SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen/Preventivlagens övriga bestämmelser

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Frågan om reglering av försäljningen av och upplysningen om mede för avbrytande av havandeskap
Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen
av Befolkningskommissionen

Preventivlagens övriga bestämmelser
Det lagtekniska genomförandet av kommissionens förslag  →



[ 50 ]

VI

Preventivlagens övriga bestämmelser.

Vid sidan av de i det föregående såsom centrala betecknade stadganden innehåller preventivlagen vissa övriga bestämmelser, vilka nu skola upptagas till prövning. Beträffande samtliga dessa övriga bestämmelser gäller, som redan i inledningen framhållits, att djupgående meningsskiljaktigheter icke råda i fråga om inställningen till i dem berörda straffbelagda handlingar.


I fråga om dessa övriga bestämmelser må här först nämnas preventivlagens förbud mot offentligt utställande eller förevisande av preventivmedel och fosterfördrivande medel samt mot kringförandet till försäljning av sådana medel. Det ligger i sakens natur, att dessa bestämmelser blott finnas i 18 kap. 13 § strafflagen utan motsvarighet i 3 § 13 :o tryckfrihetsförordningen.

De sakkunniga hava i sina lagförslag behållit det första förbudet i fråga om fosterfördrivande medel och båda förbuden i fråga om preventivmedel.

Vad först gäller medel för avbrytande av havandeskap bli förbuden uppenbarligen överflödiga efter genomförandet av kommissionens förslag till reglering av handeln med sådana medel. Det torde icke föreligga någon risk för att apoteken skulle offentligen utställa och förevisa de under recepttvång liggande medlen för avbrytande av havandeskap.

Det härefter följande gäller därför enbart preventivmedlen. I fråga om kringförande till försäljning av dylika medel har kommissionen i ett tidigare avsnitt föreslagit förbud mot sådan hantering. Vad beträffar offentligt utställande eller förevisande av preventivmedel är problemet mera invecklat. Kommissionen vill till en början framhålla, att något legitimt intresse för sådant förfarande i samband med försäljning av preventivmedel icke torde kunna sägas förefinnas. I stort sett torde preventivlagens förbud i detta hänseende vara efterlevt. Såsom under den tidigare behandlingen av preventivlagen vid flera tillfällen anförts, skulle emellertid dessa handlingar redan falla under paragrafens första moment, som ju bland annat förbjuder gärning, som sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer. Stadgandet i andra momentet skulle därför vara överflödigt.

I särskilda fall kan det å andra sidan väl tänkas, att ett offentligt förevisande av preventivmedel skulle vara behövligt vid undervisning eller upplysning. Detta är emellertid nu uttryckligen förbjudet i preventivlagen, som emellertid vanligen icke åtlydes, om legitimt behov för förevisandet föreligger, t. ex. i den akademiska undervisningen, och om förevisandet icke sker på ett tukt och sedlighet sårande sätt, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer. Ovisshet om rättstillämpningen kan dock tänkas föreligga hos akademisk lärare eller annan föreläsare, vilket i så fall är honom till hinder i hans verksamhet.

Ifrågavarande förbud i paragrafens andra moment är därför enligt kommissionens mening gagnlöst, eftersom det icke efterleves i andra fall än då [ 51 ]nyss anförda stadgande i paragrafens första moment jämväl är tillämpligt. Det är vidare skadligt ur rättsordningens synpunkt, såsom fallet är med varje stadgande, vilket föreskriver något annat än som motsvarar den till- lämpade rätten. Även i den utsträckning det tillämpas och anses böra till- lämpas, innefattar det en dubbelbestämmelse till men för det ingalunda blott formellt viktiga kravet på lagstiftningen, att denna skall vara kort, knapp och klar.

Skulle det emellertid visa sig, att efter upphävandet av andra stycket i 18 kap. 13 § strafflagen en missuppfattning skulle uppkomma rörande innebörden av denna lagändring, torde detta lämpligen kunna rättas exempelvis genom anvisningar från vederbörligt håll till åklagarmyndigheterna. I sådana anvisningar kunde framhållas, att gärningar av förevarande slag, som såra tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer, givetvis äro straffbara enligt paragrafens första stycke jämväl efter den nu åsyftade lagändringen, och att såsom sådan gärning bör avses offentligt utställande eller förevisande av preventivmedel i samband med försäljning. Att för detta ändamål införa en särbestämmelse beträffande vissa förfaranden, nämligen de som avse preventivmedel — en särbestämmelse, som endast skulle innehålla vad som redan därförut gällde i fråga om sådana förfaranden i allmänhet — finner kommissionen vara ur saklig synpunkt onödigt och ut lagteknisk synpunkt olämpligt.

Befolkningskommissionen finner på anförda skäl, att även preventivlagens bestämmelser om förbud mot offentligt utställande eller förevisande av preventivmedel samt kringförande till försäljning av sådana medel böra upphävas.

Preventivlagens samtliga förbud, både dess såsom centrala betecknade föreskrifter och nyss avhandlade bestämmelser, gälla handlingar med avseende å ej blott preventivmedel utan även föremål, som är avsett för otuktigt bruk.

I inledningen har redan framhållits, att de åsyftade föremålen knappast i avsevärd mängd torde förekomma i Sverige, vidare, att här ifrågavarande handlingar böra förbliva straffbara samt att dessa handlingar falla under stadgandena i paragrafens första moment. I likhet med vad framhållits vid framläggandet av Kungl. Maj:ts proposition till 1934 års riksdag och i överensstämmelse med de sakkunniga anser kommissionen straffbarheten av ifrågavarande handlingar jämlikt paragrafens första moment så uppenbar även efter andra momentets upphävande, att komplettering av paragrafens första moment är överflödig.

Befolkningskommissionen finner således, att preventivlagens särskilda förbud mot olika slag av handlingar i fråga om föremål, som är avsett för otuktigt bruk, bör upphävas.