Sida:Amtmannens döttrer.djvu/425

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
233

— Det står i Guds hand, var stark och hoppas på honom.

Hon tog skrinet under sjalen och gick långsamt hemåt. Åter förde tanken henne till Adas hem. Hon kände något af den hugsvalelse, den förunderliga frid som hade dalat öfver henne under hennes ångestfulla omsorg för det sjuka barnet, och hon förlorade sig i en kretsgång af möjligheter och föreställningar.

Lorentz stirrade efter henne så länge ännu en skymt af henne var synlig.


XX.

Prat och rykten!

Af alla skräckbilder i en qvinnas lif det mest chimeriska, af alla chimerer den skräckfullaste! Intet har större makt att kufva henne och böja henne till lydnad. Intet griper mera demoniskt in i hennes lif än de ansvars- och herrelösa angrepp som vi äro vane att beteckna med dessa namn. Allt det öfriga har blott arbetat grunden, dessa drifva upp den bittra växten. Det behöfver icke vara någonting dåligt och ärerörigt som säges, nej — prisad vare denna vårt samhälles djupa billighetskänsla, som uppställt qvinnlighetens skära kristall midt i sin egen orenhet, med den fordran på kristallen att den alltid skall vara kristallklar — så behöfves