Sida:Amtmannens döttrer.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
145

i en ungkarlskrets och det är en känd sak att det enda sätt, hvarpå man kan hedras och utmärkas, är att icke blifva nämnd.

— — — — — — — — — — —

Det talas mycket om den höga ställning amerikanskorna intaga i sitt land. Det är möjligt att detta hvilar på någonting ihåligt, någonting som vi icke rätt skulle vilja kännas vid. Men det kan derföre vara lika vigtigt i sina resultater. Jag vill tro att det praktiska sätt hvarpå de uppfostras; lagarna, som gifva dem allehanda fördelar; männen, som med klokt beräknad, fin egoism värna om deras ställning, från vaggan göra dem till dessa stolta, oberoende varelser, hvilkas inflytande sprider sig från hvardagsrummet upp igenom alla förgreningar af det offentliga.

Bredvid denna lifsyttring vill jag försöka att gifva en svag teckning af våra unga flickors lefnadsställning:

Redan innan de födas till verlden hafva lagarna plundrat dem. Det förutsattes redan som en nödvändighet att de skola försörjas af en man, som vill taga dem till äkta. Äktenskapet blifver då för dem ett slags brödstudium, likasom juridiken och krigsvetenskapen för sönerna. Uppfostran anlägges derefter, det vill säga mycket mera på att förse sig med lockbete till kallets uppfiskande, än egentligen på att lära sig uppfylla det. Sålunda växa de upp utan verkliga kunskaper, utan djupare intressen, i ett sysslolöst lif, fullt af tomma

Amtmannens döttrar. I. 7