Från Wikisource, det fria biblioteket.
|
|
| Se, blomstret i sin skrud | | av Okänd |
|
|
1.
Se, blomstret i sin skrud,
Hur snart det vissnar bort;
Det bär till oss sitt varningsbud:
»Ditt liv, mitt barn, är kort.»
2.
En blomsterknopp jag såg,
Det var ett barn så täckt.
Ack, innan kort det bleknat låg,
Berört av dödens fläkt.
3.
Jag vill dig söka, Gud!
I vårens blomstertid,
Att när du sänder mig ditt bud,
Jag må gå hem i frid.
4.
O Jesus, hjärtans lär;
Helt till ditt barn mig gör;
Ty är jag din, visst vägen här
Till himlen, när jag dör.
