningen om preventivmedel |
|
Frågan om reglering av försäljningen av och upplysningen om mede för avbrytande av havandeskap → |
IV
Frågan om reglering av handeln med preventivmedel.
Fördelarna av preventivlagens upphävande.
Befolkningskommissionen har redan i det föregående berört sin med de sakkunnigas överensstämmande mening om de rådande bristerna i preventivmedelshandelns nuvarande organisation.
Kommissionen har därvid framhållit, hurusom preventivlagen haft den verkan att denna handel i viss mån nedtryckts till en skumrasktrafik. Handeln med preventivmedel kan nämligen för närvarande icke ekonomiskt bedrivas utan ständiga och klara lagöverträdelser. Ifrågavarande bestämmelser i preventivlagen hava visserligen stannat på papperet och deras tillämpning har på senare tid icke ens ifrågasatts. Men den omständigheten, att handeln med preventivmedel måst försiggå i samband med oupphörlig överträdelse av tydlig lag, har naturligtvis, även om lagen icke tillämpats, avhållit ett stort antal personer från att taga befattning med sådan handel. Handeln med preventivmedel har därför i viss omfattning kommit att utövas av personer, som icke kunna anses vara de för uppgiften mest önskliga. Av samma skäl hava även i övrigt de förhållanden, varunder handeln bedrives, ofta blivit olämpliga. Genom de på grund av dessa preventivlagens verkningar uppkommande bristerna i konkurrensens fullständighet och öppenhet hava olämpliga preventivmedel och preventivmedel av mindre god kvalitet i viss utsträckning^ fått en eljest icke förefintlig marknad, varjämte rätt allmänt prisen kunnat hållas oskäligt höga. De åberopade bristerna i handelns organisation hava därjämte förstärkt preventivlagens allmänna verkan att hålla den i vårt land praktiserade förebyggande födelsekontrollen samt hela diskussionen om och upplysningsverksamheten över könslivets frågor nere på ett plan av moralisk skumhet.
Kommissionen har redan utvecklat sin uppfattning, att preventivmedelshandeln redan av folkmoraliska skäl måste bringas upp på ett högre plan, och har i de nyss anförda verkningarna av preventivlagen sett ett viktigt skäl till alla de övriga för denna lags upphävande. Kommissionen har vidare i överensstämmelse med de sakkunniga framhävt betydelsen av en vidgad upplysning om och en underlättad tillgång till goda och billiga tekniska preventivmedel. De sakkunniga hava därvid i första hand tagit sikte på kondomens betydelse för de smittsamma könssjukdomarnas bekämpande; kommissionen har utan att underskatta denna synpunkt dock lagt huvudvikten vid den normala födelsekontrollen inom äktenskapen och övriga fasta könsförbindelser.
Kommissionen vill vid diskussionen av preventivmedelshandelns framtida organisation till en början framhålla, att redan upphävandet av preventivlagen måste antagas höja denna handels nivå och undanskaffa vissa av grundorsakerna till de nu bestående missförhållandena.
Preventivmedels tillhandahållande å apoteksinrättningarna.
De sakkunniga hava ställt tvenne ytterligare förslag, det ena innebärande att vissa preventivmedel skulle göras till apoteksvara, det andra att den privata handeln på särskilt vis skulle regleras.
Vad gäller det förstnämnda av dessa båda förslag, nämligen att vissa preventivmedel skulle göras till apoteksvara, återgår det på ett yrkande, ställt av medicinalstyrelsen i dess skrivelse den 26 januari 1934. Efter att hava ingående belyst kondomens betydelse såsom skydd mot smitta av könssjukdom, yttrade medicinalstyrelsen däri följande:
Det anförda må vara tillräckligt såsom stöd för den även av styrelsen företrädda uppfattningen, att den s. k. kondomen — ett sådant »föremål», som avses i lagen — kan sägas vara det bästa hittills kända medlet mot överförande av smittsam könssjukdom vid könsumgänge. Då densamma sålunda måste betecknas såsom ett betydelsefullt medel mot utbredningen av för folkhälsan mycket skadliga sjukdomar, anser styrelsen skäl föreligga för att kondomen borde göras till apoteksvara. Styrelsen anser sig emellertid icke kunna förorda, att ifrågavarande artikel monopoliseras för apoteken, utan har tänkt sig, att särskilda föreskrifter borde utfärdas, att vad i apoteksvarustadgan är föreskrivet rörande i dess bilaga III upptagna varor skall gälla ifrågavarande preservativ, att detsamma skall tillhandahållas å apoteksinrättningarna i riket, och att pris å preservativet skall införas i medicinaltaxan. Härigenom vunnes två fördelar: den ena, att styrelsen kunde bestämma pris och kvalitet å preservativ, som komme att saluföras å apoteksinrättningarna, och den andra, att styrelsen kunde utöva kontroll i nämnda hänseende över de preservativ, som komme att försäljas i fria handeln. En sådan anordning vore fördelaktig även på så sätt, att en av styrelsen reglerad prissättning i icke ringa mån skulle kunna medföra en sänkning av nu i allmänhet tillämpade priser och därigenom begränsa en icke önskvärd reklam och även i viss grad stävja den nu pågående smyghandeln.
De sakkunniga anförde i ämnet följande:
För att närmare belysa innebörden av medicinalstyrelsens nu nämnda förslag må nämnas att enligt § 8 i apoteksvarustadgan den 14 november 1913 alla uti gällande farmakopéer och medicinaltaxa upptagna varor, för vilka ej medicinalstyrelsen medgivit att de endast på läkares begäran behöva anskaffas, skola finnas till salu i tillräckliga förråd å apotek, filialapotek och medikamentsförråd. Om kondomen intoges i medicinaltaxan, skulle den sålunda finnas till salu å apoteksinrättning, men hinder förefunnes icke att tillhandahålla densamma annorstädes. I § 12 mom. 1 i apoteksvarustadgan stadgas bland annat, att om apoteksvara skulle komma att mera allmänt försäljas till oskäligt pris eller i avseende å en viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter skulle yppa sig, att dess vidare saluhållande inom landet vore att anse såsom onyttigt och skadligt, kan Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen meddela förbud mot införsel och försäljning av sådan vara. Enligt mom. 2 i samma paragraf skall vad i mom. 1 är stadgat om apoteksvaror gälla även beträffande bråckband och andra bandager, elektriska bälten och andra dylika medel som angivas såsom botande eller lindrande medel mot sjukdom. Nu anförda stadganden, eventuellt med någon modifiering, skulle kunna inrymma vissa möjligheter att kontrollera prissättningen och beskaffenheten även beträffande kondomer som saluhållas annorstädes än å apoteksinrättning.
I ett senare samband uttalade de sakkunniga vidare:
Vad härefter angår medicinalstyrelsens förslag, att kondomen skulle tillhandahållas å apotek utan att försäljningen monopoliserades för dessa, skulle med en enkel åtgärd otvivelaktigt såsom styrelsen framhållit vinnas flera fördelar. Utöver vad styrelsen därutinnan anfört kan anmärkas, att det synes vara en avsevärd förmån att envar exempelvis i fall, där preventivmedels användning av medicinska skäl är påkallad, kan erhålla sådana på samma sätt som andra läkemedel utan att behöva anlita inköpskällor, för vilka kan kanske hyser en viss motvilja.
De sakkunniga föreslogo därför, att ifrågavarande medel, såsom i viktiga hänseenden jämställda med läkemedel, borde tillhandahållas å apoteken, och uttalade i detta samband sin uppfattning, att en sådan handel å apoteken utan svårighet kunde ordnas så, att den icke väckte uppseende eller eljest vållade olägenhet av någon betydelse.
Medicinalstyrelsen har i sitt över de sakkunnigas förslag avgivna yttrande särskilt uppehållit sig vid vissa erinringar mot förslaget, vilka framförts av sjukvårdsaffärernas riksförbund och vissa apotekarsammanslutningar och därvid framhållit, att även apoteken äro i stånd att försälja preventivmedel i sådan ordning, att de kunna översändas medelst posten. Styrelsen framhöll i detta samband vidare följande:
För apoteken synes icke saluförandet av dylika medel kunna föranleda apotekens anlitande nattetid i avsevärt större utsträckning, än vad nu är fallet. Då preservativen i regel saluföras i slutna förpackningar torde behov av särskilda expeditionslokaler för manliga och kvinnliga kunder ej föreligga. Ej heller torde någon demonstration av medlens användning behöva förekomma i samband med försäljningen. Att preventivmedlen liksom en mängd av de nuvarande apoteksvarorna äga en begränsad hållbarhet, är en omständighet, vartill hänsyn finge tagas vid prissättningen.
Befolkningskommissionen, som delar medicinalstyrelsens och de sakkunnigas mening i denna fråga, vill ytterligare understryka, att preventivmedlens försäljande å apoteksinrättningarna utgör ett viktigt led i det allmänna, ur folkmoraliska, hygieniska och andra viktiga synpunkter motiverade strävandet att bringa preventivmedelshandeln upp på ett högre plan.
I ett betydelsefullt hänseende måste kommissionen emellertid göra ett till-
lägg eller förtydligande till de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hava, liksom
före dem medicinalstyrelsen, tagit sikte närmast på kondomen. Detta
sammanhänger med den flerstädes i det föregående påtalade tendensen under
efterkrigstidens diskussion av preventivmedelsfrågan, att, med undanskjutande
av frågan om födelsekontrollen inom äktenskapen och de därmed förbundna
etiska och befolkningskvantitativa problemen, lägga tyngdpunkten på behovet
av smittskyddande preventivmedel i de lösa, opersonliga könsförbindelserna.
Kommissionen, som i sitt betänkande i sexualfrågan måst konstatera,
att behovet av preventiva medel i sistnämnda syfte, i trots av prostitutionens
tillbakaträngande, alltjämt är stort i vårt land och således icke
funnit anledning att i detta spörsmål i sak frångå de sakkunnigas uppfattning,
har emellertid framför allt utrett det rådande behovet av preventivmedel
för den normala födelsekontrollen, varvid bland annat vägande skäl
anförts för användandet i många äktenskap av pessarer.
Ej blott kondomen utan ock andra oskadliga preventivmedel böra därför enligt kommissionens mening tillhandahållas på apoteken. Det vore orimligt, om en läkare skall ordinera exempelvis användandet av pessar i visst fall — t. ex. till två unga makar, vilka av ekonomiska eller andra skäl måste uppskjuta tidpunkten för barnalstring — utan att därvid kunna hänvisa dem till apoteket såsom inköpskälla, medan han samtidigt skall kunna göra sådan hänvisning till apotek åt en man, som icke kan bringas att avhålla sig från utomäktenskapliga könsförbindelser tillsammans med prostituerade, varvid ju, om han är gift, redan hänsynen till den oskyldiga makan gör ett fullständigt smittskydd påkallat. Kommissionen hyser uppfattningen, att vissa av de betänkligheter mot tillhandahållandet av preventivmedel å apoteken, som från apotekarhåll yppats och som anförts i de sakkunnigas betänkande, haft sin grund i den här påtalade ensidigheten i förslaget och i den till grund för förslaget liggande utredningen.
De sakkunniga, vilka enligt vad nyss framhållits allmänt förordat åläggande för apoteksinrättningarna att tillhandahålla vissa preventivmedel, hava likväl föreslagit vissa undantag från sådan skyldighet.
Ett skäl för sådant undantag skulle enligt de sakkunnigas mening exempelvis föreligga, i fall omsättningen å vissa apotek bleve mycket ringa eller eljest behovet av affärer, som föra preventivmedel, å en plats vore väl tillgodosett. Medicinalstyrelsen borde då äga befogenhet att befria föreståndaren för viss apoteksinrättning från ifrågavarande skyldighet. De sakkunniga hava jämväl ansett, att det borde ankomma på styrelsen att i vissa fall medgiva undantag från skyldigheten att sälja preventivmedel nattetid.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande icke biträtt dessa önskemål angående befrielse under vissa förutsättningar från skyldigheten att å apoteksinrättning tillhandahålla preventivmedel utan ansett, att dylik skyldighet för apoteken borde föreskrivas.
De sakkunniga hava vidare mera allmänt anfört, att befogenhet att »meddela anvisning angående ett praktiskt sätt för denna handels ordnande» torde böra ankomma på medicinalstyrelsen. Kommissionen vill härtill blott påpeka att viss allmän befogenhet av sådan art tillkommer styrelsen jämlikt dess allmänna instruktion att hava uppsikt över apoteksinrättningarna.
Befolkningskommissionen finner till skillnad från de sakkunniga men i likhet med medicinalstyrelsen, att särskilda undantag från skyldigheten att å apoteksinrättningar tillhandahålla preventivmedel icke böra medgivas apoteksföreståndare i annan ordning och under andra villkor än i fråga om övriga apoteksvaror.
De sakkunniga upptogo även till övervägande den någon gång framkastade
tanken, att preventivmedel icke skulle få tillhandahållas annorstädes än å
apoteksinrättning. De anförde därvid, att medicinalstyrelsen icke ansett sig
kunna förorda, att försäljningen av preventivmedel på detta vis monopoliserades.
För egen del uttalade de sakkunniga bland annat följande:
Genom en sådan anordning skulle obestridligen vinnas, att en effektiv kontroll över varans beskaffenhet och pris kunde erhållas, att varan alltid tillhandahölles på ett hygieniskt tillfredsställande sätt samt att olämplig reklam icke behövde befaras. Å andra sidan kan emellertid anföras, att allmänheten i stor utsträckning kap antagas vara obenägen att vända sig till apoteken för inköp av ifrågavarande artiklar. Förut har även påpekats, att försäljningen av preventivmedel till en betydande del sker per post, vartill väl knappast skulle komma att bliva någon motsvarighet om försäljningen monopoliserades till apoteken. Därest allmänheten blir obenägen att anskaffa preventivmedel därför att de endast kunna erhållas å apotek, kan emellertid med skäl befaras, att önskemålet att motarbeta könssjukdomarna genom ökad användning av preventivföremål särskilt vid tillfälliga könsförbindelser går till spillo. Därjämte kan måhända en ökning av aborternas antal befaras. Dessa synpunkter göra sig uppenbarligen än mer gällande gentemot förslaget, att preventivmedel icke skulle kunna erhållas annat än mot läkarrecept.
Det finnes, såsom kommissionen ser på den föreliggande frågan, många skäl, som göra det önskvärt att handeln med preventivmedel mer och mer kommer att försiggå å apoteken. När efter genomförandet av kommissionens förslag, att preventivmedel skola göras till apoteksvara, dessa medel komma att saluföras å apoteken och medicinalstyrelsen samtidigt vinner en viss kontroll jämväl över den privata handeln, hava förutsättningar skapats för en utveckling i denna riktning. Vid sådant förhållande bör, så snart ske kan, till fortsatt övervägande upptagas frågan om den privata handeln med preventivmedel verkligen är behövlig och om icke apoteken ensamma lämpligen skulle kunna ombesörja denna handel och försäljning. Ett sådant övervägande omfattar uppenbarligen även ekonomiska och organisatoriska spörsmål av icke ringa räckvidd, och frågan innesluter därjämte sådana ersättningsproblem för genom statsåtgärder avskuren fri näringsutövning, som vid införande av statsmonopol eller vid annan monopolisering måste sorgfälligt beaktas. Kommissionen — som icke torde hava att till behandling upptaga detta jämförelsevis omfattande och väsentligen näringspolitiska ämne — utgår emellertid från att, sedan preventivmedlen blivit apoteksvara, den här resta frågan upptages till prövning i samband med den fortsatta utredningen om läkemedelshandelns framtida organisation. Att redan nu och med en gång taga ett sådant steg vore likväl ur de synpunkter, de sakkunniga framhållit, mindre lämpligt.
Befolkningskommissionen finner därför i likhet med de sakkunniga, att för närvarande övervägande skäl tala mot en omedelbar monopolisering av preventivmedelshandeln till apoteksinrättningar.
Den privata handelns organisation.
Vad gäller den privata handeln med preventivmedel hava de sakkunniga föreslagit, att denna handel skall underkastas en tillståndsprövning av offentlig myndighet. I 2 § av förut berörda utkast till lag om preventivmedel förefinnes ett stadgande av följande innehåll:
Den som vill annorstädes än å apoteksinrättning försälja preventivmedel, eller eljest tillhandahålla sådana medel åt allmänheten, skall söka tillstånd därtill i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller, där sådan icke tinnes, hos kommunalborgmästaren och å landet hos Konungens befallningshavande i länet.
Tillstånd beviljas allenast för viss tid, ej över tre år, med angivande av de medel som omfattas därav. Den som erhåller tillstånd att försälja preventivmedel till allmänheten skall därjämte åläggas att saluföra ett eller flera sådana av medicinalstyrelsen godkända medel till pris som styrelsen bestämmer. När skäl därtill äro, må tillståndet återkallas.
Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande meddelas av Konungen, som jämväl förordnar om skyldighet att å apoteksinrättning tillhandahålla vissa preventivmedel.
Beträffande den närmare innebörden av dessa stadganden och deras motivering hänvisas till de sakkunnigas betänkande samt till det i bilaga 1 givna referatet. I detta samband må från de sakkunnigas motivering blott anföras följande:
Ehuru sålunda tillstånd icke bör beviljas vem som helst är det å andra sidan icke de sakkunnigas mening, att tillståndsprövningen skall erhålla karaktär av någon monopolisering för en mycket begränsad grupp av försäljare. Det är nämligen av betydelse att tillstånd icke meddelas i så snäv omfattning att tillgången till preventivmedel begränsas. Förutom de skäl som förut anförts mot en begränsning av tillgången till preventivmedel må i detta sammanhang påpekas, att en alltför sträng tillståndsprövning kan medföra stora svårigheter att undertrycka smyghandeln. Det torde även vara lämpligt att utrymme finnes för konkurrens. Å andra sidan är det icke önskvärt, att försäljarnas antal blir alltför stort.
Befolkningskommissionen vill om detta de sakkunnigas förslag först framhålla följande. För att en dylik reglering skall kunna förordas, böra starka skäl därför kunna anföras. I detta samband må erinras om medicinalstyrelsens påpekande, att, om preventivmedel införas i apoteksvarustadgan och prissättas i medicinaltaxan, styrelsen därigenom får myndighet att ej blott bestämma pris och kvalitet å de preventivmedel, som försäljas å apoteken utan även att utöva viss kontroll i nämnda hänseende över de preventivmedel, som komme att försäljas i fria handeln. De sakkunniga hava av huvudsakligen trenne skäl funnit denna kontroll otillräcklig och hava av dessa skäl letts att föreslå den nu berörda tillståndsprövningen för preventivmedelshandeln. Bedömandet av spörsmålet huruvida denna tillståndsprövning är behövlig eller icke måste därför bero av i vad mån dessa skäl befinnas tillräckligt vägande.
Det första skälet — som ursprungligen framburits av svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund — är, att om blott kondomen gjordes till apoteksvara, den fria handeln måste förväntas komma att inrikta sig på andra preventivmedel, vilka enligt de sakkunnigas förslag icke komme under medicinalstyrelsens kontroll. Detta skäl förfaller helt, om, såsom kommissionen nedan föreslår, alla preventivmedel intagas i apoteksvarustadgan. Det påpekade förhållandet utgör ett ytterligare motiv för denna av kommissionen föreslagna utvidgning av de sakkunnigas förslag men knappast ett skäl för en i annan ordning skapad extra kontroll.
Det andra skälet är, att medicinalstyrelsens kontroll icke är en övervakning ur hygienisk synpunkt av själva försäljningens anordning. De sakkunniga anföra i detta hänseende, att det måste anses önskvärt att söka vinna en garanti mot att preventivmedel salubjudas under förhållanden, som ur hygienisk synpunkt äro olämpliga. Kommissionen vill härtill anmärka, att sistnämnda allmänna önskemål givetvis är obestridligt men att det har lika och i vissa fall t. o. m. större giltighet för ett flertal andra varor. Finnas grundade önskemål om en ur hygieniska synpunkter strängare övervakning i fråga om de förhållanden, varunder preventivmedel eller vissa andra varor säljas, böra förändringar övervägas i fråga om sådana författningar, som reglera de hygieniska förhållandena vid handel med varor i allmänhet eller vissa varor. En hygienisk kontroll, anordnad varuvis genom särskilda lagstiftningar för de olika varuslagen och — såsom i detta fall — ställd utom hälsovårdsmyndigheternas domvärjo är från synpunkten av rättsordningens effektivitet, överskådlighet och fasthet allt annat än önsklig. Kommissionen kan följaktligen icke heller tillmäta detta andra skäl vikt.
Såsom tredje skäl för behovet av en kontroll utöver den, som medicinalstyrelsen skulle få genom preventivmedlens införande i apoteksvarustadgan, anföra de sakkunniga önskemålet att kunna effektivt ingripa mot illojal propaganda. Kommissionen erinrar här om de allmänna grundsatser i fråga om upplysningsverksamhetens frihet, som i det föregående givits, och framhåller därvid särskilt den förhoppningen, som det finnes grundad anledning att hysa, om en starkare och sundare upplysningsverksamhet i könslivets frågor, sedan preventivlagen upphävts. Kommissionen förmenar ävenledes att vikt bör läggas å medicinalstyrelsens påpekande, att sedan preventivmedlen blivit apoteksvaror och prissatta i medicinaltaxan, en på detta sätt av medici* nalstyrelsen reglerad prissättning skulle kunna medföra en sänkning av nu i allmänhet tillämpade pris och redan därigenom i viss mån begränsa en icke önskvärd reklam.
Slutligen vill kommissionen till detta tredje skäl rent allmänt som sin mening framhålla följande. Om och i den mån samhälleliga ingripanden mot illojal propaganda anses böra ske, så böra dessa ingripanden göras med stöd av uttrycklig lag, som tillämpas av domstol. En indirekt kontroll av propaganda utövad i samband med prövning i ett koncessionsförfarande och handhavd av administrativ myndighet måste riskeras bliva utövad med godtycke och mannamån och överensstämmer illa med hävdvunnen nordisk rättsåskådning.
Kommissionen vill vidare erinra, att de nu rådande missförhållandena på preventivmedelshandelns område i väsentlig mån kunna ledas till preventivlagen såsom orsak. Kommissionen föreslår därför denna lags upphävande. Härtill kommer den rättsliga kontroll över preventivmedelshandeln, som medicinalstyrelsen kommer att få, därest preventivmedlen, såsom kommissionen föreslår, göras till apoteksvaror. Med hänsyn vidare till hela befolkningens och särskilt ungdomens eget bättre förstånd i dessa frågor, som kan väntas bliva frukten av den förbättrade sexualupplysning, varom kommissionen ävenledes framlagt förslag i sitt betänkande i sexualfrågan, finner kommissionen skäl för närvarande icke föreligga för sådan utvidgad samhällskontroll över preventivmedelshandeln, som skulle innefatta tillståndsprövning av offentlig myndighet.
Om således kommissionen anser, att preventivmedel åtminstone tillsvidare
böra få försäljas i den fria handeln utan tillståndsprövning, finns det likväl
vissa områden av denna handel, där sådana missförhållanden framträtt, att
det icke kan anses möta några större betänkligheter att utan vidare förbjuda
verksamheten i fråga. Kommissionen syftar härvid på den försäljning, som
uppträder i form av kringföring eller kioskhandel och som, enligt vad kommissionen
erfarit, förekommer vid dansbanor, arbetsplatser och t. o. m.
utanför skollokaler — trots att den åtminstone delvis drabbas av preventivlagens
förbud mot att till försäljning kringföra dylika föremål. För att
hindra en dylik hantering föreslår kommissionen, att den fria handeln med
preventivmedel skall begränsas till att avse försäljning i fasta affärslokaler
och att alltså den försäljning, som för närvarande äger rum utomhus genom
kringvandrande personer eller från stånd o. dyl., skall förbjudas.
I det ovan anförda lagutkastet innehålles även en bestämmelse, att den,
som erhåller tillstånd att försälja preventivmedel till allmänheten, skall åläggas
att saluföra ett eller flera sådana av medicinalstyrelse godkända medel till
pris, som styrelsen bestämmer. Även om nu själva koncessionssystemet underkännes,
skulle det dock kunna tänkas vara förmånligt, att bibehålla så
mycket av de sakkunnigas förslag, att den, som till salu håller preventivmedel
förpliktades sälja vissa preventivmedel av ändamålsenligt slag till fastställt
pris.
Kommissionen anmärker till detta förslag först följande. Om, såsom av kommissionen föreslås, alla goda och tillförlitliga preventivmedel göras till apoteksvaror och införas i medicinaltaxan, blir särskilt stadgande om att medicinalstyrelsen skall fastställa pris å visst preventivmedel överflödigt. Konkurrensen från apoteket kommer nämligen då att göra sig gällande, varjämte viss kontrollmöjlighet kommer att förefinnas på grund av apoteksvarustadgans föreskrifter. Dessutom föreslår kommissionen, som nedan skall närmare utföras, att skadliga preventivmedels saluförande skall förbjudas. Den vidgade och förbättrade kunskap om den förebyggande födelsekontrollens rationella teknik, som bör bliva en följd av preventivlagens upphävande och vidtagande av de upplysningsåtgärder, vilka föreslagits i betänkandet i sexualfrågan, kommer allmänt att hava den verkan, att de mest ändamålsenliga preventivmedlen, som överallt skola vara att tillgå, även i största utsträckning föredragas av allmänheten framför de mindre ändamålsenliga, vilkas försäljning icke direkt blir förbjuden. Kommissionen anser sig av dessa skäl böra avstyrka föreskrift om saluhållandet av vissa preventivmedel av ändamålsenligt slag till fastställt pris i den privata preventivmedelshandeln.
I fråga om de ämnen, som i detta avsnitt behandlats, har
befolkningskommissionen enligt ovanstående kommit till den meningen, {{sp|att oskadliga
preventivmedel böra tillhandahållas å rikets apoteksinrättningar
i samma ordning som övriga apoteksvaror,
men att en monopolisering av preventivmedelshandeln
till apoteksinrättningar icke för närvarande
bör genomföras.]] Kommissionen utgår emellertid från,
att, sedan preventivmedel införts å apoteksinrättningarna,
frågan om preventivmedelshandelns förbehållande
för apoteksinrättningarna så snart ske
kan upptagas till prövning i samband med fortsatt
utredning om läkemedelshandelns organisation.
Kommissionen avstyrker de sakkunnigas förslag om tillståndsprövning
för den privata handeln med
preventivmedel men anser, att sådan handel icke bör få äga
rum genom kringförande eller försäljning från stånd
o. dyl.