Sida:Amtmannens döttrer.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

60

framlyftade genom snitt och färg förunderligt hennes fina smärta gestalt. De onaturliga höga frisyrerna började just vid den tiden att gifva vika för den grekiska nackknuten, som klär ett ungt ansigte så väl. Sophies rika, herrliga hår var ordnadt på detta sätt, men som detta mode ännu icke var kändt deruppe gaf det henne någonting främmande bland alla de andra. I aftonrodnadens skimmer hade hennes drag antagit en lysande marmorblekhet, men närmade man sig så upptäckte man att hon icke saknade en sund, ungdomlig färg.

— På soffan hade värdinnan och fru Ramm tagit plats. Amtmaninnan strålade i siden och nipper med sin blankaste helgdagsmine.

— Jag gratulerar er riktigt att ha fått hem eder Sophie igen, sade den lilla tjocka fru Breien. Jag känner nästan inte igen henne, så vacker och söt har hon blifvit. Hon får den präktiga hy, som ligger i er familj, lilla fru Ramm. Ni skall få se att hon blir ännu vackrare än Louise var.

— Åhja, kanhända. Hon har tagit sig .... när Sophie bara får mera färg och blir litet fylligare, sade fru Ramm, som i dessa modererade uttryck sökte att hålla sin moderliga belåtenhet i tygel.

— Hennes förra lärare måtte visst finna henne fullkomlig som hon är, ty han har inte haft ögonen ifrån henne alltsedan han kom. Der står han i dörren som en bildstod. Min Elise satt öfver förra valsen, och det hade väl inte varit så ur vägen om Hr Cold .... men Gudbevars, Elise dör inte derför att Hr Cold inte vet hvad vanlig