Sida:Amtmannens döttrer.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

32

vänner alltifrån den der dagen då han så högsinnadt drog mig ur vattnet! Men lägg nu icke den skadan på sinnet. Jag vill föreslå er ett byte, ni kan gifva mig en af era böcker i stället.

— Ack, mer än gerna, om jag bara hade någon som vore värdig att ersätta denna.

Åh, den första, den bästa är god nog, har ni icke »Elise», eller »Qvinnan i sin fullkomlighet»?

— Nej, det har jag inte, sade Sophie torrt.

— Så har ni väl ändå Robinson — eller Platous geografi — eller Balles lärobok?

— Ah, sade Sophie i samma ton, ni har verkligen vackra tankar om mitt bibliothek! Nu skall ni också få Thiemes första näring ....

— För det sunda förståndet .... Ni är ju utmärkt! Ni vet då också att hitta på det bästa för mig:

— Men då behåller jag er bok?

— Det är icke mer än billigt. Ni behåller qvarlefvorna af min Psyche och jag får det sunda menniskoförståndet i stället, Måtte jag blott kunna behålla det oskadadt, tillade han plötsligt allvarlig.

Det kom någon.

I stället att såsom förr ostörda fortsätta themat, afbröto de förvirrade med några anmärkningar öfver vädret.

Den sanna känslan är alltid tviflande, påstås det. Men med hänseende till Sophie torde icke ens det kunna sägas. Tvifvel förutsätter ett hopp som följer det likasom skuggan följer ljuset. Men Sophies känsla var uppfostrad af hopplösheten. Hon