Sida:Amtmannens döttrer.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

74

vid munnen som inte är vackert. Du sade, tyckte jag, att S. redan är kommen till Petersburg; kan det vara möjligt?

— Till Petersburg. Det draget vid munnen, som inte är vackert, har jag alls inte märkt. Hennes ansigte är, tror jag, af det slaget som inte får analyseras. Det hela gör ett frappant intryck.

— Hvilken lycka han har gjort på så kort tid! Och N., hvad var det du berättade om honom?.... att han ....

— N. drager sig tillbaka för att gifta sig.....

— Ja, ja riktigt, med en rik enka ... Men han var ju utsedd att bli baron M:s efterträdare i kabinettet, hvem får då den posten?

— Diplomatien börjar plötsligt intressera dig. För ett ögonblick sedan tycktes du bry dig ganska litet om hela tutten. Georg! ... om allt det der skall jag sedan upplysa dig .... om allt hvad du vill .... Georg .... lägg bara bort ditt ridspö. Jag skall sedan binda ihop bitarna .... Hör, kära Georg, vid Gud menar jag dig icke väl, sade Müller med en rörelse som om han ville lägga bort pipan, medan han långsamt förde den till munnen igen, en manöver, som Georg kände mycket väl igen, och som betydde ett utomordentligt allvar.

— Ser du, jag ville så gerna göra något utmärkt präktigt af dig, och det skulle också lyckas om du inte alltid stode dig sjelf i vägen. Dessa eviga förälskelser äro för en menniska af din beskaffenhet en ren olycka. De rycka dig ideligen ur jemnvigten, förstöra ditt humör och hämma din