Sida:Amtmannens döttrer.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

132

de ynglingar som kommo till universitetet med bröstet fullt af lefnadslust och hänförelse taga vägen? De slöto sig tillsammans, och en tradition från de forntida djerfva dryckeslagen gjorde punsch och glam oumbärliga. För svaga karakterer blef på detta sätt glädjen liktydig med rummel. De mest begåfvade voro under dessa förhållanden mest utsatta, både derföre att de omedvetet fikade efter en större lifsfullhet, och derföre att de blefvo eftersökta framför de andra. Sålunda rycktes Lorentz med in i hvirfveln. Ack, huru många förhoppningar voro icke knutna till denna yngling! Vi trodde alla en tid att det skulle bli något utmärkt af honom.

— Hvem kan förneka att det ligger mycket urskuldande i förhållandena! Men om herr Amtmannen tror att sällskapslifvet nu är så mycket tillgängligare och bättre för studenten än förr — så tviflar jag dock härpå. Ännu saknas offentliga förströelser, och inträde i familjerna vinnes icke så lätt.

— Det borde dock herr Cold minst klaga öfver, afbröt frun, ni som blifvit så fasligt fjäsad; man var ju formligen på väg att förgöra er med bjudningar.

— Mig? sade Georg leende. Jag försäkrar fru Ramm att jag i två år bodde på en vindskammare, utan att någon visste det jag fanns till.

— Men ni blef dock upptäckt, och jag vet specielt att ni har varit med öfverallt.

— Christiania skall på senare tiden ha fått så lifligt umgängeslif, anmärkte Amalia.