Sida:Ändamålsenlig matlagning.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49

grönsaker, rötter m. m. Äfven härvid kunna användas hvarjehanda småbitar och skräden, då man icke har något bättre. Den skiljer sig från soppkokningen deri, att det bör vara mera kött och mindre vätska till dessa stufvade rötter, som på franska språket kallas ragouter, fricasseér m. m. Spadet utgör här såsen. Men antingen man kokar soppor eller stufvar, så är den stora fördelen vid detta slags matlagning, att intet går förloradt, utan vattnet liksom köttet, grynen, rötterna, ärterna eller det gröna blir kokt och stufvadt deri, upptager och återgifver all den näringskraft, som innehålles i till och med de minsta, hårdaste och gröfsta delarne af kött och annan djurisk föda, samt att köttkraften och köttsmaken, då det blifvit länge och långsamt kokt, genomtränger en stor del växter och växtämnen.

Såsom vi nämnt, bör en förnuftig matlagning hos mindre bemedladt folk icke allenast gå ut på, att sparsamt och billigt tillaga välsmakande mat, utan också på att laga den så, att den gagnar kroppen och är lättsmält. Uträttar icke matlagningen detta, så är den dålig, emedan den endast ombildar goda och helsosamma födoämnen till dålig och osund föda.