Sida:Amtmannens döttrer.djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
75

utveckling. Och till slut kommer det dock trots alla dina försäkringar att ända dermed, att du på allvar blir fast. Jag säger inte att det går så med din närvarande inklination, mycket möjligt att den går samma väg som alla dina andra; men allvarlig eller ej, så kommer den förbistradt olägligt. Slit dig lös, Georg! .... Straxt om du kan .... Gå till Stockholm och fräls din själ! Om en tio år, när du blifvit en mognad och burgen man, så förälska dig i Guds namn och gift dig så mycket du vill.

— Men Müller .... så hör då .... Det är ju inte fråga om ....

— En förbannad historia! Säg mig huru långt du har avancerat med henne? Kanske det onda ännu kan afböjas. Kniper det, så kunde kanske jag tala med fröken och se till att få det uppgjordt på ett hyggligt sätt.

— Är du galen? ... För Guds skull ... Jag säger dig ju att denna sak inte angår fröken Ramm. Hon har inte ringaste inflytande på mina framtidsplaner.

— Det skulle glädja mig om det stode i din makt att öfverbevisa mig derom.

— Öfverbevisa dig om att detta inte angår henne! sade Georg, drifven till det yttersta... Men för fan i våld, jag älskar henne ju inte. Det är ingenting, alls ingenting emellan oss.

Arme Georg! ... Kära läsarinna! Om du är öfver tjugu år — är du under tjugu år så hjelper det till intet — men om du är öfver tjugu år så