Sida:Amtmannens döttrer.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

26

upptäckt af någon annan än honom; då kom studenten ganska oskyldigt att fråga om det fanns döttrar i den familj der Georg vistades, och då denne med en viss försigtighet hade besvarat frågan fortfor den andre, lika godtroget undrande, om det var en af dessa fröknar Ramm som under ett kort vistande i staden på våren hade väckt sådant uppseende genom sin skönhet, att der icke talats om annat en lång tid, o. s. v.; man hade blott beklagat att hon skulle vara halt, efter som hon icke dansade. Georg förnekade på det bestämdaste att han kände någon halt fröken Ramm.

Stenen hade fallit i dammen. Dessa få ord efterlemnade en oro, ett besynnerligt misshag hos honom, hvilket dref honom direkt hem till hans herberge, der han började packa in och derpå beställde hästar.

— Underligt nog, att detta icke fallit mig in förr! sade han, det är ju uppenbart bättre att resa om natten; dervid undviker jag hettan och dammet.

Han var svår emot skjutshästarna och unnade sig ingen hvila, hvilket också hade sin orsak i hans motvilja för landsvägen. Kl. 2 nästa natt höll han utanför porten, vandrade nedåt alléen och smög sig tyst in på gården. Just som han ämnade bulta på betänkte han sig igen, gick sakta genom den lilla staketporten in i trägården och sökte sig en bänk under en syrenhäck. Det var en herrlig augustinatt, vid den tid då månan återvinner sitt herravälde öfver jorden. Dess friska svalka sänkte sig